Pat Metheny

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pat Metheny
Pat Metheny Barcelona 2008.jpg
Pat Metheny i Barcelona, 2008.
Födelsenamn Patrick Bruce Metheny
Född 12 augusti 1954 (60 år)
Bakgrund USA Lee's Summit, Missouri
Genre(r) Jazz fusion
Latin jazz
Post-bop
Modern jazz
Instrument Gitarr
Piano
År som aktiv 1974 –
Skivbolag ECM
Geffen Records
Warner Bros. Records
Artistsamarbeten Pat Metheny Group
Webbplats Officiell webbplats

Patrick Bruce Metheny, född 12 augusti 1954 i Lee's Summit, Missouri, är en amerikansk jazzgitarrist och kompositör.

Han är en av de mest framgångsrika jazzmusikerna sedan 1970-talet, ledare av bandet Pat Metheny Group och involverad i duetter, soloverk, och andra projekt. Hans stil inkorporerar element av progressiv och modern jazz, post-bop, jazz-rock fusion, och folk-jazz.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Metheny föddes och växte upp i Lee's Summit, Missouri, en förort sydost om Kansas City. Efter hans examen från Lee's Summit High School, började han snabbt på University of Miami i Coral Gables, Florida. Efter att Metheny dragit sig tillbaka från University of Miami efter sin första termin, blev han erbjuden en lärarposition.

Metheny klev in på jazz-scenen på allvar då han 1975 som 20-åring blev medlem i vibrafonisten Gary Burtons band och spelade in Bright Size Life med basisten Jaco Pastorius och trummisen Bob Moses.

Methenys nästa inspelning, Watercolors (1977), var den första där pianisten Lyle Mays medverkade, Methenys mest kände samarbetspartner. Methenys nästan album formade detta partnerskap och startade Pat Metheny Group, innehållande med flera låtar skrivna tillsammans med Mays; albumet släpptes som det självtitlade Pat Metheny Group och utgivet av ECM. Pat Metheny har också gett ut framstående solo, trio, kvartett och duett-inspelningar med musiker som Jim Hall, Dave Holland, Roy Haynes, Gary Burton, Chick Corea, Pedro Aznar, Jaco Pastorius, Charlie Haden, John Scofield, Jack DeJohnette, Herbie Hancock, Bill Stewart, Ornette Coleman, Brad Mehldau, Joni Mitchell och många andra.

Pat Metheny har också deltagit projekt som Song X med Ornette Coleman; Parallel Realities; och Jazz Baltica, med Ulf Wakenius och andra skandinaviska jazzmusiker, och skivor tillsammans med några stora kvinnliga musiker som Silje NergaardTell Me Where You're Going (1990), NoaNoa (1994), och Anna Maria JopekUpojenie (2002).

Pat Metheny har turnerat i över trettio år, i genomsnitt 120-240 konserter per år. Han har skrivit över 200 låtar och fortsätter att tänja de musikaliska gränserna i både hans komposition och framföranden.

Pat Metheny Group[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Pat Metheny Group
Steve Rodby och Pat Metheny

The Pat Metheny Group är ett jazzband som startade 1977. Den första Pat Metheny Group-utgåvan, Pat Metheny Group från 1978, innehåller den skrivande duon av Pat Metheny och pianisten Lyle Mays, ett samarbete som skulle arbeta tillsammans i över tjugofem år och femton album. På skivan förekom även den influerade basspelande och Jaco Pastorius-influerade musikern Mark Egan. Gruppens andra album, American Garage (1980), var en utbrytande hit, nådde #1 på Billboard Jazz-listan och även på pop-listorna, mest på styrkan på skivans öppningsspår "(Cross the) Heartland" som skulle bli ihågkommande signatur för gruppen. Denna tidiga inkarnation av gruppen inkluderade Dan Gottlieb på trummor och Mark Egan på bas.

Gruppen byggde upp sina stora succé genom konstant turnerande över hela USA och Europa. Den tidiga gruppen hade ett unikt och eget sound, i synnerhet av Methenys Gibson ES-175 gitarr och Mays' Oberheim och Sequential Circuits Prophet V synthesizers och Steinway piano. Även under detta tidiga stadium så spelade bandet en bred blandning av olika stilar från folk till rock till experimentell. Metheny började senare att använda sig av Roland GR300 gitarrsynthesizer och Synclavier guitar system skapat av New England Digital. Mays expanderade sin utrustning med Synclavier keyboard och senare med många andra synthesizers.

Från 1982 till 1985 släppte Pat Metheny Group Offramp (1982), live-utgåvan Travels (1983), First Circle (1984) och även The Falcon and the Snowman (1985), ett soundtrack album för filmen med samma namn då de även samarbetade tillsammans med David Bowie (This is not America). Offramp var första skivan då basisten Steve Rodby medverkade (ersatte Mark Egan) och den brasilianske "gästartisten" Naná Vasconcelos vars arbete på percussion och textfri sång satte en stämpel och blev en utbyggnad på gruppens influerande sound av latinsk musik. En tendens som skulle fortsätta och intensifiera på First Circle med utbyggnaden av den argentinske multiinstrumentalisten Pedro Aznar, som också skulle innehålla gruppens debut-trummis, Paul Wertico (Danny Gottliebs ersättare) – både Rodby och Wertico var medlemmar av Fred Simon Group vid den tidpunkten, och hade spelat i Simon-Bard också, i Chicago, innan de började arbeta med Metheny.

Denna perioden blev en höjdpunkt av kommersiell popularitet för gruppen, särskilt för live-inspelningen Travels. First Circle skulle också bli Methenys sista projekt på skivbolaget ECM; Metheny hade blivit en mycket betydande artist för ECM men valt att lämna skivbolaget efter att han och bolagets grundare, Manfred Eicher, inte kunde komma överens. De näst tre kommande Pat Metheny Group utgivelserna skulle basera sig på en fortsättande intensifiering av brasilianska rytmer som man hört under det tidiga 80-talet. Ytterligare latin jazz-musiker medverkade som gäster, framförallt den brasilianska percussion-spelaren Armando Marçal. Still Life (Talking) (1987) var gruppens första utgåva på det nya skivbolaget Geffen Records, och innehöll flera populära spår.

Albumets första spår, "Minuano (Six Eight)", representerar ett tydligt exempel på en Pat Metheny Group-kompositionstil från den här perioden: låten börjar med en jäktande moll-sektion från Mays, som sedan går över i en tydligt dur-huvudtema av Metheny, som leder vidare till ett harmonierande-modulerande mellanspel som skapar en viss spänning och är till slut besluten till original huvudtemat. En annan populär höjdpunkt på skivan var "Last Train Home". Skivan Letter from Home från 1989 fortsatte i dessa fotspår, även tydligare ton av latin jazz, i deras bossa och samba-kompositioner.

Metheny började vid denna tidpunkt igen att göra solo- och andra bandprojekt, och fyra år gick emellan innan utgåvan av nästa skiva för Pat Metheny Group kom; ett livealbum med titeln The Road to You, som innehöll låtar från de två Geffen studioalbum blandat med nya låtar.

De tre nästkommande Pat Metheny Group utgåvorna: We Live Here (1995), Quartet (1996), och Imaginary Day (1997), är Mays/Metheny-kompositioner som tar avstånd ifrån den latinska jazz-stilen vilket har dominerat deras skivor tio år tidigare, dessa album var de mest bredda inom stil och gruppens minst kommersiella utgåvor, inklusive experimenterande med hip-hop-trummor, frigivna improvisationer på akustiska instrument, och symfoniska signaturer, blues och sonata-intriger.

Efter ännu ett uppbrott, återuppstod Pat Metheny Group igen 2002 med publiceringen av skivan Speaking of Now, ännu ett byte i riktningen av att anlita musiker till bandet som var en generation yngre och således växt upp med Pat Metheny Group. De nya medlemmarna blev trummisen Antonio Sanchez från Mexico City, trumpetaren Cuong Vu även basist, sångare, gitarrist, och percussionisten Richard Bona från Kamerun.

Den senaste utgåvan, The Way Up (2005), är ännu ett stort inspelningskoncept som består av ett 68 minuter långt verk (fast det är uppdelat i fyra sektioner enbart för CD-navigering), ett tätt organiserat, men inte ett oavbrutet verk baserat på ett par tre-nots grundstommar. På The Way Up, blev munspelaren Grégoire Maret från Schweiz introducerad som en ny gruppmedlem, medan Richard Bona medverkade endast som gästmusiker.

The Way Up släpptes via Nonesuch Records. Ursprungsmedlemmar av gruppen är ledare och grundare, gitarristen Pat Metheny, Lyle Mays (piano, keyboards) och Steve Rodby (kontra- och elbas) som gick med i bandet 1980. Trummisen Paul Wertico, ersatte Dan Gottlieb år 1984, spelade med gruppen i mer än arton år, tills att blev ersatt av Antonio Sanchez, även en medlem i The Pat Metheny Trio.

De nuvarande medlemmarna i Pat Metheny Group är Pat Metheny (gitarrer), Lyle Mays (piano och keyboards), Steve Rodby (kontrabas, elbas), Antonio Sanchez (trummor), Cuong Vu (trumpet). Andra musiker som regelbundet har blivit anlitade för Metheny Group-turnéerna är: Mark Ledford (sång, trumpet, gitarr); David Blamires (sång, blandade instrument); Armando Marçal (percussion); Pedro Aznar (sång, gitarr, percussion); Richard Bona (sång, gitarr, bass & percussion). På den senaste turnén, då de lanserade skivan The Way Up, gick Grégoire Maret (munspel, percussion, sång) och Nando Lauria (gitarr, percussion, sång) med i gruppen. Pat Metheny har tagit emot 17 Grammy Awards med, utanför The Pat Metheny Group, tio Grammys i årsföljd.

Inspiration[redigera | redigera wikitext]

Som gitarrist brukar Metheny säga att Wes Montgomery är hans största, tidiga influens. Hans sätt att spela (likaså hans sound) visar också en betydelsefull påverkan av Jim Hall, Kenny Burrell, Joe Pass, och andra klassiska jazzmusiker. Metheny har lyssnat väldigt noga till evolutionen av gitarrspelande i olika genrer, och är bekant i sitt spelande med rockgitarristen Eddie Van Halen till Windham Hill-artisten Leo Kottke.

Särskilt har han blivit påverkad av brasiliansk musik - både det europeiskt-influerade jazzljudet av bossa nova och även den intensiva rytmiska afro-brasilianska ljudet från landets nordöstra del. Metheny har levt i Brasilien och framfört med flera lokala musiker som Milton Nascimento och Toninho Horta. Han är också en beundrare av flera popartister, inklusive The Beatles, James Taylor, som han döpte sången "James" efter (på skivan Offramp), och Joni Mitchell, som han har spelat tillsammans på hennes Shadows and Light-turné.

Metheny har också namngett Ornette Coleman som en musikalisk påverkan. Han har också spelat in några av Colemans kompositioner på sina skivor (började med ett medley av "Round Trip" och "Broadway Blues" på hans debutalbum Bright Size Life). Metheny har även arbetat omfattande med Colemans samarbetare som Charlie Haden, Dewey Redman, och Billy Higgins, och har också spelat in skivan, Song X, med Coleman.

Charlie Haden benämner Metheny en "Samtida Impressionist", i texten till deras album Beyond the Missouri Sky (Short Stories), och det märks ett tydligt släktskap i harmonik och stämningar med det arv som Bill Evans och Jim Hall införde i jazzen från Erik Satie och Claude Debussy och de andra tidiga impressionisterna. Det snarare än bluesen är Methenys musikaliska klangbotten.

The Metheny Brothers[redigera | redigera wikitext]

Pat tog del av några skivor av hans äldre bror, trumpetaren Mike Metheny [1], en talangfylld jazzmusiker och trumpetare bosatt i Kansas City, Missouri. Pat medverkade på Day In - Night Out (1986) och nu senast på Close Enough for Love (2001).

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Pat Metheny-diskografi

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]