Italienska

italienska italiano
Talas i	Italien och 29 andra länder
Region	Sydeuropa
Antal talare	Ca 70 miljoner
Status	Mycket stabilt
Klassificering	Indoeuropeiskt  Italiskt   Romanskt    Italienska
Officiell status
Officiellt språk i	Italien, Schweiz, San Marino, Slovenien, Vatikanstaten, Istrien (Kroatien), EU
Språkmyndighet	Accademia della Crusca
Språkkoder
ISO 639-1	it
ISO 639-2	ita
SIL	ITA

Italienska är ett romanskt språk inom den indoeuropeiska språkgruppen och talas av ungefär 70 miljoner människor, varav de flesta i Italien. Den italienska som talas idag är till stora delar baserad på toskanska dialekter och kan sägas vara ett mellanting av dialekterna som talas i Italiens södra delar och de norra delarnas galloromanska dialekt. Den sedan länge etablerade toskanska språkstandarden har de senaste årtiondena börjat bli influerad av den typ av italienska som talas i Milano, Italiens ekonomiska nav. Italienska är det romanska språk som är mest likt latin till ordföråd och uttal^{[källa behövs]}.

Historik

Italienskans historia är komplex. De äldsta texterna som definitivt kan kallas italienska (i kontrast till italienskans föregångare vulgärlatin) är några juridiska anteckningar från regionen Benevento, daterade till c:a 960–963 e.Kr. Italienskan normaliserades först på 1300-talet av Dante Alighieri, som blandade några sydliga dialekter, särskilt sicilianska, med sin egen toskanska dialekt i de episka dikterna som kollektivt kallades Commedia (det lär vara Boccaccio som senare lade till epitetet divina i titeln).

Geografisk fördelning

Italienska är det officiella språket i Italien, i de schweiziska kantonerna Ticino och Graubünden och i San Marino. Det är även det andra officiella språket i Vatikanstaten samt på halvön Istrien (Slovenien, Kroatien) som hörde till Italien mellan världskrigen. Italienska talas också av stora invandrargrupper i ej italiensktalande delar av Schweiz, Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, USA, Venezuela, Brasilien, Kanada, Argentina och Australien. 21% av Monacos befolkning talar italienska som modersmål. Språket är användbart även på Korsika på grund av dess likheter med korsikanskan. Italienska talas även i närliggande länder som Albanien och Malta. De flesta invånare i den albanska staden Shkodra är tvåspråkiga, med italienska som andra språk. Nämnas kan också att mindre italiensktalande grupper finns i de delar av Afrika som förr stått under italienskt styre, såsom Somalia, Libyen och Eritrea.

Grammatik

Huvudartikel: Italiensk grammatik

Italienska substantiv är antingen maskulinum eller femininum. Substantiv som slutar på -o är oftast maskulina och substantiv som slutar på -a är oftast feminina. Substantiv som slutar på -e kan vara antingen maskulina (cirka 70 %) eller feminina (cirka 30 %). Substantiv på -o och -e får i pluralis ändelsen -i och feminina substantiv på -a får ändelsen -e.

Italienska verb är mer komplexa än svenska eftersom det finns 8 konjugationer för varje tempus (10) och modus (10). Personliga pronomen används ofta inte om det är ett verb efter eftersom detta pronomen framgår av verbformen, såsom för latin.

Fraser

Buongiorno	God dag
Buonasera	God kväll
Mi chiamo Sergio	Jag heter Sergio
Ho* venti/trenta/quarant'anni	Jag är tjugo/trettio/fyrtio år
Di dove sei/di dov'è Lei?	Var kommer du/Var kommer Ni ifrån?
Sono svedese	Jag är svensk
Parli/parla italiano?	Pratar du/Ni italienska?
Non parlo molto bene l'italiano	Jag talar inte italienska så bra
Dov'è.../Dove sono...?	Var är (singular/plural)...?
Come ti chiami?	Vad heter du?
Come si chiama?	Vad heter Ni?
Parlo inglese, francese, tedesco	Jag talar engelska, franska, tyska
Vorrei una pizza, per favore!	Jag skulle vilja ha en pizza, tack!
Mi piace l'italiano	Jag gillar italienska
Ti amo	Jag älskar dig
Come stai?	Hur mår du?

• Chi uttalas ki , Che=Ke

• uttalar inte H, Ho uttalas därför: åh

Uttal

Det italienska talade och skrivna språket har en tät korrelation, med avseende på hög regelbundenhet däremellan. Lånord kan därför anta särskilda italienska stavningar för att kunna följa uttalsreglerna. Ett exempel på detta är italienska ordet för OK, occhei. Här är uttalet närmast identiskt med det amerikanska ursprunget, på bekostnad av den förvrängda stavningen. Eftersom italienskan är hårt regelbunden skulle ofta krävas en anpassning av lånord till italiensk språkmelodi och stavningsregler. Bokstaven H är stum och används i synnerhet för att skifta uttalet av föregående konsonant i fallet med C och G. Likt svenskan delar italienskan upp vokaler i hårda (A, O, U, i sv. även Å) och mjuka (E, I, i sv. även Y, Ä, Ö). Och precis som i svenskan skiftar uttalet av vissa konsonanter beroende ifall efterföljande vokal är mjuk eller hård. Även bokstaven I har på detta sätt en liknande funktion som H, även om bokstaven I för övrigt inte är stum. Genom att införa ett H eller I efter C eller G kan uttalet skiftas mellan mjuk och hård. Några exempel:

• Ciao (svenska: Hej/Hejdå)

I Ciao är I uttalsskiftande och stumt för att C- i början av ordet ska uttalas motsvarande Ch- i engelska ordet Chair.

• Macchina (svenska: Bil/maskin/kamera m.fl.)

I Macchina är H uttalsskiftande (och stumt) för att -cc- i mitten av ordet ska uttalas motsvarande K- i svenska ordet Karta.

• Giallo (svenska: Gul)

I Giallo är I uttalsskiftande och stumt för att G- i början av ordet ska uttalas mosvarade J- i engelska ordet Jacket.

• Ghetto (svenska: Getto eller Ghetto)

I Ghetto är H uttalsskiftande för att G- i början av ordet ska uttalas motsvarande G- i svenska ordet Gata.

Likt svenskan använder italienskan dubbelkonsonanter för att markera en kortare föregående vokal. Korta vokaler efterföljs av dubbelkonsonanter såsom i Bello (svenska: Vacker).

Dialekter

Även om toskanskan sedan länge är den etablerade språkstandarden, finns det i Italien stora regionala avvikelser hur italienska talas. En bidragande orsak till dialekternas diversifiering ligger säkerligen i nationen Italiens relativt unga ålder och de italienska regionernas tidigare status som självständiga stater. Det talade språket på lokal ort kan vara så avvikande från standarditalienskan att man kan prata om tvåspråkighet på sina håll. Det innebär att man har en dialektal italienska som talas lokalt, och att man sedan har lärt sig prata standarditalienska för att kommunicera med utomstående. I synnerhet bland äldre förekommer lokalt att man enbart behärskar att kommunicera på dialekt, även om standarditaliensk hör- och läsförståelse finns.

Externa länkar

• Romulus.nu - Några vanliga italienska fraser
• DOP - Dizionario d'ortografia e di pronunzia - Italiensk uttalslexikon
• UR - Kurs i italienska från Utbildningsradion
• corso-di-italiano.com - Italienska övningar
• Italienska på Wikibooks
  Böcker
• Wiktionary har ett uppslag om italienska.
  Ordbok