Oratorio del Gonfalone

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oratorio del Gonfalone
Kyrkobyggnad
Oratorio del Gonfalonefasaden vid Via del Gonfalone
Oratorio del Gonfalone
fasaden vid Via del Gonfalone
Land Italien
Region Lazio
Stift Roms stift
Läge Rom
Religion Romersk-katolska kyrkan
Uppförd 1544–1547
oratoriet dekonsekrerat 1960

Oratorio del Gonfalone, emellanåt benämnt Santi Pietro e Paolo, är en byggnad i närheten av Via Giulia i rione Ponte i centrala Rom. Den tjänade tidigare som oratorium för Arciconfraternita del Gonfalone, ett kristet brödraskap, grundat 1264, som ursprungligen ägnade sig åt bön och botgöring. Under senare delen av 1500-talet friköpte brödraskapet kristna slavar från turkarna.

Oratoriet uppfördes mellan 1544 och 1547 ovanpå 700-talskyrkan Santa Lucia ad flumen (’Sankta Lucia vid floden’, d.v.s. Tibern). Den äldre kyrkan kom att fungera som oratoriets krypta. Oratoriet smyckades under 1550- och 1560-talen med fresker i manieristisk stil, utförda av en rad av dåtidens främsta konstnärer, däribland Federico Zuccaro, Raffaellino da Reggio, Livio Agresti, Cesare Nebbia, Marco Pino, Matteo da Lecce och Il Bertoja.

Sedan 1960 är det forna oratoriet säte för Coro Polifonico Romano, som emellanåt anordnar konserter i byggnaden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano, Le Chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino 1982.
  • Barchiesi, Sofia, ”Oratorio del Gonfalone”, Roma Sacra. 11° itinerario. Roma: Elio de Rosa Editore 1997. ISBN 88-7369-026-2
  • Lombardi, Ferruccio, Roma: le chiese scomparse. La memoria storica della città. 2° ediz. Roma: Fratelli Palombi editori 1998. ISBN 88-7621-069-5

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]