Sardinmysteriet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sardinmysteriet
(Love Happy)
Genre Komedi, kärlek, musikal
Regissör David Miller
Producent Mary Pickford
David Miller
Manus Frank Tashlin
Mac Benoff
Synopsis Harpo Marx
Skådespelare Harpo Marx
Chico Marx
Groucho Marx
Ilona Massey
Vera-Ellen
Marion Hutton
Marilyn Monroe
Originalmusik Ann Ronell
Produktionsbolag Artists Alliance
Distribution United Artists
Speltid 85 minuter
Land USA
Språk Engelska
IMDb

Sardinmysteriet (originaltitel: Love Happy) är en amerikansk musikalkomedifilm från 1949 i regi av David Miller, med bröderna Marx i huvudrollerna.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen handlar om en teatergrupp som försöker sätta upp en musikal på Broadway. Harpo, som spelar sig själv, hjälper truppen med bland annat mat. En dag tar han även med sig en burk sardiner. I burken finns den länge saknade Romanovdiamanten. Privatdetektiven Sam Grunion (Groucho) letar sedan länge efter diamanten. Diamanten lades i burken av föreståndaren Lefty Throckmorton (Melville Cooper) på varuhuset "Herber & Herbert" och var ämnad för madame Egelichi (Ilona Massey) men stals av Harpo. Faustino the Great (Chico) får tillfälligt jobb i gruppen lagom till förvecklingarna börjar. I slutet på filmen utspelas den stora uppgörelsen innan det lyckliga slutet.

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

  Harpo Marx    –  Harpo
  Chico Marx    –  Faustino the Great
  Groucho Marx    –  Detective Sam Grunion
  Ilona Massey    –  Madame Egelichi
  Vera-Ellen    –  Maggie Phillips
  Marion Hutton    –  Bunny Dolan
  Raymond Burr    –  Alphonse Zoto
  Melville Cooper    –  Lefty Throckmorton
  Paul Valentine    –  Mike Johnson
  Bruce Gordon    –  Hannibal Zoto
  Marilyn Monroe    –  Grunions klient
  Leon Belasco    –  Mr Lyons
  Eric Blore    –  Mackinaw

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

  • Filmen hade urpremiär i San Francisco den 12 oktober 1949, men i övriga USA först den 3 mars 1950.
  • Filmen hade svensk premiär den 4 december 1950 på biografen Rigoletto i Stockholm.
  • Filmen hade svensk nypremiär den 22 april 1958 med den nya titeln Bröderna Marx rensar stan.
  • I denna film har Groucho en äkta mustasch istället för sin traditionella påmålade.
  • I en biroll syns en ung Marilyn Monroe som Grouchos klient i en av sina första filmroller. Detta utnyttjades i lanseringen när filmen fick nypremiär åtta år senare. I en annan biroll som skurk syns den då ännu relativt okände Raymond Burr.
  • Trettonde och sista långfilmen som Bröderna Marx. Samtliga medverkade senare i filmen The Story of Mankind (aldrig visad på bio i Sverige) från 1957, men aldrig i en och samma scen.
  • Karl Gerhard skrev i sin dagbok 11 december 1950 att han sett "Bröderna Marx på Rigoletto". Hans enda kommentar var "Tja..."[källa behövs]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]