Plaståtervinning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Plaståtervinning innebär återvinning i någon form av plast. Hur detta sker, skiljer sig från andra material som glas, metall, trä eller keramik.

Återvinning av plast är något som blir allt vanligare med tiden, detta för att minska miljöpåverkan och oljeberoende. Dock bör nämnas att plasttillverkning konsumerar ca 4 % av all råolja medan bränsle konsumerar 87 %. Sverige återvann, enligt PlastForum nordica 2001/7, 79 % av all plast, 17 % materialåtervanns och resterande 62 % energiåtervanns, dvs förbrändes.

Återvinning är ett tvetydigt ord som för plast kan betyda:

  • Materialåtervinning
  • Energiåtervinning
  • Nedbrytning
  • Återvinning till monomer

Materialåtervinning[redigera | redigera wikitext]

Vid materialåtervinning källsorteras plasten vanligtvis (i Sverige) först av användaren för att sedan insamlas och grovsorteras. Efter det sker fraktionering, finsortering, tvättning och torkning av plasten. För att kunna använda plasten ställs stora krav på att rätt plastsort valts ut, här kan den plastklassningskod som ofta är ingjuten i plasten användas. Därefter säkerställs kvaliteten med nya tillsatser för stabilisering och blandbarhet varvid plasten kan bearbetas på nytt. Detta är enkelt att göra med termoplaster men mycket svårt att göra med gummi och härdplaster.

Processen kan bli dyr beroende på hur väl man sorterat respektive plastsort, hur gammal plasten är (plast har en begränsad teknisk livslängd) samt kostnaden för maskiner och processen i sig. Bäst lämpar sig därför spill från plastindustrin som inte blandats, inte åldrats eller haft olika tillsatser.

Man kan även mala ner polymeren och använda som fyllnadsmedel. Detta är exempelvis bra att göra med en härdplast eller gummi som annars knappt lönar sig att materialåtervinna.

Fördelar:

  • Minskad deponering
  • Minskat oljeberoende
  • Tillvaratagande av (nästan enbart) icke förnyelsebara råvaror
  • Generellt lägre miljöpåverkan än alternativ avfallshantering

Nackdelar:

  • Främmande plastslag och föroreningar blandas nästan oundvikligen, vilket gör egenskaperna okända och försämrar de mekaniska egenskaperna.
  • Den tekniska livslängden decimeras vid varje återvinning.
  • Nya tillsatser blandas i.
  • Alla plaster kan inte återvinnas

Energiåtervinning[redigera | redigera wikitext]

Vid energiåtervinning förbränns plasten varvid man utvinner elkraft och värme för uppvärmning. Stor vikt läggs vid minimering av utsläpp (pga tillsatser eller grupper i kedjan såsom klor) samt restavfall i form av aska. Ett kg råavfall ger ca 11 MJ energi vid förbränning, vilket minskar elberoendet och deponeringen. Nämnas kan att ett kg polyeten nästan är likvärdigt med ett kg råolja.

Fördelar

  • Minskad deponering
  • Elkraft och värme
  • Tillvaratagande av energin från (nästan enbart) icke förnyelsebara råvaror

Nackdelar

  • Emissioner och restavfall
  • Materialet återvinns inte

Nedbrytning[redigera | redigera wikitext]

För att kunna bryta ned en plast tillverkas polymeren genom jäsning av kolhydrater med hjälp av en mikroorganism kallad Alcaligenes eutrophus. Processen är ny varför materialen blir mycket dyra. Ett material som är nedbrytbart är polyhydroxybutyrat (PHB). Materialen kan komposteras men även återvinnas och förbrännas (då bildas enbart koldioxid och vatten). Nedbrytbara plaster kan implanteras i kroppen utan att stötas bort för att långsamt lösas upp.

Fördelar

  • Inget oljeberoende
  • Ingen deponering
  • Helt nedbrytbar
  • Ingen miljöpåverkan vid nedbrytning
  • Mycket bra vid en livscykelanalys, LCA

Nackdelar

  • Dyrt material
  • Mekaniska egenskaper

Återvinning till monomer[redigera | redigera wikitext]

Dels kan sägas att tillverkningen av PET är reversibel och kan därför återvinnas till basråvara men även olefinmolekyler eller polymerer kan återvinnas genom pyrolys (även kallat krackning). Pyrolys innebär att polymeren delas upp i monomerer genom syrefri upphettning. De flesta plaster kan pyrolyseras men vissa är mer komplicerade och kan kräva mycket mer energi än vad som är lönsamt. En pyrolysanläggning måste vara mycket stor för att bli lönsam, varför detta ej sker i Sverige, utan transporteras till Nederländerna. Det finns en metod i Sverige under uppsegling som heter "Carbonize by Forced Convection" CFC, som effektivt återvinner polymerer till olja, gas och kol. CFC-processen är kostnadseffektiv och kräver lite energi.

Fördelar

  • Återvinning av material
  • Hyfsat bra vid LCA
  • Minskat oljeberoende

Nackdelar

  • Kräver mycket energi
  • Emissioner vid transport och pyrolys
  • Dyrt

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Becker & Bertilsson (2000) Polymera material - kompendium, Institutionen för polymera material, Chalmers tekniska högskola: Göteborg
  • Callister (1997) Materals Science and Engineering - An Introduction, John Wiley & Sons, Inc: USA
  • Klason & Kubàt (1978) Plaster - materialval och materialdata, Sveriges verkstadsindustrier: Stockholm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Plasticos Magonsa

Scandinavian Envirosystems