Nimby

Ej färdigbyggt torn i Tenleytown, Washington, D.C. som senare revs på grund av protester från närområdet.

NIMBY eller Nimby är en akronym för frasen not in my back yard (inte på min bakgård). Termen används pejorativt för att beskriva boendes opposition mot ett planerat byggnadsprojekt i deras närhet, fastän byggnadsprojektet kan anses behövas, men helst då någon annanstans. Termen myntades 1980 av Emilie Travel Livezey och populariserades av den brittiska politikern Nicholas Ridley, baron Ridley av Liddesdale, som var konservativ miljöminister 1986-1989.

För att hitta argument som myndigheter och politiker accepterar, och för att överklaga på ett riktigt sätt, händer det att boende bildar en förening och som bekostar jurist eller PR-byrå.

Exempel på verksamheter som möter denna typ av protester

• bullrande verksamheter, som järnvägar, flygplatser eller flyttade flygvägar
• illaluktande och/eller miljöstörande eller fula verksamheter, som reningsverk, vindkraftverk, soptippar, eller industrier
• verksamheter som upplevs ge ökad risk för brott eller annat störande beteende, till exempel fängelser, psykiatrisk vård, härbärgen och behandlingshem för personer med missbruksproblem eller psykologiska problem.
• byggnader i betydligt större skala än den bebyggelse som redan finns, såsom höghus som skymmer sikten för redan byggda småhus

Kritik mot protesterna

De som är kritiska mot protesterna, och använder begreppet Nimby om dem, menar att de protesterande utgår från egennyttan och inte protesterar mot företeelsen som sådan, utan endast mot placeringen i deras närområde. Kritikerna menar att många av protesterna endast bygger på rädsla och fördomar och att de inte förstår att det är svårt att bygga nya sådana verksamheter eller flytta dem, eftersom de nya kringboende protesterar och överklagar, medan de kringboende kring befintliga sådana verksamheter vant sig vid dem, eller gett upp protesterna. Eftersom det är dåliga utsikter att protestera mot anläggningar i drift, protesterar de flesta mot planer.

Exempel

Ett exempel på en sådan utdragen process är när flygvägar i Sverige flyttades 1998 för att spara bränsle och tid. Då protesterade vissa som bodde under de nya flygvägarna och hade vissa framgångar med överklagande, eftersom alla godkännande enligt de nya miljölagarna inte var gjorda på rätt sätt. Någon av dessa processer, kring Göteborg-Landvetter flygplats pågår fortfarande.^[när?] När den tredje banan öppnades på Arlanda skapade det protester från nya människor som stördes framförallt i Upplands-Väsby på grund av den nya flygvägen. Deras förening stämde Arlanda år 2006. Målet har inte kommit upp i domstol ännu hösten 2010, förutom att en process pågått om rätten driva en grupptalan, eftersom medlemmarna inte vill ta kostnaden för en förlust, då de skulle få betala motpartens kostnader. Detta är ett exempel på att man bör^{[enligt vem?]} protestera innan ett beslut tas, eftersom protester efter bygget är klart blir utsiktslösa.

Ett aktuell "Nimby-bransch" de senaste åren är återvinnings- och avfallsbranschen. Återvinning i Sverige uppfattas av de flesta svenskar som en självklar och viktig del av vardagen och är en företeelse som får relativt mycket god publicitet. Det finns med andra ord en stark förståelse för återvinningens betydelse. Samtidigt blir negativa reaktioner på återvinningsstationer eller återvinningsanläggningar som ligger nära bostadsområden allt vanligare. En vanlig utveckling är att återvinningsanläggningar som en gång i tiden låg avsides plötsligt blir "centrala" när ny mark exploateras i omgivningarna. Det finns en rad skäl till utvecklingen. Ibland underskattas problemet av myndigheterna när ny bebyggelse tillåts nära industrier och snart är konflikterna ett faktum. Medborgarmakten har stärkts i miljölagstiftningen och myndigheter måste ta hänsyn till detta vid överklaganden. Yngre generationer är inte heller lika förstående för att industrier kan bullra mm såsom äldre generationer. En annan rädsla gäller negativ påverkan på fastighetspriser med återvinningsverksamhet i grannskapet. Återvinningsindustrin är en viktig kugge i utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Men branschen har en viktig gemensam uppgift i att bättre visa den nytta man tillför lokalt när man erbjuder lösningar som gör det möjligt för kommun, näringsliv mm att följa lagstiftning inom avfallsområdet. Branschföretagen måste också bli bättre på att förklara att industrin inte bara kan finnas på avlägsna platser där ingen störs (om det nu ens är möjligt) - då skulle en stor del av miljövinsten med återvinning ätas upp av exempelvis långväga transporter.

Ett annat exempel är slutförvaring av radioaktivt avfall, som måste göras i framtiden. Det lutar åt att placera den nära ett av kärnkraftverken där kommunen och kringboende är mer vana vid kärnkraft, och har arbetstillfällen att tacka kärnkraftverket för.

Vårdhem för äldre anses inte ha så låg status, men tillräckligt för att 20 % av nybyggen i Sverige försenas av överklagande från närboende [1]. Hälften av alla byggen av daghem överklagas, oftast motiverat med ökad biltrafik.

Studier

Ett temanummer av tidskriften Socialt Perspektiv (nr 3-4, 2001) presenterar NIMBY runt sociala verksamheter. Den innehåller bl.a. en litteraturöversikt och en riksrepresentativ empirisk studie av grannreaktioner som rör sociala behandlingsinstitutioner i Sverige. (Se även nedanstående artikel.)

Gerdner, A. & Borell, K. (2003) Neighborhood reactions toward facilities for residential care: A Swedish survey study. Journal of Community Practice 11(4): 59-79.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Nimby
  Bilder & media