Pekings tunnelbana

Från Wikipedia
Version från den 16 augusti 2017 kl. 05.45 av Bairuilong (Diskussion | Bidrag) (Ändrad information om framtida linje 11)
Pekings tunnelbana
北京地铁
Beijing Subway logo.jpg
Tunnelbaneskylt i Peking
Allmänt
PlatsKina Peking, Kina
Antal linjer20[1]
Antal hållplatser287[1][a]
Turtäthet2–3 min
Antal passagerare3 66 miljarder / år (2016)[2]
9,998 milj. / dag (2016)[2]
Organisation
Invigd1 oktober 1969
TrafikoperatörMTR Corporation
Tekniska fakta
Banlängd572 km[1] kilometer
Spårvidd1435 millimeter (Normalspår)
MatningStrömskena
Linjekarta
Karta över Pekings tunnelbanenät
Stationen Wangjing West som servar Linje 13 och Linje 15.
Stationen Wangfujing på Linje 1.
Pekings tunnelbanenät, december 2016
Insidan av en vagn i Linje 10.
Säkerhetskontroll vid ingången till tunnelbanespärren infördes för att öka säkerheten i samband med de olympiska sommarspelen 2008 men blev därefter permanent.
Säkerhetsvägg på stationen Weigongcun (Linje 4), som öppnades 28 september 2009. Alla stationer öppnade 2007 eller senare har säkerhetsväggar för att hindra folk från att gå ner på spåret.
Utbyggnaden av Pekings tunnelbana från 1969 till 2013
Linje 9 ankommer vid Militärmuseum Tunnelbanestation vid Militärmuseet i Peking.

Pekings tunnelbana (北京地铁; Běijīng dìtiě) betjänar Peking och dess förorter. Tunnelbanenätet har 287[1][b] stationer fördelade på 20[1][c] linjer och är totalt 572 km[1][d] lång vilket gör det till världens näst längsta tunnelbana efter Shanghais tunnelbana.[3] Tunnelbanenätet som öppnade 1969 är det äldsta i Kina[4] och byggs fortfarande ut i stor skala. Systemet är en av de allra mest trafikerade i världen och år 2016 gjordes 3,66 miljarder[2] resor i Pekings tunnelbana och dagligen i genomsnitt ca 10 miljoner. (2016).[2]

Historia

Pekings tunnelbana är Kinas äldsta, och planen för uppförandet lades fram 1953. Projektet godkändes 1965 av Mao Zedong, och byggnationen påbörjades samma år. Ett kontroversiellt inslag i uppförandet var demonteringen av Pekings stadsmur för det som idag är Linje 2.[5]

1 oktober 1969 var den första sträckningen färdigställd. Linjen gick 21 km från den nu stängda stationen Fushouling[6] över 16 stationer till Beijing Railway Station. 15 januari 1971 påbörjades försöksverksamhet från Gongzhufen till Beijing Railway Station. Under åren 1971 till 1975 (under slutet av kulturrevolutionen) var tunnelbanan stängd 398 dagar av politiska skäl.[5][7] 15 september 1981 övergick försöksverksamheten till fullskalig officiell drift och 1982 transporterades 72,5 millioner passagerare.[5]

20 september 1984 öppnade en ytterligare linje från Fuxingmen till Jianguomen. 1987 ändrades konfigurationen så att sträckningen väster ut från Fuxingmen blev Linje 1 och den slutna ringlinjen blev Linje 2.[5] 1990 hade tunnelbanan för första gången mer än 1 million passagerare per dag, och totalt 381 millioner passagerare under året.[5]

Inför OS 2008 öpnnades Linje 5, Linje 8, Linje 10 och Airport Express.[7] Pappersbiljetterna ersattes även med ett elektroniskt system och 2008 hade systemet 1,8 miljarder passagerare.[5] Utbyggnaden av systemet fortsatte i hög takt, och under åren 2007 till 2014 driftsattes 376 km spår,[8] vilket motsvarar längden av hela New Yorks tunnelbana.[9] Vid slutet av 2016 hade Pekings tunnelbana 19 linjer i drift och totalt 572 km spår.[1]

Biljettpriser

Prissättningen på biljetterna avgörs av färdsträckan.[10]

  • 3 yuan (¥) för resor upp till 6 km.
  • 4 yuan för resor 6 till 12 km.
  • 5 yuan för resor 12 till 22 km.
  • 6 yuan för resor 22 till 32 km.
  • Ytterligare 2 yuan för varje ytterligare 20 km. utöver 32 km.

Linjer

Linje Sträcka Öppnad Längd Stationer
Linje 1 PingguoyuanSihui östra 1 oktober 1969 30,4 km 23
Linje 2 XizhimenPekings järnvägsstationXizhimen (ringlinje) 20 september 1984 23,0 km 18
Linje 4 Anheqiao norraGongyixiqiao 28 september 2009 27,3 km 24
Linje 5 Tiantongyuan norraSongjiazhuang 7 oktober 2007 27,1 km 23
Linje 6 Haidian WulujuCaofang 30 december 2012 42,6 km 26
Linje 7 Pekings västra järnvägsstationJiaohuachang 28 december 2014[7] 22,8 km[7] 19[11]
Linje 8 ZhuxinzhuangNanluoguxiang 19 juli 2008 26,1 km 18
Linje 9 NationalbiblioteketGuogongzhuang 31 december 2011 15,6 km 13
Linje 10 BagouXijuShoujingmaoBagou (ringlinje) 19 juli 2008 57,0 km 45
Linje 13 XizhimenDongzhimen 28 september 2002 40,4 km 16
Linje 14 ZhangguozhuangXiju 5 maj 2013 39,9 km[12] 26
Linje 15 Wangjing västraFengbo 28 december 2010 40,4 km[7] 19[11]
 16  Linje 16 Beianhe ↔ Xiyuan 31 december 2016[13] 19,6 km[13] 9[13]
Batonglinjen SihuiTuqiao 27 december 2003 18,1 km 13
Changpinglinjen Xi'erqiNanshao 30 december 2010 31,7 km 12
Daxinglinjen GongyixiqiaoTiangongyuan 30 december 2010 22,1 km 11
Fangshanlinjen GuogongzhuangSuzhuang 30 december 2010 23,1 km 11
Yizhuanglinjen SongjiazhuangCiqu 30 december 2010 21,4 km 13
Airport Express DongzhimenTerminal 3/Terminal 2 19 juli 2008 30,9 km 4
Totalt:   552 km 335

Framtida expansionsplaner

År 2020 planeras Pekings tunnelbanesystem vara utbyggt till en totallängd på mer än 1 000 km,[14] och kommer då med marginal att vara längre än Shanghais tunnelbana (som planeras vara ca 800 km samma år).[15]

Planerade expansionssteg:

Anmärkningar

  1. ^ Antalet unika stationsnamn är 287, men antalet unika plattformar är 344. data från 16 januari 2017.
  2. ^ data från 17 januari 2017
  3. ^ data från 17 januari 2017
  4. ^ data från 17 januari 2017

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f g] ”Beijing” (på engelska). Metrobits.org. http://mic-ro.com/metro/metrocity.html?city=Beijing. Läst 16 januari 2017. 
  2. ^ [a b c d] ”体验北京地铁:没有“最挤”只有更挤 小窍门多” (på kinesiska). 中国新闻网 Chinanews. https://www.chinanews.com/sh/2017/01-20/8130230.shtml. Läst 17 mars 2017. 
  3. ^ ”World Metro Database” (på engelska). Metrobits.org. Arkiverad från originalet den 23 september 2010. https://web.archive.org/web/20100923072945/http://mic-ro.com/metro/table.html. Läst 3 november 2016. 
  4. ^ ”The world’s top 10 busiest metros” (på engelska). railway-technology.com. http://www.railway-technology.com/features/featurethe-worlds-top-10-busiest-metros-4433827/. Läst 3 november 2016. 
  5. ^ [a b c d e f] ”Beijing Subway History” (på engelska). Beijing-Travels.com. http://www.beijing-travels.com/beijing_guide/subway/history.html. Läst 17 februari 2017. 
  6. ^ ”The weird afterlife of the world's subterranean 'ghost stations'” (på engelska). Guardian News. https://www.theguardian.com/cities/2014/sep/25/-sp-world-subterranean-ghost-stations-tube-abandoned-underground. Läst 17 februari 2017. 
  7. ^ [a b c d e] ”Timeline of the Beijing (China) Rail Transit Network” (på engelska). CityRailTransit. http://cityrailtransit.com/timeline/beijing_timeline.htm. Läst 3 november 2016. 
  8. ^ ”Beijing’s Incredible Subway Expansion In One GIF” (på engelska). The Huffington Post. http://www.huffingtonpost.com/2014/12/29/beijing-subway-expansion_n_6389002.html. Läst 17 februari 2017. 
  9. ^ ”NEW YORK” (på engelska). Metrobits.org. http://mic-ro.com/metro/metrocity.html?city=New+York. Läst 18 februari 2017. 
  10. ^ ”Beijing Subway” (på kinesiska). TravelChinaGuide. https://www.travelchinaguide.com/cityguides/beijing/transportation/subway.htm. Läst 11 november 2016. 
  11. ^ [a b] ”Beijing subway” (på engelska). eBeijing (Beijing Municipal Government). http://www.ebeijing.gov.cn/feature_2/BeijingSubway/. Läst 3 november 2016. 
  12. ^ ”BEIJING” (på engelska). UrbanRail.Net. http://www.urbanrail.net/as/cn/beij/beijing.htm. Läst 3 november 2016. 
  13. ^ [a b c] ”North Section of Beijing Metro Line 16 Opens for Passenger Service” (på engelska). Railway-News. Arkiverad från originalet den 18 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170118112123/https://railway-news.com/north-section-beijing-metro-line-16-opens-passenger-service/. Läst 16 januari 2017. 
  14. ^ ”Beijing opens four new subway lines” (på engelska). News 新华网. http://news.xinhuanet.com/english/china/2014-12/28/c_133883280.htm. Läst 18 februari 2017. 
  15. ^ ”Shanghai Metro by 2020: 506 Stations, 804 Kilometres” (på engelska). Tracking China. http://en.trackingchina.com/2015/01/04/shanghai-metro-by-2020-506-stations-804-kilometres/. Läst 15 februari 2017. 
  16. ^ ”Beijing's 1st maglev Line S1 to begin operating in 2017” (på engelska). Global Times. http://www.globaltimes.cn/content/1025699.shtml. Läst 16 januari 2017. 
  17. ^ [a b c d e f g h i j] ”BEIJING SUBWAY (北京地铁)” (på engelska). Tracking China. http://en.trackingchina.com/metro/beijing/. Läst 6 november 2016. 
  18. ^ [a b c d e f g h] ”Beijing subway plan 2021” (på engelska). https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/c/c5/Beijing-Subway-Plan_en.svg. Läst 6 november 2016. 
  19. ^ ”Unmanned metro to launch in 2017” (på engelska). CHINADAILY.com.cn. http://www.chinadaily.com.cn/china/2016-07/28/content_26249647.htm. Läst 6 november 2016. 
  20. ^ ”BEIJING METRO LINE 4, DAXING LINE, LINE 14 AND LINE 16” (på engelska). MTR. https://www.mtr.com.hk/en/corporate/consultancy/bjmtr.html. Läst 6 november 2016. 
  21. ^ ”Beijing Subway Line 16” (på engelska). TravelChinaGuide. https://www.travelchinaguide.com/cityguides/beijing/subway-line16.htm. Läst 6 november 2016. 
  22. ^ ”China's fastest subway starts construction in Beijing” (på engelska). China Daily. http://www.chinadaily.com.cn/china/2016-12/27/content_27792438.htm. Läst 19 februari 2017. 
  23. ^ ”北京地铁2020年规划图高清大图 三条地铁直通河北(内附最新版首末班各站时间表)” (på kinesiska). Bendibao 本地宝. http://bj.bendibao.com/traffic/201558/187039.shtm. Läst 19 februari 2017. 
  24. ^ ”北京地铁11号线” (på kinesiska). Baidu 百度. https://baike.baidu.com/item/北京地铁11号线/5249472#1. Läst 16 augusti 2017. 

Externa länkar