Martin Erik Ahlman
Oljemålning av Nils Blommér.
Martin Erik Ahlman, född 3 december 1773 i Lomma församling, Lund, död där 7 april 1844,[1] var en svensk teolog och präst.
Biografi
Ahlman studerade i sin födelsestad, där han 1788 blev student och 1793 filosofie magister. Han blev 1799 prästvigd, 1803 docent i ekonomi vid Lunds universitet, 1810 e.o. adjunkt och 1812 direktor för det då nyligen inrättade teologiska seminariet samt 1816 professor i dogmatik och moralteologi. I denna egenskap verkade han i 28 år som lärare och lyckades därunder i höja och reformera den teologiska bildningen.
I sin teologiska åskådning var Ahlman starkt påverkad av Kant, hos vilken han fann en "förnuftets religionslära", som han kompletterade med "kristendomens positiva grundläror". I sin "moralteologiska" framställning försökte han fylla ut Kants aktning för lag med kärlek. När han senare kom i kontakt med den s. k. spekulativa teologin tog han bestämt avstånd från denna.[1]
Han författade bl.a. Förslag till fred mellan olika tänkande teologer (1828), Om Jesu syndfrihet (1830), Inledning till moralteologien (1832), alla i "Theologisk quartalskrift" och jämte andra uppsatser intagna i Theologiska skrifter (1841) samt Om den så kallade speculativa dogmatikens förhållande till den rena evangeliska läran (1843).
Ahlman ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.
Bibliografi i urval
- Thelogiska skrifter af. Lund: Gleerup. 1841. Libris 3228806
- Om den så kallade speculativa dogmatikens förhållande till den rena evangeliska läran af. Lund. 1843. Libris 3265980
| Företrädare: Anders Otto Lindfors |
Rektor för Lunds universitet 1823-1824 |
Efterträdare: Fredrik Johan Cederschiöld |
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ahlman, Martin Erik, 1904–1926.
- ^ [a b] Aulén, G.: Martin Eric Ahlman i Svenskt biografiskt lexikon (1918)), hämtad 2017-01-11
|