Peter Fechter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Fechter

Peter Fechter, född den 14 januari 1944 i Berlin, död den 17 augusti 1962 i dåvarande Östberlin, var en östtysk murarelärling. Han har blivit ihågkommen som ett av Berlinmurens mest kända dödsoffer då han sköts till döds under ett rymningsförsök till väst av östtyska gränsvakter den 17 augusti 1962. Hans död fick mycket stor uppmärksamhet i västerländsk media. Det är dock en missuppfattning att han skulle vara den förste att skjutas till döds under ett flyktförsök över Berlinmuren, vilket ibland har hävdats.

Flyktförsöket[redigera | redigera wikitext]

Peter Fechter var murarlärling på en byggfirma i Östberlin när Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961. Han hade, i likhet med nästan alla andra Berlinbor, släkt och vänner på "fel sida" av muren och ville därför inte stanna kvar i öst. Kort efter muren rests började han tillsammans med en vän, Helmut Kulbiek, planera att fly över till väst. Ungefär ett år efter att muren byggdes, den 17 augusti 1962, satte de två sina flyktplaner i verket. Planen var att gömma sig i ett snickeri på Zimmerstrasse som bara låg ett stenkast från muren och observera gränsvakterna, de skulle vänta tills det skedde en avlösning av vakterna och då slå till. De skulle hoppa ut genom ett fönster i en byggnad ut i den så kallade "dödsremsan", det ingenmansland före själva muren, och därefter rusa igenom den och klättra över den då två meter höga muren in i den västliga stadsdelen Kreuzberg. Planen lyckades nästan, de båda lyckades nå muren när vakterna upptäckte dem och började skjuta mot dem. Kulbeik lyckades ta sig över muren men Fechter blev träffad med flera skott i ryggen, höften och buken och sjönk svårt skottskadad ner på marken där han blev liggande på den östliga sidan av muren. Från väst försökte man kasta över förband och första hjälpen-kitt till honom, men förgäves. Han förblödde sakta på platsen och dog efter en knapp timme. På grund av flera missförstånd i kommunikationen på den östtyska sidan ingrep ingen av gränsvakterna för att försöka rädda hans liv och först efter över en timme fördes hans då livlösa kropp bort av gränsvakterna. Vid det laget hade representanter från media hunnit ta sig dit och Peter Fechters döda kropp bars bort inför ögonen på västvärldens TV-kameror.

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Peter Fechters död hamnade på förstasidorna på så gott som alla tidningar i väst följande dag och reaktionerna lät inte vänta på sig. En rad av protester och demonstrationer över hela västvärlden och gränsvakternas agerande fördömdes av västmakterna, även USA fick utstå hård kritik för sitt passiva agerande. Värst var det i Västberlin där så många som 5 000 personer under dagarna efter Fechters död demonstrerade längs muren. Demonstranterna kastade sten på de östtyska gränsbefästningarna och på sovjetiska militärfordon, även amerikanska soldater vid Checkpoint Charlie attackerades.

Peter Fechters död blev onekligen en svidande propagandaförlust för Östtyskland och för hela östblocket i väst. I Östtyskland däremot hyllades de gränsvakter som öppnat eld mot Fechter som hjältar av regeringen.

Rättegång[redigera | redigera wikitext]

Enligt den östtyska säkerhetspolisen Stasis utredning om flyktförsöket öppnade fyra gränsvakter eld mot Fechter. I mars 1997 ställdes tre av dem: Rolf Friedrich, Erich Schreiber och Siegfried Buske inför rätta i tysk domstol anklagade för att ha dödat Peter Fechter. Den fjärde skytten, Wolfgang Schönert, hade avlidit vid tiden för rättegången. Både Friedrich och Schreiber erkände att skjutit mot Fechter med avsikt att döda men hävdade att de inte visste vems kula som dödat honom, de båda dömdes till 20 och 21 månaders villkorlig dom, Buske frikändes. Domarna blev förhållandevis milda eftersom rätten på grund av brist på bevis inte kunde bevisa vem av de från fyra skyttarna som avlossat det dödande skottet.

Minnesmärken[redigera | redigera wikitext]

Peter Fechters minneskors vid Checkpoint Charlie

Det finns idag ett flertal minnesmärken över Peter Fechter i Berlin idag, dessa kan bland annat ses vid Brandenburger tor och vid Checkpoint Charlie.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Släpp Ingen Levande Förbi av Peter Handberg. Natur & Kultur, Stockholm, 2009.