Anatole France
Anatole France  |
|
Anatole France 1921.
|
|
| Född | Jacques Anatole François Thibault 16 april 1844 Paris i Frankrike |
|---|---|
| Död | 12 oktober 1924 (80 år) Saint-Cyr-sur-Loire i Indre-et-Loire i Frankrike |
| Yrke | författare |
| Nationalitet | fransk |
| Språk | franska |
| Genrer | prosa |
| Framstående verk | Thaïs (1890) |
| Underskrift | |
 |
|
Anatole France, pseudonym för Jacques Anatole François Thibault, född 16 april 1844 i Paris, död 12 oktober 1924 i Saint-Cyr-sur-Loire, Indre-et-Loire, var en fransk författare. Han belönades han med Nobelpriset i litteratur 1921.
Thibault var son till bokhandlaren Noël Thibault. Denne hade under sina bibliografiska anteckningar redan använt namnet pseudonymen France, vilken sonen sedan återupptog. I faderns bokhandel, som huvudsakligen handlade med gamla sällsynta böcker, föddes den lille Anatoles läslust och där närdes den kärlek till studier och flydda tiders kultur, som sedan behärskade honom och var bestämmande för hans konstnärsbana. Såsom ”extern” följde han därpå undervisningen i Collège Stanislas, där han lade grunden till en synnerligen gedigen klassisk utbildning och en kärlek för antiken, som senare fått många uttryck i hans författarskap. Som student följde han någon tid undervisningen vid den berömda École des chartes.
Redan som 15-åring hade Thibault berättat den första av de legender som var hans förtjusning, nämligen La légende de Sainte-Radegonde, som utgavs i autografi på faderns förlag 1859. Hans första skrifter utgjordes av inledningen till franska klassiker, vilka han skrev för förläggaren Lemerres upplagor.
Thibault fick framgång med en rad kvicka historiska pastischer i romanform, bland dem Thaïs (1890) och under 1890-talet var han en av Frankrikes och Europas mest lästa författare. Han blev medlem av Franska Akademien 1896 och mottog Nobelpriset i litteratur 1921.
Frances samtliga verk hamnade på Katolska kyrkans lista över bannlysta böcker, Index Librorum Prohibitorum. Hjalmar Söderberg var en av hans svenska översättare.
Bibliografi [redigera]
- Sylvestre Bonnards brott (Le Crime de Sylvestre Bonnard) (1881)
- Min väns bok (Le livre de mon ami 1885)
- Thaïs: En omvändelsehistoria från det gamla Alexandria (Thaïs 1890)
- Drottning Gåsfot (La Rôtisserie de la Reine Pédauque 1893)
- Den röda liljan (Le Luys rouge 1894)
- Pierre Nozière (Pierre Nozière 1899)
- Klio (Clio 1900)
- Crainquebille, Putois, Riquet och andra lärorika berättelser (L'Affaire Crainquebille 1901)
- Bakom kulisserna, utkom 1968 som Gyckelspel (Histoire comique 1903)
- Under almen (L'orme du mail 1897, L’Histoire contemporaine I)
- Korgdockan (Le mannequin d'osier 1897, L’Histoire contemporaine II)
- Ametistringen (L'anneau d'améthyste 1899, L’Histoire contemporaine III)
- Herr Bergeret i Paris (Monsieur Bergeret à Paris 1901, L’Histoire contemporaine IV)
- På den hvita stenen (Sur la pierre blanche 1905)
- Pingvinön (L'île des Pingouins 1908)
- Gudarna törsta (Les Dieux ont soif 1912)
- Änglarnas uppror (La Révolte des Anges 1914)
- Lille Pierre (1920) (Le petit Pierre 1918)
- I livets blomstringstid (La Vie en fleur 1922)
- Bokvännerna, med teckningar av Karen Jacobsen (Bibliophilie)
Källor [redigera]
- France, kallad Anatole France i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1908)
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Anatole France.
- Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1921
- Nobelprize.org, Anatole France – Biografi
- Anatole France i Libris
Den här artikeln anses behöva faktamallen {{Författare}}.
|
|||||||||||||||||||
