Mariah Carey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mariah Carey
MariahGMA.jpg
Carey uppträder under en konsert vid Good Morning America 2013
Födelsenamn Mariah Carey
Född 27 mars 1969 (45 år) eller
27 mars 1970 (44 år)
(källorna varierar)
Huntington, Long Island, New York, USA
Bakgrund USA
Genre(r) R&B, pop, hiphop, hiphop soul
Instrument Vokalmusik, piano
År som aktiv 1990–idag
Skivbolag Columbia, Virgin, Island Records
Webbplats MariahCarey.com

Mariah Carey, född 27 mars 1969 eller 1970 i Huntington, New York,[1][2][3][4][5] är en amerikansk sångare, låtskrivare, musikproducent, skådespelare och filantrop. Med Columbia Records skivbolagschef Tommy Mottola som mentor släppte Carey sin självbetitlade debut Mariah Carey 1990. Skivan certifierades flerfaldigt platina och innehöll fyra musiksinglar som toppade Billboard Hot 100. Efter sitt giftermål med Mottola 1993 och framgångarna med albumen Emotions (1991), Music Box (1993) och Merry Christmas (1994) blev Carey Columbias bäst säljande artist. Vid utgivningen av Daydream, sitt femte studioalbum, skapades musikhistoria då skivans andra singel "One Sweet Day", en duett med Boyz II Men, tillbringade sexton rekordbrytande veckor på toppen av Hot 100-listan. Till dags dato förblir låten den med flest veckor som etta på den topplistan i amerikansk musikhistoria. Under inspelningen till skivan började Carey lämna pop- och R&B-genrerna för att istället skapa hiphop-influerad musik. Den nya riktningen märktes tydligt vid utgivningen av Butterfly, som lanserades i samband med skilsmässan från Mottola 1997.

Carey lämnade Columbia 2000 och skrev på ett kontrakt med Virgin Records värt 100 miljoner dollar. I samband med skådespelardebuten i filmen Glitter (2001) fick Carey en mental kollaps och ett nervöst sammanbrott. Hon lades in på sjukhus på grund av utmattning och dehydrering. Glitter blev en kommersiell flopp varpå Carey fick lämna sitt skivbolag vilket ledde till en nedgång i hennes karriär. År 2002 skrev hon på för Island Records och efter en mindre framgångsrik period återvände sångaren till toppen av försäljningslistorna med albumet The Emancipation of Mimi (2005). Skivans andra singel; "We Belong Together", blev hennes framgångsrikaste musiksingel under 00-talet och gavs titeln "Song of the Decade" av Billboard. 2009 satsade hon än en gång på en filmkarriär i Precious. Gestaltningen hyllades och Carey tilldelades priset "Breakthrough Performance Award" vid Palm Springs International Film Festival och flera Black Reel och NAACP Image Award-nomineringar.

Under sin karriär, som pågått över två årtionden, har Carey sålt över 200 miljoner skivor och rankas som en av världens bäst säljande musikartister. Vid World Music Awards 1998 korades hon till 1990-talets bäst säljande artist och hyllades även som millenniets bäst säljande kvinnliga artist 2000. Enligt Recording Industry Association of America är hon den tredje bäst säljande kvinnliga artisten i USA med 63.5 miljoner certifierade album. Efter utgivningen av singeln "Touch My Body" (2008) fick Carey sin artonde listetta i USA, vilket är fler än någon annan artist. Utöver sina kommersiella framgångar har Carey vunnit fem Grammy Awards, 17 World Music Awards, 11 American Music Awards och 31 Billboard Music Awards. Carey är i grunden en klassiskt skolad sopran. Hon är känd för sitt exceptionellt stora röstomfång och blivit välkänd för sitt så kallade wailande (improviserad koloratur). Carey har erhållit titeln "Songbird Supreme" av Guinness World Records. Hennes röst och sångstil har haft en betydande inverkan på många av dagens pop- och R&B-sångare.

Liv och karriär[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år och motgångar (1970—1987)[redigera | redigera wikitext]

Carey föddes i HuntingtonLong Island i delstaten New York.[6][7] Fadern, Alfred Roy hade afroamerikanskt och venezuelanskt påbrå medan hennes mor, Patricia Hickey, har irländskt ursprung. Efternamnet Carey kom till i samband med att hennes farfar, Francisco Nuñez, emigrerade till USA.[8] Patricias pappa dog när hon var ung men hon ärvde trots det hans passion för musik.[8] Hon skapade sig en karriär som operasångare och röstcoach och träffade Alfred 1960.[9] Efter att paret gift sig och Alfred börjat försörja sig som flygingenjör, flyttade de in i en förort till New York.[8] Patricias familj förkastade henne när hon gifte sig med en färgad man. Carey förklarade att hon, under sin uppväxt, kände sig utstött från sin mors familj, något som hade stor effekt på hennes liv: "Jag kände typ: 'Är jag en dålig person?'. Det är fortfarande inte så vanligt med att vara flerrasig men jag är glad över kombinationen."[8] Åren mellan Careys äldre syster Alison och sångarens födelse upplevde familjen stora personliga svårigheter på grund av deras etnicitet.[8] Careys förnamn kom från låten "They Call the Wind Mariah" som hörde till broadway-musikalen Paint Your Wagon.[10][11] När Carey var tre år gammal skilde sig hennes föräldrar vars äktenskap, av olika skäl, var ansträngt.[12]

"Det var väldigt svårt för mig. Att flytta runt så mycket, att behöva växa upp ensam... med föräldrar som var skilda. Jag kände mig alltid annorlunda jämfört med andra i grannskapet. Jag var olik andra etniskt. Ibland kan det orsaka problem. Om man såg ut på ett visst vis blev man kallad 'den vita tjejen' och jag fick säga 'nej, det är inte den jag är'."

—Carey om sin svåra uppväxt.[13]

Efter separationen flyttade Alison med sin pappa medan de andra två barnen fortsatte att bo med sin mamma.[12] Efter att åren passerade växte Carey ifrån sin pappa och slutade träffa honom helt.[12][14] Carey mindes att hon, vid 4 års ålder, brukade ta med sig radion under täcket på nätterna och sjunga och finna ro i musiken.[14] I lågstadiet var hon duktig i ämnen som litteratur, konst och musik.[15] Efter flera år av ekonomiska svårigheter hade Patricia sparat ihop tillräckligt med pengar så familjen kunde flytta till ett säkrare område i New York.[15] Medan Carey gick i skolan vid Harborfields High School i Greenlawn, New York, började hon skriva dikter och la till melodier till dem och blev på så vis en låtskrivare.[16] Vid ung ålder började hon att visa musikintresse och gav prov på ett visselregister som hon fick hjälp att träna med sin mamma.[16] Patricia introducerade sin dotter för opera men uppmanade henne aldrig att göra en karriär i genren då Carey aldrig visade ett intresse för den typen av musik.[16] Vid en tillbakablick mindes sångaren att hon höll sina låtskrivararbeten hemliga och att Patricia aldrig hade varit en "pådrivande mamma. Hon sa aldrig saker som 'ge det en mera operakänsla'. Jag respekterar opera galet mycket men det influerade inte mig.[16][17]

När Carey studerade i high school blev hon tillsammans med Gavin Christopher som delade hennes drömmar om att bli musiker. Låtskrivarduon behövde en assistent som kunde spela keyboard: "Vi ringde till en person som inte kunde komma. Av en slump hittade vi Ben [Margulies]. Ben kom till studion men han kunde inte spela keyboard särskilt bra - han var egentligen trummis - men efter den dagen höll vi kontakten och vi klickade som låtskrivare."[17] Under Careys sista skolår skrev och komponerade hon och Christopher låtar i källaren till hans pappas affär. Efter att ha färdigställt sitt första musikstycke, "Here We Go Round Again", som Carey ansåg hade en Motown-känsla, började duon arbeta på ett demoalbum.[18] Hon hyrde ett enkelrum på Manhattan tillsammans med fyra kvinnliga studenter.[19][20] Under perioden jobbade Carey som servitris på olika restauranger och blev oftast sparkad med två veckors intervall.[21] Under tiden som hon jobbade för att ha råd med hyran låg hennes fokus ändå på musikkarriären. Hon jobbade ofta sent på kvällar och nätter i inspelningsstudion och hoppades på att färdigställa en demo som kunde spelas för en skivbolagschef.[21] Carey färdigställde fyra låtar som hon skickade till skivbolag men fick avslag varje gång.[22] En tid senare träffade hon popsångaren Brenda K. Starr.[22][23]

Karriärstart och debut (1988—1992)[redigera | redigera wikitext]

Carey utanför Shepherd's Bush Theatre efter att ha marknadsfört singeln "Vision of Love" vid The Wogan Show 1990.

Allteftersom Careys vänskap med Starr växte, ökade samtidigt hennes intresse för att hjälpa Carey.[24] En fredagnatt i december 1988 följde Carey med Starr till en skivbolagsgala och fick då möjlighet att ge sina demospår till Tommy Mottola, chef vid Columbia Records, som lyssnade på låtarna på vägen hem.[24][25] Efter två låtar blev han förälskad i tonen och kvalitén av Careys röst. Han återvände till festen men Carey hade redan åkt hem.[25] I något som musikkritiker har beskrivit som en "modern askungen-saga" letade Mottola efter Carey i två veckor. Han fick till slut tag i henne via Starrs manager.[26][27] Han erbjöd henne omedelbart ett skivkontrakt och började planlägga hennes debut på mainstream-marknaden.[24] Samtidigt som Carey insisterade på att hon ville fortsätta jobba med Margulies, anlitade Mottola topp-producenter som Ric Wake, Narada Michael Walden och Rhett Lawrence.[24] Mottola och hans arbetslag vid Columbia planerade att marknadsföra Carey som sin frontsångerska. Hon skulle därmed tävla mot Whitney Houston och Madonna vilka var signerade under Arista resoektive Sire Records.[28] Efter att ha färdigställt debutalbumet Mariah Carey, spenderade Columbia över 1 miljon dollar på att marknadsföra skivan.[29] Försäljningen under första veckorna efter utgivning var låg men albumet nådde slutligen förstaplatsen på Billboard 200 efter Careys exponering vid den 33:e upplagan av den amerikanska prisceremonin Grammy Awards.[30] Mariah Carey behöll förstaplatsen i elva veckor i följd[31] och hon vann Grammy Awards i kategorierna "Best New Artist" och "Best Female Pop Vocal Performance" för singeln "Vision of Love".[32] Skivan framhävde tre ytterligare musiksinglar vilka nådde förstaplatsen på Billboard Hot 100. Carey blev den första artisten sedan The Jackson 5 med att ha sina första fyra singlar på toppen av den amerikanska singellistan.[33] Mariah Carey blev slutligen den bäst säljande skivan i USA under året 1991 med en total försäljning på 15 miljoner exemplar.[34][35]

Carey påbörjade arbete på sitt andra studioalbum Emotions 1991.[36][37] Skivan, som Carey beskrev den, hyllade Motown-soul, då hon kände att det var nödvändigt att lyfta fram den musik och genre som hade stor influens på henne som barn.[37] Till projektet arbetade Carey med Walter Afanasieff som bara hade bidragit lite på debuten, samt Clivillés och Cole, från dansgruppen C+C Music Factory.[38] Sångarens arbetsrelation med Margulies var dessvärre snabbt sönderfallande.[37] Enligt ett kontrakt som Carey skrivit under innan hon skrev på för Columbia, var hon skyldig att dela halva vinsten med honom.[37] Men när det var dags att skriva material till Emotions klargjorde chefer vid Sony att han skulle betalas lika mycket som övriga bidragsgivare.[37] Som ett resultat lämnade Margulies in en stämningsansökan mot Sony vilket gjorde att de gick skilda vägar.[37] Emotions gavs ut internationellt den 17 september 1991 och bedömdes av musikkritiker som ett mognare försök än föregångaren.[39] Samtidigt som den prisades för sina förbättrade låttexter, produktion och nya sound, kritiserades skivan på grund av materialet som många ansåg var betydligt svagare än på debuten.[40] Trots att skivan lyckades sälja över åtta miljoner exemplar globalt misslyckades Emotions att nå samma höjder som föregångaren.[41]

Liksom efter utgivningen av debuten, undrade kritiker om Carey skulle turnera för att marknadsföra sitt material.[42] Carey förklarade att en turne var avskräckande på grund av hennes scenskräck och svårsjungna låtar. Alltfler spekulerade i att Carey bara var en "studiosångare" och att hon inte hade förmågan att sjunga i perfekt pitch och med sin 5-oktaviga röst som hade gjort henne känd.[26][43] I hopp om att kunna slå ryktena ifrån sig bokade Carey och Walter Afanasieff tid vid MTV Unplugged, ett TV-program som sändes av MTV.[44] Syftet med programmet var att presentera artister och visa dem framföra sina låtar utan någon studioutrustning.[44][45] Carey ville i första hand framföra sina mera soulfyllda och kraftfulla ballader men det bestämdes att hon skulle sjunga sina mest populära låtar istället.[45] Några dagar innan inspelningen till programmet bestämde sig Carey och Afanasieff att lägga till en cover för att komma med något annorlunda och oväntat.[45] De valde "I'll Be There", en låt som blev populär av The Jackson 5 1970. Carey spelade in en innehållsförteckning på sju låtar vid Kaufman Astoria Studios i Queens, New York, den 16 mars 1992.[46] Revyn bemöttes med starkt positiv kritik vilket gjorde att programmet sändes tre gånger så ofta som andra avsnitt av serien.[47] Framgångarna fick chefer vid Sony att fundera på att använda materialet till någon typ av album.[48] Sony beslutade att ge ut materialet som en EP med ett lägre pris på grund av det kortare innehållet.[49] EP:n visade sig bli en framgång[49] och certifierades trippel platina av Recording Industry Association of America (RIAA)[50] och guldbelönades i flera europeiska länder.[48]

Sitt första äktenskap, Music Box och Daydream (1993—1996)[redigera | redigera wikitext]

"Jag vet inte hur det är mellan henne och andra låtskrivare men om vi var i studion tillsammans så kunde jag börja på ett ackord och spela en liten melodi och hon brukade säga 'åh, det låter bra' och sen sjöng hon den melodin. Sen spelade jag det vi kommit fram till och hon sa 'ja, det låter bra' och det blev på så vis ett fruktsamt samarbete där hon kunde sätta ord på vad hon kände utifrån melodin vi skapat."

—Afanasieff om sitt samarbete med Carey.[51]

Tidigt under 1993 började Carey arbeta på sitt tredje studioalbum Music Box.[52] Efter att Emotions misslyckat att nå samma höjder som debuten kom sångaren och Columbia fram till att Music Box skulle innehålla ett mera pop-influerat sound för att locka en bredare publik.[52] Under skapandet av låttexter till albumet samarbetade Carey till största del med Afanasieff som slutligen kom att skriva största delen av materialet på Music Box.[51] Under inspelningen till albumet blev Carey och Mottola ett par.[53] De gifte sig under en flådig ceremoni den 5 juni 1993 med flera kända gäster så som Barbra Streisand, Billy Joel, Gloria Estefan och Ozzy Osbourne.[54] Den 31 augusti släpptes Music Box internationellt och debuterade på förstaplatsen på Billboard 200.[55] Albumet möttes av blandad kritik från recensenter - många prisade skivans pop-influens och starka innehåll medan några kände att Carey inte använde sin sångröst fullt ut.[56] Ron Wynn från AllMusic beskrev Careys nya sångstil på skivan: "Det var klokt av Carey att visa andra element av sin röst men ibland kan det behövas lite mera sång för att täcka upp avsaknaden av passion."[57] Skivans andra singel, "Hero", blev en av sångarens populäraste och mest inspirations-givande låtar i karriären.[58] Låten blev Careys åttonde listetta i USA och började att cementera hennes popularitet i Europa. Vid utgivningen av skivans tredje singel nådde Carey flera milstolpar i karriären. Hennes cover av Badfingers "Without You" blev hennes första listetta i Tyskland, Sverige[59] och Storbritannien.[60]

Music Box tillbringade en längre period på toppen av albumlistor i flera länder och blev, efter en tid, en av de bäst säljande skivorna i värlshistorien med en internationellt försäljning på 32 miljoner exemplar.[51][61] Efter att ha avböjt erbjudanden om att turnera valde Carey att bege sig ut på en mindre nationell turne, kallad Music Box Tour.[62] Den pågick under endast sex veckor i Nord Amerika[62] men var framgångsrik och ett stort steg framåt för Carey som hade fruktat att turnera.[63] Efter marknadsföringen av Music Box tog Carey ett relativt långt uppehåll från allmänheten och jobbade på ett "hemligt" projekt under större delen av 1994.[64] Hemlighetsmakeriet fortsatte tills Billboard meddelade att Carey skulle ge ut ett julalbum senare samma år.[64] Vid slutet av 1994 spelade Carey in en duett med Luther Vandross; en cover på Lionel Richie och Diana Rosss "Endless Love".[65] Vid tidpunkten ansåg Columbia att Carey hade etablerat sig som en fullfjädrad popsångare och vokalist men ville göra henne till mer av en artist.[66] Vid utgivningen av Merry Christmas hoppades Columbia att allmänheten skulle köpa Careys material på endast hennes namn och rykte och samtidigt blåsa bort rykten om att hon bara var en popsångare.[66] Skivan släpptes den 1 november 1994, samma dag som lanseringen av första singeln; "All I Want for Christmas Is You".[66] Merry Christmas blev det bäst säljande julalbumet genom tiderna med en internationell försäljning på 15 miljoner exemplar.[67][68][69] "All I Want for Christmas Is You" blev kritikerrosad och ansedd som en "omedelbar julklassiker".[67] Rolling Stone beskrev den som en "självklarhet vid jul" och rankade den på fjärdeplatsen på deras lista Greatest Rock and Roll Christmas Songs.[70] Kommersiell blev låten den bäst säljande ringsignalen genom tiderna[71] och den bäst säljande singeln av en icke-japansk artist i Japan med en försäljning på 2.1 miljoner exemplar.[72][73][74] Vid slutet av året hade Carey och Afanasieff redan börjat skriva material till ett nytt album som gavs ut under hösten följande år.[75]

Carey framför "One Sweet Day" tillsammans med Boyz II Men under en konsert vid Madison Square Garden.

Careys fjärde studioalbum, Daydream, släpptes 3 oktober 1995, och var en kombination av pop-influenserna från Music Box med långsammare inslag av R&B och hiphop.[76] Skivans andra singel, "One Sweet Day", hämtade inspiration från musikproducenten David Coles död och Careys syster Alison, som hade smittats av AIDS.[77] Låten tillbringade 16 veckor i toppen på Billboard Hot 100 och blev en milstolpe för Carey då musiksingeln blev den med flest veckor som etta på topplistan.[78] Daydream blev hennes bäst säljande album i USA[79] och blev Careys andra album efter Music Box att certifieras diamant av RIAA.[50] Skivan blev återigen en "best-seller" i Japan med 2.2 miljoner sålda kopior.[80] Internationellt såldes 25 miljoner exemplar av Daydream.[35] Musikkritiker lyfte fram arbetet som Careys, vid tidpunkten, bästa. The New York Times rankade skivan som en av årets bästa och skrev: "De bästa låtarna är R&B-godis som når nya höjder av förädling [...] Careys låtskrivande tar ett stort steg framåt och känns mera avslappnat, sexigare och utan en massa klichéer."[81] Carey begav sig återigen på en liten internationell turné, Daydream World Tour. Den hade sju stopp, tre i Japan och fyra i Europa.[82] När biljettförsäljningen startade slog Carey rekord när alla 150.000 biljetter till hennes tre konserter vid Japans största stadio Tokyo Dome, sålde slut under tre timmar.[82] På grund av Careys framgångar vann hon två priser i kategorierna "Favorite Pop/Rock Female Artist" och "Favorite Soul/R&B Female Artist" vid den årliga American Music Award-ceremonin.[83] Daydream och dess singlar mottog alla nomineringar i sex kategorier vid den 38 Grammy upplagan.[84] Carey, along with Boyz II Men, opened the event with a performance of "One Sweet Day".[85] Vid kvällens slut hade sångaren inte vunnit i en enda kategori vilket fick henne att säga: "Vad mer kan man göra? Jag kommer aldrig att vara besviken igen. Efter att ha suttit genom hela föreställningen och inte vunnit en enda gång så kan jag hantera vad som helst.[85] Carey mottog Billboards pris "Overseas Artist of the Year" på grund av den höga försäljningen av Daydream i Japan.[86]

Skilsmässa, ny image, Butterfly och Rainbow (1997—2000)[redigera | redigera wikitext]

"Det var 97 och jag lämnade mitt äktenskap [med Mottola]. Jag skrev låten 'Butterfly' och önskade att det var vad han skulle säga till mig. En del av låten går såhär: [sjunger] 'I have learned that beauty/has to flourish in the light/wild horses run unbridled/or their spirit dies/you have given me the courage/to be all that I can/and I truly feel ... and I truly feel your heart will lead you back to me when you're ready to land.' Vid den tidpunkten i mitt liv trodde jag verkligen skulle gå tillbaka till mitt äktenskap - inte att jag aldrig mera skulle komma tillbaks. Det var flera saker i mitt liv som hände, som gjorde att jag beslutade att inte återvända. Hade han sagt - 'Ta ett uppehåll och var dig själv, du har varit med mig sedan vi var unga. Vi tar en timeout' - så hade jag förmodligen det."

—Carey om sin skilsmässa med Mottola vilket beskrevs i "Butterfly".[87]

Efter utgivningen av Daydream och framgångarna som följde började Carey fokusera på sitt privatliv som föll samman.[88] Hennes relation med Mottola surnade på grund av deras alltmer olika kreativa åsikter om hennes album och hans kontrollbehov.[88] Efter varje album och hennes fortsatta berömmelse och popularitet tog Carey mer initiativ och kontroll över sin musik. Hon började att kombinera flera olika genrer i hennes arbete.[89] Under mitten av 1997 var sångaren halvvägs med material till nästa album Butterfly.[90] Hon ville arbeta med flera olika låtskrivare och producenter som Sean Combs, Kamaal Fareed, Missy Elliott och Jean Claude Oliver och Samuel Barnes från Trackmasters.[90] Under inspelningen till skivan separerade Carey och Mottola vilket sångaren beskrev som en frigörelse och fick henne att se livet från en ny synvinkel.[91] Utöver albumets nya inriktning noterade kritiker att Carey hade ändrat sin sångstil och använde nu ännu ljusare och mjukare toner.[92] Den nya sången möttes med blandad kritik. Vissa ansåg att det var ett tecken på mognad, att hon inte alltid behövde använda sitt övre register,[93] medan andra gissade att det berodde på en försvagad röst.[94][95] Skivans huvudsingel, "Honey", gav prov på ett sexigare maner än tidigare vilket ytterligare visade på en nyvunnen frihet från Mottola.[96] Carey berättade att Butterfly märkte det steg i hennes karriär där hon gavs full kreativ kontroll över sin musik och image.[97] Men hon förklarade: "Jag tror inte att det är en så stor förändring från vad jag gjort tidigare [...] Det är inte direkt som om jag blev galen och trodde att jag skulle bli en rappare. Det handlade mera om att få friheten att göra vad jag ville."[96] Växande kreativa meningsskiljaktigheter med Afanasieff fick Carey att avsluta sitt samarbete med honom.[98] Recensioner av Butterfly var generellt positiva. Rolling Stone skrev: "Det är inte direkt som om hon har totalt slutat med Houston-balladerna men det mest framträdande på Butterfly är en loj erotisk stämning. Det känns väldigt 1997. Carey har vecklat ut sina vingar och är beredd på att flyga."[99] AllMusic recensenten Stephen Thomas Erlewine beskrev Careys sång som "hetare än någonsin" och ansåg att Butterfly var en av hennes "bästa skivor och visar att Carey fortsätter att utvecklas och förfina sina musik vilket är ovanligt bland 90-tals sångare."[100] Skivan blev en ytterligare kommersiell framgång.[98]

Vid sekelskiftet började Carey arbeta på flera olika projekt.[101] Den 14 april 1998 var hon en av sångarna i galan VH1 Divas där hon uppträdde tillsammans med Aretha Franklin, Celine Dion, Shania Twain, Gloria Estefan och Carole King.[102] Carey började arbeta på ett filmprojekt, All That Glitters, en titel som senare kortades ner till endast Glitter.[103] Hon hjälpte även till att skriva låttexter till filmerna Men in Black (1997) och How the Grinch Stole Christmas (2000).[101] Efter att Glitter blev fast i ett produktionshelvete, sköt Carey fram projektet för att istället börja jobba på ett nytt album.[101] Cheferna vid Sony Music ville att hon skulle göra ett samlingsalbum i tid för julsäsongen.[104] Man kom dessvärre inte överens om vad som skulle inkluderas på skivan.[105] Sony ville att samlingen skulle bestå av hennes listettor i USA på den Nordamerikanska utgåvan och de Europeiska hitsen på den Europeiska versionen, utan något nytt material. Carey ville att skivan skulle innehålla hennes mera personliga låtar - inte bara de som var kommersiella framgångar.[105] Hon ansåg också att uteslutandet av nytt material skulle göra hennes fans besvikna.[105] Under produktionstiden uttryckte Carey ofta sin avsmak för skivans innehållsförteckning och var besviken på att inga av hennes "favoriter" hade inkluderats.[106] Samlingen, under titeln #1's (1998), innehöll "When You Believe" en duett med Whitney Houston som spelats in till soundtrackalbumet för filmen Prinsen av Egypten (1998).[105] Under produktionen av All That Glitters hade Carey introducerats för DreamWorks-producenten Jeffrey Katzenberg som hade frågat om hon ville spela in låten till den animerade filmen.[107] I en intervju med Ebony Magazine berättade Houston om sitt arbete med Carey och deras nya vänskap: "Mariah och jag kom väldigt bra överens. Vi hade aldrig tidigare pratat eller sjungit med varandra. Vi fick möjligheten att umgås sångare-till-sångare, artist-till-artist. Vi skrattade och pratade, skrattade och pratade och sjöng däremellan [...] Det är bra att två kvinnor från soulmusiken ändå kan vara vänner.[108] #1's blev ett fenomen i Japan med en försälljning på över en miljon kopior under första veckan efter utgivningen. Detta gjorde henne till den enda internationella artisten att nå denna bedrift.[109] I sitt beskrivande av Careys popularitet i Japan under 1990-talet jämförde författaren Chris Nickson det med Beatlemanian under 1960-talet.[82] Efter endast tre månader hade skivan sålts i 3.25 miljoner exemplar och slog rekord som det bäst säljande albumet i Japan av en icke-asiatisk artist.[109] Den internationella försäljningen beräknades till 17 miljoner sålda exemplar.[110]

Carey vid Edwards Air Force Base under videoinspelningen "I Still Believe".

Under våren 1999 började Carey arbeta på sitt sista album enligt skivkontraktet med Sony, hennes ex-makes skivbolag.[111] Under tidpunkten påverkade hennes ansträngda relation med skivbolaget Careys arbete med Afanasieff, som jobbat med henne genom första halvan av sångarens karriär.[111] Carey kände att Mottola förökte sära på henne och Afanasieff i hopp om att förstöra deras vänskap.[112] På grund av den pressade och spännda relationen Carey och skivbolaget hade utvecklat färdigställde hon sitt album på endast tre månader, sommaren 1999, vilket var snabbare än något annat album i hennes karriär.[54] Skivan, med namnet Rainbow, märkte ännu en gång som sångaren hade jobbat med, för henne, nya producenter och låtskrivare som exempelvis Jay-Z och DJ Clue?.[113] Carey skrev också två ballader tillsammans med David Foster och Diane Warren med vilka hon tillsynes hade ersatt Afanasieff med.[113] Rainbow släpptes 2 november 1999 och trots att skivan debuterade på plats två på Billboard 200 hade arbetet den högsta första veckas försäljningen i hennes karriär.[114] Under början av år 2000 växte Careys problematiska relation med Columbia efter att de slutade marknadsföra skivan efter de första två singlarna.[114] De ansåg att Rainbow inte hade något starkt material att ge ut som en singel medan Carey ville att en personlig låt om inre styrka skulle ges ut.[114] Meningsskiljaktigheterna ledde till ett offentligt bråk efter att Carey börjat posta inside-information om situationen på sin hemsida och uppmanade sina fans till att ringa och önska "Can't Take That Away (Mariah's Theme)" på radiostationer.[115] I ett av meddelandena skrev Carey: "I grund och botten så vet många av er att den politiska situationen i min proffesionella karriär inte är positiv. Det har varit väldigt, väldigt jobbigt. Jag vet inte ens om det här meddelandet kommer komma fram till er. Jag har fått mycket negativ feedback från några högt uppsatta personer. Men jag är inte redo att ge upp."[116] I rädsla att gå miste om sin bäst säljande artist, valde Sony till slut att ge ut låten.[116] Carey, som till en början var nöjd med valet, fick snart veta att låten endast getts en begränsad distribution med små-skalig marknadsföring. Detta gjorde att balladen hade mycket små och osannolika chanser att ta sig in på några topplistor.[116] Medias reaktioner på skivan var generellt entusiastiska. Sunday Herald skrev: "Albumet är en imponerande blandning av soulballader och sammarbeten med tyngdlyftare från R&B:n så som Snoop Doggy Dogg och Usher [...] Det är en välpolerad blandning av popsoul.[117] Vibe Magazine uttryckte liknande åsikter: "Hon ger allt hon har [...] och Rainbow kommer att ge henne ännu mera dyrkan."[118] Trots att albumet blev en kommersiell framgång blev Rainbow hennes lägst-säljande album vid den tidpunkten i hennes karriär.[97]

Glitter, Charmbracelet; personliga och professionella motgångar (2001—2004)[redigera | redigera wikitext]

Carey tillsammans med L.A. Reid år 2005.

Efter att hon fick en Billboard Music Award med utmärkelsen "Artist of the Decade" och en World Music Award i kategorin "Best-Selling Female Artist of the Millennium" avbröt Carey sitt samarbete med Columbia och skrev på ett kontrakt värt 100 miljoner dollar med Virgin Records (EMI Records).[119][120] Carey gavs full kreativ kontroll över framtida projekt.[120] Hon fortsatte därefter att arbeta på Glitter, soundtrackalbumet till filmen med samma namn. Carey ville att skivan skulle vara influerad av 1980-tals disko och andra liknande genrer som skulle gå hand-i-hand med filmens bakgrund.[121] Hon berättade att Columbia ofta såg henne som en egendom och att hennes skilsmässa med Mottola hade försämrat hennes relationer med skivbolagschefer. Några månader senare, i juli 2001, rapporterades att Carey fått ett nervöst sammanbrott. Hon hade lämnat meddelanden på sin hemsida där hon klagade över att vara överarbetad[122] och delgav uppgifter som sin separation med sångaren Luis Miguel.[123] I en intervju följande år tillkännagav hon: "Jag omgav mig med människor som inte kände mig och hade ingen personlig assistent. Jag gjorde intervjuer hela dagarna och fick två timmars sömn, högst."[124] Tack vare pressen från media, hårt arbetsschema och uppbrottet med Miguel började Carey publicera en rad oroväckande meddelanden på sin officiella hemsida och uppträdde erratiskt under flera TV-intervjuer.[125] Den 19 juli 2001 överraskade Carey med ett oplanerat besök på MTV:s Total Request Live (TRL).[126] Efter att programmets värd Carson Daly fortsatte sända efter ett reklamavbrott klev Carey in i studion och sköt en glassvagn framför sig. Ikädd en stor herrtröja bjöd Carey på en striptease och blottade en tajt grön klänning.[126] Besöket på TRL orsakade stor uppmärksamhet i media.[125] Några dagar senare publicerade Carey flera kryptiska meddelanden på sin officiella sida. I ett meddelande skrev hon: "Jag försöker förstå saker i mitt liv och det känns som om jag inte borde göra någon musik på ett tag. Jag skulle vilja ta ett litet uppehåll eller åtminståne en natts sömn utan att någon kommer och tjatar om musikvideor. Det enda jag vill är att få vara mig själv och det är det jag skulle satsat på ifrån början. Jag säger inte det här så ofta men strunt samma, jag tar inte hand om mig själv."[126] Meddelandena tog snabbt ner från hemsidan och en talesperson förklarade att hon "uppenbarligen var uttmattad" och att hon "inte tänkte klart" när hon postade meddelandena.[127]

Den 26 juli samma år las hon abrupt in på sjukhus på grund av "extrem utmattning" och ett "fysiskt och mentalt sammanbrott".[128] Carey vårdades på ett hemligt sjukhus i Connecticut och förblev sjukskriven för vård av doktorn under två veckor.[128] Efter media-uppståndelsen rörande Careys mentala hälsa och sjukhusvistelse beslutade Virgin Records och 20th Century Fox att flytta fram utgivningen av både Glitter och soundtrackalbumet.[129] Kritiker ansåg att förseningen av Glitter gjorde att förväntan på projektet hade dött ut vilket skulle skada biljett- och albumförsäljningen.[130] När projektets svaga kommersiella prestation diskuterades beskyllde Carey sin hälsa under lanseringen, framflyttningen och att soundtrackalbumet gavs ut under 11 september attackerna.[131] Kritiker sågade Glitter och albumet och båda projekten blev utan kommersiell framgång.[132] Soundtrackalbumet Glitter blev Careys, vid tidpunkten, lägst säljande album. Tidskiften St. Louis Post-Dispatch beskrev skivan som ett "totalt misslyckande som kommer att bli en irriterande finne på en karriär som, kanske inte alltid har varit kritikerhyllad, men som ändå varit framgångsrik".[133] Efter all negativet som flockade sig kring Careys privatliv och det senaste projektets låga försäljning valde Virgin att avsluta sitt 100 miljoner dollars kontrakt på fem studioalbum.[120][134] Kort efter flög Carey till Capri, Italien och stannade där i fem månader utom synhåll för allmänheten.[125] Vid en tillbakablick sa Carey att situationen hos Virgin var en "total stress-fest. Jag fattade ett dumdristigt beslut baserat på pengar. Trots att jag aldrig fattar beslut baserat på pengar. Jag lärde mig en stor läxa av det."[135] Senare samma år skrev hon på ett nytt kontrakt med Island Records värt 24 miljoner och grundade sitt eget skivbolag MonarC.[136] En tid senare ökade spänningarna i hennes privatliv efter att sin pappa avlidit i cancer.[137]

Carey framför "Hero" under Charmbracelet World Tour.

2002 fick Carey en roll i independentfilmen WiseGirls och skådespelade tillsammans med Mira Sorvino och Melora Walters vilka spelade servitriser på en gangster-ägd restaurang. Filmen hade premiär på Sundance Film Festival och mottog mestadels negativ kritik. Trots detta prisades Careys gestaltning och Roger Friedman ansåg att hon var "nya millenniets Thelma Ritter" och skrev: "Hennes repliker flyter på och hon lyckas få publiken att skratta på alla rätt ställen."[138] Senare samma år framförde hon USA:s nationalsång vid Super Bowl XXXVI vid Louisiana Superdome i New Orleans, Louisiana. Uppträdandet rosades av kritiker och rankades som ett av de bästa framförandena av sången någonsin.[139] Under sista kvartalet av 2002 släpptes Mariah Careys åttonde studioalbum Charmbracelet. Sångaren meddelade att arbetet märkte ett "nytt kapitel" i hennes liv.[124] Skivan gavs ut i kölvattnet av Glitter och presterade mediokert på musiklistorna. Careys sång kritiserades av många krtiker. Joan Anderson från The Boston Globe ansåg att skivan var hennes "sämsta skiva och uppvisar en röst som inte längre är kapabel till den otroliga sång-gymnastiken som hon en gång blev känd för."[140] AllMusic skribenten Stephen Thomas Erlewine uttryckte liknande kritik och skrev: "Det värsta är att Mariahs röst är trasig vilket hörs bitvis under skivans gång. Hon verkar ha förlorat sin förmåga att sjunga i ljusa toner."[141] I ett försök att "återlansera" sin karriär meddelade Carey att hon skulle ut på en värlsturne med början av april 2003.[142] Turnén, Charmbracelet World Tour: An Intimate Evening with Mariah Carey, blev hennes största och pågick under sex månader med sextionio shower runt om i världen.[143] I USA var showerna mindre och Broadway-influerade. I en intervju sa sångaren: "Jag ville att det skulle vara intimare så att besökaren känner att den upplevt något."[142] Hon uppträdde i större arenor i Asien och Europa inför exempelvis 35.000 i Manila, 50.000 i Malaysia och över 70.000 i Kina.[144] I Storbritannien kunde sångaren ses i Glasgow, Birmingham och Manchester och blev Careys första turné att besöka andra städer än London.[145] Charmbracelet World Tour: An Intimate Evening with Mariah Carey ådrog sig övervägande positiv kritik från recensenter och publiken. Många berömde kvaliteten på Careys röst och produktionen som helhet.[146]

Återvunnen popularitet med The Emancipation of Mimi (2005—2007)[redigera | redigera wikitext]

Under 2004 fokuserade Carey på att skapa material till sitt tionde studioalbum, The Emancipation of Mimi (2005). Hon jobbade mest med Jermaine Dupri men även Bryan-Michael Cox, Manuel Seal, The Neptunes och Kanye West.[147] Skivan debuterade på förstaplatsen på topplistor i flera länder och hyllades av musikkritiker. Caroline Sullivan vid The Guardian beskrev den som ett "coolt, fokuserat och urbant försök. De första Mariah Carey-låtarna som jag skulle kunna tänka mig att höra igen utan att bli betalad."[148] Elysa Gardner från USA Today skrev: "Balladerna och midtempo-kompositionerna reflekterar verkligen sångfågelns nya självförtroende som ... men ändå fortsatt att flyga."[149] Skivans andra singel, "We Belong Together", blev en singel som komm att "definiera"[150] Careys karriär efter en tid då många förutspått att hennes karriär var över.[151] Kritiker hyllade låten och ansåg att den märkte hennes "musikaliska återkomst"[152] medan andra trodde att den skulle stärka hennes varumärke.[147] "We Belong Together" slog flera rekord i USA och blev Careys sextonde listetta på Billboard Hot 100.[153] Efter att ha tillbringat fjorton osammanhängande veckor på förstaplatsen blev låten den med näst längst tid som listetta, bakom Careys "One Sweet Day".[153] Billboard gav singeln titeln "Song of the Decade" och de nionde mest populära låtarna genom tiderna.[154] Utöver framgångarna på försäljningslistorna slog låten flera radiorekord och enligt Nielsen BDS hade singeln både det högsta lyssnarantalet per dag och per vecka i amerikansk musikhistoria.[155]

Den 25 september satte Carey ett ytterligare rekord när hon blev den första artisten att samtidigt ockupera de två högsta platserna på Hot 100-listan (R&B-sångaren Ashanti nådde samma bedrift redan 2002 men krediterades endast som en gästartist på andraplatsnoteringen). "We Belong Together" behöll förstaplatsen medan uppföljaren , "Shake It Off" intog platsen under.[153] Vid årets slut rankades låten etta på Billboards lista Year-End Chart vilket blev Careys första.[156] Billboard listade "We Belong Together" på plats nio på deras lista Billboard Hot 100 All-Time Top Songs och klargjorde att låten var decenniets mest populära.[157] Albumet mottog tio Grammy Award-nomineringar: åtta 2006 för standardutgåvan (flest nomineringar Carey mottagit under ett år)[158] och ytterligare två för återutgåvan Ultra Platinum Edition (vilken innehöll "Don't Forget About Us" som blev hennes sjuttonde listetta). År 2006 vann Carey en Grammy Award i kategorin "Best Contemporary R&B Album" för The Emancipation of Mimi samt en Grammy i kategorin "Best R&B Song" för "We Belong Together".[158] The Emancipation of Mimi blev den bäst säljande skivan i USA under 2005 med 5 miljoner sålda exemplar. Det var den första gången som en kvinna hade årets bäst säljande skiva sedan Alanis Morissettes Jagged Little Pill 1996.[159] Under sista kvartalet av 2005 rapporterade IFPI att The Emancipation of Mimi hade sålts i över 7.7 miljoner exemplar internationellt och blev den näst-bäst säljande skivan efter Coldplay's X&Y. Den blev det bäst säljande albumet av en kvinnlig musiker internationellt.[160][161][162] Fram till 2008 hade The Emancipation of Mimi sålts i över 12 miljoner exemplar internationellt.[163] Vid den 48:e Grammy-upplagan framförde Carey en medley av "We Belong Together" och "Fly Like a Bird".[164] Numret fick kvällens enda stående ovation vilket fick skådespelaren Teri Hatcher, som presenterade nästa pris, att säga: "Det är som om vi alla blivit räddade!"[164]

För att marknadsföra skivan åkte sångaren ut på sin första turne på tre år; The Adventures of Mimi: The Voice, The Hits, The Tour.[165] Turnén stannade på 40 platser i världen; 32 i Nordamerika, två i Afrika och sex i Japan.[166] Biljetter till turnén, Randy Jackson, som komponerades av Careys nära vän började säljas den 2 juni 2006 med priser mellan 95 och 150 dollar.[167][168] Careys shower bestod av äldre låtar från sin diskografi samt några av hennes nyare singlar.[169] Turnén bemöttes varmt av kritiker och besökare vilka prisade Careys sång och showen som helhet.[170][171] Många ansåg dock att flera tillfällen var "onödiga" och "distraherande" som sångarens alla klädbyten och korta filmsekvenser.[170] The Adventures of Mimi: The Voice, The Hits, The Tour var framgångsrik; Carey spelade för över 60.000 fans enbart i Tunis.[172] Halvvägs genom turnén bokade Carey en två-nätters specialshow i Hong Kong vilka skulle äga rum efter sångarens besök i Japan.[173] Showerna ställdes dessvärre in efter att biljetterna börjat säljas. Enligt Careys dåvarande manager, Benny Medina, berodde det inställda besöket på arrangörens vägran att betala Careys kompensation.[173] Arrangören skyllde på låg biljettförsäljning (enligt några uppgifter hade endast 4000 biljetter sålts) och Careys orimliga krav.[174] Carey stämde arrangören med 1 miljon i skadestånd på grund av den abrubta inställningen.[175] En live-DVD, The Adventures of Mimi, släpptes i november 2007.

E=MC², sitt andra äktenskap, Memoirs of an Imperfect Angel och skådespelargenombrott (2008—2010)[redigera | redigera wikitext]

Carey visar sin vigselring för första gången för fotograferna vid Tribeca Film Festival 2008.[176]

Under våren 2007 hade Carey börjat jobba på sitt elfte studioalbum, E=MC², i en privat villa i Anguilla.[177] När hon frågades om skivans titel sa Carey: "Einstein teori? Fysik? Jag? Hallå! ...Jag är såklart ironisk."[178] Hon klargjorde att skivan var en uppföljare till Emancipation of Mimi men att hon hade varit mycket "friare" under inspelningen än på någon annan skiva.[178] Trots att E=MC² fick ett varmt mottagande av recensenter[179] kritiserades skivan av några som ansåg att materialet var för likt det på föregångaren.[180] Två veckor innan albumutgivningen hade "Touch My Body", projektets huvudsingel, tagit sig till förstaplatsen på Billboard Hot 100 och blev Careys artonde listetta. Detta gjorde att hon gick om Elvis Presley med titeln som den artist med näst-flest listettor i amerikansk musikhistoria.[181] Förstaplatsen behöll The Beatles som hade tjugo listettor. I samband med förstaplatsen tjänade Carey sin 79 vecka på förstaplatsen på samma lista. Hon blev den artist med flest veckor på toppen av listan, en bedrift som delades med Presley.[182]

E=MC² debuterade på förstaplatsen på Billboard 200 med 463.000 sålda exemplar; hennes högsta första veckas försäljning i sin karriär.[183] Med sex förstaplatsnoteringar delade Carey tredjeplatsen med Britney Spears och Janet Jackson om flest antal albumettor i USA bakom Madonna som hade sju och Barbra Streisand som kammat hem nio.[41] 2008 rankade Billboard Carey på sjätteplatsen i deras lista "Billboard Hot 100 All-Time Top Artists" och klargjorde att hon var den näst-mest framgångsrika kvinnliga artisten på deras Hot 100-lista.[184] Carey och skådespelaren/komikern Nick Cannon träffades medan hon spelade in musikvideon till "Bye Bye" på en ö utanför Antigua.[185] Den 30 april 2008 gifte sig Carey och Cannon vid en herrgård på Windermere Island i Bahamas.[186][187] Carey gjorde ett cameo-framträdande i Adam Sandlers film Jiddra inte med Zohan.[188] Efter utgivningen av albumet planerade Carey att ge sig ut på en omfattande världsturne för att marknadsföra skivan. I en intervju om den planlagda turnen sa sångaren: "Jag tänker mig något väl utarbetat. Jag gillar utarbetat. Vi gör ofta bara det nödvändigaste. Det är vad min juvelerare brukar säga. Jag har inte tänkt ut allting än men vi kommer till det snart."[186] Trots fortsatta planer och annonseringar gjorda i The X Factor i Storbritannien blev turnen plötsligt inställd under första halvan av December 2008.[189] Rykten började cirkulera i kvällspressen om att Carey blivit gravid och ställt in turnen som följd.[190] Flera rapporter hävdade att Carey besökt en välkänd gynekologmottagning i Los Angeles.[189] Dessutom hade sångarens slimmade figur försvunnit då hon slutat med sitt träningsprogram.[189] Carey kommenterade inte ryktena förrän två år senare, 28 oktober 2010, när hon meddelade att hon var gravid för andra gången.[191][192] Hon tillkännagav att hon varit gravid under tidsperioden men att hon erfor ett missfall.[193] Av den anledningen ställde hon in turnen bara för att förlora barnet två månader senare.[194]

Den 20 januari 2009 framförde Carey "Hero" när Barack Obama mottog presidenttiteln i USA.[195] Den 7 juli 2009 framförde Carey - tillsammans med Trey Lorenz – sin version av The Jackson 5:s "I'll Be There" vid minneshögtiden av Michael Jackson.[196] Vid åsynen av Jacksons kista överväldigades sångaren av känslor varpå Careys röst brast i de första verserna.[197] Hon bad om ursäkt i The Today Show och förklarade att hon hade gjort sitt bästa trots omständigheterna.[197]

Mariah Carey under intervjuer på rödamattan vid den 82 upplagan av Academy Awards 2010.

Under 2009 sågs hon som en socialarbetare i filmen Precious en tolkning av novellen Push (1996) av Sapphire. Filmen och Careys prestation, mottog övervägande positiv kritik av recensenter.[198] Variety beskrev hennes gestaltning som "perfekt".[199] Precious vann flera priser, både vid Sundance Film Festival och vid Toronto International Film Festival där filmen hyllades.[200][201] I januari 2010 vann Carey priset Breakthrough Actress Performance Award vid Palm Springs International Film Festival.[202] Den 25 september 2009 släppte sångaren sitt tolfte studioalbum Memoirs of an Imperfect Angel. Medias mottagande var blandat. Stephen Thomas Erlewine vid Allmusic beskrev den som hennes "mest intressanta skiva sedan det senaste årtiondet"[203] medan Jon Caramanica från The New York Times kritiserade Careys sångprestation och stora användande av Auto-Tune.[204] Skivan debuterade på tredjeplatsen på Billboard 200 och blev hennes lägst-säljande album i karriären.[205] Huvudsingeln, "Obsessed", blev hennes 40 notering på Billboard Hot 100 och hennes högsta debut på listan sedan "My All" (1998).[206] Låten debuterade på elfteplatsen och klättrade som högst till plats sju och blev därmed Careys 27 topp-tio hit. Hon rankades på delad femteplats med Elton John och Janet Jackson om den artist med flest topp-tio hits i USA.[206] Inom några timmar efter låtens utgivning började media spekulera i att låten var riktad till rapparen Eminem som ett svar på hans låt "Bagpipes from Baghdad" som hånade Careys make Nick Cannon.[207] Enligt MTV innehöll låten ett stycke som syftade på Eminems drogproblem vilket han tillkännagav på sitt sjätte studioalbum Relapse.[208] Uppföljaren, en cover på Foreigners "I Want to Know What Love Is" misslyckades att nå några större framgångar i USA och Europa men slog radiorekord i Brasilien. Låten tillbringade 27 veckor i toppen på Brasil Hot 100 Airplay vilket gjorde den till den singeln med flest veckor på toppen av listan.[209] Den 31 december 2009 åkte Carey ut på sin sjunde turne, Angels Advocate Tour, som besökte USA och Kanada.[210] Trots att turnen endast var nationell besökte Carey några utvalada platser så som Brasilien och Singapor där hon spelade för över 100.000 människor. Turnen avslutade den 26 september 2010.[211] Den 30 januari 2010 meddelades att Carey skulle ge ut en remixversion av Memoirs of an Imperfect Angel med titeln Angels Advocate.[212] Skivan planerades för utgivning den 30 mars 2010 men blev senare inställd.[213]

Merry Christmas II You och moderskap (2010—2011)[redigera | redigera wikitext]

Carey framför "All I Want for Christmas Is You" vid Walt Disney World Resort den 3 december 2010.

Efter inställningen av Angels Advocate meddelades att Carey skulle börja jobba på sitt trettonde studioalbum.[214] Efter en tid visade sig att hon istället börjat arbeta på sitt andra julalbum, en uppföljare till Merry Christmas (1994) som blev det bäst säljande julalbumet genom tiderna.[68] Samarbetspartners från tidigare projekt bidrog återigen med material, däribland Jermaine Dupri, Johntá Austin, Bryan-Michael Cox och Randy Jackson samt den nyfunna vännen Marc Shaiman.[215] Dupri meddelade att en singel skulle släppas innan årets slut.[215] Under en presskonferens i Seoul, Syd Korea, i augusti 2010 berättade Island Def Jam-chefen Matt Voss att skivan skulle släppas den 2 november 2010 och att den skulle innehålla sex nya låtar och en ny tolkning av hennes klassiker "All I Want for Christmas Is You".[216] Skivan, under namnet Merry Christmas II You, släpptes med en medföljande DVD och skickades till affärer den 2 november 2010.[217] Merry Christmas II You debuterade på fjärdeplatsen på Billboard 200 med en försäljning på 56.000 exemplar, högre försäljning jämfört med föregångaren som sålde 45.000 exemplar under första veckan.[218] Den blev också Careys 16:e topp-tio album i USA.[218] Skivan debuterade på förstaplatsen på förgreningslistan Top R&B/Hip-Hop Albums och blev den andra julalbumet att nå denna bedrift.[219]

I maj 2010 avböjde Carey sin planerade roll i For Colored Girls, en filmatisering av pjäsen For Colored Girls Who Have Considered Suicide When the Rainbow Is Enuf och meddelade att hon istället skulle fokusera på sin hälsa.[220] Den 28 oktober samma år, efter många spekulationer i media, bekräftade Carey att hon och Cannon väntade deras första barn.[194][221] I februari 2011 meddelade Carey att hon påbörjat sitt arbete på sitt fjortonde studioalbum. Samma månad spelade Carey in en duett, "When Do The Bells Ring For Me", med Tony Bennett till hans album Duets II.[222] Den 30 april 2011, som också var parets tredje årsdag sedan bröllopet, födde Carey tvåäggstvillingar via kejsarsnitt.[223] Tvillingarna namngavs Monroe, efter Marilyn Monroe och Moroccan Scott efter deras marockanskt inredda rum där Cannon friade till Carey; Scott kom från Cannons mellannamn.[224] I en intervju förklarade Carey att hennes graviditet var svår; hon led av förhöjt blodtryck, graviditetstoxikos och graviditetsdiabetes. Hon sa: "Jag var rädd att jag aldrig skulle kunna gå igen, det var en enorm påfrestelse. Om jag satt ner var någon tvungen att hjälpa mig upp. Jag kunde inte ens gå på toaletten själv. Jag kände typ: 'Vad ska vi göra? Ska vi åka till sjukhuset?' Nej, jag kände att jag ville klara det; fortsätta att ta min medicin och hålla bebisarna i magen. Jag klarade av det i trettiofem veckor sen sa doktorn att det började bli för farligt."[225]

Efter födseln avslöjade Cannon i en intervju med Billboard att Carey hade påbörjat sitt arbete på ett nytt album och att hon inspirerats av sina första två studioalbum.[226] Cannon sa: Hon har intensifierat arbetet och vi har en inspelningsstudio här hemma och gravidieteten har verkligen inspirerat henne på så måna sätt. Ni kan verkligen se fram emot ny, fenomenal musik från Mariah." Han försäkrade om att en ny singel skulle släppas någon gång under de sista månaderna av 2011. När han frågades om skivan också skulle släppas samma år sa han att han inte var säker på det. Under slutet av 2011 hade dock ingen singel släppts.[227][228]

I oktober 2011 meddelade Carey att hon återinspelat sin låt "All I Want for Christmas Is You" tillsammans med Justin Bieber till hans julalbum Under the Mistletoe.[229][230] Den 5 november 2011 filmade Carey och Bieber en musikvideo för duetten vid Macy's i New York.[231] Senare samma månad sändes en förinspelad intervju med Barbara Walters som sändes på ABC:s 20/20. Under intervjun tillät Carey och Cannon att visa sina barn för första gången.[232] I november inkluderades Carey, 50 Cent och Young Jeezy på remixversionen av Uncle Murdas "Warning" från hans mixtape.[233] Samma månad meddelade Carey att hon och John Legend samarbetat på duetten "When Christmas Comes" vars originalversion tidigare spelats in till Merry Christmas II You (2010).[234]

American Idol, fortsatt filmkarriär och The Art of Letting Go (2012—framåt)[redigera | redigera wikitext]

Den 1 mars 2012 deltog Carey i konserten Plot Your Escape vid New Yorks Gotham Hall med endast 50 biljetter tillgängliga att köpa.[235] Showen blev hennes första sedan födseln av Moroccan och Monroe. Konserten pågick i 40 minuter och inkluderade många av hennes tidigare hits så som "Always Be My Baby", "Hero", "Obsessed", "We Belong Together" och "I'll Be There".[236] Den 14 juni 2012 framförde sångaren en medley vid en insamlingsgala tillägnad USA:s president Barack Obama vid Plaza Hotel i New York. De tre låtarna hon framförde var "Hero", "We Belong Together" och en nyskriven komposition under titeln "Bring It On Home" som Carey skrev specifikt för Obamas omval.[237] Samma månad publicerades en bild med texten "MC Summer 2012", vilket skapade spekulationer att den försenade singeln skulle släppas. Den 21 juli meddelade Carey att en låt med titeln "Triumphant (Get 'Em)" skulle släppas under augusti 2012 som huvudsingeln från sitt fjortonde album. Låten skrevs och producerades av Carey, Jermaine Dupri och Bryan-Michael Cox och hämtade inspiration från Whitney Houston som avled tidigare samma år.[238][239] I februari 2013 avslöjade Walt Disney Studios att Carey spelat in låten "Almost Home" till soundtrackalbumet till filmen Oz the Great and Powerful. Videon regisserades av David LaChapelle.[240][241] Fortsättningsvis blev hon en av domarna under säsong 12 av American Idol.[242][243][244] Hennes lön rapporterades vara 18 miljoner.[245][246] Hon sågs även i Lee Daniels-filmen The Butler, som handlade om en butler i Vita huset.[247][248][249]

Mariah Carey sjunger "#Beautiful" vid Good Morning America den 24 maj 2013.

I en intervju berättade Carey om sitt fjortonde studioalbum: "Jag samarbetar med mina favoritpersoner och mitt huvudmål är att inte följa någon särskild trend. Jag vill att skivan ska bli väl bemött. Jag vill vara sann mot mig själv och musiken och göra mina fans glada."[250] Några som jobbade med Carey var bland annat DJ Clue?, Randy Jackson, Q-Tip, R. Kelly, David Morales, Loris Holland, Stevie J, James Fauntleroy II, Ray Angry, Walter Afanasieff, Jermaine Dupri, Bryan-Michael Cox, James "Big Jim" Wright, Hit-Boy, The-Dream, Da Brat och Rodney Jerkins. I en exklusiv intervju med Billboard i deras utgåva från 9 mars 2013 sa sångaren: "Det handlar om att ha mycket bra musik att välja mellan. När allt kommer omkring är det det viktigaste. Det är mer ballader än vad folk kanske räknat med men också upptempo och signaturlåtar. Dom representerar min mångsidighet som artist. Vart vi än tar oss med det här projektet så vill jag gå allt in med både själ och hjärta."[251][252] I mars deklarerade sångaren att hon hade "mer än tillräckligt med låtar" och att hon var i det "sista stadiet av ljudmixning och sånt".[253] Huvudsingeln "#Beautiful" gästades av sångaren Miguel och släpptes den 6 maj 2013 nådde plats 15 på Billboard Hot 100. Musikvideon hade premiär på American Idol tre dagar senare.[254] Carey framförde "#Beautiful" och en rad andra hits under säsongsfinalen av American Idol den 16 maj 2013.[255] Hon uppträdde även på Good Morning Americas sommarkonsert den 24 maj samma år.[256]

Walmart avslöjade titeln på sångarens fjortonde album var The Art of Letting Go, vilket också bekräftades av Careys vän och samarbetspartner Jermaine Dupri. Skivan har en förväntad utgivning 2014.[257] Albumets titelspår gavs ut som den andra singeln från projektet den 11 november 2013.[258]

Artisteri[redigera | redigera wikitext]

Röst och musikalisk stil[redigera | redigera wikitext]

Carey vid Edwards Air Force Base under skapandet av videon "I Still Believe" 1998.

Mariah Carey har ett röstomfång på fem oktaver[259][260][261] men har förmågan att nå toner över sju oktav.[262][263] Hon har mottagit titeln "Songbird Supreme" av Guinness World Records[264] och rankades på förstaplats på listan 22 Greatest Voices in Music, utgiven av Blender Magazine och MTV 2003.[265] Hon listades även på andraplatsen på "The 100 Outstanding Pop Vocalists" publicerad av Cove Magazine.[266] Carey har själv sagt att hon är en alt trots att många musikkritiker beskrivit henne som sopran.[267][268][269] Jon Pareles vid The New York Times beskrev Careys lägre register som "rikt och varmt" som snabbt kan övergå till "ljusa toner".[270] Carey besitter även ett "viskningsregister". I en intervju med sångaren skrev Ron Givens från Entertainment Weekly såhär: "I ett enda svep lyckas hon att pipa och samtidigt ryta: ett viskningsregister."[271] Mot slutet av 1990-talet började Carey använda en ny, ljusare och lättare sångteknik på sitt material.[272] Tim Levell från BBC News beskrev hennes sång som "het och värmande" medan Elysa Gardner från USA Today skrev: "Det är omöjligt att neka genomslaget som hennes sångstil haft på dagens unga pop- och R&B-stjärnor."[273] Careys känsla för pitch har beundrats[270] och Jon Pareles kommenterade: "Hon kan hålla sig kvar över senuella toner med lekfull självsäkerhet och synkopera likt en scatsångare med skrämmande perfekt pitch."[270]

Kärlek är huvudämnet i majoriteten av Careys låttexter men hon har även skrivit om rasism, alienation, död, världssvält, och andlighet. Hon har sagt att mycket av hennes arbete är självbiografiskt men Time Magazine skrev: "Om Mariahs musik ändå hade all den drama som huserar i hennes privatliv. Hennes låtar består istället av sliskig och konstlad NutraSweet-soul. Hennes liv har passion och konflikter." Han noterade dock att efter varje album visade sångaren på mognad med musik som blommade och innehöll mera meningsfulla låttexter.[274] Jim Faber från New York Daily News hade liknande kommentarer: "För Carey är sången den största delen av uppträdandet, inte känslorna som inspirerade den. Att sjunga, för henne, är en fysisk utmaning, inte ett sätt att ge utlopp för vad hon känner."[275] I sin recension av Music Box skrev Stephen Holden från Rolling Stone att Carey sjöng med "outmanad passion" medan Arion Berger från Entertainment Weekly ansåg att hon ibland kunde bli för "överväldigad för att kunna få passionen till att bli ord."[276] År 2001 skrev The Village Voice om, vad de tyckte var, hennes "själlösa ballader": "Careys sockersliskiga soul har blivit mallen för pop-prinsessor som vill sjunga Diane Warren-ballader. Det är till stor del tack vare Mary J. Blige som lyssnare börjat söka sig till något som innehåller mera känslor, smartare låttexter och våghalsig äkthet och mindre av onödig skönsång som från den bubbliga Mariah Carey-eran. Nuförtiden är det alla Christina Aguilera och Jessica Simpsons som står för det medan kvinnorna med större lung-kapacitet vet hur och när man ska använda sin röst."[277]

Careys musik består främst av elektroniska musikinstrument så som trummaskiner,[147] keyboards och syntar.[278] Många av hennes låtar består av pianodrivna melodier[279] då hon fick pianolektioner från sex års ålder.[12] Carey har sagt att hon föredrar att samarbeta med en pianist när hon komponerar nytt material då hon anser att det är enklare att experimentera med mera ovanliga melodier och ackordprogressioner.[12] Tack vare att hon lärde sig piano som liten har hon inkorporerat sina kunskaper i mycket av produktionen av sin musik. Hennes röst har dock alltid varit det viktigaste tillgången: "Min röst är mitt instrument, det har den alltid varit."[98] Tidigt i karriären började sångaren arbeta fram remixer till många av hennes framgångsrika singlar. Låtarna fick då oftast nyinspelad sång och musik.[280] Diskjockeyn David Morales samarbetade med Carey på remixversionen av "Dreamlover" vilken populariserade trenden att remixa R&B-låtar till house-låtar. "Dreamlover" beskrevs som en av de bästa danslåtarna genom tiderna av Slant Magazine.[281] Från "Fantasy" (1995) och framåt anlitade Carey både hiphop och dansproducenter för att omstrukturera singlar.[85] Entertainment Weekly inkluderade två mixar av "Fantasy" på deras lista över de bästa Carey bästa låtar; en National Dance Music Award-vinnande remix producerad av Morales och en Sean Combs-produktion med rapparen Ol' Dirty Bastard som gästartist.[282] Den sistnämnda har krediterats för att popularisera samarbeten mellan R&B och hiphop som fortsatte under 2000-talet med artister som Ashanti and Beyoncé.[280] Combs sa att Carey "förstod vikten av ljudmixningar så du känner att du jobbar med en artist som uppskattar ditt arbete-en artist som vill komponera material med dig."[283]

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Under sin barndom influerades Carey av Billie Holiday, Sarah Vaughan och R&B- och soul-sångare som Gladys Knight och Aretha Franklin.[284] Andra stora musikaliska influenser var gospel-sångare som The Clark Sisters, Shirley Caesar och Edwin Hawkins.[284] När Carey började experimentera med hiphop spekulerade media i att hon försökte kapitalisera på genrens popularitet. I en intervju med Newsweek sa sångaren: "Folk förstår inte. Jag växte ju upp med sån här musik."[285] Carey har visat sin uppskattning för rappare så som The Sugarhill Gang, Eric B. & Rakim, Wu-Tang Clan, The Notorious B.I.G. och Mobb Deep, som hon samarbetade med på "The Roof (Back in Time)" (1998).[106] Carey influerades och inspirerades kraftigt av Minnie Riperton och började tack vare henne att experimentera med sitt visselregister.[106]

Under Careys karriär har hennes sångstil och musikaliska stil samt hennes kommersiella framgångar jämförts med Whitney Houston, som Carey också omnämnt som influens.[286] Carey, Houston och Celine Dion var, enligt Garry Mulholland, "prinsessorna av wailande som blandar kommersiell pop med vuxnare och djupare musik."[287] Författaren och skribenten Lucy O'Brien jämförde Barbra Streisands "gammalmodiga med Carey och Dione och beskrev dem och Houston som "välartade, sminkade och utsmyckade till perfektion."[287] Careys musikaliska övergång till mera avslöjande kläder under sena 1990-talet var ett försök att komma bort från stilen.[287] Några musikrecensenter har noterat att till skillnad från Houston och Dion så skriver Carey all sin musik.[264]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nickson, Chris (2011). Mariah Carey Revisited: The Unauthorized Biography. St. Martin's Press. sid. 8. ISBN 978-1-4299-4015-3. http://books.google.com/books?id=v7E72BESn3gC&pg=PA8 
  2. ^ Shapiro, Marc (2001). Mariah Carey. ECW Press. sid. 18. ISBN 978-1-55022-444-3. http://books.google.com/books?id=-52eG8YN4tAC&pg=PA18 
  3. ^ McCann, Bob (2010). Encyclopedia of African American Actresses in Film and Television. McFarland. sid. 69. ISBN 978-0-7864-5804-2. http://books.google.com/books?id=X7ZYsnTPIhwC&pg=PA69 
  4. ^ Smith, Jessie Carney (2010). Encyclopedia of African American Popular Culture [Four Volumes]. ABC-CLIO. sid. 242. ISBN 978-0-313-35797-8. http://books.google.com/books?id=10rEGSIItjgC&pg=PA242 
  5. ^ Candelaria, Cordelia; García, Peter J.; Aldama, Arturo J. (2004). Encyclopedia of Latino Popular Culture. Greenwood Publishing Group. sid. 107. ISBN 978-0-313-33210-4. http://books.google.com/books?id=STjcB_f7CVcC&pg=PA107 
  6. ^ Gamboa, Glenn (October 22, 2008). ”LI Music Hall of Fame recognizes local talent”. Newsday (New York / Long Island). http://www.newsday.com/entertainment/fanfare/li-music-hall-of-fame-recognizes-local-talent-1.884107. ”Born in Huntington, raised in Greenlawn.” 
  7. ^ Nickson 1998, s. 8
  8. ^ [a b c d e] Nickson 1998, s. 7 Originalcitat 1: "So later I was like, 'Well, where does this leave me? Am I a bad person?' You know. It's still not that common to be a multi-racial person, but I'm happy with the combination of things that I am."
  9. ^ Nickson 1998, s. 8
  10. ^ Mariah Carey Biography”. The New York Times (The New York Times Company). http://movies.nytimes.com/person/10883/Mariah-Carey. Läst August 14, 2011. 
  11. ^ Celebrity Central: Top 25 Celebrities: Mariah Carey”. People (Time Warner). http://www.people.com/people/mariah_carey. Läst August 14, 2011. 
  12. ^ [a b c d e] Nickson 1998, s. 9
  13. ^ Nickson 1998, s. 14 Originalcitat: "It's been difficult for me, moving around so much, having to grow up by myself... my parents divorced. And I always felt kind of different from everybody else in my neighborhoods. I was a different person ethnically. And sometimes, that can be a problem. If you look a certain way, everybody goes 'White girl', and I'd go, 'No, that's not what I am'."
  14. ^ [a b] Nickson 1998, s. 10–11
  15. ^ [a b] Nickson 1998, s. 13
  16. ^ [a b c d] Nickson 1998, s. 16
  17. ^ [a b] Nickson 1998, s. 17
  18. ^ Nickson 1998, s. 18
  19. ^ Nickson 1998, s. 19
  20. ^ Nickson 1998, s. 20
  21. ^ [a b] Nickson 1998, s. 21
  22. ^ [a b] Nickson 1998, s. 22
  23. ^ Nickson 1998, s. 61
  24. ^ [a b c d] Nickson 1998, s. 25
  25. ^ [a b] Nickson 1998, s. 26
  26. ^ [a b] Goodman, Fred (April 14, 1991). ”Pop Music; The Marketing Muscle Behind Mariah Carey”. http://www.nytimes.com/1991/04/14/arts/pop-music-the-marketing-muscle-behind-mariah-carey.html. Läst August 14, 2011. 
  27. ^ Italie, Hillel (August 18, 1990). ”Vocal Range lets Carey Soar to the Top”. Pittsburgh Post-Gazette. http://news.google.com/newspapers?id=ivFRAAAAIBAJ&sjid=1m4DAAAAIBAJ&pg=6885,6109094&dq=mariah+carey+cinderella&hl=en. Läst August 18, 2011. 
  28. ^ Nickson 1998, s. 28–29
  29. ^ Nickson 1998, s. 33
  30. ^ Nickson 1998, s. 45
  31. ^ Landis, David (May 13, 1991). ”'Bathgate' Wait”. USA Today. http://pqasb.pqarchiver.com/USAToday/access/56149786.html?dids=56149786:56149786&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=May+13%2C+1991&author=David+Landis&pub=USA+TODAY+(pre-1997+Fulltext)&desc=`BATHGATE'+WAIT&pqatl=google. Läst August 14, 2011. 
  32. ^ Bartha, Agatha (February 12, 1991). ”Major Grammy Winners”. Toronto Star. http://pqasb.pqarchiver.com/thestar/access/461628961.html?FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Feb+21%2C+1991&author=AP&pub=Toronto+Star&desc=Major+Grammy+winners&pqatl=google. Läst August 18, 2011. 
  33. ^ Year Ends Well for Countries Hottest Stars”. Chicago Tribune. December 27, 1991. http://pqasb.pqarchiver.com/chicagotribune/access/24482822.html?dids=24482822:24482822&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Dec+27%2C+1991&author=Jan+DeKnock.&pub=Chicago+Tribune+(pre-1997+Fulltext)&desc=Year+ends+well+for+country%27s+hottest+stars&pqatl=google. Läst August 19, 2011. 
  34. ^ Harrington, Richard (January 1, 1992). ”1991's Chart-Toppers: Garth, Mariah & CC”. The Washington Post. http://pqasb.pqarchiver.com/washingtonpost/access/73919427.html?dids=73919427:73919427&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Jan+01%2C+1992&author=Richard+Harrington&pub=The+Washington+Post+(pre-1997+Fulltext)&desc=1991%27s+Chart-Toppers%3A+Garth%2C+Mariah+%26+CC&pqatl=google. Läst August 19, 2011. 
  35. ^ [a b] Cane, Clay (June 12, 2010). ”Mariah Celebrates Twenty Years”. Black Entertainment Television. http://www.bet.com/news/celebrities/2010/06/11/mariahtwenty.html. Läst August 15, 2010. 
  36. ^ Nickson 1998, s. 50–51
  37. ^ [a b c d e f] Nickson 1998, s. 52
  38. ^ Nickson 1998, s. 53
  39. ^ Nickson 1998, s. 58
  40. ^ Nickson 1998, s. 59
  41. ^ [a b] ”Mariah Carey: Emotions” (på Japanese). Sony Music Entertainment Japan. http://www.sonymusic.co.jp/Music/International/Arch/SR/MariahCarey/SICP-8076/index.html. Läst March 19, 2011. 
  42. ^ Shapiro 2001, s. 68
  43. ^ Shapiro 2001, s. 69
  44. ^ [a b] Nickson 1998, s. 71
  45. ^ [a b c] Shapiro 2001, s. 70
  46. ^ Nickson 1998, s. 72
  47. ^ Nickson 1998, s. 77–78
  48. ^ [a b] Nickson 1998, s. 79
  49. ^ [a b] Nickson 1998, s. 80
  50. ^ [a b] ”RIAA Gold & Platinum > Mariah Carey”. Recording Industry Association of America. http://www.riaa.com/goldandplatinumdata.php?resultpage=2&table=SEARCH_RESULTS&action=&title=&artist=mariah%20carey&format=ALBUM&debutLP=&category=&sex=&releaseDate=&requestNo=&type=&level=&label=&company=&certificationDate=&awardDescription=&catalogNo=&aSex=&rec_id=&charField=&gold=&platinum=&multiPlat=&level2=&certDate=&album=&id=&after=&before=&startMonth=1&endMonth=1&startYear=1958&endYear=2009&sort=Artist&perPage=25. Läst January 14, 2011. 
  51. ^ [a b c] Williams, Chris (July 3, 2011). ”Mariah Carey's Music Box LP (1993) Revisited With Co-Writer Walter Afanasieff : Return To The Classics”. Soul Culture. http://www.soulculture.co.uk/features/interviews/mariah-careys-music-box-lp-1993-revisited-with-co-writer-walter-afanasieff-return-to-the-classics/. Läst July 14, 2011.  Originalcitat: "The writing partnership that her and I had and I can't speak for her other songwriting partners, but if you could see us in the room I would hit a chord and play a little melody on the piano and she would say, 'Oh, that's nice,' and she would sing that melody and then she adds a little bit to it. I would then play it back and then she would say, 'Yea, that's good' so it instantly becomes this partnership where eventually she'll have a melody and then the melody would prompt her to start thinking about this feeling she wants to put into words. This would eventually become the theme of the song."
  52. ^ [a b] Shapiro 2001, s. 72–73
  53. ^ Shapiro 2001, s. 74
  54. ^ [a b] Shapiro 2001, s. 75
  55. ^ Shapiro 2001, s. 77
  56. ^ Shapiro 2001, s. 78
  57. ^ Wynn, Ron. ”Music Box > Overview”. AllMusic.com. http://www.allmusic.com/album/r186574. Läst August 17, 2010.  Originalcitat: "It was wise for Carey to display other elements of her approach, but sometimes excessive spirit is preferable to an absence of passion."
  58. ^ Nickson 1998, s. 102
  59. ^ ”Chartverfolgung/Carey, Mariah/Single” (på German). musicline.de PhonoNet. http://musicline.de/de/chartverfolgung_summary/artist/Carey%2CMariah/single?sort=entry. Läst January 21, 2010. 
  60. ^ ”Mariah Carey – Without You” (på German). Ö3 Austria Top 40. Hung Medien. http://austriancharts.at/showitem.asp?interpret=Mariah+Carey&titel=Without+You&cat=s. Läst August 19, 2011. 
  61. ^ Nickson 1998, s. 112
  62. ^ [a b] Shapiro 2001, s. 81
  63. ^ Shapiro 2001, s. 82
  64. ^ [a b] Shapiro 2001, s. 86–87
  65. ^ Nickson 1998, s. 132
  66. ^ [a b c] Nickson 1998, s. 133
  67. ^ [a b] Frere-Jones, Sasha (April 6, 2006). ”Mariah Carey's Record-Breaking Career”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/archive/2006/04/03/060403crmu_music. Läst November 10, 2011. 
  68. ^ [a b] Thompson, Tom (April 19, 2008). ”Let the Yuel Duel Begin”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/culture/music/rockandjazzmusic/3648757/Let-the-yule-duel-begin.html. Läst May 10, 2011. 
  69. ^ Hancox, Dan (November 26, 2010). ”Sounds of the Season”. The National. http://www.thenational.ae/arts-culture/music/sounds-of-the-season?pageCount=0. Läst December 10, 2010. 
  70. ^ Greene, Andy. ”The Greatest Rock and Roll Christmas Songs”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/music/photos/the-greatest-rock-and-roll-christmas-songs-20101216/mariah-carey-all-i-want-for-christmas-is-you-0150435. Läst December 20, 2010. 
  71. ^ ”Mariah Carey's 'All I Want For Christmas Is You' Is World's First Double Platinum Holiday Ringtone”. Legacy Recordings. http://www.prnewswire.com/news-releases/mariah-careys-all-i-want-for-christmas-is-you-is-worlds-first-double-platinum-holiday-ringtone-79488972.html. Läst November 10, 2010. Okänd parameter agency
  72. ^ McClure, Steve (August 5, 1995). The World's Number-Two Music Market Is No Afterthought. http://books.google.com/books?id=xwsEAAAAMBAJ&pg=PA57&dq=mariah+carey+japanese&hl=en&ei=IvVbTOTmBcH48AbW69zlAg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CCoQ6AEwAQ#v=onepage&q=mariah%20carey%20japanese&f=false. Läst August 15, 2010 
  73. ^ ”RIAJ - Statistics - Other Data - List of Million-Certified Compact Discs by Year - 1994” (på Japanese). Recording Industry Association of Japan. http://www.riaj.or.jp/data/others/million_list/1994.html. Läst August 19, 2011. 
  74. ^ ”RIAJ - Statistics - Certification of Music Download - December 2008” (på Japanese). Recording Industry Association of Japan. http://www.riaj.or.jp/data/others/chart/w090120_3.html. Läst August 19, 2011. 
  75. ^ Nickson 1998, s. 136–137
  76. ^ Shapiro 2001, s. 91
  77. ^ Shapiro 2001, s. 89
  78. ^ Nickson 1998, s. 145
  79. ^ Trust, Gary (June 2, 2010). ”'20/20': Mariah Marks Milestone”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/columns/chart-beat/957957/2020-vision-mariah-marks-milestone. Läst August 19, 2011. 
  80. ^ McClure, Steve (January 27, 1996). ”Carey's Ubiquitous Japanese Success”. Billboard. http://books.google.com/books?id=7g4EAAAAMBAJ&pg=PA68&dq=mariah+carey+japanese&hl=en&ei=GvtbTIz9MsH-8Aazw4XYAg&sa=X&oi=book_result&ct=book-thumbnail&resnum=5&ved=0CDUQ6wEwBA#. Läst October 20, 2010. 
  81. ^ Sanneh, Kalefa (August 10, 2005). ”The Summer Buzz: Cicadas and Mariah Carey”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2005/08/04/arts/music/04note.html. Läst August 14, 2011.  Originalcitat: "..best cuts bring R&B candy-making to a new peak of textural refinement [...] Carey's songwriting has taken a leap forward and become more relaxed, sexier and less reliant on thudding clichés."
  82. ^ [a b c] Nickson 1998, s. 153
  83. ^ Speare, Aiden (January 30, 1996). ”Garth Brooks Refuses Trophy at American Music Awards”. The Post and Courier. http://news.google.com/newspapers?id=_JFSAAAAIBAJ&sjid=7DYNAAAAIBAJ&pg=1353,4731300&dq=mariah+carey+american+music+awards&hl=en. Läst August 19, 2011. 
  84. ^ Shapiro 2001, s. 95
  85. ^ [a b c] Shapiro 2001, s. 96
  86. ^ McClure, Steve (December 28, 1996). ”The Year in Japan”. Billboard. http://books.google.com/books?id=sQkEAAAAMBAJ&lpg=PA1&pg=PA62#v=onepage&q&f=false. Läst August 19, 2011. 
  87. ^ Sischy, Ingrid (September 20, 2007). ”Mariah Carey: The Naked Truth From The World's Biggest Diva”. Interview: sid. 156–165.  Originalcitat: "It was '97 and I was leaving my marriage [to Tommy Mottola], which encompassed my life. I was writing the song 'Butterfly' wishing that that's what he would say to me. There's a part that goes, 'I have learned that beauty/has to flourish in the light/wild horses run unbridled/or their spirit dies/you have given me the courage/to be all that I can/and I truly feel ...[sings] and I truly feel your heart will lead you back to me when you're ready to land.' At that point I really believed that I was going to go back to the marriage – I didn't think I was going to leave forever. But then the things that happened to me during that time caused me to not go back. Had it been, 'Go be yourself, you've been with me since you were a kid, let's separate for a while,' I probably would've."
  88. ^ [a b] Nickson 1998, s. 156
  89. ^ Nickson 1998, s. 164
  90. ^ [a b] Nickson 1998, s. 157
  91. ^ Nickson 1998, s. 158–159
  92. ^ Tainen, Dave (September 16, 1997). ”Carey's 'Butterfly' Shows but Thin”. Milwaukee Journal Sentinel. http://news.google.com/newspapers?id=YzkdAAAAIBAJ&sjid=MC4EAAAAIBAJ&pg=6616,590422&dq=mariah+carey+breathy+voice&hl=en. Läst August 19, 2011. 
  93. ^ Demone, Larry (March 7, 1997). ”In Brief”. The Buffalo News. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=BN&p_theme=bn&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0EAF9A6859F16A45&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst August 5, 2011. 
  94. ^ Juzwiak, Rich (April 15, 2005). ”Mariah Carey - Butterly”. Slant Magazine. http://www.slantmagazine.com/music/review/mariah-carey-butterfly/330. Läst December 20, 2010. 
  95. ^ Shapiro 2001, s. 104 Originalcitat: "I don't think that it's that much of a departure from what I've done in the past [...] It's not like I went psycho and thought I would be a rapper. Personally, this album is about doing whatever the hell I wanted to do."
  96. ^ [a b] Shapiro 2001, s. 101
  97. ^ [a b] Friedman, Roger (April 3, 2008). ”Mariah Carey's Biography”. Fox News Channel. http://www.foxnews.com/story/0,2933,205054,00.html. Läst August 6, 2011. 
  98. ^ [a b c] Shapiro 2001, s. 102
  99. ^ Hoskyns, Barney (December 12, 1997). ”Mariah Carey - Butterfly”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/music/albumreviews/butterfly-19971030. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "It's not as if Carey has totally dispensed with her old saccharine, Houston-style balladry [...] but the predominant mood of 'Butterfly' is one of coolly erotic reverie. [... Except "Outside" the album sounds] very 1997. [...] Carey has spread her wings and she's ready to fly."
  100. ^ Erlewine, Stephen Thomas (April 12, 2008). ”((( Butterfly > Overview )))”. AllMusic.com. http://www.allmusic.com/album/r314312/review. Läst August 9, 2011. 
  101. ^ [a b c] Shapiro 2001, s. 114
  102. ^ Haring, Bruce (April 16, 1998). ”VH! Display of Divas Makes Me Feel 'Natural'”. USA Today. http://pqasb.pqarchiver.com/USAToday/access/28692993.html?dids=28692993:28692993&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Apr+16%2C+1998&author=Bruce+Haring&pub=USA+TODAY&desc=VH1+display+of+'Divas'+makes+all+feel+'Natural'&pqatl=google. Läst August 19, 2011. 
  103. ^ Rodman, Sarah (September 11, 2001). ”All That Litters, 'Glitter'”. Boston Herald. http://pqasb.pqarchiver.com/bostonherald/access/80313960.html?dids=80313960:80313960&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Sep+11%2C+2001&author=SARAH+RODMAN&pub=Boston+Herald&desc=Music%3B+All+that+litters+`Glitter'%3B+Carey+displays+newfound+maturity+-+when+you+can+hear+her+among+the+guest+stars&pqatl=google. Läst February 5, 2011. 
  104. ^ Shapiro 2001, s. 115
  105. ^ [a b c d] Shapiro 2001, s. 116
  106. ^ [a b c] Willis, Andrew (November 18, 1998). ”Higher and Higher”. Vibe. http://books.google.com/books?id=jisEAAAAMBAJ&pg=PA96&lpg=PA96&dq=Everybody+swung+it+like+I+didn't+want+to+put+something+out+because+I+wouldn't+accept+less+than+a+number+1+pop+single.+That's+not+even+true.+Like+I+didn't+want+to+'break+a+streak'&source=bl&ots=MLJyxyQfpM&sig=pQyEle8DiX5QDTlw1SE1g4GjpxY&hl=en&ei=LbqiTLO2NYGB8gaRqJzZCg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CBcQ6AEwAQ#v=onepage&q=Everybody%20swung%20it%20like%20I%20didn't%20want%20to%20put%20something%20out%20because%20I%20wouldn't%20accept%20less%20than%20a%20number%201%20pop%20single.%20That's%20not%20even%20true.%20Like%20I%20didn't%20want%20to%20'break%20a%20streak'&f=false. Läst August 14, 2011. 
  107. ^ Vineyard, Jennifer (August 31, 1998). ”Mariah Talks About Whitney Duet, Takes Stage With Jermaine Dupri And Da Brat”. MTV. http://www.mtv.com/news/articles/1426947/19980831/carey_mariah.jhtml. Läst September 29, 2010. 
  108. ^ Doughrey, James (December 14, 1998). ”Mariah and Whitney Team Up!”. Ebony. http://books.google.co.kr/books?id=GcQDAAAAMBAJ&pg=PA60&dq=Mariah+and+I+got+along+very+great.+We+had+never+talked+and+never+sang+together+before.+We+just+had+a+chance+for+camaraderie,+singer-to-singer,+artist-to-artist,+that+kind+of+thing.+We+just+laughed+and+talked+and+laughed+and+talked+and+sang+in+between+that+...+It's+good+to+know+that+two+ladies+of+soul+can+still+be+friends.%22&hl=ko&ei=NIZNTsfZJ8acgQeLvczyBg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCsQ6AEwAA#v=onepage&q=Mariah%20and%20I%20got%20along%20very%20great.%20We%20had%20never%20talked%20and%20never%20sang%20together%20before.%20We%20just%20had%20a%20chance%20for%20camaraderie%2C%20singer-to-singer%2C%20artist-to-artist%2C%20that%20kind%20of%20thing.%20We%20just%20laughed%20and%20talked%20and%20laughed%20and%20talked%20and%20sang%20in%20between%20that%20...%20It's%20good%20to%20know%20that%20two%20ladies%20of%20soul%20can%20still%20be%20friends.%22&f=false. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "Mariah and I got along very great. We had never talked and never sang together before. We just had a chance for camaraderie, singer-to-singer, artist-to-artist, that kind of thing. We just laughed and talked and laughed and talked and sang in between that ... It's good to know that two ladies of soul and music can still be friends."
  109. ^ [a b] McClure, Steve (January 23, 1999). ”International News”. Billboard. http://books.google.co.kr/books?id=yg0EAAAAMBAJ&pg=PA49&dq=bodyguard+top+foreign+album&lr=&as_brr=0&as_pt=MAGAZINES&cd=5#v=onepage&q=bodyguard%20top%20foreign%20album&f=false. Läst October 3, 2010. 
  110. ^ ”Mariah Carey: #1's”. Live Nation Entertainment. http://www.store.livenation.com/Product.aspx?cp=13281_25619_25593_25883_29557&pc=MUDD548. Läst August 24, 2010. 
  111. ^ [a b] Shapiro 2001, s. 121
  112. ^ Shapiro 2001, s. 122
  113. ^ [a b] Shapiro 2001, s. 123
  114. ^ [a b c] Shapiro 2001, s. 133
  115. ^ Shapiro 2001, s. 134
  116. ^ [a b c] Shapiro 2001, s. 135 Originalcitat: "Basically, a lot of you know the political situation in my professional career is not positive. It's been really, really hard. I don't even know if this message is going to get to you because I don't know if they want you to hear this. I'm getting a lot of negative feedback from certain corporate people. But I am not willing to give up."
  117. ^ Graeme, Virtue (November 7, 1999). ”Rainbow: Mariah Carey (Columbia)”. Sunday Herald. http://pqasb.pqarchiver.com/smgpubs/access/70150818.html?dids=70150818:70150818&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Nov+07%2C+1999&author=Graeme+Virtue&pub=Sunday+Herald&desc=Rainbow+Mariah+Carey+(Columbia)+HHH&pqatl=google. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "The album sees her impressively tottering between soul ballads and collaborations with R&B heavyweights like Snoop Doggy Dogg and Usher [...] It's a polished collection of pop-soul."
  118. ^ Linden, Amy (December 12, 1999). ”Mariah Carey 'Rainbow'”. Vibe. http://books.google.com/books?id=YCgEAAAAMBAJ&pg=PA260-IA6&dq=mariah+carey+rainbow&hl=en&ei=qyduTabsD8G4tgfdvezwDg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=5&ved=0CEQQ6AEwBA#v=onepage&q=mariah%20carey%20rainbow&f=false. Läst March 6, 2011. 
  119. ^ ”Winners of the World Music Awards”. Société des bains de mer de Monaco. http://web.archive.org/web/20001015144058/www.montecarloresort.com/awards/00/w00res00.htm. Läst August 18, 2010. 
  120. ^ [a b c] ”EMI Drops Mariah Carey”. BBC News. January 31, 2002. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/1777172.stm. Läst February 3, 2011. 
  121. ^ Erlewine, Stephen Thomas. ”((( Glitter > Overview )))”. AllMusic.com. http://allmusic.com/album/glitter-r544381. Läst February 21, 2011. 
  122. ^ Friedman, Roger (July 26, 2001). ”Mariah Melts Down; Madonna Disappoints”. Fox News Channel. http://www.foxnews.com/story/0,2933,30577,00.html. Läst August 19, 2011. 
  123. ^ Davies, Hugh (July 28, 2001). ”Let Me Sort Myself Out, Singer Carey Tells Fans”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2001/07/28/wcarey28.xml. Läst August 19, 2011. 
  124. ^ [a b] Gardner, Elysa (November 28, 2002). ”Mariah Carey, 'Standing Again'”. USA Today. http://www.usatoday.com/life/dcovfri.htm. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "I was with people who didn't really know me and I had no personal assistant. I'd do interviews all day long and get two hours of sleep a night, if that."
  125. ^ [a b c] Pareles, Jon (January 22, 2002). ”Record Label Pays Dearly To Dismiss Mariah Carey”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2002/01/24/us/record-label-pays-dearly-to-dismiss-mariah-carey.html. Läst February 5, 2011. 
  126. ^ [a b c] Vineyard, Jennifer (October 13, 2005). ”Mariah Carey Hospitalized For 'Extreme Exhaustion'”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1445424/mariah-carey-hospitalized.jhtml. Läst March 29, 2011.  Originalcitat: "I'm trying to understand things in life right now and so I really don't feel that I should be doing music right now. What I'd like to do is just a take a little break or at least get one night of sleep without someone popping up about a video. All I really want is [to] just be me and that's what I should have done in the first place ... I don't say this much but guess what, I don't take care of myself."
  127. ^ Vineyard, Jennifer (October 13, 2005). ”Mariah Carey Had 'Breakdown,' Her Publicist Says”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1445918/mariah-carey-had-breakdown.jhtml. Läst March 29, 2011. 
  128. ^ [a b] Gardner, Elysa (September 9, 2001). ”Mystery Shadows Carey's Career, Pressures Linger After Singer's Breakdown”. USA Today. http://pqasb.pqarchiver.com/USAToday/access/77238866.html?dids=77238866:77238866&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Aug+09%2C+2001&author=Elysa+Gardner+and+Kelly+Carter&pub=USA+TODAY&desc=Mystery+shadows+Carey's+career+Pressures+linger+after+singer's+breakdown&pqatl=google. Läst June 16, 2011. 
  129. ^ Hiatt, Brian (October 13, 2005). ”Mariah Carey Had 'Breakdown,' Her Publicist Says”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1445918/mariah-carey-had-breakdown.jhtml. Läst March 29, 2011. 
  130. ^ Hutchinson, Bill (September 11, 2001). ”Delay May Dull Carey's 'Glitter'”. Daily News. http://articles.nydailynews.com/2001-08-07/news/18353379_1_pop-diva-mariah-carey-delayed-movie. Läst February 5, 2011. 
  131. ^ Reynolds, Simon (January 26, 2010). ”Carey Blames 9/11 For 'Glitter' Flop”. Digital Spy. http://www.digitalspy.com/movies/news/a199302/carey-blames-911-for-glitter-flop.html. Läst April 13, 2011. 
  132. ^ Patterson, Sylvia (March 17, 2000). ”Mariah Carey: Come in and Smell the Perfume”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/arts/main.jhtml?xml=/arts/2008/03/16/sv_mariahcarey.xml. Läst August 19, 2011. 
  133. ^ Johnson, Kevin C. (September 16, 2001). ”Mariah Carey's 'Glitter' is a Far Cry from Golden”. St. Louis Post-Dispatch. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=SL&p_theme=sl&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0EF07AA04681F07C&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst August 19, 2011. 
  134. ^ Zwecker, Bill (January 22, 2002). ”Mariah Carries On With Record Deal, Recovery”. Chicago Sun-Times. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=CSTB&p_theme=cstb&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0F115C6D597A4809&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst June 16, 2011. 
  135. ^ Adams, Josh (February 6, 2006). ”The Fall and Rise of Mariah Carey”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/4690602.stm. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "a complete and total stress-fest [...] I made a total snap decision which was based on money and I never make decisions based on money. I learned a big lesson from that."
  136. ^ Holson, Lisa (February 21, 2002). ”Mariah Carey And Universal Agree to Terms Of Record Deal”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2002/05/09/business/mariah-carey-and-universal-agree-to-terms-of-record-deal.html. Läst August 19, 2011. 
  137. ^ Dotson, Rader (May 5, 2005). ”I Didn't Feel Worthy Of Happiness”. Parade. http://www.parade.com/articles/editions/2005/edition_06-05-2005/featured_0. Läst August 19, 2011. 
  138. ^ Friedman, Roger (January 14, 2002). ”Mariah Makes Good in Mob Movie”. Fox News Channel. http://www.foxnews.com/story/0,2933,42928,00.html. Läst August 19, 2011. 
  139. ^ Willis, George (February 5, 2002). ”Safe To Say, Super Bowl Was One Major Success”. New York Post. http://pqasb.pqarchiver.com/nypost/access/105343986.html?dids=105343986:105343986&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Feb+05%2C+2002&author=George+Willis&pub=New+York+Post&desc=SAFE+TO+SAY%2C+SUPER+BOWL+WAS+ONE+MAJOR+SUCCESS&pqatl=google. Läst August 19, 2011. 
  140. ^ Anderman, Joan (September 10, 2003). ”For Carey, the Glory's Gone but the Glitter Lives On”. Boston Globe. http://pqasb.pqarchiver.com/boston/access/403302181.html?FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Sep+10%2C+2003&author=Joan+Anderman%2C+Globe+Staff&pub=Boston+Globe&desc=FOR+CAREY%2C+THE+GLORY'S+GONE+BUT+THE+GLITTER+LIVES+ON&pqatl=google. Läst August 19, 2011. 
  141. ^ Erlewine, Stephen Thomas (December 3, 2002). ”((( Charmbracelet > Overview )))”. AllMusic.com. http://www.allmusic.com/album/charmbracelet-r617273/review. Läst June 13, 2011. 
  142. ^ [a b] Patel, Joseph. ”Carey Maps Out 'Intimate Evening' Tour”. VH1. http://www.vh1.com/news/articles/1472736/20030616/index.jhtml. Läst June 15, 2011. 
  143. ^ Patel, Joseph. ”Mariah Carey Scraps Arena Tour, Opts To Get More Intimate”. VH1. http://www.vh1.com/news/articles/1471917/mariah-carey-scraps-arena-tour.jhtml. Läst June 15, 2011. 
  144. ^ ”Mariah's Malaysia Concert Ill-timed, Says Muslim Leader”. San Jose Mercury News. January 16, 2004. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=SJ&s_site=mercurynews&p_multi=SJ&p_theme=realcities&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=1002404456D02378&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst June 15, 2011. 
  145. ^ ”Mariah Adds UK To World Tour”. BBC News. May 31, 2003. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/2932336.stm. Läst February 3, 2011. 
  146. ^ Asilo, Rito P. (November 23, 2003). ”Mariah Carey Thrills Euphoric Manila Crowd”. Philippine Daily Inquirer. http://news.google.com/newspapers?id=9LhjAAAAIBAJ&sjid=eyUMAAAAIBAJ&pg=1866,15841802&dq=mariah+carey+manila&hl=en. Läst June 13, 2011. 
  147. ^ [a b c] Ehrlich, Dimitri (May 5, 2005). ”Revolutions”. Vibe. http://books.google.com/books?id=FCcEAAAAMBAJ&pg=PA139&dq=mariah+carey+say+something&hl=en&ei=5ixOTZOyJsOblgfHiOjzDw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCcQ6AEwAA#v=onepage&q=mariah%20carey%20say%20something&f=false. Läst February 5, 2011. 
  148. ^ Sullivan, Caroline (April 1, 2005). ”Mariah Carey, The Emancipation of Mimi”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/music/2005/apr/01/popandrock.shopping2. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "...cool, focused and urban [... some of] the first Mariah Carey tunes in years which I wouldn't have to be paid to listen to again."
  149. ^ Gardner, Elysa (April 13, 2005). ”Mariah Rebounds, Garbage is Sweet, Will Smith Gets Lost”. USA Today. http://www.usatoday.com/life/music/reviews/2005-04-11-listen-up_x.htm. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "The ballads and midtempo numbers that truly reflect the renewed confidence of a songbird who has taken her shots and kept on flying."
  150. ^ ”Jermaine Dupri Wins R&B Song Grammy; Virgin Urban Music President Dupri Shares Songwriting Honors With Mariah Carey and So So Def/Virgin Artist Johnta Austin”. Business Wire. Berkshire Hathaway. April 16, 2006. http://business.highbeam.com/436102/article-1G1-141877770/jermaine-dupri-wins-rb-song-grammy-virgin-urban-music. Läst August 19, 2011. 
  151. ^ Erlewine, Stephen Thomas (April 12, 2005). ”((( The Emancipation of Mimi > Overview )))”. AllMusic.com. http://www.allmusic.com/album/r729111. Läst August 19, 2011. 
  152. ^ Cinquemani, Sal (April 5, 2005). ”Mariah Carey: The Emancipation Of Mimi”. Slant Magazine. http://www.slantmagazine.com/music/review/mariah-carey-the-emancipation-of-mimi/560. Läst August 19, 2011. 
  153. ^ [a b c] Pietroluongo, Silvio (September 24, 2005). ”The Billboard Hot 100”. Billboard. http://books.google.com/books?id=sBMEAAAAMBAJ&pg=PA75&dq=we+belong+together+review+billboard&hl=en&ei=hPgvTsroB4-2tgf6qMCjCQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=3&ved=0CDEQ6AEwAg#v=onepage&q&f=false. Läst September 27, 2011. 
  154. ^ ”The Billboard Hot 100 All-Time Top Songs (10-01)”. Billboard. September 24, 2010. Arkiverad från originalet den 2012-07-22. https://archive.is/ONKG. Läst September 27, 2011. 
  155. ^ Trust, Gary (June 25, 2010). ”Ask Billboard: Katy Perry, Christina Aguilera, Lady Gaga”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/columns/chart-beat/957598/ask-billboard-katy-perry-christina-aguilera-lady-gaga. Läst August 18, 2011. 
  156. ^ ”2005 Year End Charts – Hot 100 Songs”. Billboard. November 5, 2005. http://www.billboard.biz/bbbiz/charts/yearendcharts/2005/hsititl.jsp. Läst July 27, 2011. 
  157. ^ ”The Billboard Hot 100 Singles & Tracks – Decade Year End Charts”. Billboard. http://www.billboard.biz/bbbiz/charts/decadeendcharts/2009/hot100-songs. Läst August 19, 2011. 
  158. ^ [a b] Gundersen, Edna (December 8, 2005). ”Carey, West, Legend Lead The Grammy pack”. USA Today. http://www.usatoday.com/life/music/awards/grammys/2005-12-08-grammy-nominations_x.htm?loc=interstitialskip. Läst August 19, 2011. 
  159. ^ Susman, Gary (December 29, 2005). ”Mariah Carey Has the Year's Top-selling CD”. Entertainment Weekly. http://popwatch.ew.com/2005/12/29/sorry_fiddy_mar/. Läst August 19, 2011. 
  160. ^ ”Top 50 Global Best Selling Albums for 2005”. Bundesverband Musikindustrie. http://www.musikindustrie.de/uploads/media/top50-2005.pdf. Läst August 19, 2011. 
  161. ^ ”Coldplay Top 2005's Global Charts”. BBC News. March 31, 2006. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4865716.stm. Läst August 19, 2011. 
  162. ^ Coldplay Tops Worldwide Sales for 2005”. CBC News (Canadian Broadcasting Corporation). March 31, 2006. http://www.cbc.ca/arts/story/2006/03/31/musicsales-coldplay.html. Läst August 19, 2011. [död länk]
  163. ^ Thompson, Ben (April 19, 2008). ”Pop CDs of the week: Mariah Carey, Pete Molinari and more...”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/culture/3672721/Pop-CDs-of-the-week-Mariah-Carey-Pete-Molinari-and-more....html. Läst August 19, 2011. 
  164. ^ [a b] Rayner, Ben (December 9, 2005). ”Mariah Carey, Meet U2, Kelly; Comeback Stalled as U2 Takes five Grammys Canadians Come Up Empty-handed at Awards Show”. Toronto Star. http://pqasb.pqarchiver.com/thestar/access/983834771.html?FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Feb+09%2C+2006&author=Ben+Rayner&pub=Toronto+Star&desc=Mariah+Carey%2C+meet+U2%2C+Kelly%3B+Comeback+stalled+as+U2+takes+five+Grammys+Canadians+come+up+empty-handed+at+awards+show&pqatl=google. Läst May 12, 2011. 
  165. ^ Popkin, Helen (June 6, 2006). ”Mariah Carey Takes on Madonna with New Tour”. MSNBC. http://msnbc.msn.com/id/14190642/site/todayshow/ns/today-entertainment/t/mariah-carey-takes-madonna-new-tour/. Läst August 19, 2011. 
  166. ^ Vineyard, Jennifer (May 22, 2006). ”Mariah Carey Plots Mimi's Touring Adventure”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1532213/mariah-carey-plots-mimis-touring-adventure.jhtml. Läst August 18, 2011. 
  167. ^ Dratler, David (May 26, 2006). ”Carey, Jackson Spice Up Old Hits”. TimesDaily. http://news.google.com/newspapers?id=s3A0AAAAIBAJ&sjid=5ccEAAAAIBAJ&pg=4671,3521347&dq=mariah+carey+the+adventures+of+mimi&hl=en. Läst August 18, 2011. 
  168. ^ Roura, Phil (December 30, 2005). ”Carey Set for August”. Daily News. http://articles.nydailynews.com/2006-06-02/entertainment/18330712_1_lobster-chefs-coney-island. Läst August 18, 2011. 
  169. ^ Badershall, Jami (May 25, 2006). ”Mimi Taps 'Idol' Judge”. Sun Journal. http://news.google.com/newspapers?id=PEguAAAAIBAJ&sjid=eGQFAAAAIBAJ&pg=1508,4685271&dq=mariah+carey+the+adventures+of+mimi&hl=en. Läst August 18, 2011. 
  170. ^ [a b] Vineyard, Jennifer (August 30, 2006). ”Mariah Carey Tour Kickoff: The Voice Outshines Costume Changes, Video Clips”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1537972/mariah-carey-tour-kickoff-all-about-voice.jhtml. Läst August 18, 2011. 
  171. ^ Rafer, Guzman (September 10, 2006). ”Mimi Hits the Garden, Just Like That”. Newsday. http://pqasb.pqarchiver.com/newsday/access/1105356491.html?dids=1105356491:1105356491&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Aug+24%2C+2006&author=RAFER+GUZMN.+STAFF+WRITER&pub=Newsday+(Combined+editions)&desc=Mimi+hits+the+Garden%2C+just+like+that&pqatl=google. Läst August 18, 2011. 
  172. ^ ”'Comeback' Succeeded For Carey In Tunis”. Mariahcarey.com. July 22, 2006. http://mariahcarey.com/news/15321. Läst August 18, 2011. 
  173. ^ [a b] ”Mariah Carey's Hong Kong Concert Called Off”. Fox News Channel. October 10, 2006. http://www.foxnews.com/story/0,2933,225444,00.html. 
  174. ^ Flaminger, Michael (October 30, 2006). ”People - - International Herald Tribune”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2006/10/30/style/30iht-peeptue.3332215.html. Läst August 18, 2011. 
  175. ^ Ryan, Joyal (August 29, 2006). ”Mariah Sues, Tries to Aid Mongolians”. E!. http://www.eonline.com/uberblog/b53741_Mariah_Sues_Tries_to_Aid_Mongolians_.html. Läst August 18, 2011. 
  176. ^ Reports: Mariah Carey marries actor Nick Cannon, Associated Press via USA Today, May 3, 2008; accessed September 29, 2013
  177. ^ Starr, Michael (April 19, 2008). ”Yes On Dubya Apology Frost”. New York Post. http://www.nypost.com/p/pagesix/cindy_adams/item_QYji9hBaJmhBk7ito9jshO;jsessionid=3036AFA318523D15C26D85EFEFAC2961. Läst May 10, 2011. 
  178. ^ [a b] Bulgram, Angela (April 18, 2008). ”Mariah Reveals 'E=MC' Album Title Meaning”. NME. http://www.nme.com/news/mariah-carey/35852. Läst August 9, 2011. 
  179. ^ Macpherson, Alex (April 16, 2008). ”Mariah Carey: E=MC²”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/music/2008/apr/11/popandrock.alexispetridis. Läst August 5, 2011. 
  180. ^ Richard, David (April 8, 2008). ”CD: Mariah Carey's 'E=MC2'”. Los Angeles Times. http://www.latimes.com/entertainment/news/music/la-et-mariah12apr12,1,6445816.story. Läst August 9, 2011. 
  181. ^ Guthrie, Marisa (April 4, 2008). ”Elvis is Spotted - Rolling in His Grave”. Daily News. http://today.msnbc.msn.com/id/23918924/ns/today-entertainment/t/mariah-carey-surpasses-elvis-no-s/. Läst August 6, 2011. 
  182. ^ ”Mariah Breaks Elvis Chart Record”. BBC News. April 4, 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/7327843.stm. Läst August 6, 2011. 
  183. ^ Trust, Gary (April 14, 2008). ”Mariah Debuts At No. 1 After Monster First Week”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/news/1045786/mariah-debuts-at-no-1-after-monster-first-week. Läst August 9, 2011. 
  184. ^ ”Billboard Hot 100 Chart 50th Anniversary”. Billboard. http://www.billboard.com/bbcom/specials/hot100/charts/top100-artists-20.shtml. Läst August 19, 2011. 
  185. ^ McKay, Hollie (April 3, 2008). ”Mariah Carey, Nick Cannon Get Wedding Tattoos”. Fox News Channel. http://www.foxnews.com/story/0,2933,354539,00.html. Läst August 6, 2011. 
  186. ^ [a b] Vineyard, Jennier (April 9, 2008). ”It's Official! Mariah Carey, Nick Cannon Wedding Photo, Comments Are Released”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1586974/mariah-carey-nick-cannon-wedding-photo-released.jhtml. Läst May 10, 2011. 
  187. ^ Danner, Sarah (March 30, 2008). ”'Am I Pregnant? We'll See...' Says Mariah Carey in Revealing Interview”. Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-1092935/Am-I-pregnant-Well--says-Mariah-Carey-revealing-interview.html. Läst August 6, 2011. 
  188. ^ Demone, Larry (March 4, 2008). ”Sandler Makes Another Mess With 'Zohan'”. The Buffalo News. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=BN&p_theme=bn&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=12146FD39793DF98&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst August 5, 2011. 
  189. ^ [a b c] Wales, Jason (December 28, 2008). ”Mariah Carey is Definitely Pregnant”. Daily News and Analysis. http://www.dnaindia.com/entertainment/report_mariah-carey-is-definitely-pregnant_1217181. Läst August 9, 2011. 
  190. ^ Martin, Lara (March 31, 2008). ”Carey Sparks Pregnancy Rumors”. Digital Spy. http://www.digitalspy.com/celebrity/news/a138171/carey-sparks-pregnancy-rumors.html. Läst August 5, 2011. 
  191. ^ Vena, Jocelyn (October 28, 2010). ”Mariah Carey Recalls 'Difficult' Miscarriage Before Pregnancy”. MTV. http://www.mtv.com/news/articles/1651022/mariah-carey-recalls-difficult-miscarriage-before-pregnancy.jhtml. Läst August 14, 2012. 
  192. ^ ”Mariah Carey Finally Confirms Pregnancy”. Us Weekly. October 28, 2010. http://www.usmagazine.com/celebrity-moms/news/mariah-carey-finally-confirms-pregnancy-20102810. Läst August 14, 2012. 
  193. ^ Herrera, Monica (November 28, 2008). ”Mariah Carey Confirms: I'm Pregnant”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/news/952446/mariah-carey-confirms-im-pregnant. Läst August 9, 2011. 
  194. ^ [a b] Derschowitz, Jessica (November 24, 2008). ”Mariah Carey: I'm Pregnant”. CBS News. Arkiverad från originalet den 2012-07-21. https://archive.is/Wmgd. Läst August 9, 2011. 
  195. ^ Pareles, Jon (January 22, 2009). ”Music for Many Firsts at Inauguration Events”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2009/01/22/arts/music/22conc.html. Läst August 19, 2011. 
  196. ^ Dubozinskis, Alex (July 6, 2009). ”Mariah Carey Among Jackson Memorial Participants”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2009/07/06/us-jackson-idUSTRE5615KN20090706. Läst August 19, 2011. 
  197. ^ [a b] Vena, Jocelyn (July 8, 2009). ”Mariah Carey Worries She 'Let Everybody Down' At Jackson Memorial”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1615530/mariah-carey-reflects-on-jackson-memorial.jhtml. Läst August 19, 2011. 
  198. ^ O'Niel, Tom (October 19, 2009). ”Dark horse nominees: Will the Oscars nominate 'Avatar'?”. Los Angeles Times. http://goldderby.latimes.com/awards_goldderby/2009/10/avatar-james-cameron-movie-news-story-article.html. Läst August 19, 2011. 
  199. ^ Anderson, John (January 18, 2009). ”Precious: Based on the Novel 'Push' by Sapphire Movie Review From The Sundance Film Festival”. Variety. http://www.timeout.com/film/reviews/87257/precious-based-on-the-novel-push-by-sapphire.html?cpage=2&ccat=11. Läst August 19, 2011. 
  200. ^ ”Entertainment; Precious Film Takes Sundance Prize”. BBC News. September 20, 2009. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/8265281.stm. Läst August 19, 2011. 
  201. ^ ”Movies – News – 'Precious' Scoops Top Toronto Prize”. Digital Spy. September 21, 2009. http://www.digitalspy.com/movies/a178373/precious-scoops-top-toronto-prize.html. Läst August 19, 2011. 
  202. ^ Weeks After Tipsy Awards Speech, Mariah Carey Pops Cork on her Own Liquor Brand, Angel Champagne”. Daily News. January 17, 2010. http://www.nydailynews.com/gossip/2010/01/16/2010-01-16_mariah_launches_new_liquor_label.html. Läst August 19, 2011. 
  203. ^ Erlewine, Stephen Thomas (September 29, 2009). ”Memoirs of an Imperfect Angel > Review”. AllMusic.com. http://www.allmusic.com/album/r1616570/review. Läst August 19, 2011. 
  204. ^ New CDs”. The New York Times. September 29, 2009. http://www.nytimes.com/2009/09/28/arts/music/28choi.html. Läst August 19, 2011. 
  205. ^ ”Barbra Streisand Surprises With Ninth No. 1 On Billboard 200”. Billboard. September 29, 2009. http://www.billboard.com/articles/news/267159/barbra-streisand-surprises-with-ninth-no-1-on-billboard-200. Läst August 19, 2011. 
  206. ^ [a b] Ben-Yehuda, Ayala (July 16, 2009). ”Mariah Carey Hit The Billboard Hot 100”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/news/268060/hannah-montana-mariah-carey-hit-the-billboard-hot-100. Läst August 16, 2009. 
  207. ^ Martens, Todd (September 30, 2009). ”Mariah Carey: Are We Obsessed?”. Los Angeles Times. http://latimesblogs.latimes.com/music_blog/2009/06/mariah-carey-are-we-obsessed.html. Läst August 14, 2011. 
  208. ^ Reid, Shaheem (June 30, 2009). ”Is Mariah Carey's 'Obsessed' Directed At Eminem?”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1614088/mariah-careys-obsessed-directed-at-eminem.jhtml. Läst August 13, 2011. 
  209. ^ ”Mariah Carey Does It Big In Brazil”. Rap-Up. http://www.rap-up.com/2010/08/22/mariah-carey-does-it-big-in-brazil/. Läst August 19, 2011. 
  210. ^ Martin, Devin (January 30, 2010). ”Mariah Carey Announces 'Angels Advocate' Release Date”. The Independent. http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/music/news/mariah-carey-announces-angels-advocate-release-date-1884367.html. 
  211. ^ ”Mariah Carey Falls On Stage”. Digital Spy. September 21, 2009. http://www.digitalspy.com/music/news/a278887/mariah-carey-falls-on-stage.html. Läst August 19, 2011. 
  212. ^ Dubozinskis, Alex (July 6, 2009). ”Maraih Carey Remix Album Delayed to March 30”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2009/07/06/us-jackson-idUSTRE5615KN20090706. Läst August 19, 2011. 
  213. ^ Vozick, Simon (March 23, 2010). ”Mariah Carey: 'Angels Advocate' Remix Album Cancelled”. Entertainment Weekly. http://music-mix.ew.com/2010/03/23/mariah-carey-angels-advocate-cancelled/. Läst August 19, 2011. 
  214. ^ ”Mariah's Album Ditched”. MTV Australia. March 22, 2010. http://www.mtv.com.au/news/a4d4fa76-vh1-mariahs-album-ditched/. Läst August 19, 2011. 
  215. ^ [a b] ”J.D. Talks New Mariah Carey Album”. Rap-Up. http://www.rap-up.com/2010/05/05/jd-talks-new-mariah-carey-album/. Läst August 19, 2011. 
  216. ^ Bakker, Tiffany (September 10, 2010). ”Get Ready for a Very Carey Christmas”. Herald Sun. http://www.heraldsun.com.au/ipad/get-ready-for-a-very-carey-christmas/story-fn6bn9st-1225962016819. Läst August 19, 2011. 
  217. ^ ”Exclusive: Mariah Carey Christmas Album Title, Release Date Revealed”. Rap-Up. http://www.rap-up.com/2010/09/01/exclusive-mariah-carey-christmas-album-title-release-date-revealed/. Läst August 19, 2011. 
  218. ^ [a b] Caulfield, Keith (November 10, 2010). ”Country Albums Rule Top Three on Billboard 200”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/news/951296/country-albums-rule-top-three-on-billboard-200. Läst August 19, 2011. 
  219. ^ Ramirez, Rauly (December 10, 2010). ”R&B/Hip-Hop Chart Juice: Kanye West, Nicki Minaj and Ne-Yo”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/columns/the-juice/949857/rbhip-hop-chart-juice-kanye-west-nicki-minaj-and-ne-yo. Läst August 19, 2011. 
  220. ^ Green, Anna (May 29, 2010). ”Mariah Carey Drops Out of Film Due to Medical Reasons”. Daily News. http://articles.nydailynews.com/2010-05-28/gossip/27065557_1_fuels-rumors-imperfect-angel-social-worker. Läst August 19, 2011. 
  221. ^ Herrera, Monica (November 28, 2008). ”Mariah Carey Confirms: I'm Pregnant”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/news/952446/mariah-carey-confirms-im-pregnant. Läst August 9, 2011. 
  222. ^ Corner, Lewis (August 2, 2001). ”Amy Winehouse, Lady GaGa on Tony Bennett's 'Duets II' Tracklisting”. Digital Spy. http://www.digitalspy.com/music/news/a332887/amy-winehouse-lady-gaga-on-tony-bennetts-duets-ii-tracklisting.html. Läst August 19, 2011. 
  223. ^ ”Mariah Carey & Nick Cannon Welcome Twins”. E! Entertainment Television. April 30, 2011. http://www.eonline.com/uberblog/b239514_mariah_carey_nick_cannon_welcome_twins.html. Läst August 19, 2011. 
  224. ^ Quan, Denise. ”Mariah Carey and Nick Cannon Reveal Baby Names”. CNN. http://marquee.blogs.cnn.com/2011/05/04/mariah-carey-and-nick-cannon-reveal-baby-names/. 
  225. ^ Sperling, Daniel (October 22, 2011). ”Mariah Carey on pregnancy troubles: 'I thought I'd never walk again'”. Digital Spy. http://www.digitalspy.com/celebrity/news/a346967/mariah-carey-on-pregnancy-troubles-i-thought-id-never-walk-again.html. Läst August 14, 2012.  Originalcitat: "I was afraid I wasn't going to be able to walk properly again, It was a huge strain. I would sit and then someone would have to help me up. I couldn't go even to the loo by myself. It was just like, 'What are we doing? Are we going to the hospital?' No, I'm gonna stick it out, I'm gonna keep taking this medicine to keep these babies in... I made it to 35 weeks and then the doctor said it wasn't safe anymore."
  226. ^ Lipshutz, Jason (May 13, 2011). ”Nick Cannon, Mariah Carey, Working on New Album”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/columns/the-juice/471582/nick-cannon-mariah-carey-working-on-new-albums. Läst August 19, 2011. 
  227. ^ ”Attention Mariah Carey Fans!”. PerezHilton.com. July 6, 2011. http://perezhilton.com/2011-06-07-nick-cannon-talks-mariah-careys-new-album#.UVy6NhyyCTc. Läst April 24, 2013. 
  228. ^ Perricone, Kathleen (May 16, 2011). ”Mariah Carey Planning to Release Album this Year”. Daily News. http://www.nydailynews.com/entertainment/music/2011/05/15/2011-05-15_mariah_carey_planning_to_release_a_new_album_this_year_singer_recorded_it_while_.html. Läst August 19, 2011. 
  229. ^ Vena, Jocelyn (October 5, 2011). ”Justin Bieber Confirms Mariah Carey Christmas Collabo”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1672005/justin-bieber-christmas-mariah-carey.jhtml. Läst November 10, 2011. 
  230. ^ ”Mariah Carey Remakes Christmas Classic With Mariah Carey”. Rap-Up. http://www.rap-up.com/2011/10/04/mariah-carey-remakes-christmas-classic-with-justin-bieber/. Läst August 19, 2011. 
  231. ^ ”Mariah Carey and Justin Bieber Shut Down Macy's”. Rap-Up. http://www.rap-up.com/2011/11/05/mariah-carey-and-justin-bieber-shut-down-macys-for-christmas-video/. Läst November 11, 2011. 
  232. ^ ”Exclusive: Mariah Carey on Marriage, Miscarriage and Motherhood”. ABC News. October 28, 2011. http://abcnews.go.com/blogs/entertainment/2011/10/exclusive-mariah-carey-on-marriage-miscarriage-and-motherhood/. Läst November 11, 2011. 
  233. ^ ”Mariah Carey Guests On Uncle Murda's 'Warning'”. Rap-Up. http://www.rap-up.com/2011/10/31/new-music-uncle-murda-f-mariah-carey-50-cent-young-jeezy-warning-remix/. Läst November 11, 2011. 
  234. ^ ”Mariah Carey and John Legend Duet on 'When Christmas Comes'”. Rap-Up. http://www.rap-up.com/2011/11/09/mariah-carey-and-john-legend-to-throw-house-party-in-christmas-video/. Läst November 11, 2011. 
  235. ^ ”Mariah Carey Shakes It Off At Gotham Hall”. Idolator. Buzz Media. March 2, 2012. http://idolator.com/6205511/mariah-carey-gotham-hall-concert-photos. Läst March 5, 2012. 
  236. ^ Ramirez, Erika (March 2, 2012). ”Backbeat: Mariah Carey Dazzles During First Post-Pregnancy Performance in New York”. Billboard. http://www.billboard.biz/bbbiz/industry/touring/backbeat-mariah-carey-dazzles-during-first-1006348162.story. Läst March 5, 2012. Okänd parameter medförfattare
  237. ^ Rowley, Alison (June 17, 2012). ”Mariah Carey performs pro-Obama song 'Bring It On Home' at fundraiser - Celebrity News”. Digital Spy. http://www.digitalspy.com/celebrity/news/a387828/mariah-carey-performs-pro-obama-song-bring-it-on-home-at-fundraiser.html. Läst August 14, 2012. 
  238. ^ ”News”. Mariah Carey. http://mariahcarey.com/news/34221. Läst August 14, 2012. 
  239. ^ ”Mariah Carey Taps Rick Ross and Meek Mill for New Single 'Triumphant'”. Rap-Up.com. July 21, 2012. http://www.rap-up.com/2012/07/21/mariah-carey-taps-rick-ross-and-meek-mill-for-new-single-triumphant/. Läst August 14, 2012. 
  240. ^ ”Mariah Carey Records New Song for Disney's 'Oz The Great and Powerful'”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/news/1537996/mariah-carey-records-new-song-for-disneys-oz-the-great-and-powerful. Läst February 14, 2013. 
  241. ^ Vena, Jocelyn (February 19, 2013). ”Mariah Carey Goes 'Almost Home' On New 'Oz' Track”. MTV. http://www.mtv.com/news/articles/1702187/mariah-carey-almost-home-oz-song.jhtml. Läst June 1, 2013. 
  242. ^ Mariah Carey 'Highest Paid Judge'”. The Belfast Telegraph. July 24, 2012. http://www.belfasttelegraph.co.uk/entertainment/news/mariah-carey-highest-paid-judge-16188867.html. Läst July 28, 2012. [död länk]
  243. ^ Mariah Carey Joins 'American Idol'”. Entertainment Weekly. July 23, 2012. http://insidetv.ew.com/2012/07/23/mariah-carey-american-idol/. Läst July 23, 2012. 
  244. ^ ”Mariah Carey to join American Idol judging panel”. BBC News. July 24, 2012. http://www.bbc.co.uk/newsbeat/18964936. 
  245. ^ New American Idol judge Mariah Carey gets $18mn”. Hindustan Times. July 24, 2012. http://www.hindustantimes.com/Entertainment/Television/New-American-Idol-judge-Mariah-Carey-gets-18mn/Article1-894808.aspx. 
  246. ^ Maloney, Devon (July 24, 2012). ”Mariah Carey's $18 Million 'Idol' Deal: How Does it Measure Up to Stars' TV Paydays?”. Spin. http://www.spin.com/articles/mariah-careys-18-million-idol-deal-how-does-it-measure-stars-tv-paydays. Läst August 14, 2012. 
  247. ^ Buchanan, Kyle (July 26, 2012). ”Mariah Carey Is Joining The Butler”. Vulture. http://www.vulture.com/2012/07/mariah-carey-is-joining-the-butler.html. Läst August 14, 2012. 
  248. ^ Watkins, Jade (August 21, 2012). ”Mariah Carey hitches up her strapless dress as she begins filming her new movie The Butler”. Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-2191258/Mariah-Carey-hitches-strapless-dress-begins-filming-new-movie-The-Butler.html. Läst June 1, 2013. 
  249. ^ Brooks, Brian (July 26, 2012). ”Mariah Carey Joins The Butler; Lionsgate Aims for Time and Again: Biz Break”. Yahoo!. http://movies.yahoo.com/news/mariah-carey-joins-butler-lionsgate-aims-time-again-203039567.html. Läst June 1, 2013. 
  250. ^ Ramirez, Erika (August 2, 2012). ”Mariah Carey Debuts 'Triumphant (Get 'Em)' Single; Talks Upcoming Album - The Juice”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/columns/the-juice/480638/mariah-carey-debuts-triumphant-get-em-single-talks-upcoming-album. Läst August 14, 2012.  Originalcitat: "I'm collaborating with a lot of my favorite people but the main thing is [that] I'm not trying to follow any particular trend, I want it to be well received. I want to stay true to myself and the music that I love and make the fans happy."
  251. ^ Mitchell, Gail (March 1, 2013). ”Mariah Carey Recruits The-Dream, Hit-Boy For New Album: Exclusive”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/columns/the-juice/1550473/mariah-carey-recruits-the-dream-hit-boy-for-new-album-exclusive. Läst April 24, 2013.  Originalcitat: "It's about making sure I have tons of good music, because at the end of the day that's the most important thing....There are a lot more raw ballads than people might expect...there are also uptempo and signature-type songs that represent [my] different facets as an artist.....Wherever we go with this project, I've tried to keep the soul and heart in it"
  252. ^ ”Mariah Talks New Album in Billboard's Spring Review”. mariahcarey.com. March 1, 2013. http://mariahcarey.com/news/34801. Läst March 4, 2013. 
  253. ^ ”eTalk Canada Interviews Mariah”. Mariah Carey. March 26, 2013. http://mariahcarey.com/news/34871. Läst April 24, 2013. 
  254. ^ ”Video: Mariah Carey f/ Miguel – '#Beautiful'”. Rap-Up.com. May 9, 2013. http://www.rap-up.com/2013/05/09/video-mariah-carey-f-miguel-beautiful/. Läst June 1, 2013. 
  255. ^ ”Mariah Carey Performs Medley on ‘American Idol’ Finale”. Rap-Up.com. May 16, 2013. http://www.rap-up.com/2013/05/16/video-mariah-carey-performs-medley-on-american-idol-finale/. Läst June 1, 2013. 
  256. ^ Lipshutz, Jason (May 24, 2013). ”Mariah Carey Suffers Wardrobe Malfunction on 'Good Morning America': Watch”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/news/1563843/mariah-carey-suffers-wardrobe-malfunction-on-good-morning-america-watch. Läst July 17, 2013. 
  257. ^ ”Mariah Carey Titles New Album 'The Art of Letting Go'”. Rap-Up.com. June 18, 2013. http://www.rap-up.com/2013/06/18/mariah-carey-titles-new-album-the-art-of-letting-go/. Läst June 20, 2013. 
  258. ^ ”Mariah Carey to release single on Facebook”. Yahoo!. October 15, 2013. http://au.news.yahoo.com/a/19397912/mariah-carey-to-release-single-on-facebook/. Läst October 30, 2013. 
  259. ^ Zwecker, Bill (January 22, 2002). ”Who Can Carey a Tune?”. Chicago Sun-Times. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=CSTB&p_theme=cstb&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0F8F8CB38C60AA77&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst June 16, 2011. 
  260. ^ Roll Over Elvis - Mariah is Here”. The Philadelphia Inquirer. March 20, 2008. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=PI&s_site=philly&p_multi=PI&p_theme=realcities&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=10EC2F88C5EE2870&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst August 19, 2011. 
  261. ^ Anderson, Joan (February 6, 2006). ”Carey, On!”. Boston Globe. http://pqasb.pqarchiver.com/boston/access/983024561.html?FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Feb+05%2C+2006&author=Joan+Anderman%2C+GLOBE+STAFF&pub=Boston+Globe&desc=CAREY%2C+ON!&pqatl=google. Läst August 19, 2011. 
  262. ^ Harris, James (August 28, 1990). ”Her 7-Octave Voice Finally Gets Noticed”. Orlando Sentinel. http://pqasb.pqarchiver.com/orlandosentinel/access/90254402.html?dids=90254402:90254402&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Aug+28%2C+1990&author=&pub=Orlando+Sentinel&desc=HER+7-OCTAVE+VOICE+FINALLY+GETS+NOTICED&pqatl=google. Läst August 10, 2011. 
  263. ^ Robins, Wayne (August 12, 1990). ”Columbia's New 'Franchise'”. Newsday. http://pqasb.pqarchiver.com/newsday/access/77383942.html?dids=77383942:77383942&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Aug+12%2C+1990&author=Wayne+Robins&pub=Newsday+(Combined+editions)&desc=Columbia's+New+`Franchise'&pqatl=google. 
  264. ^ [a b] James 1998, s. 74
  265. ^ Oleman, Sarah (April 1, 2003). ”Princess Positive is Taking Care of Inner Mariah”. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/articles/2003/03/31/1048962696862.html. Läst August 10, 2011. 
  266. ^ ”100 Outstanding Pop Vocalists”. Cove. May 24, 2008. http://celebrities-group.popsugar.com/100-Outstanding-Pop-Vocalists-1659579. Läst August 19, 2011. 
  267. ^ Hoven, Chris (October 13, 2000). ”Separated At Birth?”. The Sacramento Bee. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=SB&p_theme=sb&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0EB048008F89C5E3&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst August 12, 2012. 
  268. ^ New CDs”. Times Union. October 13, 2000. http://www.timesunion.com/entertainment/article/New-CDs-558082.php. Läst August 12, 2012. 
  269. ^ Dean, Maury (2003). Rock-N-Roll Gold Rush. Algora Publishing. sid. 34. ISBN 0-87586-207-1. http://books.google.com/?id=lJS4EArRBwoC&dq=Rock-N-Roll+Gold+Rush+mariah+carey&pg=PA87&lpg=PA87&q=whitney+houston#PPA34,M1 
  270. ^ [a b c] Pareles, Jon (December 13, 1993). ”Review/Pop; Venturing Outside the Studio, Mariah Carey Proves Her Mettle”. The New York Times. http://www.nytimes.com/1993/12/13/arts/review-pop-venturing-outside-the-studio-mariah-carey-proves-her-mettle.html. Läst August 19, 2011. 
  271. ^ Givens, Ron (August 9, 1991). ”Vision of Loveliness”. Entertainment Weekly. http://www.ew.com/ew/article/0,,317869,00.html. Läst August 19, 2011. 
  272. ^ Levell, Tim (December 2, 2002). ”Carey Charm Offensive”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/2535321.stm. Läst August 19, 2011. 
  273. ^ Gardner, Elysa (December 22, 2002). ”Carey Sounds Like 'Gold' on 'Charmbracelet'”. USA Today. http://www.usatoday.com/life/music/reviews/2002-12-02-charmbracelet_x.htm. Läst August 3, 2011. 
  274. ^ Farley, Christopher John. ”Pop's Princess Grows Up”. Time. http://www.time.com/time/archive/preview/0,10987,134725,00.html. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "If only Mariah Carey's music had the drama of her life. Her songs are often sugary and artificial—NutraSweet soul. But her life has passion and conflict."
  275. ^ More Like a Screaming 'Mimi'”. Daily News. April 15, 2005. http://articles.nydailynews.com/2005-04-12/entertainment/18289697_1_voice-cover-singing. Läst August 19, 2011.  Originalcitat: "For Carey, vocalizing is all about the performance, not the emotions that inspired it. Singing, to her, represents a physical challenge, not an emotional unburdening."
  276. ^ Berger, Arion (August 10, 1991). ”Mariah Carey: 'Emotions'”. Entertainment Weekly. http://www.ew.com/ew/article/0,,20272922,00.html. Läst August 19, 2011. 
  277. ^ Walters, Barry (September 4, 2001). ”Marked Woman”. The Village Voice. http://www.villagevoice.com/2001-09-04/music/marked-woman/. Läst September 18, 2011.  Originalcitat: "Carey's Strawberry Shortcake soul still provides the template with which teen-pop cuties draw curlicues around those centerless [Diane] Warren ballads [...] it's largely because of [Blige] that the new R&B demands a greater range of emotional expression, smarter poetry, more from-the-gut testifying, and less [sic] unnecessary notes than the squeaky-clean and just plain squeaky Mariah era. Nowadays it's the Christina Aguileras and Jessica Simpsons who awkwardly oversing, while the women with roof-raising lung power keep it in check when tune or lyric demands."
  278. ^ Sawey, Evan (May 1, 2008). ”Mariah Carey: E=MC² < Reviews”. PopMatters. http://www.popmatters.com/pm/review/mariah-carey-emc2. Läst February 10, 2010. 
  279. ^ Hoard, Christian (February 28, 2008). ”Mariah's E=MC2: A First Listen to Carey's Eleventh Studio Album”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/music/news/mariahs-e-mc2-a-first-listen-to-careys-eleventh-studio-album-20080228. Läst August 8, 2011. 
  280. ^ [a b] Norris, John (October 20, 2003). ”Mariah: Remixes, Reunions and Russia”. MTV. http://www.mtv.com/bands/c/carey_mariah/news_feature_031009/. Läst August 19, 2011. 
  281. ^ ”100 Greatest Dance Songs: 100–91”. Slant Magazine. April 25, 2006. Arkiverad från originalet den August 20, 2006. http://web.archive.org/web/20060820164653/http://www.slantmagazine.com/iframes/dance_100/100_91.asp. Läst August 19, 2011. 
  282. ^ Cinquemani, Sal (November 11, 2005). ”Gem Carey”. Entertainment Weekly. http://www.ew.com/ew/article/0,,1048283,00.html. Läst August 19, 2011. 
  283. ^ Willis, Andrew (November 18, 1998). ”Cinderella Stroy”. Vibe. http://books.google.com/books?id=Wy0EAAAAMBAJ&pg=PA57&dq=knows+the+importance+of+mixes,+so+you+feel+like+you're+with+an+artist+who+appreciates+your+work%E2%80%94an+artist+who+wants+to+come+up+with+something+with+you&hl=en&ei=0oRPTs6aJMm1twfZkpGpBw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCoQ6AEwAA#v=onepage&q=knows%20the%20importance%20of%20mixes%2C%20so%20you%20feel%20like%20you're%20with%20an%20artist%20who%20appreciates%20your%20work%E2%80%94an%20artist%20who%20wants%20to%20come%20up%20with%20something%20with%20you&f=false. Läst August 14, 2011. 
  284. ^ [a b] Norent, Lynn (March 12, 1991). ”Not Another White Girl Trying to Sing Black”. Ebony. http://books.google.com/books?id=xcwDAAAAMBAJ&pg=PA54&dq=Mariah+Carey:+'Not+another+White+girl+trying+to+sing+Black&hl=en&ei=AZZPTpG9Do6CtgfGnNSsBw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCoQ6AEwAA#v=onepage&q=Mariah%20Carey%3A%20'Not%20another%20White%20girl%20trying%20to%20sing%20Black&f=false. Läst August 19, 2011. 
  285. ^ Shapiro 2001, s. 124.
  286. ^ Friedman, Roger (December 18, 2002). ”Mariah Calls, Whitney Falls”. Fox News Channel. http://www.foxnews.com/story/0,2933,73318,00.html. Läst April 25, 2009. 
  287. ^ [a b c] Mulholland 2009, s. 57

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]