Panik på hotellet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Panik på hotellet
Room Service
Genre Komedi/Kärlek
Regissör William A. Seiter
Producent George Abbott
Manus Morrie Ryskind
Skådespelare Groucho Marx, Chico Marx, Harpo Marx, även Lucille Ball, Ann Miller
Originalmusik Roy Webb
Produktionsbolag RKO
Distribution RKO
Speltid 78 minuter
Land USA
Språk Engelska
IMDb

Panik på hotellet (engelska Room Service) är en film med Bröderna Marx, regisserad av Sam Wood, inspelad 1938.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Filmen är Bröderna Marx åttonde långfilm. Den saknar de annars vanliga musikstycken och är brödernas enda film för bolaget RKO (Radio-Keith-Orpheum). Den är också den enda filmen som inte skrevs särskilt för Bröderna Marx utan bygger på en pjäs av Allen Boretz och John Murray. Filmen hade amerikansk premiär den 30 september 1938.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen handlar om hur den okände teaterproducenten Gordon Miller (Groucho) försöker sätta upp en pjäs. Han själv och resten av ensemblen på 22 personer får bo på ett hotel som sköts av Millers svåger. Men hotelledningen upptäcker att Miller inte har några pengar att betala med. För att inte hela ensemblen skall bli utkastade låtsas vännerna Harry Binelli (Chico) och Faker Englund (Harpo) bl.a. att författaren drabbats av mässlingen och ej kan flyttas.

En finansiär dyker upp och är beredd att bidra med 15.000 dollar till uppsättningen av pjäsen. Hotelledningen tar emot en check på beloppet. Men på premiärkvällen står det klart att checken inte har någon täckning.

Utvald filmscen[redigera | redigera wikitext]

  • När sällskapet ska vräkas från rummet låtsas de på olika sätt att pjäsförfattaren har fått mässlingen och inte kan flyttas och till slut stänker Harpo bläck på Groucho så att det ser ut som om han hade smittkoppor.
  • Just när de ska vräkas säger Chico: "Vad tycker du om det! Bara för att han är skyldig sex månaders hyra ska han vräkas." Groucho svarar: "Nå, sex dollar är alltid sex dollar."

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

I mitten på 1980-talet genomgick filmen (som en rad andra klassiska svart-vit filmer) en digital färgsättning för TV-visning. Den blev dock inte särskilt väl mottagen och idag finns ingen kopia i färg kvar.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]