Politisk psykiatri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Med politisk psykiatri avses att psykiatrin ställs eller ställer sig till statsmaktens förfogande för att sortera ut politiskt oppositionella eller i övrigt oönskade delar av befolkningen.

Den hade sin blomstringsperiod under kalla krigets dagar då den användes som redskap i den ideologiska maktkampen inom och mellan länderna i Öst- och Västblocket omedelbart efter andra världskriget och fram till 1970-talet, men dess ursprung är förmodligen äldre.

Sovjetunionen[redigera | redigera wikitext]

Den politiska psykiatrin hade förberetts sedan många år i dåvarande Sovjetunionen. En samtida rapport från brittiska Amnesty International säger:[1]

”Politiskt oliktänkande spärras in på mentalsjukhuset Serbskijinstitutet i Moskva. Fångarna får ingen möjlighet att försvara sig i en rättegång utan ’undersöks’ av en politisk avdelning som kallas Speciella Diagnosdepartementet. Det innebär att ett antal politiska psykiatriker avgör om fången är så politiskt farlig att han bör spärras in”.

USA[redigera | redigera wikitext]

Den hade också förberetts under Joseph McCarthy -perioden i USA. I DN 7/12 1947 berättar professor Rylander, nyss hemkommen från studiebesök hos lobotomiexperter i USA, att denna metod visat sig "utmärkt för att bota kommunister".

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige bedrev försäkringsbolaget Folksam under slutet av sextiotalet den s.k. Mentalhälsokampanjen, som enligt kritikerna också inom arbetarrörelsen enbart gick arbetsgivarnas intressen tillmötes och särskilt riktade in sig på agiterande arbetare på arbetsplatserna.[2] Speciellt kritiserat blev "sociopatbegreppet" (som infördes av den amerikanske psykiatern Partridge på 1930-talet) när det skulle lanseras i Sverige. Med sociopati avsågs enligt en dåtida utredning en person som bland annat utmärkte sig för ”missriktad frihetslängtan”. Det utbröt en debatt om vådan av att sätta sjukdomsetiketter på sina politiska motståndare som gjorde uttrycket belastat och i fortsättningen olämpligt att använda. Numera brukas vanligen en mer neutral terminologi, exempelvis "dyssocial personlighetsstörning".[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Prisoners of Conscience in the USSR: Their Treatment and Conditions. Amnesty International, London 1975.
  2. ^ Christiansson m.fl: Konsten att dressera människor. Prisma, Sthlm 1969.
  3. ^ Dyssocial personlighetsstörning. DSM-IV, sid 645.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Alexeyeff, S.: Abuse of psychiatry as a tool for political repression in the Soviet Union. Medical Journal of Australia. 1976 Jan 31;1(5):122-3
  • Mindus, E.: Arbete och mental hälsa. Folksam/Tiden 1968.
  • Nycander, Svante: Avskaffa rättspsykiatrin. Bonniers 1970, s. 115.
  • Obotligt sinnesjuka kunna nu bli friska. Västerbottens Folkblad 1/11 1947.
  • Rylander G, Sjöqvist O. : Frontal lobotomi vid psykiska sjukdomstillstånd. Nord. Med. 1946;29:557-72.
  • Psykiatri i borgarklassens tjänst. Rådsmakt 3/1974.
  • Åmark, C.: Individ, personlighet och medmänsklig miljö. Folksam/Tiden 1968.
  • Myrdal, Jan: Du är inte klok som bråkar, säger beslutsfattarna. AB 14/9 1969. I: Skriftställning 3, Norstedts 1971, s. 50-52.