NIMBY

Från Wikipedia

NIMBY, efter engelska Not In My Backyard, inte i min bakgård, är ett problem politiker och myndigheter ofta upplever, när man vill etablera eller flytta en verksamhet som kan upplevas negativt av närboende.

Det blir protester från folk som inte vill ha verksamheten i sin närhet även om de kanske inser att verksamheten behövs för samhällets skull. De brukar då föreslå att det hela placeras någon annanstans (där de i sin tur protesterar).

Det kan till exempel gälla

• bullrande verksamheter, som järnvägar och flygplatser (eller bara flyttade flygvägar)
• illaluktande och/eller miljöstörande verksamheter, som reningsverk eller industrier
• verksamheter som upplevs som farliga ur brottssynpunkt och social status, till exempel fängelser, rättspsyk och behandlingshem för personer med missbruksproblem.

Det är svårt att bygga nya sådana verksamheter eller flytta dem, eftersom de nya kringboende protesterar och överklagar, medan de kringboende kring befintliga sådana verksamheter vant sig vid dem, eller gett upp protesterna.

Det är inte ovanligt, särskilt i områden där mer välbeställda bor, att boende bildar en förening som bekostar jurist eller PR-byrå som hittar på argument och överklagar på rätt sätt. Man måste komma på argument som myndigheter och politiker accepterar, eftersom det verkliga argumentet, att just de inte vill bli störda inte accepteras. Just dessa personer är ju inte viktigare än andra för myndigheter och politiker, och någonstans ska verksamheten placeras.

Beteckningen NIMBY används när de protesterande inte protesterar mot existensen av företeelsen utan bara mot placeringen. Det handlar alltså om egennyttan. Det finns en annan beteckning "NIABY"="Not in anyone’s backyard", när man protesterar mot planer för att man protesterar mot företeelsen i sig. Ett mer traditionellt namn på det är politiska protester. En engelsk beteckning till är "NAMBI" (Not Against My Business or Industry), att företag protesterar för att gynna sitt eget företag. Sådant som att bensinstationer försöker hindra bygge av väg eller centrumbutiker försöker hindra gågateomvandling har funntis länge. På senare år har större företag börja protestera mot offentliga upphandlingar om de förlorat, vilket orsakat fördröjningar i viktiga projekt, till exempel upphandling av tågtrafik.

[redigera] Exempel

Ett exempel på en sådan utdragen process är när flygvägarna i Sverige flyttades 1998 för att spara bränsle och tid. Då protesterade vissa som bodde under de nya flygvägarna och hade vissa framgångar med överklagande, eftersom alla godkännande enligt de nya miljölagarna inte var gjorda på rätt sätt. Någon av dessa processer, kring Göteborg-Landvetter flygplats pågår fortfarande. När den tredje banan öppnades på Arlanda skapade det protester från nya störda människor framförallt i Upplands-Väsby på grund av den nya flygvägen. Deras förening stämde Arlanda år 2006. Målet har inte kommit upp i domstol ännu våren 2007.

Ett annat exempel är slutförvaring av radioaktivt avfall, som måste göras i framtiden. I Sverige har samtliga kommuner sagt nej^{[källa behövs]} . Det lutar åt att placera den nära ett av kärnkraftverken där kommunen och kringboende är mer vana vid kärnkraft, och har arbetstillfällen att tacka kärnkraftverket för.

Vårdhem för äldre anses inte ha så låg status, men tillräckligt för att 20 % av nybyggen i Sverige försenas av överklagande från närboende [1].

[redigera] Studier

Ett temanummer av tidskriften Socialt Perspektiv (nr 3-4, 2001) presenterar NIMBY runt sociala verksamheter. Den innehåller bl.a. en litteraturöversikt och en riksrepresentativ empirisk studie av grannreaktioner som rör sociala behandlingsinstitutioner i Sverige. (Se även nedanstående artikel.)

Gerdner, A. & Borell, K. (2003) Neighborhood reactions toward facilities for residential care: A Swedish survey study. Journal of Community Practice 11(4): 59-79.

[redigera] Motreaktioner

Som motreaktion mot NIMBY-fenomenet finns också YIMBY-grupper.