Peter Handke

Från Wikipedia
Version från den 26 januari 2016 kl. 05.39 av Bothnia (Diskussion | Bidrag) (puts)
Peter Handke
Född6 december 1942 (81 år)
Griffen, Kärnten, Österrike
Yrkeförfattare[1], filmregissör, manusförfattare, översättare[1], dramatiker[1] och prosaist[2]
NationalitetÖsterrikare Österrike
Språktyska[3][4], franska[4] och slovenska[4]
Genrerroman[5], novell[5], poesi[5], teater[6], essä[5], filmmanuskript, dagbok, dikt[2] och teaterpjäs[2]

Peter Handke, född 6 december 1942 i Griffen, Kärnten, är en österrikisk författare. Han har även verkat som översättare och filmregissör. Han är sedan många år bosatt i Paris.

Verksamhet

Handke studerade från början juridik i Graz. Han har skrivit romaner, teaterpjäser, radiopjäser, dikter, essäer och filmmanus. Handke var bland annat en av författarna bakom filmen Himmel över Berlin (1987), tillsammans med Richard Reitinger och Wim Wenders, den senare var också regissör. Handke regisserade själv filmatiseringen av Den vänsterhänta kvinnan 1978.

Handke var medlem av Gruppe 47. Han satt även med i juryn för Petrarca-Preis från prisets instiftande 1975 och fram till dess sista utdelningsår 2014.

Serbienkontroversen

År 1996 startade en våldsam kontrovers kring Handkes reseskildring Eine winterliche Reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien, där han skildrar Serbien som ett offer i de jugoslaviska krigen. Kritiker har anklagat honom för att ha förminskat serbiska krigsbrott, medan Handke själv menar att han helt enkelt har fört ett sofistikerat resonemang kring händelserna i Jugoslavien i motsats till den förenklade bild som etablerad västerländsk media målat upp.[7] I mars 2004 undertecknade Handke ett konstnärsupprop, skrivet av den kanadensiske författaren Robert Dickson, till försvar för Slobodan Milošević. Till undertecknarna hörde även den senare nobelprisbelönade Harold Pinter.[8] Samma år besökte han Milošević i häktet i Haag och inbjöds av försvaret att vittna till dennes fördel, vilket Handke dock avstod från att göra. Däremot höll han tal på Miloševićs begravning den 18 mars 2006, inför tiotusentals sörjande serber, vilket ledde till en ny kritikerstorm i tysk media.[9]

När Handke år 2006 nominerades till Heinrich Heine-priset på 50 000 euro grep medlemmar i Düsseldorfs stadsförsamling in och deklarerade att de skulle förhindra att Handke fick priset, på grund av hans politiska åsikter. Då samlade en grupp skådespelare in motsvarande belopp för att istället tilldela Handke ett "alternativt" Heinrich Heine-pris. Handke undanbad sig emellertid pengarna och bad att de istället skulle skänkas till serbiska byar i Kosovo, vilket också skedde i februari 2007.[10][11][12]

I januari 2008 proklamerade Handke att han, om han vore serb, skulle ha röstat på Tomislav Nikolić, den serbiske nationalisten och dåvarande ordföranden för Serbiska radikala partiet som valdes till president 2012.[13]

Bibliografi (utgivet på svenska)

(Översättningar av Margaretha Holmqvist och utgivet av Bonnier, om ej annat anges)

  • Dörrknackaren (Der Hausierer) (översättning Maria Ortman) (1969)
  • Målvaktens skräck vid straffspark (Die Angst des Tormanns beim Elfmeter) (1971) [filmatiserad 1972]
  • Berättelse om ett liv (Wunschloses Unglück) (översättning Eva Liljegren) (1974)
  • Kort brev till långt farväl (Der kurze Brief zum langen Abschied) (1975)
  • Den sanna känslans ögonblick (Die Stunde der wahren Empfindung) (1976)
  • Den vänsterhänta kvinnan (Die linkshändige Frau) (1978)
  • Långsam hemkomst (Langsame Heimkehr) (1981)
  • Vägen till Sainte-Victoire (Die Lehre der Sainte-Victoire) (1982)
  • Barnberättelse (Kindergeschichte) (1984)
  • Smärtans kines (Der Chinese des Schmerzes) (1985)
  • Upprepningen (Die Wiederholung) (1988)
  • Frånvaron: en saga (Die Abwesenheit) (1989)
  • Tankar om tröttheten (Versuch über die Müdigkeit (1991)
  • Tankar om jukeboxen (Versuch über die Jukebox) (1993)
  • Tankar om den lyckade dagen (Versuch über den geglückten Tag) (1996)
  • Timmen när vi inte visste något om varandra (Die Stunde da wir nichts voneinander wussten) (översättning Ulf Peter Hallberg) (Symposion, 1996)
  • Mitt år i Ingenmansbukten (Mein Jahr in der Niemandsbucht) (översättning Karin Nyman) (1998)
  • En mörk natt lämnade jag mitt tysta hus (In einer dunklen Nacht ging ich aus meinem stillen Haus) (översättning Karin Nyman) (2000)
  • Don Juan (Don Juan) (översättning Marja Müllner) (2006)

Priser och utmärkelser

Externa länkar

Fotnoter

  1. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  6. ^ hämtat från: italienskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  7. ^ Carolin Emcke: „Versuch über das geglückte Kriegsverbrechen“, Spiegel Online, 4 juni 2006
  8. ^ Künstler-Appell für Milosevic. Montreal-New York-Moskva-Paris, mars-april 2004
  9. ^ Peter Handke: « J'écris pour ouvrir le regard », Le Monde des Livres, 5 maj 2006, Stellungnahme zur Kritik an seiner Grabrede (kostenpflichtig), Wiederabdruck bei éditions Verdier
  10. ^ „Handke lehnt Alternativpreis ab“, Frankfurter Allgemeine Zeitung, 22 juni 2006
  11. ^ Eckart Spoo: „Bei den Serben im Kosovo – Teil III“, Neue Rheinische Zeitung, 23 maj 2007
  12. ^ Wolfgang Büscher: „Ich wollte Zeuge sein“, Die Zeit, 12 april 2007
  13. ^ „Serbien: Peter Handke unterstützt Nationalisten“, Süddeutsche Zeitung, 23 januari 2008
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Peter_Handke&oldid=32807509”