Mellon Collie and the Infinite Sadness

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mellon Collie and the Infinite Sadness
The Smashing Pumpkins, Mellon Collie and the Infinite Sadness (Logo).png
Studioalbum av The Smashing Pumpkins
Utgivning 24 oktober 1995
Inspelat Mars–augusti 1995 vid Pumpkinland, Sadlands, Bugg Studios, Chicago Recording Company; The Village Recorder
Genre Alternativ rock, artrock
Längd 121:39 (CD och kassett)
128:32 (vinyl)
Skivbolag Virgin
Producent Alan Moulder, Billy Corgan, Flood
The Smashing Pumpkins-kronologi
Pisces Iscariot
(1994)
Mellon Collie and the Infinite Sadness
(1995)
The Aeroplane Flies High
(1996)
Singlar från Mellon Collie and the Infinite Sadness
  1. "Bullet with Butterfly Wings"
    Utgivning: 24 oktober 1995
  2. "1979"
    Utgivning: 23 januari 1996
  3. "Tonight, Tonight"
    Utgivning: 15 april 1996
  4. "Zero"
    Utgivning: 23 april 1996
  5. "Muzzle"
    Utgivning: Augusti 1996 (promo)
  6. "Thirty-Three"
    Utgivning: 11 november 1996

Mellon Collie and the Infinite Sadness är det tredje studioalbumet av den amerikanska rockgruppen The Smashing Pumpkins. Det släpptes den 24 oktober 1995 genom Virgin Recordsdubbelalbum i CD- och kassettbandformat, senare även på numrerad trippel-LP. Gruppens frontfigur Billy Corgan skrev nästintill samtliga 28 låtar och producerade albumet tillsammans med Flood och Alan Moulder. Albumet har ett brett spektrum av stilar, liksom större musikalisk input från basisten D'arcy Wretzky och andra gitarristen James Iha.

Ledd av singeln "Bullet with Butterfly Wings" debuterade skivan som etta på Billboard 200-listan, vilket var första och enda gången detta hände gruppen. Albumet gav upphov till ytterligare fem singlar—"1979", "Zero", "Tonight, Tonight", den promotionella "Muzzle" samt "Thirty-Three"—under 1996, och har uppnått amerikansk diamantcertifiering enligt RIAA.[1] Med Mellon Collie and the Infinite Sadness, som har hyllats av kritiker för dess ambition och omfattning, erhöll bandet sju Grammy-nomineringar 1997.

Inspelning och produktion[redigera | redigera wikitext]

Efter den tretton månader långa turnén för The Smashing Pumpkins andra album, Siamese Dream (1993), började Billy Corgan genast skriva låtar för bandets nästa skiva.[2] Redan från början hade bandet tänkt att den nya skivan skulle bli ett dubbelalbum, delvis inspirerat av The Beatles White Album.[3] Corgan sa, "Vi hade nästan tillräckligt med material för att göra Siamese Dream ett dubbelalbum. Med detta nya album gillade jag idén att vi skulle skapa en större bredd i vilken vi lade andra typer av material vi skrev."[4] Corgan kände att bandets musikaliska tillvägagångssätt var att bara fortsätta och ville bandet skulle betrakta albumet som om det vore deras sista.[5] Corgan hade då beskrivit albumet för musikpressen som "The Wall för Generation X", en jämförelse med Pink Floyds album från 1979, ett av de bäst säljande och kändaste konceptalbumen genom tiderna.[6]

Bandet bestämde sig för att avstå från att arbeta med Butch Vig, som hade producerat gruppens tidigare album, och valde istället Flood och Alan Moulder som samproducenter. Corgan förklarade: "För att vara helt ärlig tror jag att det var en situation där vi skulle bli så nära Butch att det började bli till vår nackdel... Jag bara kände att vi var tvungna att tvinga situationen, ljudmässigt, och ta oss själva ur det typiska Pumpkins-inspelningsläget. Jag ville inte upprepa tidigare Pumpkins-arbete."[4]

Flood började genast få bandet att ändra sina inspelningsrutiner. Corgan har senare kommenterat, "Flood kände att bandet han ville se live inte riktigt var fångat på skiva",[7] vilket han därefter försökte göra. I april 1995 började bandet spela in i en replokal, istället för att bege sig in i studion direkt.[8] Under dessa sessioner spelade bandet in rytmspår med Flood, vilka snart kom att utvecklas från grovskisser till att utgöra en stor del av albumets rytmsektioner.[2] Flood insisterade även på att bandet varje dag skulle avvara tid åt att jamma eller skriva låtar, övningar som bandet tidigare aldrig hade bedrivit under inspelningssessioner. Corgan sa att "Arbeta på det sättet gjorde hela processen väldigt intressant—hindrade den från att bli mödosam".[4]

Corgan ville eliminera den stress som hade präglat inspelningarna under Siamese Dream. Gällande problemen med att spela in det föregående albumet har han sagt, "För mig var det största problemet den försåtliga mängd tid som alla förbrukade med att vänta på att gitarrdelarna skulle dubbelinspelas. Det fanns bokstavligt talat veckor då ingen hade något att göra mer än att sitta och vänta." För att undvika detta bestämde sig bandet den här gången för att använda två separata inspelningsrum samtidigt. Det nya tillvägagångssättet gjorde att Corgan kunde arbeta med sång och arrangemang i det ena rummet medan inspelning pågick i det andra.[4] Uppdelningen under dessa sessioner var Flood och Corgan i ett rum och Moulder, James Iha och D'arcy Wretzky i ett rum.[7] Iha och Wretzky var mycket mer delaktiga i inspelningen av albumet, till skillnad från tidigare album då det hade ryktats om att Corgan hade spelat in samtliga bas- och gitarrspår själv.[9] Iha har kommenterat följande,

Den stora skillnaden är att Billy inte är den stora 'Jag gör det-Jag gör det'. Det är mycket bättre. Bandet arrangerade många låtar för den här skivan och låtskrivarprocessen var strukturell. Omständigheterna med den senaste skivan och sättet vi arbetade på var riktigt dåligt.[10]

När arbetet i replokalen hade slutförts spelade bandet in dubbelinspelningar vid Chicago Recording Company.[2] Pro Tools användes för att dubblera gitarrspåren samt för postproduktion såsom loopar och samplingar.[7][11] Wretzky spelade även in flera bakgrundssångspår men alla ströks utom det som sedan användes i låten "Beautiful".[12] Vid slutet av inspelningssessionerna hade bandet fått ihop 57 färdiga låtar att välja och sålla bland.[13] Mellon Collie and the Infinite Sadness var ursprungligen tänkt att innehålla 32 låtar men skars sedan ner till 28 låtar.[14] Många av de låtar som inte fick plats på albumet släpptes istället som b-sidor på singlarna och senare på samlingsboxen The Aeroplane Flies High (1996).

Musik[redigera | redigera wikitext]

En skallig Billy Corgan på scen under Mellon Collie-turnén, iklädd sin karaktäristiska "Zero"-tröja.

Låtarna på Mellon Collie and the Infinite Sadness är menade att hänga ihop konceptuellt, där de två skivorna representerar dag och natt.[10] Trots detta har Corgan förkastat termen konceptalbum för att beskriva albumet, som då ansågs mer "fritt" och "vagt" än bandets tidigare album.[2][10][15] Corgan har dock även sagt att det är baserat på "människans villkor för dödlig sorg".[16] Corgan riktade albumets budskap till människor i åldrarna 14 till 24, i hopp om att "sammanfatta alla de känslorna jag hade i min ungdom men aldrig kunde uttrycka ordentligt".[2] Han sammanfattade med att säga, "Jag vinkar hejdå till mig i backspegeln, försöker knyta ihop min ungdom och lägga den under sängen".[2]

Albumet har ett brett spektrum av olika stilar bland låtarna, till skillnad från de två föregående albumen som enligt en del kritiker hade en "endimensionell smak".[2] Flera olika instrument användes, bland annat piano ("Mellon Collie and the Infinite Sadness"), synthesizer och trumloopar ("1979"), en liveorkester ("Tonight, Tonight") och till och med föremål som saltkar och saxar ("Cupid de Locke").[2][7]

Gitarrerna på albumet var nedstämda ett halvt steg för att "få musiken lite lägre", har Corgan förklarat. På en del låtar, till exempel "Jellybelly", var första gitarrsträngen nedstämd ytterligare ett helt steg till C♯ (vilket Corgan kallade för "grungestämningen").

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Albumet möttes av positiv kritik. Christopher John Farley från tidningen Time kallade albumet för "gruppens mest ambitiösa och fulländade verk hittills". Farley skrev, "Man får känslan av att bandet [...] tog sig fram på magkänsla; albumets stora omfattning (28 låtar) tillät inte att vara efterklok eller påhittig".[17] Time utsåg Mellon Collie and the Infinite Sadness till årets bästa album 1995.[18] Entertainment Weekly gav albumet toppbetyget A; recensenten David Browne berömde gruppens ambition och skrev "Mellon Collie and the Infinite Sadness är mer än bara ett verk av plågande, pedantisk popbesatthet. Corgan visar upp sig själv som en av de sista sanna troende: någon för vilken spyr ut så mycket musik resulterar i någon sorts finkultur för åldrarna. Han verkar inte bekymra sig över de ständiga 'selling out'-problemen inom alterna-rock, och bra för honom: Han siktar på någonting högre som övervinner allt."[9] Webbplatsen IGN gav albumet ett betyg på 9.5 av 10 och skrev, "Som bandets magnum opus förändrade det ansiktet för Alternativ Rock. Med det sagt är det inte bara musik utan också ett konstverk."[19]

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

I CD- och kassettbandformat heter skivorna Dawn to Dusk och Twilight to Starligt medan de sex sidorna på vinylversionen heter Dawn, Tea Time, Dusk, Twilight, Midnight och Starlight. På vinylversionen är dessutom låtordningen helt annan och det finns två extraspår i form av "Tonite Reprise" och "Infinite Sadness".

Låtarna skrivna av Billy Corgan om inget annat anges.

CD/kassettversion[redigera | redigera wikitext]

Disk ett – Dawn to Dusk
# Titel Kompositör Längd
1. Mellon Collie and the Infinite Sadness     2:52
2. Tonight, Tonight     4:14
3. Jellybelly     3:01
4. Zero     2:41
5. Here is No Why     3:45
6. Bullet with Butterfly Wings     4:18
7. To Forgive     4:17
8. Fuck You (An Ode to No One)     4:51
9. Love     4:21
10. Cupid de Locke     2:50
11. Galapogos     4:47
12. Muzzle     3:44
13. Porcelina of the Vast Oceans     9:21
14. Take Me Down   Iha 2:52
Disk två – Twilight to Starlight
# Titel Kompositör Längd
1. Where Boys Fear to Tread     4:22
2. Bodies     4:12
3. Thirty-Three     4:10
4. In the Arms of Sleep     4:12
5. 1979     4:25
6. Tales of a Scorched Earth     3:46
7. Thru the Eyes of Ruby     7:38
8. Stumbleine     2:54
9. X.Y.U.     7:07
10. We Only Come Out at Night     4:05
11. Beautiful     4:18
12. Lily (My One and Only)     3:31
13. By Starlight     4:48
14. Farewell and Goodnight   Corgan/Iha/Chamberlin/Wretzky 4:22


Vinylversion[redigera | redigera wikitext]

Sida ett – Dawn
# Titel Kompositör Längd
1. Mellon Collie and the Infinite Sadness     2:52
2. Tonight, Tonight     4:14
3. Thirty-Three     4:10
4. In the Arms of Sleep     4:12
5. Take Me Down   Iha 2:52
Sida två – Tea Time
# Titel Längd
1. Jellybelly   3:01
2. Bodies   4:12
3. To Forgive   4:17
4. Here Is No Why   3:45
5. Porcelina of the Vast Oceans   9:21
Sida tre – Dusk
# Titel Längd
1. Bullet with Butterfly Wings   4:18
2. Thru the Eyes of Ruby   7:38
3. Muzzle   3:44
4. Galapogos   4:47
5. Tales of a Scorched Earth   3:46
Sida fyra – Twilight
# Titel Längd
1. 1979   4:25
2. Beautiful   4:18
3. Cupid de Locke   2:50
4. By Starlight   4:48
5. We Only Come Out at Night   4:05
Sida fem – Midnight
# Titel Längd
1. Where Boys Fear to Tread   4:22
2. Zero   2:41
3. An Ode to No One   4:51
4. Love   4:21
5. X.Y.U.   7:07
Sida sex – Starlight
# Titel Kompositör Längd
1. Stumbleine     2:54
2. Lily (My One and Only)     3:31
3. Tonite Reprise     2:40
4. Farewell and Goodnight   Corgan/Iha/Chamberlin/Wretzky 4:22
5. Infinite Sadness     3:47


Medverkande[redigera | redigera wikitext]

The Smashing Pumpkins
Övriga musiker
Produktion
  • Roger Carpenter – teknisk assistent
  • John Craig – illustration
  • Flood – produktion, ljudmix
  • Andrea Giacobbe – fotografi
  • Barry Goldberg – ytterligare sånginspelning, ljudmixassistent
  • Adam Green – teknisk assistent
  • Dave Kresl – stråkinspelningsassistent
  • Tim "Gooch" Lougee – teknisk assistent
  • Guitar Dave Mannet – teknisk assistent
  • Jeff Moleski – teknisk assistent
  • Alan Moulder – produktion, ljudmix
  • Frank Olinsky – art director och design
  • Claudine Pontier – inspelningsassistent
  • Audrey Riley – stråkarrangemang på "Tonight, Tonight"
  • Chris Shepard – inspelning
  • Russ Spice – teknisk assistent
  • Howie Weinbergmastering
  • Bob Ludwig – mastering (2012 års remaster)[20]

Listplaceringar och certifikat[redigera | redigera wikitext]


Topplistor[redigera | redigera wikitext]

Lista (1995) Högsta
position
Australien[21] 1
Belgien[22] 2
Kanada (RPM)[23] 2
Finland[24] 14
Frankrike[25] 34
Nederländerna[26] 6
Norge[27] 7
Nya Zeeland[28] 1
Schweiz[29] 27
Sverige[30] 1
Storbritannien[31] 4
Tyskland[32] 21
USA (Billboard 200)[33] 1
Österrike[34] 36


Certifikat[redigera | redigera wikitext]

Land Sålda ex. Certifikat
USA (RIAA) 10 000 000+ 10x Platina[35]
Kanada (CRIA) 1 000 000+ Diamant[36]
Tyskland (IFPI) 250 000+ Guld[37]
Nederländerna (NVPI) 35 000+ Guld[38]
Storbritannien (BPI) 300 000+ Platina[39]

Placeringar för decennieslutet[redigera | redigera wikitext]

Lista (1990–99) Position
USA (Billboard 200)[40] 80

Listföljd[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Daydream av Mariah Carey
Albumetta på Billboard 200
11–17 november 1995
Efterträdare:
Dogg Food av Tha Dogg Pound

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ "Smashing Pumpkins Earn Diamond Award and Plan Mellon Collie Releases ::Smashing Pumpkins News". antiMusic.com. 1995-10-24. Läst 2014-04-25.
  2. ^ [a b c d e f g h] Kot, Greg (22 oktober 1995). "Double Take: Smashing Pumpkins raises the stakes with 'Mellon Collie'". Chicago Tribune. Läst 4 oktober 2011.
  3. ^ Alexander, Phil. "Interview with Billy Corgan". Mojo Magazine. February 2012.
  4. ^ [a b c d] di Perna, Alan. "Zero Worship". Guitar World. December 1995.
  5. ^ Fricke, David (16 november 1995). "The Rolling Stone Interview: Billy Corgan". Rolling Stone (721). Arkiverad från originalet den 31 december 2008. Läst 4 oktober 2011.
  6. ^ DeRogatis, Jim. Milk It!: Collected Musings on the Alternative Music Explosion of the 90's. Cambridge: Da Capo, 2003. ISBN 0-306-81271-1, s. 46, 80
  7. ^ [a b c d] Thomas, Richard. "Signal to Noise: The Sonic Diary of the Smashing Pumpkins". EQ Magazine. Oktober 2008.
  8. ^ Corgan, Billy; Iha, James; Chamberlin, Jimmy (17 oktober 1995). Smashing Pumpkins Rockumentary. Intervju. MTV.
  9. ^ [a b] Browne, David (27 oktober 1995). ""Pumpkin Batch" [Mellon Collie and the Infinite Sadness Review]". Entertainment Weekly. Läst 8 januari 2008.
  10. ^ [a b c] Kelly, Christina. "Smashing Pumpkins-The Multi-Platinum Band is over the infighting but can the harmony last?" US. December 1995.
  11. ^ "No More Guitars". BigO Magazine, 1995.
  12. ^ Evans, Liz. "The Last Word". Kerrang!. Maj/Juni 1996.
  13. ^ Corgan, Billy; Iha, James; Wretzky, D'arcy (19 december 1996). Hora Prima. (Intervju). MTV Latin America.
  14. ^ Corgan, Billy. "King B's". Guitar World. Januari 1997.
  15. ^ C. Rosen (7 oktober 1995). Smashing Pumpkins Shatter Doubts On Virgin Double Set. Billboard. Läst 11 oktober 2011.
  16. ^ Daher, Karl (29 maj 1998). "Listessa Interviews Billy Corgan". SPFC.org. Läst 18 april 2007.
  17. ^ Farley, Christopher John. "A Journey, Not a Joyride". Time. 13 november 1995.
  18. ^ "The Best of 1995". Time.com. 25 december 1995. Läst 8 januari 2008.
  19. ^ Priolo, Jesse (19 juni 2003). "Reader Review: Mellon Collie and the Infinite Sadness". IGN. Läst 11 januari 2013.
  20. ^ ”Smashing Pumpkins Mellon Collie Reissue is a Fans Dream Come True”. antiquiet.com. http://www.antiquiet.com/reviews/2012/11/smashing-pumpkins-mellon-collie-reissue-is-a-fans-dream-come-true/. Läst 12 april 2013. 
  21. ^ ”Search for: Mellon Collie and the Infinite Sadness”. Australian-charts.com. http://australian-charts.com/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  22. ^ ”Search for: Mellon Collie and the Infinite Sadness”. Ultratop. http://www.ultratop.be/en/search.asp?cat=a&lang=nl&search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness. Läst 6 oktober 2008. 
  23. ^ ”Top Albums/CDs - Volume 62, No. 14, November 06 1995”. RPM. http://www.collectionscanada.gc.ca/rpm/028020-119.01-e.php?&file_num=nlc008388.2800&volume=62&issue=14&issue_dt=November%2006%201995&type=1&interval=24&PHPSESSID=88brk4b39fjk2fais992atu1q5. 
  24. ^ ”Search for: Mellon Collie and the Infinite Sadness”. Finnishcharts.com. http://finnishcharts.com/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  25. ^ ”Recherche pour: Mellon Collie and the Infinite Sadness” (på franska). Lescharts.com. http://lescharts.com/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  26. ^ ”Zoeken naar: Mellon Collie and the Infinite Sadness” (på nederländska). Dutchcharts.nl. http://dutchcharts.nl/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  27. ^ ”Search for: Mellon Collie and the Infinite Sadness”. Norwegiancharts.com. http://norwegiancharts.com/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  28. ^ ”Search for: Mellon Collie and the Infinite Sadness”. Charts.org.nz. http://charts.org.nz/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  29. ^ ”Suche nach: Mellon Collie and the Infinite Sadness” (på tyska). Hitparade.ch. http://hitparade.ch/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  30. ^ ”Search for: Mellon Collie and the Infinite Sadness”. Swedishcharts.com. http://swedishcharts.com/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  31. ^ Roberts, David (ed). British Hit Singles & Albums. 19th edition. HIT Entertainment, 2006. ISBN 1-904994-10-5, p. 509
  32. ^ ”Chartverfolgung / Smashing Pumpkins / Longplay” (på tyska). Musicline.de. http://www.musicline.de/de/chartverfolgung_summary/artist/Smashing+Pumpkins/?type=longplay. Läst 6 oktober 2008. 
  33. ^ ”Artist Chart History”. Billboard. Arkiverad från originalet den 2008-03-06. http://web.archive.org/20080306071858/www.billboard.com/bbcom/retrieve_chart_history.do?model.chartFormatGroupName=Albums&model.vnuArtistId=5700&model.vnuAlbumId=933126. Läst 4 januari 2008. 
  34. ^ ”Suche nach: Mellon Collie and the Infinite Sadness” (på tyska). Austriancharts.at. http://austriancharts.at/search.asp?search=Mellon+Collie+and+the+Infinite+Sadness&cat=a. Läst 6 oktober 2008. 
  35. ^ "Gold and Platinum Database Search". Recording Industry Association of America. Läst 25 juli 2007.
  36. ^ "Gold Platinum Database: Mellon Collie and the Infinite Sadness". Canadian Recording Industry Association. Läst 21 december 2011.
  37. ^ "German certifications – Mellon+Collie+++The+Infinite+Sadness" (på tyska). Bundesverband Musikindustrie. Läst 6 oktober 2008.
  38. ^ ”The Smashing Pumpkins—Mellon Collie and the infinite sadness” (på nederländska). Nederlandse Vereniging van Producenten en Importeurs. http://www.nvpi.nl/nvpi/pagina.asp?pagkey=61112&documentid=1237081&zoekform=60463&formposted=yes. Läst 6 oktober 2008. 
  39. ^ Mellon Collie & Infinite Sadness Certified Awards”. British Phonographic Industry. Arkiverad från originalet den 6 mars 2008. http://web.archive.org/web/20080306043536/http://www.bpi.co.uk/platinum/platinumright.asp?rq=search_plat&r_id=29733. Läst 5 oktober 2007. 
  40. ^ Geoff Mayfield (25 december 1999). 1999 The Year in Music Totally '90s: Diary of a Decade - The listing of Top Pop Albums of the '90s & Hot 100 Singles of the '90s. Billboard. http://books.google.com/?id=9w0EAAAAMBAJ&lpg=PP1&pg=RA1-PA4#v=onepage&q&f=false. Läst 15 oktober 2010