Parlamentsvalet i Katalonien 2017

Från Wikipedia
Parlamentsvalet i Katalonien 2017
Partier och
valkarteller
Valresultat Mandat
Röster Procent ± % Antal +/−
Cs 1 107 837 25,34 +7,44 36 +11
JuntsxCat 947 829 21,68 +3,48 34 +4
ERC–CatSí 935 267 21,39 32
PSC-PSOE 605 844 13,86 +1,14 17 +1
CatComúPodem 325 959 7,46 -1,48 8 -3
CUP 194 912 4,46 -3,75 4 -6
PPC 185 319 4,24 -4,25 4 -7
Övriga partier 49 530 1,13 0 -5
Blanka valsedlar 19 494 0,45 -0,08
Giltiga röster 4 371 991 99,63
Ogiltiga röster 16 083 0,37 -0,02
Valdeltagande 4 388 074 79,03 +4,08
Soffliggare 1 164 010 20,97 -4,08
Röstberättigade 5 552 084

Parlamentsvalet i Katalonien 2017 hölls den 21 december 2017. Det var ett nyval som utlystes av den spanska centralregeringen i Madrid, efter att man ogiltigförklarat folkomröstningen 2017 om Kataloniens självständighet och upplöst Kataloniens parlament.

Styrkeförhållandena i det valda parlamentet förändrades inte på ett avgörande sätt, även om frågetecken ställts om alla valda parlamentariker kan ta sina platser i anspråk. Vid det påföljande valet av talman kunde åtta valda ledamöter inte delta i omröstningen.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

I valet blev Ciutadans största parti med 36 mandat, efter att ha vunnit 11 extra mandat sedan föregående parlamentsval (2017). Partiets framgång skedde dock delvis på bekostnad av den flitiga samarbetspartnern Partit Popular de Catalunya (PPC),[1] som kopplats samman med moderpartiet i Spanien (PP) och den spanska regeringens maktövertagande av regionstyret under hösten. PPC förlorade 6 av sina 11 mandat och kan med endast 4 parlamentsplatser inte bilda en egen parlamentsgrupp.[2]

Vänster: Höstens politiska turbulens i Katalonien (med polisingripanden, republikutropanden, indragen regional autonomi och fängslanden av politiker) kom att påverka valkampanjen. På Barcelonas stadshus hängde protestplakat. Höger: Röstning i vallokal i Sabadell. Vänster: Höstens politiska turbulens i Katalonien (med polisingripanden, republikutropanden, indragen regional autonomi och fängslanden av politiker) kom att påverka valkampanjen. På Barcelonas stadshus hängde protestplakat. Höger: Röstning i vallokal i Sabadell.
Vänster: Höstens politiska turbulens i Katalonien (med polisingripanden, republikutropanden, indragen regional autonomi och fängslanden av politiker) kom att påverka valkampanjen. På Barcelonas stadshus hängde protestplakat. Höger: Röstning i vallokal i Sabadell.
Karta och statistik över valet, parti för parti. Ciutadans (orange) blev största parti runt Barcelona och Tarragona, ERC längst i söder och Junts per Catalunya i resten av regionen.

Efter valet behöll de självständighetsivrande partierna majoritet i parlamentet. Valplattformen Junts per Catalunya (JxCat; främst baserad på PDeCAT) och ERC fick 34 respektive 32 mandat, medan det vänsterradikala stödpartiet CUP endast nådde 4 mandat.[1] Trots CUP:s stora tillbakagång (från 10 mandat vid valet 2015) behåller man efter valet sin roll som vågmästare och med möjlighet att rösta ner viktiga beslut i det kommande parlamentet.[3]

Nybildade Catalunya en Comú (efterföljare till 2015 års Sí Que És Pot) ställde upp i koalition tillsammans med Podemos, men trots detta nåddes endast 8 av de 11 mandat som SQÉP vann vid förra valet.[1] Samarbetet med spanska rikspartiet blev lösare än som ursprungligen var tänkt, och Ada Colau fungerade inte som det "vallokomotiv" hon var 2015 när den relaterade valkoalitionen Barcelona en Comú blev största parti i kommunvalet i Barcelona. Vid det här valet ställde hon dock upp på sista valbar plats i partikoalitionens röstlista för Barcelonas valdistrikt.[4]

Till det nya parlamentet valdes 59 kvinnor bland de 135 platserna. Detta var en jämnare könsfördelning än vid något tidigare val, även om det inte riktigt når upp till fördelningen i Corts Valencianes (parlamentet i Valenciaregionen) och Parlament de les Illes Balears (parlamentet i Balearerna). Bland de invalda kvinnorna finns Najat Driouech, den första ledamoten med muslimsk sjal (hijab).[5]

Efter valet[redigera | redigera wikitext]

Under januari och februari 2018 pågår formerandet av Kataloniens parlament, baserat på valresultatet. De tre självständighetsivrande partierna JxCat, ERC och CUP väntas vilja rösta igenom Carles Puigdemont som ny regionpresident.[6] Han kan dock ha svårt att i praktiken ta plats som regionpresident, eftersom spansk lag förutsätter att en spansk region styrs på plats och inte ifrån Bryssel (där Puigdemont är bosatt sedan slutet av oktober 2017). Puigdemont kan, om han återvänder till Katalonien, riskera att fängslas, något som redan skett med Oriol Junqueras (vicepresident i Puigdemonts regionregering 2016–17). Om inte för tillfället fängslade katalanska politiker eller politiker i belgisk exil kan ta sina valda parlamentsplatser i anspråk, förändras den faktiska majoriteten i parlamentet.[6]

Ciutadans har, som största parti i valet, uttryckt önskan om att låta partledaren Inés Arrimadas få ta hand om rollen som talman. Målet med detta skulle vara att försöka påverka debatterna i kammaren i en mindre separatistisk riktning.[7] Arrimadas och partiets önskan har dock mött starkt motstånd från både de tre separatistiska partierna och mitten-vänster-koalitionen CeC-Podem.[8]

Roger Torrent, nyvald talman i Kataloniens parlament, den 16 februari 2018.

17 januari valdes till slut ERC:s Roger Torrent till ny talman, efter stöd från ERC, JxCat och CUP, samt nedlagda röster från CatComú-Podem. Till förste vice talman valdes Josep Costa (JxCat) och till andra vice talman José María Espejo-Saavedra (Cs). Till de fyra posterna som presidiesekreterare valdes Eusebi Campdepadrós (JxCat), David Pérez (PSC), Joan Garcia (Cs) och Alba Vergés (ERC), ungefärligt motsvarande mandatfördelningen i parlamentet.[9][a] Däremot fanns endast en kvinna bland de sju i presidiet, något som påpekades efter voteringen av CatComú-Podem-ledamoten Elisenda Alamany.[10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vid omröstningen kunde inte åtta valda ledamöter för ERC eller JxCat närvara; 5 befann sig i politisk exil i Belgien, medan tre befann sig i spanskt fängelse. Torrent valdes till talman med stöd från 65 röster, medan motkandidaten från Ciutadans/Ciudadanos – José Maria Espejo-Saavedra – endast gillades av 56 röstande. Voteringen var i båda fallen sluten.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] NacióDigital. ”Resultats Eleccions al Parlament de Catalunya 2017” (på katalanska). naciodigital.cat. https://www.naciodigital.cat/eleccions2017. Läst 7 januari 2018. 
  2. ^ Sallés, Quico (27 december 2017). ”Cedir un diputat a la CUP i deixar al PP al mixt, propostes per obrir el Parlament” (på katalanska). El Món. Arkiverad från originalet den 7 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180107232931/http://elmon.cat/politica/cedir-diputat-cup-deixar-al-pp-al-mixt-propostes-obrir-parlament. Läst 7 januari 2018. 
  3. ^ ”La CUP assegura que els seus 4 escons poden ser decisius” (på katalanska). directe!cat. 22 december 2017. Arkiverad från originalet den 7 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180107175008/http://www.directe.cat/noticia/699089/la-cup-assegura-que-els-seus-4-escons-poden-ser-decisius. Läst 7 januari 2018. 
  4. ^ Maresma, Txell Partal. ”Ada Colau tancarà la llista de Catalunya en Comú – Podem aquest 21-D” (på katalanska). Arkiverad från originalet den 7 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180107175041/http://beteve.cat/ada-colau-llistes-catalunya-en-comu-podem-21d/. Läst 7 januari 2018. 
  5. ^ ”Més dones al Parlament de Catalunya, encara sense paritat” (på katalanska). VilaWeb.cat. 19 januari 2017. https://www.vilaweb.cat/noticies/sinicia-el-parlament-catala-amb-major-presencia-de-dones-de-la-historia-aravot-analisi/. Läst 21 januari 2018. 
  6. ^ [a b] ”ERC diu que només contempla Puigdemont com a president però demana a JxCat que digui com ho farà possible” (på katalanska). Ara.cat. 2 januari 2018. https://www.ara.cat/politica/ERC-contempla-Puigdemont-president-JxCat_0_1935406492.html. Läst 7 januari 2018. 
  7. ^ ”Ciudadanos aspira a presidir la Mesa del Parlament, "un órgano clave"” (på spanska). El Independiente. 30 december 2017. https://www.elindependiente.com/politica/2017/12/30/ciudadanos-aspira-presidir-la-mesa-del-parlament-organo-clave/. Läst 7 januari 2018. 
  8. ^ ”Podemos descarta apoyar a Arrimadas para presidir la Mesa del Parlament” (på spanska). El Huffington Post. 6 januari 2018. http://www.huffingtonpost.es/2018/01/05/podemos-descarta-apoyar-a-arrimadas-para-presidir-la-mesa-del-parlament_a_23325557/. Läst 7 januari 2018. 
  9. ^ [a b] ”El ple escull Roger Torrent com a nou president del Parlament: "Conjurem-nos per recuperar les institucions"” (på katalanska). Ara.cat. 17 januari 2018. https://www.ara.cat/politica/Arrenca-legislatura-Parlament-del-president_0_1944405657.html. Läst 17 januari 2018. 
  10. ^ ”Només hi ha una dona a la Mesa del Parlament” (på katalanska). regio7.cat. 18 januari 2018. http://www.regio7.cat/arreu-catalunya-espanya-mon/2018/01/17/nomes-hi-ha-dona-mesa/454833.html. Läst 21 januari 2018. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]