Pontus Grate

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Claes Georg Pontus Grate, född 5 november 1922 i München, är en svensk konsthistoriker och museiman. Han är son till skulptören och konstnären Eric Grate och gift med Elisabeth Grate, som driver Elisabeth Grate bokförlag.

Pontus Grate studerade konsthistoria vid Uppsala universitet på 1950-talet och disputerade 1959 på en avhandling om de franska konstkritikerna Gustave Planche och Théophile Thoré, Deux critiques d'art de l'epoque romantique Gustave Planche et Théophile Thoré. Grate blev docent samma år.

Grate anställdes 1954 vid Nationalmuseum. På 1960-talet var han under ett år gästprofessor i konsthistoria vid University of California, Berkeley. Åren 1969-1977 var han direktör för Svenska institutet i Paris och svensk kulturattaché; 1971-1977 var han också chef för Svenska kulturhuset där. Åren 1977-1988 återvände han till Nationalmuseum, först som föreståndare för målerisamlingarna och från 1982 fram till sin pension 1988 som museidirektör.

Han har skrivit artiklar och böcker om bland andra drottning Kristina, Henri de Toulouse-Lautrec, sin far Eric Grate, samt fransk 1700-talskonst, som han är specialiserad på. Grate har även översatt ett flertal böcker och artiklar från franska till svenska, bland annat verk av Anatole France, Jean Giono, Michèle Desbordes och Noëlle Châtelet.

Pontus Grate tilldelades 1995 Zibetska priset av Svenska Akademin.

Bibliografi i urval

  • 1978 - Eric Grate (tillsammans med Ragnar von Holten)
  • 1981 - Rumlande ryssar och tatarer
  • 1986 - Föreningen Nationalmusei vänner 75 år: gåvor 1961-1986
  • 1988-1996 - French paintings
  • 1998 - Från Ulriksdal till Bellmansro: konstnärer i Nationalstadsparken under 300 år (tillsammans med Eva Nordenson)
  • 1999- Toulouse-Lautrec och la Belle époque
  • 2005 - Eric Grate och antiken
Översättningar (urval)

Källor

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Pontus_Grate&oldid=27901921”