Mariana Koskull
| Mariana Koskull | |
 | |
| Född | Henrietta Mariana Charlotta Koskull 19 februari 1785[1][2][3] Växjö[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 30 mars 1841[1][2][4] (56 år) Stockholm[1] |
| Begravd | Solna kyrkogård[5] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Hovdam[4] |
| Föräldrar | Gustaf Fredrik Koskull |
| Släktingar | Gustaf Adolf Koskull (syskon) Constance Koskull (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Henrietta Mariana Charlotta Koskull, född 1785, död 1841, var en svensk kammarfröken. Hon blev känd som den utpekade mätressen till Karl XIII och till Karl XIV Johan. Som sådan utövade hon också ett visst inflytande vid hovet.
Mariana (eller Marianne som hon kallas i vissa källor) var dotter till friherre Gustaf Fredrik Koskull och Anna Charlotta Gjelstrup samt äldre syster till Constance Koskull. Hon var hovdam, först hovfröken och därefter kammarfröken, hos drottning Charlotta. Vid hovet var hon en av de ledande societetsdamerna och omtalad för sin bildning och musikalitet: hon spelade harpa och innehade ofta huvudrollen i hovets amatörpjäser. Hon har utpekats som älskarinna till både Karl XIII och till Karl XIV Johan. I båda fallen är historikerna oeniga om hon verkligen hade denna roll, eller bara försökte göra sken av det. De är också oense om ifall hon har ett barn tillsammans med den sistnämnda.
Vad gäller Karl XIII, skrev drottningen 1815 att han betedde sig som hennes älskare utan att verkligen kunna vara det, medan Bernadotte troddes ha inlett ett förhållande med henne efter sin makas avresa 1811, även om han var verkligt förälskad i hennes kusin, grevinnan Brahe. Karl Johan ska ha försökt dölja förbindelsen, medan Mariana Koskull i stället visade upp de presenter han gav henne och underblåste ryktet. I juni 1815 visade hon upp juveler så dyrbara att det enligt Hedvig Elisabet Charlotta var uppenbart att de var en present från tronföljaren.
Hon lät avmåla sig som musikens musa, och placerade denna bild i en tavla vars baksida var ett porträtt av en spåkvinna; tavlan hängdes i kungens förrum. Enligt Magnus Jacob Crusenstolpe var detta ett sätt att kommunicera med kronprinsen: då tavlan var vänd med spåkvinnan framåt, var det ett tecken på att hon skulle tillbringa dagen med kungen, och då den var vänd med musan framåt, var dagen vikt för kronprinsen. Koskull rekommenderade utnämningar till ämbeten och ska ha fått sin bror Gustav utnämnd till kaptenslöjtnant för Livdrabanterna. Då Mariana Koskull och den blivande Oscar I vid ett tillfälle flirtade med varandra, utbrast Oscars guvernör, Germund Ludvig Cederhielm, en hovman, enligt uppgift; "För Guds skull, fröken – skona den tredje generationen, ni fördärvar ju dem allihopa på en gång!"
Källor
- Elgklou, Lars; Familjen Bernadotte. En kunglig släktkrönika
- Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok IX, Stockholm, P.A. Norstedt & Söners förlag, 412070, (1942)
- Lars Elgklou (1978). Bernadotte. Historien - eller historier - om en familj.. Stockholm: Askild & Kärnekull Förlag AB. ISBN 91-7008-882-9
- Koskull, släkter i Svenskt biografiskt lexikon (1975-1977)
Noter
- ^ [a b c d] Henrietta Mariana Charlotta Koskull, läst: 16 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Koskull, släkter, läst: 16 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Växjö (G) C:2 (1765-1806) Image 206 / page 401 (AID: v30878.b206.s401, NAD: SE/VALA/00457), kyrkbok, läs online, läst: 16 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Adelsvapen-Wiki, läs online, läst: 12 juni 2022.[källa från Wikidata]
- ^ FinnGraven.se, Henrietta Charl.mariana Koskull, läs online, läst: 16 januari 2018.[källa från Wikidata]
