Merlin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Merlin (olika betydelser).
Merlin dikterar sina poem, i en illustration från 1200-talet.
En målning som föreställer Merlin när han charmar en kvinna, målad av Edward Burne-Jones.

Merlin var i den brittiska, keltiska mytologin en trollkarl vid kung Arthurs hov. Han har blivit en symbol för trollkarlar även utanför Storbritannien.

Legenden[redigera | redigera wikitext]

Enligt legenden ska han ha fötts i Carmarthen i Wales och var son till en nunna och en demon. När han var ung övertalar han kung Vortigern att gräva upp två drakar som slåss med varandra. De skulle symbolisera England och Wales. Senare ärver Merlin sin roll vid hovet i Gwynedd av föregångaren Gwydion. Han använder där sina trolldomskonster till att ge råd, sia om framtiden och ibland ingripa i händelserna bl.a. så ska han ha fraktat stenarna vid Stonehenge från Irland till England och gett hjälp till kung Uther genom att ge honom en trolldryck så att han ser exakt ut som Igraines gemål hertig Gorlois och därmed kan älska med henne. Senare föder hon kung Artur. I en berättelse där han själv har huvudrollen förförs han av nymfen Viviane (eller Nimue) som lockar av honom hans kunnande och vänder det mot honom. Det var också Merlin som mottog svärdet Excalibur av "damen i sjön".

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Gestalten Merlin går att spåra bakåt till den förtryckte profeten Myrddin som lämnade samhället och sökte direktkontakt med naturen. Dennes namn latiniserades till "Merlinus" av Monmouth. Den form hans gestalt har idag härstammar främst från Malory som var den som förband honom med kung Arthurs hov. Merlin sägs leva baklänges i tiden, varför han kunde lära sig det förflutna och kände framtiden.

Merlin i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”TMNT Original Cartoon Episode Reviews”. http://www.angelfire.com/ut2/tmntreviewhq/shreddersnewswordreview.html. Läst 26 februari 2012.