Pentod
En pentod är en elektronisk anordning som har fem aktiva elektroder. Termen associeras med ett tre-gallers vakuum-rör, som uppfanns av holländaren Bernhard D.H. Tellegen 1926.
Fördelar gentemot tetroden [redigera]
En tetrod kunde leverera tillräckligt med effekt för en högtalare eller sändare och tillhandahöll en högre förstärkningsfaktor än de tidigare trioderna.
Men det positivt laddade skärmgallret kan samla in sekundära elektroner utbombade från anoden, (så kallad sekundäremission), som kan orsaka ökad ström genom skärmgallret och orsaka att anodströmmen sjunker med ökande anodspänning över en del av Ia/Va-karaktäristiken. Tellegen introducerade en ytterligare elektrod kallad "suppressor grid" eller bromsgaller som löste problemet med sekundäremissionen. Det gör det genom att det hålls på en låg potential, vanligtvis jordad eller ihopkopplad med katod. Sekundäremission uppträder fortfarande men elektronerna kan inte längre nå skärmgallret eftersom de har lägre energi än primärelektronerna och kan därför inte passera det jordade bromsgallret. Därför blir dessa sekundära elektroner återupptagna av anoden.
Användning [redigera]
En dubbelpentod tillverkad av General Electric kallad 12AE10 blev först använd i konsumentelektronik modell radiomottagare. En känd pentod, EF50, designades före andra världskrigets början och var vanlig i radarutrustning och andra militära utrustningar. Pentoden bidrog till de Allierades övertag. Efter andra världskriget blev pentoder vanligt förekommande i TV-mottagare, speciellt efterföljaren EF80. Vakuum-rör blev utbytta mot transistorer under 60-talet. Men de fortsattes användas i speciella applikationer såsom högeffekts radio-sändare och (pga deras välrenommerade ljud) i high-end och professionella audio-applikationer, mikrofonförstärkare och elgitarrförstärkare. Stora rörlager i de forna Sovjet-staterna har tillhandahållit fortlöpande tillgång av sådana enheter, en del designade för andra ändamål men anpassade till ljudbranchen, såsom GU50 sändarröret.
