Novell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För mjukvaruföretaget, se Novell Inc. För musiktidningen, se Magasinet Novell.

En novell är en kort skönlitterär text. Ordet kommer från italienskans novella, som betyder "nyhet". Det engelska ordet novel motsvaras på svenska inte av novell utan av roman. Det svenska ordet novell motsvaras på engelska av short story. En novellsamling är oftast en tryckt bok som innehåller flera noveller skrivna av samma författare. En samling av olika författares noveller kallas antologi. En del novellsamlingar har en ramberättelse.

Novellens första mästare brukar kallas Boccaccio med sin Decamerone. Edgar Allan Poe och Arthur Conan Doyle bidrog till ett stort intresse för kriminalnovellen, och 2013 mottog kanadensiskan Alice Munro nobelpriset i litteratur för sin diktkonst. I jämförelse med romanen har dock novellen konstant förblivit svårsåld.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Texterna följer prosaisk struktur, och övergår i regel inte 100 sidor och understiger sällan tre - då kallas de ofta istället novellett. Novellen bör vara av berättande karaktär samt vara kompositionellt enhetlig med en avslutande avrundning. Dessutom bör en rörelseriktning av episk grundstruktur äga rum - det vill säga, något bör hända. Många noveller har också en något överraskande avrundning med en slutpoäng.[1] I jämförelse med romanen är novellen dock mindre episkt bred, och medan romanen ofta strävar att ge en sammanträngd tidsbild av samhällslivet eller av en persons hela utvecklingsgång så ger novellen ett intressant specialfall och arbetar helst med färdiga karaktärer. Novellen kan sägas vara en form, snarare än en genre. Även om novellen teoretiskt kan följa samma genremässiga indelning som romanen görs detta sällan, och det saknas en allmängiltigt gängse klassificering. Det har sannolikt att göra med att den mer kompakta modellen i mindre grad än romanen kan innehålla komplicerade intriger och utvecklingsförlopp som krävs för att särskilja de olika genrerna.[2]

Formens motsvarighet på den facklitterära sidan är essän och på den dramatiska sidan av enaktaren. På grund av längden går det lätt att samla ihop flera noveller i en bok. En novell i en veckotidning är bara en eller några sidor lång, och avslutas i ett och samma nummer (i annat fall kallas den följetong). Dessa noveller är nästan alltid kärlekshistorier alternativt kriminalhistorier av ofta diskutabelt litterärt värde. Ibland anklagas deras författare för massproduktion, schabloner, av föga originella alster.[2]

Novellerna är ofta samlade kring ett tema eller en geografisk plats, såsom Rudyard Kiplings Djungelboken. Några novellsamlingar har en ramberättelse, såsom Decamerone eller Tusen och en natt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen var en novell en berättelse om en nyhet av underhållande art, en anekdot i lätt framställning. Den moderna novellitteraturen har sitt ursprung i sagan och den fantastiska berättelsen. I outvecklad form förekom novellen (på vers) under medeltiden och odlades särskilt av de nordfranska trouvèrerna i form av fabliaux och contes, som blev givande källor för italienarna, när dessa på 1300-talet utvecklade novellens konstform. Övriga skattkammare, ur vilka den italienska novellistiken öste, var senantikens "Milesiska berättelser" samt en hel del österländska samlingar, såsom den indiska fabelsamlingen Hitopadeça (Bidpais fabler), Sju vise mästare, Gesta romanorum och Disciplina clericalis.

Novellens förste store mästare var italienaren Giovanni Boccaccio, som i sina 100 noveller i Decamerone bearbetade det tillgängliga berättelsestoffet. I Boccaccios efterfölje såg novellen en period av blomstring, men kom att glömmas bort under 1600- och 1700-talen. I Tyskland med de tyska romantikerna under 1800-talet blev novellen åter populär, med namn som Tieck, Hoffmann och Kleist. Omkring samma tid skrev även franska romantiker som Musset och Maupassant noveller, men inte med samma popularitet som romanen. 1800-talet såg över huvud taget ett uppsving för novellkonsten, med framväxten av den periodiska pressen dör både noveller och följetongsromaner trycktes. I Storbritannien blev novellen stor under 1900-talets början, när James Joyce, Mansfield och Rudyard Kipling skrev omtyckta noveller, och Arthur Conan Doyle skapade med Sherlock Holmes ett stort intresse. I Edgar Allan Poes följe blev novellen stor under samma tid även i USA, med namn som Raymond Carver, Jane Ann Philips och Eudora Welty. I Sverige har August Strindberg med Svenska öden och äventyr samt Giftas skrivit noveller, så även Selma Lagerlöf. Bland de mest produktiva senare novellförfattarna finns Anton Tjechov och Edward D. Hoch.[2]

Under 1900-talets senare hälft har novellförfattare som Karen Blixen och Jorge Luis Borges bidragit till novellens fortlevnad, och förläggare har givit ut en del novellsamlingar, men jämfört med romanen har den förblivit svårsåld.[2] 2013 mottog kanadensaren Alice Munro nobelpriset i litteratur för sin novellkonst.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bergsten & Elleström, s. 157.
  2. ^ [a b c d] Bergsten & Elleström, ss. 158-159.

Trycka källor[redigera | redigera wikitext]