Oplonia acicularis
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2014-08) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Oplonia acicularis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Kärlväxter Tracheophyta |
| Klass | Tvåhjärtbladiga blomväxter Magnoliopsida |
| Ordning | Plisterordningen Lamiales |
| Familj | Akantusväxter Acanthaceae |
| Släkte | Oplonia |
| Art | Oplonia acicularis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oplonia acicularis | |
| Auktor | (Sw.) Stearn |
| Synonymer | |
|
Justicia parvifolia Hort. ex Nees Justicia acicularis Sw. Hesperanthemum aciculare Kuntze Eranthemum parvifolium Link Eranthemum ambiguum Roem. & Schult. Eranthemum aciculare R. Br. ex Roem. & Schult. Anthacanthus lycioides Nees Anthacanthus jamaicensis Griseb. Anthacanthus cuneifolius Nees Anthacanthus cuneatus Nees Anthacanthus acicularis Nees | |
Oplonia acicularis[1] är en akantusväxtart som först beskrevs av Olof Swartz, och fick sitt nu gällande namn av William Thomas Stearn. Oplonia acicularis ingår i släktet Oplonia och familjen akantusväxter.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Stearn, 1971 In: Bull. Brit. Mus. (Nat. Hist.). Bot., 4(7): 312
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (12 maj 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16681411. Läst 26 maj 2014.
- ^ ”World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318221109/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/. Läst 29 augusti 2014.