Milanos spårväg
| Milanos spårväg | |||
 | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Plats | Milano, Italien | ||
| Antal linjer | 18 | ||
| Turtäthet | 2-3 min | ||
| Organisation | |||
| Invigd | 1876 | ||
| Infrastrukturförvaltare | ATM | ||
| Tekniska fakta | |||
| Banlängd | 170 kilometer | ||
| Spårvidd | 1,445 millimeter | ||
| Matning | Luftledning | ||
| |||
Milanos spårväg (italienska: Rete tranviaria di Milano) är en viktig del av kollektivtrafiken i centrala Milano (Italien) samt förorter. Spårvagnarna är ett välkänt inslag i stadsbilden. Redan år 1876 sattes de första spårvagnarna i trafik och idag finns det sammanlagt 18 spårvägslinjer som går på en sammanlagd spårvägssträcka av 170 km[1].
1893 öppnade den första elektriska spårvägen som hade konstruerats av Edison Company. Bolaget drev även trafiken och öppnandet av nya linjer fram tills att koncessionen gick ut 1917. Den kommunala förvaltningen tog då över verksamheten.
ATM:s spårvagnstyp 1500 sattes i trafik 1928 och har sedan dess präglat stadsbilden i Milano. De är jämte de äldsta vagnars i Lissabons spårvägsnät de äldsta i regelmässig trafik gåendes spårvägsvagnarna i Europa. Numera körs de på linjer med mindre antal passagerare.
Spårvägslinjer
- 1 Greco (Rovereto) - Roserio (Ospedale Luigi Sacco)
- 2 Piazza Bausan - Piazzale Negrelli
- 3 Gratosoglio - Duomo M1 M3
- 4 Niguarda (Parco Nord) - Piazza Castello (Cairoli M1)
- 5 Ortica - Ospedale Maggiore (Niguarda)
- 7 Anassagora - Piazzale Lagosta
- 9 Porta Genova FS M2 - Centrale FS M2 M5
- 10 Viale Lunigiana - Piazza XXIV Maggio
- 12 Roserio (Ospedale Luigi Sacco) - Viale Molise
- 14 Piazzale Cimitero Maggiore - Lorenteggio
- 15 Rozzano (Via Cabrini) - Duomo M1 M3
- 16 Via Monte Velino - San Siro Stadio M5
- 19 Piazza Castelli - Lambrate FS M2
- 24 Vigentino - Piazza Fontana
- 27 Piazza Fontana - Viale Ungheria
- 31 Cinisello Balsamo (Via I Maggio) - Bicocca M5
- 33 Rimembranze di Lambrate - Piazzale Lagosta
- 179 Milan (Comasina) ↔ Limbiate