Tunga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om muskeln tunga, för fisken med samma namn, se sjötunga.
En tunga

Tungan, latin lingua, är ett mycket rörligt slemhinnetäckt, muskulärt organ[1] i munhålan. Tungans huvudsakliga funktioner är att kontrollera flödet av föda till matstrupen, att framkalla talljud och fungera som smaksinnets centrum.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Ytan på tungan är täckt av en slemhinna. I slemhinnan finns smaklökarna som gör så du känner smaken av beskt, surt, sött, salt och umami. Tungans rörelsenerv, kranialnerven Nervus Hypoglossus, styr tungans rörelser. Tungan hjälper till att flytta födan mellan tänderna när man tuggar, och pressar födan bakåt mot svalget. Utan tungan skulle man inte kunna prata, eller göra speciella ljud.

Under tungan sitter en av spottkörtlarna, glandula sublingualis.

Muskulatur[redigera | redigera wikitext]

Tungan består av åtta muskler, vilka samverkar för att göra tungan mycket rörlig. Tungans muskler är även de muskler vi har mest kontroll över. De är också de enda musklerna i kroppen som endast sitter fast i en ände.

De åtta musklerna kan indelas i intrinsiska och extrinsiska muskler. De förstnämnda är muskler inuti tungan och de påverkar tungans form. De sistnämnda är fästa utanför tungan och påverkar mest tungans förflyttning i munhålan.

De fyra intrinsiska tungmusklerna är vertikal muskel (plattar till tungan), transversal muskel (drar ihop/förlänger tungan), övre longitudinal muskel (kortar till tungan och böjer/ruller upp spetsen och sidorna) samt nedre longitudinal muskel (kortar till tungan och drar ner spetsen).[2]

De fyra extrinsiska tungmusklerna är till att börja med genioglossus, som går från käken och hyoidbenet (tungbenet) till tungans främre och bakre delar. Den sträcker fram tungan och drar ner främre delen av tungan. Styloglossus går från bakom öronen och flikas in i den övre longitudinala muskeln. Den går längs med tungan och sköter uppåt-bakåt-rörelser och lyfter sidan av tungan. Vidare finns hyoglossus, som går från tungbenen till bakre delen av tungan och sköter bakåt-neråt-rörelser. Palatoglossus går slutligen från gomseglet (velum) längs med sidorna av munhålan in i tungan, där den lyfter tungan och/eller sänker gomseglet.[2]

Anatomiska punkter[redigera | redigera wikitext]

Radix linguae = tungroten
Corpus linguae = tungans mittparti
Apex linguae = tungspetsen
Sulcus medianus linguae = fåran i mittlingen på tungans ovansida hoss carnivorer, primater och hästar
Torus linguae = upphöjning på bakre delen av ovansidan av tungan hoss ruminanter
Frenulum linguae = "seglet" som fäster tungan till munhålans golv

Tungans papiller[redigera | redigera wikitext]

Mekaniska: Papillae filiformes, papillae conicae, papillae marginales/lentiformes
Smaklökar (Papillae gustatoriae): Papillae fungiformes, papillae vallatae, papillae foliata

Tunga som mat[redigera | redigera wikitext]

Tunga från bland annat lamm, nöt, kalv och gris används även som livsmedel[3], exempelvis rimmad tunga.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Tunga". NE.se. Läst 2012-01-04.
  2. ^ [a b] Tronnier, Mechtild: [www.ling.gu.se/~jonas/teaching/tppa/ovrigt-pp/talapp.ppt "Talapparaten".] Göteborgs universitet,Talkommunikation A, HT 2000. Läst 2012-01-04.
  3. ^ Svensk Köttinformation [1]
  4. ^ Svensk Köttinformation [2]