Elektrod

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En teslaspoleelektrod.
En åskledare är också en elektrod. Ledaren fortsätter ner för den högra sidan av tornet.

En elektrod (grek. elektron, bärnsten och hodos, väg) är en ledare som används för att skapa kontakt med icke-metalliska material av en krets, halvledare, elektrolyt eller vakuum. Begreppet introducerades av Michael Faraday år 1834.

Elektrokemisk cell[redigera | redigera wikitext]

En elektrod i elektrokemiska celler kallas antingen anod eller katod. Anod definieras som elektroden där oxidation äger rum, medan katod definieras som elektroden där reduktion äger rum. En elektrod kan växla mellan att vara anod eller katod, beroende på vilken reaktion som äger rum i cellen.

En speciell typ av cell är där reaktionen inte är omvändbar (icke-reversibel) och platserna för anod och katod alltid är fixa. Anoden är alltid den negativa polen (-) och katoden är alltid den positiva polen (+). Den här typen av cell kan kallas Galvanisk-cell, ett exempel är ett primärbatteri.

En annan typ av cell, exempelvis laddningsbara batterier(Ackumulatorer), är där reaktionen är omvändbar (reversibel). När cellen uppladdas fungerar anoden som den positiva elektroden (+) och katoden som den negativa elektroden (-). När cellen urladdas växlas elektrodernas paritet, d.v.s. anod (-) och katod (+).

Elektroder i vakuumrör eller halvledare har anoden som positiv (+) och katoden som negativ (-).

Medicin[redigera | redigera wikitext]

Elektroder används även i medicinskt syfte för att fånga upp kroppens elektriska impulser, eller ge den elektriska impulser. Se mer på följande artiklar:

Andra elektrodbaserade metoder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]