Pierre de la Ramée

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Ramus” leder hit. För andra betydelser, se Ramus (olika betydelser).
Pierre de la Ramée

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Pierre de la Ramée, el. Petrus Ramus, född 1515 i Vermandois, död 26 augusti 1572 i Paris, fransk logiker, filosof, matematiker, pedagog, och upphovsman till den kristna filosofiska strömningen ramism.

Pierre de la Ramée var son till Jacques de la Ramée och Jeanne Charpentier. Trots att familjen var adlig var fadern arbetare efter att familjen förlorat sin förmögenhet. Pierre de la Ramée blev tidigt föräldralös, men fick trots det möjlighet att studera. Han blev magister 1536 i Paris.

På grund av sin kritiska hållning till Aristoteles, kom Ramus på kant med den skolastiskt präglade akademiska världen, och när hans böcker fördömdes på universitetet följde parlamentet och Frans I exemplet. 1547 blev Henrik II kung, vilket innebar att Ramus blev lecteur royal i Paris. 1562 konverterade han till kalvinismen.

Under Bartolomeimassakern sköts de la Ramée den 26 augusti 1572 i sitt hem på femte våningen i kollegiet och hans kropp kastades ner från fönstret.

Retorikern[redigera | redigera wikitext]

Petrus Ramus retoriska uppfattning kan vi se tydligt i hans kritik mot definitionen av logik som ars disserendi. Ars disserendi, menade konsten att på ett korrekt sätt diskutera eller analysera något. Ramus ansåg att logik handlade om att vara och således blev metafysiken överflödig. Ramus menade att man bättre kunde lära sig om tankeverksamhet om man lade logiken i samband med retorik, än vad man kunde inom den traditionella logiken[1].

Han gav sig på storheter som Aristoteles, Cicero och Quintilianus. Bland annat ska han ha sagt att allt vad Aristoteles har sagt är grundlöst hopfog[2]. Vidare i sina attacker mot storheter menar Ramus bland annat att Cicero ska ha lagt till begrepp om grammatik och heder som inte platsar inom Retoriken. Ramus menade att Dialektiken var den största inom artes exotericae [[trivium]], sen kom grammatiken och till sist retoriken. Retoriken, som enligt Ramus handlar om framförandet och stilen. Till slut var att försköna det enda retoriken hade kvar och han tyckte att retoriken skulle känna sig nöjda med att vara den förskönande konsten[3]

All denna kritik mot logiken och artes exotericae trivium gjorde honom impopulär bland kollegorna på College dé France, och de lär ha sagts att han attackerade den logiska konsten som var accepterad världen över.Vidare menade man att av den anledningen var man tvungen att förbjuda honom att skriva och undervisa om retorik på samma sätt som man tidigare förbjudit honom att skriva och undervisa inom filosofin.[3] Men man lyckades inte hindra honom från att skriva, han fick till slut behålla sin lön som professor regius, men däremot fick han inte längre föreläsa på universitetet.

Bland Ramus verk ska nämnas inom just retorik. Institutiones Rhetorica 1545. Den skrev han tillsammans med Talon, men den publicerades med enbart Talons namn på omslaget. Dialeticae instutiones (1543) och andra upplagan av denna, Rhetorica.

Men Ramus var egentligen inte emot Aristoteles som person, utan menade att Aristoteles var den viktigaste logisten av dem alla, men att det sedan hans bortgång skada på honom genom Corpus Aristotelicum. Alltså var det inte Aristoteles fel utan de som tagit på sig att översätta och kommentera hans verk [4].

Petrus Ramus, filosofin Ramismen levde länge efter hans död. Likaså hans verk. Men när vi tittar på retoriken idag så kan vi inte se att hans idéer och tankar har satt nämnvärda spår. Han var alltså ingen framstående eller långlivad logiker eller filosof. Dock kan vi inte bortse från att Ramus idéer och böcker påverkade människor under ett århundrade[4].

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1543: Dialecticae institutiones, Paris (1553: andra utgåvan som Institutionum dialecticarum libri III)
  • 1543: Dialecticae partiones
  • 1543: Aristotelicae animadversiones
  • 1549: Rhetoricae distinctiones
  • 1549: Anti-Quintilian
  • 1555: Dialectique (på franska; lat. övers. 1556: Dialecticae libri II)
  • 1555: Arithmeticae libri III
  • 1559: Scholae grammaticae libri II
  • 1562: Gramere (1572: Nyutgiven som Gramaire)
  • 1565: Scholarum physicarum libri VIII in totidem acroamaticos libros Aristotelis
  • 1566: Scholarum metaphysicarum libri XIV
  • 1569: Scholae in liberales artes, Basel
  • 1571: Defensio pro Aristotele adversus Jac. Schecium, Lausanne
  • 1561: Avertissement sur la réformation de l'université de Paris au Roi
  • 1577: Commentariolum de Religione Christiana libri IV, Frankfurt

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Petrus Ramus från New Advent
  • Peter Ramus från School of Mathematics and Statistics, University of St Andrews, Scotland

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nordisk Familjebok, sid 689
  2. ^ Sellberg Erland, Filosofin och nyttan, sid 33
  3. ^ [a b] Ong, Walter
  4. ^ [a b] Petrus Ramus (Stanford Encyclopedia of Philosophy)