Primal Scream

Från Wikipedia
Primal Scream
Primal Scream live i Southampton, England i november 2006.
BakgrundStorbritannien Glasgow, Skottland, Storbritannien
GenrerAlternativ rock, indierock, acid house, psykedelisk rock
År som aktiva1982–idag
SkivbolagCreation (1985–1987, 1987–2000)
Elevation (1987)
Sony Music (2000–2007)
B-Unique Records (2007–idag)
WebbplatsOfficiell webbplats
Medlemmar
Bobby Gillespie
Andrew Innes
Gary "Mani" Mounfield
Martin Duffy
Darrin Mooney
Barrie Cadogan
Tidigare medlemmar
Jim Beattie
Paul Harte
Jim Hunt
Denise Johnson
Duncan Mackay
Tom McGurk
Stuart May
Henry Olsen
Steve Sidelnyk
Gavin Skinner
Martin St. John
Toby Toman
Paul Mulraney
Robert "Throb" Young

Primal Scream är ett skotskt rockband som bildades 1982 och blev kända för att blanda indierock med elektronisk dansmusik. Bandets frontfigur är den tidigare The Jesus and Mary Chain-trummisen Bobby Gillespie. Med i bandet är även gitarristerna Andrew Innes och Robert "Throb" Young, tidigare Felt-medlemmen Martin Duffy på keyboards och den tidigare The Stone Roses-basisten Gary "Mani" Mounfield. På Primal Screams turnéer brukar även My Bloody Valentine-frontmannen Kevin Shields följa med som en extra gitarrist. Bandet upptäcktes och kontrakterades till det mytomspunna skivbolaget Creation Records av skivbolagsbossen Alan McGee.

Historia

Bandet bildades i Gillespies hemstad Glasgow 1982 och skivdebuterade 1987 med albumet Sonic Flower Groove. Detta album var kraftigt inspirerat av The Byrds, The Velvet Underground och psykedelia-influenser. Det självbetitlade andra albumet utkom två år senare och var också det 60-talsnostalgiskt men betydligt rockigare i soundet, inspirerat av MC5 och The Stooges, men fick dålig kritik och blev ganska snart bortglömt.

Hösten 1991 släpptes det tredje fullängdsalbumet, Screamadelica, vilket för evigt skrev in bandet i musikhistorien. Skivan kom när klubbkulturen var stor i England och albumets banbrytande korsning av klubbvänlig elektronisk dansmusik, rock-n-roll, soul och reggae gjorde att albumet numera av många anses vara en av den tidens viktigaste skivor. Det lyckade resultatet tillskrivs ofta samarbetet mellan Primal Scream och producenten och skivbolagsägaren Andrew "Lord Sabre" Weatherall. Weatherall producerade och framförallt remixade stora delar av skivan och tillförde dansmusiken till gruppens traditionellare rockiga ursprungsmaterial. Skivan blev en stor framgång med flera hitsinglar, som "Higher Than the Sun" "Loaded", "Come Together" och "Movin' on Up".

Det efterkommande albumet, Give Out But Don't Give Up, spelades in i Memphis och producerades av bland andra George Drakoulias, den inflytelserike 60- och 70-talsproducenten Tom Dowd och P-funk-frontmannen George Clinton. Detta album var en återgång till enkel boogie-rock-n-roll där influenserna till tidiga Rolling Stones var tydliga.

Diskografi

Studioalbum

Samlingar

Singlar

  • 1985 - "All Fall Down" / "It Happens"
  • 1986 - "Crystal Crescent" / "Velocity Girl"
  • 1987 - "Gentle Tuesday"
  • 1987 - "Imperial"
  • 1989 - "Ivy Ivy Ivy"
  • 1990 - "Loaded"
  • 1990 - "Come Together"
  • 1991 - "Higher Than the Sun"
  • 1991 - "Don't Fight It, Feel It"
  • 1992 - "Movin' on Up"
  • 1992 - Dixie-Narco EP
  • 1994 - "Rocks" / "Funky Jam"
  • 1994 - "Jailbird"
  • 1994 - "(I'm Gonna) Cry Myself Blind"
  • 1996 - "The Big Man and the Scream Team Meet the Barmy Army Uptown" (med Irvine Welsh och On-U Sound)
  • 1997 - "Kowalski"
  • 1997 - "Star"
  • 1997 - "Burning Wheel"
  • 1998 - "If They Move, Kill 'Em"
  • 1999 - "Swastika Eyes"
  • 2000 - "Kill All Hippies"
  • 2000 - "Accelerator"
  • 2002 - "Miss Lucifer"
  • 2002 - "Autobahn 66"
  • 2003 - "Some Velvet Morning" (med Kate Moss)
  • 2006 - "Country Girl"
  • 2006 - "Dolls (Sweet Rock and Roll)"
  • 2006 - "Sometimes I Feel So Lonely"
  • 2008 - "Can't Go Back"
  • 2008 - "Uptown"

Externa länkar