Anatole France

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anatole France Mottagare av Nobels litteraturpris 1921
Anatole France 1921.
Anatole France 1921.
Född Jacques Anatole François Thibault
16 april 1844
Paris i Frankrike
Död 12 oktober 1924 (80 år)
Saint-Cyr-sur-Loire i Indre-et-Loire i Frankrike
Yrke författare
Nationalitet fransk
Språk franska
Genrer prosa
Framstående verk Thaïs (1890)
Namnteckning
Signature Anatole France.gif

Anatole France, pseudonym för Jacques Anatole François Thibault, född 16 april 1844 i Paris, död 12 oktober 1924 i Saint-Cyr-sur-Loire, Indre-et-Loire, var en fransk författare. Han belönades han med Nobelpriset i litteratur 1921.

Thibault var son till bokhandlaren Noël Thibault. Denne hade under sina bibliografiska anteckningar redan använt namnet pseudonymen France, vilken sonen sedan återupptog. I faderns bokhandel, som huvudsakligen handlade med gamla sällsynta böcker, föddes den lille Anatoles läslust och där närdes den kärlek till studier och flydda tiders kultur, som sedan behärskade honom och var bestämmande för hans konstnärsbana. Såsom ”extern” följde han därpå undervisningen i Collège Stanislas, där han lade grunden till en synnerligen gedigen klassisk utbildning och en kärlek för antiken, som senare fått många uttryck i hans författarskap. Som student följde han någon tid undervisningen vid den berömda École des chartes.

Redan som 15-åring hade Thibault berättat den första av de legender som var hans förtjusning, nämligen La légende de Sainte-Radegonde, som utgavs i autografi på faderns förlag 1859. Hans första skrifter utgjordes av inledningen till franska klassiker, vilka han skrev för förläggaren Lemerres upplagor.

Anatole France porträtterad av Théophile Steinlen

Thibault fick framgång med en rad kvicka historiska pastischer i romanform, bland dem Thaïs (1890) och under 1890-talet var han en av Frankrikes och Europas mest lästa författare. Han blev medlem av Franska Akademien 1896 och mottog Nobelpriset i litteratur 1921.

Frances samtliga verk hamnade på Katolska kyrkans lista över bannlysta böcker, Index Librorum Prohibitorum. Hjalmar Söderberg var en av hans svenska översättare.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Le Crime de Sylvestre Bonnard (1881)
  • Le livre de mon ami (1885)
    • Min väns bok (anonym översättning, Den svenska familjejournalen, 1908)
    • Min väns bok (översättning Hugo Hultenberg, Björck & Börjesson, 1919)
  • Thaïs (1890)
    • Thaïs: en omvändelsehistoria från det gamla Alexandria (översättning Herman A. Ring, Ad. Johnson, 1891)
    • Thaïs (översättning E. Svanberg, Holmquist, 1922)
    • Thaïs (anonym översättning?, Svenska förlagshuset, 1926)
    • Thaïs (översättning Carl Olof Nyman, Sällskapet Bokvännerna, 1956)
  • L'etui de nacre (1892)
    • Pärlemorasken (översättning Karin Jensen, Norstedt, 1922)
  • La rôtisserie de la reine Pédauque (1893)
  • Le Luys rouge (1894)
    • Den röda liljan (översättning Hjalmar Söderberg, Beijer, 1902)
    • Den röda liljan (översättning A. Berg (Adil Bergström), Holmqvist, 1922)
    • Den röda liljan (översättning Eva och Axel Ahlman, Baltiska förlaget, 1928)
  • Le puits de Sainte-Claire (1895)
    • Sankta Klaras brunn (översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1922)
    • Vid den heliga Klaras brunn (översättning Ragnar Malmberg, Världslitteraturen, 1928)
  • Pierre Nozière (1899)
    • Pierre Nozière (översättning Hugo Hultenberg, Björck & Börjesson, 1922)
  • Clio (1900)
    • Klio (översättning M. von Platen, Hierta, 1906)
  • L'affaire Crainquebille (1901)
    • Crainquebille, Putois, Riquet och andra lärorika berättelser (översättning Karin Jensen, Hierta, 1904)
    • Crainquebille jämte andra noveller (översättning Birgit Hård af Segerstad, Le club polyglotte, 1949)
  • Histoire comique (1903)
    • En komedianthistoria (översättning Hjalmar Söderberg, Ljus, 1905). Ny utg. 1968 med titel Gyckelspel
    • Bakom kulisserna (översättning Oscar Nachman, Holmquist, 1914)
    • Bakom kulisserna (översättning E. S., 1922)
    • En komedianthistoria (översättning Thure Hansson, Världslitteraturen, 1928)
  • L'orme du mail (1897, L’Histoire contemporaine I)
    • Under almen (översättning Alma Faustman, Norstedt, 1905)
    • Under almen (anonym översättning?, Svenska förlagshuset, 1926)
  • Le mannequin d'osier (1897, L’Histoire contemporaine II)
    • Korgdockan (översättning Karin Jensen, Hierta, 1906)
    • Provdockan (översättning Karin Jensen, reviderad av Kerstin Ek och Göran Salander, Norstedt 1962)
  • L'anneau d'améthyste (1899, L’Histoire contemporaine III)
    • Ametistringen (översättning Karin Jensen, Hierta, 1906)
    • Ametistringen (översättning Karin Jensen, reviderad av Kerstin Ek och Göran Salander, Norstedt, 1962)
  • Monsieur Bergeret à Paris (1901, L’Histoire contemporaine IV)
    • Herr Bergeret i Paris (översättning Anna Beijer, Hierta, 1907)
    • Herr Bergeret i Paris (översättning Anna Beijer, reviderad av Kerstin Ek och Göran Salander, Norstedt, 1962)
  • Sur la pierre blanche (1905)
    • På den hvita stenen (översättning Karin Jensen, Hierta, 1905). Senare uppl. med titel På den vita stenen
  • L'île des Pingouins (1908)
  • Les sept femmes de la Barbe-Bleue et autres conte merveilleux (1909)
    • Riddar Blåskäggs sju hustrur och andra underbara berättelser (översättning Alma Faustman, 1910)
    • Pingvinön (översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1910)
  • Les contes de Jacques Tournebroche (1908)
    • Jacques Tournebroches berättelser (översättning Alma Faustman, Hierta, 1909)
  • Les dieux ont soif (1912)
    • Gudarna törsta (översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1912)
  • La révolte des Anges (1914)
    • Änglarnas uppror (översättning Pontus Grate, Tiden, 1958)
  • Le petit Pierre (1918)
    • Lille Pierre (översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1920)
    • Lille Pierre (översättning Hans Langlet, Världslitteraturen, 1928)
    • Lille Pierre (anonym översättning?, Vår bok, 1961)
  • La vie en fleur (1922)
    • I livets blomstringstid (översättning Karin Jensen, 1922)

Svenska samlingsvolymer m.m.[redigera | redigera wikitext]

  • Noveller i urval (översättning Hjalmar Söderberg, Gernandt, 1897)
  • Tal vid minnesstoden över Ernest Renan i Tréguier (översättning Hjalmar Lundgren, Verdandi, 1917)
  • Våra barn: tavlor från stad och land (anonym översättning?, Wessman, 1925)
  • Noveller (anonym översättning?, Norden, 1934)
  • Bokvännerna (Bibliophilie) (översättning Eyvind Johnson, teckningar av Karen Jacobsen, Wahlström & Widstrand, 1945)
Anatole France talar i anslutning till Dreyfusaffären.
Anatole France i arbete.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]