Olyckan vid Djatlovpasset

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Olyckan vid Dyatlovpasset)
Hoppa till: navigering, sök

Olyckan vid Djatlovpasset var en olycka som resulterade i att nio skidåkare dog under mystiska omständigheter i norra Uralbergen. Olyckan skedde natten den 2 februari 1959 på den östra delen av berget Kholat Sjakhl (Det döda bergetMansi-språket). Bergspasset (N61°45'17", E59°27'46") där olyckan skedde, har namngetts Djatlovpasset efter gruppens ledare Igor Djatlov. Trots flertalet utredningar har man inte lyckats fastställa varför de nio skidåkarna övergav sitt läger mitt i natten och frös ihjäl. Inte heller har man lyckats utreda hur de avlidnas märkliga skador uppkommit.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

En grupp skidåkare bestämde sig för att göra en expedition över Uralbergens norra delar. Gruppen, som leddes av Igor Djatlov, bestod av åtta män och två kvinnor. De flesta var studenter eller akademiker vid Uralbergens Tekniska Högskola (Уральский Политехнический Институт, УПИ), idag Urals federala universitet.

  1. Igor Aleksejevitj Djatlov (Игорь Алексеевич Дятлов), gruppens ledare, född 13 januari 1936
  2. Zinaida Aleksejevna Kolmogorova (Зинаида Алексеевна Колмогорова), född 12 januari 1937
  3. Ludmila Aleksandrovna Dubinina (Людмила Александровна Дубинина), född 12 maj 1938
  4. Aleksandr Sergejevitj Kolevatov (Александр Сергеевич Колеватов), född 16 november 1934
  5. Rustem Vladimirovitj Slobodin (Рустем Владимирович Слободин), född 11 januari 1936
  6. Jurij Aleksejevitj Krivonisjtjenko (Юрий Алексеевич Кривонищенко), född 7 februari 1935
  7. Jurij Nikolajevitj Dorosjenko (Юрий Николаевич Дорошенко), född 29 januari 1938
  8. Nikolaj Vladimirovitj Thibeaux-Brignolles (Николай Владимирович Тибо-Бриньоль), född 5 juli 1935
  9. Semen Aleksejevitj Zolotarjov (Семен Алексеевич Золотарёв), född 2 februari 1921
  10. Jurij Jefimovitj Judin (Юрий Ефимович Юдин), född 19 juli 1937

Målet med expeditionen var att nå Otorten (Отортен), ett berg 10 kilometer norr om platsen för händelsen. Vägen de skulle ta uppskattades som en "Kategori III", den svåraste. Men alla medlemmar hade lång erfarenhet av expeditioner i bergen.

Utredning[redigera | redigera wikitext]

De mystiska omständigheterna kring skidåkarnas död har givit upphov till mycket spekulationer. Utredningen av dödsfallen tyder på att vandrarna rev upp sitt tält inifrån och begav sig iväg halvnakna, barfota under kraftigt snöfall i 30-gradig kyla; medan liken inte visade något tecken på motstånd, så hade ändå ett offer krossad skalle, två hade totalkrossade revben och en kvinna ur teamet saknade sin tunga. Några av offrens kläder innehöll även små halter strålning. En intressant sak är att personerna med krossade revben trots allt inte hade några som helst blåmärken eller yttre skador på kroppen, vilket borde ha uppstått om någon annan människa bragt dem om livet. Utredare från Sovjetunionen beslutade därför att endast "en framtvingad okänd kraft" hade orsakat dödsfallen. Orsakerna till olyckan är fortfarande okända, men en förklaring skulle kunna vara att gruppen flydde tältet i tron om att en lavin dundrade ner för bergssluttningen de tältade intill.[1] "Lavinen" skulle egentligen ha varit ett lågt flygande jetflygplan. Men trots lavinteorin och många andra spekulationer, är det svårt att förklara de mycket märkliga skadorna på kropparna som inte finner någon förklaring.

Journalisternas sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Journalister som tog del av de tillgängliga uppgifterna från utredningen sammanfattade det de last:

  • Sex medlemmar av gruppen dog av nedkylning och tre dog av dödliga skador.
  • Det fanns inga tecken på att några andra människor skulle ha rört sig i området
  • Tältet hade rivits sönder från insidan.
  • Offren dog 6 – 8 timmar efter deras senaste måltid.
  • Spåren från lägret visade att alla gruppmedlemmarna lämnade lägret på egen hand, till fots.
  • Teorin om en attack från det bofasta mansifolket tillbakavisades av doktor Boris Vozrozhdenny. Han fastslog att de tre med dödliga skador hade skador som inte kunde ha tillfogats av människor, eftersom kraften som krävdes varit mycket stor och att det inte funnits några mjukdelsskador.[2]
  • Mätningar av strålning visade höga halter av radioaktivitet på kläderna hos några av offren.[2]
  • Offentliggjorda dokument innehåller ingen information om offrens inre organ.

Slutsatsen blev att gruppmedlemmarna dött på grund av "en framtvingad okänd kraft".[3] Utredningen slutfördes officiellt I maj 1959. Dokumenten arkiverades och hemligstämplades. På 1990-talet offentliggjordes fallet, men då saknades delar av utredningen.[2]

Fotografi taget vid lägret dagen efter olyckan.

Lavinteorin[redigera | redigera wikitext]

När skidteamet upprättat sitt sista läger vid sluttningarna av berget Cholat-Siachl, valde de en plats som har förvånat både räddningspersonal och utredare. Det var en mycket utsatt plats utifall att en liten lavin skulle inträffa. Som de erfarna skidåkare och vandrare de var så borde de ha varit oroade över lägrets placering. Men kanske såg de risken som förelåg och chansade, eller så var de för trötta för att flytta. Hur som helst så valde de att stanna kvar. Det var trots allt en bra plats att börja nästa dags resa på. Men när mörkret föll och vinden ökade stärktes även farhågorna vilket kan ha resulterat i både nervositet och rädsla. Kanske uppstod det en konflikt om vad de skulle göra. Samtidigt kunde de periodvis höra dånande och mullrande ljud över vinden. Var det ljudet av stenar och snö som gled ner för det långa berget? Ändå hade de inget annat val än att stanna där de var och förberedde sig för att sova.

Plötsligt hörde de ett dån som blev högre och högre. I sina tankar kunde de se snö och is rasa rakt mot sig. Bruset blev nu mycket högt, och de fick panik. Kanske skrek någon "lavin". I panik slet någon upp tältet med en kniv och ut sprang de mot närmaste skog. Mullret växte sig starkare tills de inte längre hörde något annat. Slutligen försvann ljudet när de tagit skydd vid en gigantisk tall. I det förvirrade och utmattade tillstånd de nu var i trodde de att de just undkommit en lavin, och föreställde sig hur deras läger ligger begravt under snömassorna. De var lättade över att vara vid liv, men hade också insett sin desperata situation. Vid flykten fanns inte tid för att klä på sig och nu stod alla halvnakna i 30 graders kyla. Snabbt samlade de ihop ved och gjorde en brasa. Teamet insåg inte att det inte alls varit någon lavin. Ljudet som de hade hört var en jetmotor från ett lågt flygande stridsflygplan. Det var samma jetplan som en annan grupp hade observerat som befann sig några mil bort.

Till en början höll gruppen ihop men eftersom deras situation försämrades började de diskutera vad de skulle göra. Kylan och vinden höll bokstavligen på att döda dem. En ur teamet klättrade upp i tallen för att se efter om han kan se lägret. På vägen ner ramlade han och fick en mindre skallfraktur. I desperation bestämde Djatlov att gå tillbaka till lägret för att se om de kunde hitta några kläder eller annan utrustning. Han och två andra (Zinaida Kolmogorova & Rustem Slobodin) begav sig iväg men kom aldrig fram. De dog en efter en av hypotermi.

De andra i teamet väntade vid tallen, kanske ropade de även till Djatlov utan att få någon svar. De förblev vid tallen men även Georgji Krivonisjtjenko och Juri Dorosjenko dog av hypotermi. Dubinina försökte rädda sig genom att ta den döde Krivonisjtjenkos byxor och lindade dem runt sina frusna fötter. Denna åtgärd visar att hon vid denna tidpunkt inte var svårt skadad.

När Igor Djatlov inte återvände utgick resterande överlevande från att lägret var borta och att Djatlov var död. De tog beslutet att fortsätta in i skogen - kanske på jakt efter en grotta att ta skydd i. De övergav sina döda kamrater och gick cirka 75 meter in längs skogen. Ödet är emot dem och plötsligt gav marken vika och de föll ner en ravin. Dubinina och Nicolas Thibeaux-Brignollel dog nästan omedelbart. Alexander Kolevatov tog Dubininas mössa och rock och försökte hålla Alexander Zolotarjov varm men på grund av den kraftiga köld och utmattning de ådragit sig dog till sist även de återstående två.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Dunning, Brian. ”Mystery at Dyatlov Pass”. Skeptoid. http://skeptoid.com/episodes/4108. Läst 15 mars 2014. 
  2. ^ [a b c] Svetlana Osadchuk (19 februari 2008). ”Mysterious Deaths of 9 Skiers Still Unresolved”. St. Petersburg Times. http://www.sptimes.ru/story/25093. Läst 15 mars 2014. 
  3. ^ Гущин Анатолий: Цена гостайны – девять жизней, изд-во "Уральский рабочий", Свердловск, 1990 (Gushchin Anatoly: The price of state secrets is nine lives, Izdatelstvo "Uralskyi Rabochyi", Sverdlovsk, 1990)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]