Spårväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brant spårsträcka i Lissabon.
Vändslinga vid Bahnhof Wien Praterkai i Wien.

Spårväg är en typ av spårtrafik med spårvagnar, som oftast används för lokaltrafik för passagerare i städer. Spårvagnstrafiken kan gå i gator och vägar tillsammans med vägtrafik (biltrafik, cykeltrafik etc), eller är anlagd på egen banvall, vilket mest förekommer i förorter som är planerade samtidigt som spårvägen. Vanligen förekommer inga särskilda stationsbyggnader eller höga plattformar, och avstånden mellan hållplatserna är oftast korta. Det som främst karaktäriserar spårvägen, jämfört med järnvägen, är dess större flexibilitet i stadsmiljön. Den kan ha skarpare kurvor (neråt några tiotal meter) och brantare lutningar än en konventionell järnväg. Detta är egenskaper som gör den lämpad för stadsmiljö. Fjärrblockering saknas ofta och hastigheterna är ofta låga. Skillnaderna mellan en spårväg och en järnväg kan vara liten och svårdefinierbar, se längre ned i denna text.

Spårväg[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn M32 434 passerar broklaffen på Götaälvbron i Göteborg

Gränsen mellan vad som är en spårväg/spårvagn och en järnväg/tåg är inte alltid tydlig och beror ofta på vad man beslutat det ska kallas. Det är svårt att formulera generella egenskaper som gäller för alla spårvägar. Beskrivningen har därför delats upp i nödvändiga och vanliga egenskaper. Många av de egenskaper som här anges som vanliga, är dock så vanliga att avvikelser måste anses som mycket ovanliga.

I Sverige är det en fråga om tillstånd, myndigheterna ger tillstånd antingen för spårväg, tunnelbana eller järnväg. Reglerna varierar mellan länder, men tunnelbana och järnväg brukar inte få gå i gator längs med dem, även om det förekommer [1]. Några mellanting i Sverige är Lidingöbanan och Långedragslinjen som länge hade tillstånd som järnväg men hela tiden trafikerats av spårvagnar som länge gick över till ren gatuspårväg i Stockholm respektive Göteborg.

Nödvändiga egenskaper[redigera | redigera wikitext]

  • En spårväg är en spåranläggning avsedd för trafik med spårvagnar (se nedan).
Flexiblare linjedragning
  • En spårväg är mer flexibel än en järnväg och kan ha mindre kurvradier, såväl horisontella som vertikala. Horisontella kurvradier på ned till 18 meter (vid nybyggnad helst inte under 20 meter) är vanliga. Anledningen till att vi förknippar spårvägen med stadsmiljön är att dessa egenskaper lämpar sig för anläggning i just stadsmiljöer, där man ofta till exempel måste kunna svänga runt ett hus.
Lokal
  • Spårvägen är ett lokalt transportmedel och anläggs sällan på sträckor längre än 20 km. Det beror på den låga medelhastigheten (som i första hand beror på de täta hållplatserna, gatuspårens låga hastighetsbegränsning samt kurvigheten) och även låga topphastigheten. Skall man åka långt vill man att det skall gå snabbt, vilket är svårare med en spårväg. Även bristen på signalsystem kräver låga topphastigheter. Det finns spårvägar som går mellan städer i högre hastighet. Då krävs säkerhetssystem, vilket kostar mer och minskar möjlig turtäthet.
Person- och godsbefordran
  • En spårväg är främst avsedd för personbefordran medelst spårvagnar. Godstrafik på spårväg har dock förekommit i relativt stor utsträckning. I Göteborg har till exempel fraktades kött, socker, ved, styckegods och barnvagnar på särskilda godsspårvagnar. Det fanns till och med likspårvagnar i samband med spanska sjukan.[2] I Malmö fraktades under tiden 1919–1963 stenkol från frihamnen till gasverket 8–9 gånger per dag med ett lokomotiv med två vagnar.[3] Även i Helsingborg förekom godstrafik i stor omfattning. När lastbilar fick större betydelse från 1920-talet och framåt försvann efterhand godsspårvagnar och separat godstrafik på spårväg förekommer idag i Sverige endast vid spårarbeten. Även arbetsfordon, rälsbilar, kan trafikera en spårväg.

En lokal, icke flexibel spåranläggning främst avsedd för godstrafik – till exempel en skogsbana, bruksbana eller gruvbana – betraktas däremot inte som en spårväg, utan som en järnväg.

Elektrisk

I dag är i princip alla spårvägar elektriska. Det har förekommit ång-, diesel- och bensindrivna spårvagnar, liksom hästdragna spårvagnar. En av eldriftens stora fördelar är frånvaron av direkta luftföroreningar, vilket är särskilt viktigt i en storstad.

Vanliga egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Bangeometri
  • Spårvägar kan vanligen också ha stora stigningar på över 60 promille. Även detta kan naturligtvis komma till pass i en stad. Fordonen klarar detta genom drivning på många hjul och bättre bromsar. Undantaget är hästspårvägen, där hästarna inte klarade för branta backar. På hästspårvagnens tid hände det sig att man satte ut "hjälphästar" som tillfälligtvis kunde kopplas framför ordinarie häst i besvärliga stigningar. I Göteborg förekom detta över de branta broarna över Stora Hamnkanalen.
Gatuspår
  • En spårväg är vanligen - men inte alltid - anlagd i stadsmiljö. Det finns olika varianter för var och hur spårvägsspår är anlagt. VTI-rapporten Spårvägens infrastruktur[4] urskiljer tre sådana spårvägsmiljöer: spår på egen banvall, spår på avskilt spårområde samt spår i gata. Det är emellerid inte alltid självklart till vilken kategori en given spårsträcka hör. Spår på egen banvall har ofta helt egen sträckning och har stora likheter med järnväg i utformning. Här tillåts de högsta hastigheterna. Spår på avskilt spårområde innebär att spårvagnarna rullar på ett särskilt område i gatumiljön som är avsett endast eller i första hand för spårvägsfordon. Utformningen på sådant spårområde kan variera mycket. Vid spår i gata, gatuspår, delar spårvägen trafikyta med övriga trafikslag som är tillåtna på samma gata och där är det normalt att man använder rännskena, det vill säga en skena med en ränna, som möjliggör att spårvagnens hjulfläns kan få plats nere i gatan, och att vägfordon kan köra längs spåren, men det går även att bygga gatuspår med Vignolspår. Även järnvägar kan vara byggda med rännskena och delvis ligga i gata. Detta är till exempel inte ovanligt i hamnar (det är inte allmän väg). Andra exempel är de kombinerade väg- och järnvägsbroarna i Sveg, Oxberg och Rossön (där vägen stängs när tåg kommer). Ofta ligger spårvägen på egen banvall i förorterna och i gatuspår, när den kommer in i stadskärnan. Det beror på att förorterna ofta var landsbygd förr i tiden och man planerade in spårvägen när man planerade bygge av förorter, ett bra exempel på detta är Långedragslinjen. Stadskärnorna byggdes innan det fanns spårvägar och därmed var man hänvisad till gatorna. I Göteborg fyllde man delvis igen några kanaler och använde för spårvagnsspår, de används idag för buss också. Även där spårvägen har egen banvall är spåren emellanåt av gatuspårskaraktär, det vill säga utgörs av rännskenor som är nedsänkta i underlaget, som där kan bestå av exempelvis packat grus i stället för asfalt, vilket emellertid också förekommer. Andra gånger används vignolräl på sådana sträckor.
  • De växlar som ligger i gata är också av en annan typ än järnvägens. De är liksom spåret försedda med rännor och kan vara konstruerade så att spårvagnen bitvis kör på flänsarna istället för på själva hjulen. När korsningsvinkeln är tillräckligt liten kan man dock använda så kallad djuprilla där hjulet går på sin normala löpyta genom korsningen. Normalt sett är växeln försedd med dubbla växeltungor, men det förekommer eller har förekommit växlar med bara en växeltunga.
Lokalt transportmedel
Linje 3 mot Klockaretorpet vid Söder Tull i Norrköping.
  • Turtätheten är ofta hög, i högtrafik ofta var tionde minut eller ännu tätare.
  • En spårväg har sällan speciella stationsbyggnader, men de kan förekomma. Det behövs inte med den höga turtätheten, man behöver inte vänta länge.
  • Den har sällan heller högt upphöjda plattformar, utan man stiger på från gatan eller från en låg refug. Anledningen är att kunna dela hållplats med bussar, till vilka man ska kunna stiga på från gatan. I en del städer utanför Sverige har de dock höga plattformar.
  • Hållplatserna ligger som regel tätt, ungefär som längs en busslinje. Normalt tätare än en kilometer mellan, så man får gångavstånd till platser nära spåren.
Ovan jord
  • Till skillnad från tunnelbanan går spårvägen i huvudsak ovan jord. Den kan dock även gå i tunnel. HammarkullenAngeredsbanan i Göteborg har Sveriges enda helt underjordiska spårvägsstation, eller snarare hållplats.
Tågväg och signaler
  • Spårvägar har sällan signalsäkerhetssystem för att förhindra påkörning bakifrån - vare sig med signaler eller med automatisk tågkontroll (ATC), utan man kör på sikt. I korsningar med övrig trafik styrs spårvagnen av en lokaltrafiksignal, som kan vara gemensam även för bussar. Denna signal visar stopp, vänta och kör ("S", ett horisontellt streck eller en pil).
  • Vid järnvägen känner de vanligaste systemen av om tåget kommer, genom att de två rälerna kortsluts, och kan ge fri väg genom gatukorsningar. Det finns även spårledningar för gatuspår, men dess utformning skiljer sig från järnvägsspårledningarna eftersom en järnvägsspårledning inte skulle fungera i gatumiljö.
  • Spårvägens växlar hanteras som regel av föraren. Förr med hjälp av ett växelspett. Numera ofta på elektronisk väg inifrån vagnen. Vid järnvägen sköts detta oftast av tågklarerare.
Linjespänning
  • Om spårvägen är elektrifierad, är spänningen som regel avsevärt mycket lägre än hos järnvägen. Som regel används 600–750 V likspänning för spårväg i de flesta länder (att jämföras med svenska Trafikverkets 16 000 V och lågfrekvent växelspänning, eller Danmarks järnvägsnät som har kontaktledningsspänningen 25 000 V.) En lägre spänning minskar isoleringskraven (och därmed säkerhetsavstånden). De högre strömmarna som blir följden ökar förlusterna, men de korta avstånden håller nere dem. Dessutom slipper man induktivt spänningsfall vid likspänning.
Spårvidd
  • Vid konstruktionen av en ny spårväg finns det flera spårvidder att välja på. Sveriges spårvägar har normalspår 1435 mm. Meterspår det vill säga 1000 mm har förekommit hos hästspårvägen i Göteborg, stadsspårvägen i Kiruna, samt spårvägen i Ulricehamn. Metersspår är vanligt hos spårvägar i många länder, bland annat Helsingfors spårväg har denna spårvidd. Det spelar inte så stor roll eftersom spårvägar är isolerade från andra spårvägar. Normalspår har fördelen att det är lättare att köpa begagnat och sambeställa med andra spårvägar.
Hastighet
  • Bangeometrins flexibilitet, samtrafiken med vägtrafikfordon och avsaknaden av fjärrblockeringssystem gör att hastigheten på spårvägar sällan är hög. I Sverige är största tillåtna hastighet 80 km/h på egen banvall. Vanligt är annars 60 km/h. I innerstadstrafik går det betydligt långsammare. Moderna spårvagnar har vanligtvis en elektronisk spärr som förhindrar att vagnen framförs fortare än tillåtet. Vid över 60 km/h krävs i Sverige ett signalsäkerhetssystem.

Snabbspårväg[redigera | redigera wikitext]

  • En snabbspårväg är en spårväg som är mer lik en järnväg. Den har mindre extrema kurvradier och stigningar och är i huvudsak anlagd på egen banvall. Avståndet mellan hållplatserna är också glesare än på en vanlig spårväg. Exempel är Angeredsbanan i Göteborg och Tvärbanan i Stockholm. En snabbspårväg har ibland signalsystem för att förhindra påkörning bakifrån och tillåta högre hastigheter. Tvärbanan har det.

Spårvägar runt om i världen[redigera | redigera wikitext]

Spårvägar finns bland annat i:

Afrika[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn i Alexandria i Egypten.

Egypten[redigera | redigera wikitext]

Alexandria, Helwan, Kairo

Marocko[redigera | redigera wikitext]

Rabat

Tunisien[redigera | redigera wikitext]

Tunis

Asien[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn i Calcutta.
Dubbeldäckad spårvagn i Hong Kong.

Filippinerna[redigera | redigera wikitext]

Manila

Indien[redigera | redigera wikitext]

Calcutta

Israel[redigera | redigera wikitext]

Jerusalem

Japan[redigera | redigera wikitext]

Hakodate, Hiroshima, Kagoshima, Kamakura, Kochi, Kumamoto, Kyoto, Matsuyama, Nagasaki, Osaka, Okayama, Sapporo, Takaoka, Tokyo, Toyama och Toyohashi.

Kazakstan[redigera | redigera wikitext]

Almaty, Pavlodar, Temirtau, Öskemen

Kina[redigera | redigera wikitext]

Anshan, Changchun, Dalian, Hongkong, Tuen Mun

Nordkorea[redigera | redigera wikitext]

Chongjin, Pyongyang

Turkiet[redigera | redigera wikitext]

Antalya, Bursa, Eskişehir, Gaziantep, Istanbul, Kayseri, Konya, Samsun

Uzbekistan[redigera | redigera wikitext]

Tasjkent

Europa[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn i Bryssel.
Helsingfors stads trafikverks spårvagn nummer 208, en Variotram tillverkad 1999 av Adtranz, på linje 1A vid vinterliga Senatstorget utanför Statsrådsborgen.
Spårvagn under provkörning i Reims.
Spårvagn i Dublin.
Spårvagn i Rom.
Spårvagn i Warszawa.
Spårvagn i Manchester av littera T-68.
Nürnbergs spårväg. Hållplatsen Aufsessplatz, belägen i gatans mitt.

Belgien[redigera | redigera wikitext]

Antwerpen (artikel), Bryssel (artikel), Charleroi (artikel), Gent, Oostende och längs hela kusten

Bosnien-Hercegovina[redigera | redigera wikitext]

Sarajevo

Bulgarien[redigera | redigera wikitext]

Sofia

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Det finns ingen reguljär spårvägstrafik, men det har funnits i Köpenhamn, Århus och Odense (se Spårväg i Danmark). I Århus är en ny spårväg under byggnad (artikel). Det finns även planer på nybyggen i västra Köpenhamn (artikel) och i Odense. Det finns en museispårväg nära Ringsted.

Estland[redigera | redigera wikitext]

Tallinn

Finland[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors (artikel). Dessutom har spårväg funnits i Åbo (artikel) och Viborg (artikel). Principbeslut har tagit om att nybygga spårväg i Åbo (artikel) och Tammerfors (artikel).

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

Bordeaux (artikel), Clermont-Ferrand, Dijon (artikel), Grenoble, Le Mans, Lille, Lyon, Marseille, Montpellier, Mulhouse, Nantes, Nice, Orléans, Paris (artikel), Reims, Rouen, Saint-Étienne, Strasbourg (artikel), Valenciennes. Bygge av spårväg pågår i fler städer.

Grekland[redigera | redigera wikitext]

Aten (artikel)

Irland[redigera | redigera wikitext]

Dublin (artikel)

Italien[redigera | redigera wikitext]

Bergamo, Cagliari, Florens, Genova, Messina, Milano (artikel), Neapel, Rom (artikel), Sassari, Trieste och Turin

Kroatien[redigera | redigera wikitext]

Osijek och Zagreb (artikel)

Lettland[redigera | redigera wikitext]

Daugavpils, Liepaja, Riga

Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

Amsterdam (artikel), Haag (artikel), Rotterdam och Utrecht.

Norge[redigera | redigera wikitext]

Bergen (artikel), Oslo (artikel) och Trondheim (Gråkallbanen)

Polen[redigera | redigera wikitext]

Bydgoszcz (artikel), Bytom, Chorzów, Częstochowa (artikel), Elbląg, Gdańsk, Gliwice, Gorzów Wielkopolski (artikel), Grudziądz (artikel), Katowice, Kraków, Łódź, Poznań, Szczecin (artikel), Toruń (artikel), Warszawa, Wrocław

Portugal[redigera | redigera wikitext]

Almada (Metro Transportes do Sul), Lissabon (artikel) och Porto

Rumänien[redigera | redigera wikitext]

Arad, Botoșani, Brăila, Bukarest, Cluj-Napoca, Craiova, Galați, Iași, Oradea, Ploiești, Rășinari, Reșița och Timișoara.

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Atjinsk, Angarsk, Archangelsk, Astrachan, Barnaul, Bijsk, Chabarovsk, Dzerzjinsk, Irkutsk, Ivanovo, Izjevsk, Jaroslavl, Jekaterinburg, Jenakijevo, Kaliningrad, Kazan, Kemerovo, Kolomna, Komsomolsk-na-Amure, Krasnodar, Krasnoturinsk, Krasnojarsk, Kursk, Lipetsk, Magnitogorsk, Moskva, Naberezjnye Tjelny, Nizjnekamsk, Nizjnij Novgorod, Nizjnij Tagil, Noginsk, Novokuznetsk, Novosibirsk, Novotjerkassk, Novotroitsk, Omsk, Orjol, Orsk, Osinniki, Perm, Pjatigorsk, Prokopjevsk, Rjazan, Rostov-na-Donu, Salavat, Samara, Sankt Petersburg (artikel), Saratov, Sjachty, Smolensk, Staryj Oskol, Taganrog, Tjeljabinsk, Tjerepovets, Tjerjomusjki, Tomsk, Tula, Tver, Ufa, Ulan-Ude, Uljanovsk, Usolje-Sibirskoje, Ust-Ilimsk, Ust-Katav, Vladikavkaz, Vladivostok (artikel), Voltjansk, Volgograd, Volzjskij, Voronezj, Zlatoust

Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Basel, Bern, Genève, Lausanne, Neuchâtel, Zürich (artikel)

Serbien[redigera | redigera wikitext]

Belgrad

Slovakien[redigera | redigera wikitext]

Bratislava, Košice

Spanien[redigera | redigera wikitext]

Alicante, Barcelona (artikel), Bilbao (artikel), Madrid, Málaga, Murcia, Parla, Santa Cruz de Tenerife, Sevilla, Sóller, Valencia (artikel), Vitoria-Gasteiz

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Birmingham, Blackpool, Edinburgh, London (artikel), Manchester, Nottingham och Sheffield.

Flera turist- och museispårvägar, däribland Llandudno (artikel).

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spårväg i Sverige

Göteborg (artikel), Norrköping (artikel) & Stockholm (artikel).

Tjeckien[redigera | redigera wikitext]

Brno, Liberec-Jablonec nad Nisou, Most-Litvínov, Olomouc, Ostrava, Plzeň, Prag

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Augsburg, Berlin (artikel), Bielefeld, Bochum, Bonn (artikel), Brandenburg an der Havel, Braunschweig, Bremen, Chemnitz, Cottbus, Darmstadt, Dortmund, Dresden, Duisburg, Düsseldorf (artikel), Erfurt, Essen, Frankfurt am Main (spårväg samt stadsbana), Frankfurt an der Oder, Freiburg, Gelsenkirchen, Gera, Gotha, Görlitz, Halle, Hannover, Heidelberg, Jena, Karlsruhe, Kassel (artikel), Krefeld, Köln (artikel), Leipzig, Ludwigshafen, Magdeburg, Mainz, Magdeburg, Mannheim, Mülheim an der Ruhr, München (artikel), Nordhausen, Nürnberg, Potsdam, Rostock, Saarbrücken, Schwerin, Stuttgart (artikel), Ulm, Würzburg och Zwickau.

Ukraina[redigera | redigera wikitext]

Avdiivka (Donetsk oblast),[5] Dniprodzerzjynsk (Dnipropetrovsk oblast), Dnipropetrovsk, Donetsk, Druzjkivka (Donetsk oblast) , Gorlivka (Donetsk oblast), Kiev, Jenakijeve (Donetsk oblast), Jevpatorija (Krim), Kharkiv, Konotop (Sumy oblast), Kostiantynivka (Donetsk oblast), Kramatorsk (Donetsk oblast), Kryvyi Rih (Dnipropetrovsk oblast), Luhansk, Lviv, Mariupol (Donetsk oblast), Molotjne (Saky, Krim), Mykolajiv, Odessa, Tjernivtsi (spårvagn inte fungerar), Zaporizjzja, Zjytomyr och Vinnytsia

Ungern[redigera | redigera wikitext]

Budapest (artikel), Debrecen, Miskolc, Szeged

Vitryssland[redigera | redigera wikitext]

Minsk, Mazyr, Navapolatsk, Vitsebsk

Österrike[redigera | redigera wikitext]

Gmunden, Graz, Innsbruck, Linz, Wien (artikel)

Nordamerika[redigera | redigera wikitext]

Snabbspårvägen vid Belgravia Road i Edmonton i Kanada.

Kanada[redigera | redigera wikitext]

Calgary, Edmonton, Ottawa, Toronto (artikel)

Dessutom museispårväg i Vancouver och Whitehorse.

Mexiko[redigera | redigera wikitext]

Guadalajara, Mexico City, Monterrey, Mexiko

USA[redigera | redigera wikitext]

Baltimore, Boston, Buffalo, Charlotte, Cleveland, Dallas, Denver, Houston, Jersey City, Los Angeles, Memphis, Minneapolis, New Orleans, Newark, Norfolk, Pittsburgh, Philadelphia, Phoenix, Portland, Sacramento, Salt Lake City, San Diego, San Francisco (artikel), San José, St. Louis, Seattle, Tacoma och Tucson.

I några städer finns enbart turist- eller museispårvägar (Heritage Streetcar), däribland Galveston, Kenosha, Little Rock, Savannah & Tampa.

Oceanien[redigera | redigera wikitext]

Ledspårvagn vid hållplats Capitol Square i Sydney.

Australien[redigera | redigera wikitext]

Adelaide, Bendigo, Melbourne (artikel), Sydney (artikel).

Nya Zeeland[redigera | redigera wikitext]

Museispårväg i Auckland.

Sydamerika[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn på Santa Teresa-linjen i Rio de Janeiro.

Argentina[redigera | redigera wikitext]

Buenos Aires

Brasilien[redigera | redigera wikitext]

Campos do Jordão, Itatinga, Rio de Janeiro

Historia[redigera | redigera wikitext]

  • Den första trafikerade spårvägssträckan i världen fanns i Swansea, Storbritannien. Vagnarna drogs med häst och detta öppnades för trafik 1807.
  • Den första maskinellt drivna spårvägssträckan i världen drev med ånga från cirka 1880.
  • Den elektriskt drivna spårvagnen gick i Berlin 1881.

Rekord[redigera | redigera wikitext]

  • Den äldsta fortfarande trafikerade spårvägssträckan i världen är Massachusetts Bay Transportation Authoritys gröna linje i Boston med sina fyra grenar, B, C, D och E. De öppnade som hästspårväg 26 mars 1856.
  • Melbournes spårvägar är med omkring 245 kilometer det största linjenätet där alla spår är ihopsatta. Den näst största nätet finns i Sankt Petersburg(källa behövs). Det har funnits ännu större linjenät, till exempel i Berlin med över 630 km 1930.
  • Zürich har världens mest trafikerade spårvägsnät, med 202,5 miljoner passagerare per år att bedriva verksamhet.
  • Den brantaste spårvägssträckan i reguljär trafik finns i Mainz i Tyskland. Maximal lutning mellan Schillerplatz och Gautor är 9,549%.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Molli
  2. ^ Hammarson, 1979, s. 327-333)
  3. ^ Andersson, Forsberg, 2006, s. 40, 59-61
  4. ^ Ragnar Hedström, VTI notat 47-2004, Spårvägens infrastruktur - En förstudie
  5. ^ http://uk.wikipedia.org/wiki/Трамвай