Progressiva partiet (Sydafrika)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Progressive Party, Progressive Reform Party och slutligen Progressive Federal Party var ett liberalt, progressivt parti i Sydafrika under som motsatte sig apartheidpolitiken. Partiet bildades 1959 och slogs 1975 ihop med det lilla Reform Party till Progressive Reform Party, och var därefter 1977-1989 verksamt under namnet Progressive Federal Party. Partiet bestod för det mesta av avhoppare från United Party och andra liberala grupper i Sydafrika. Partiet blev under det sena 1900-talet en stark opposition mot Nationalistpartiet och dess apartheidpolitik. Arvet från partiet förvaltades från 1989 av Demokratiska partiet, idag Democratic Alliance.

Historia[redigera | redigera wikitext]

När United Party (UP) förlorade makten till Nationalispartiet (NP) i valet 1948, så började partiet profilera sig mer som ett diffust missnöjesparti och med en klart konservativ politik. Under partikongressen 1959 röstade UP för att minska de olika icke-vitas betydelse i politiken i Sydafrika, vilket även var det regerande NP:s linje. Många liberaler inom partiet ogillade partiets politik i allmänhet och detta i synnerhet, och lämnade partiet för att bilda Progressive Party.

Denna grupp höll ett möte den 23-24 augusti hemma hos Helen Suzman, som senare skulle bli känd som en av landets ledande liberaler i kampen mot apartheid. 13 november 1959 höll partiet sin första kongress i Johannesburg. Gruppen bestod av 12 vita parlamentsledamöter från United Party. Jan Steytler, som var en f.d. ledare för UP i Kapprovinsen valdes till partiledare.

I valet 1961 förlorade alla partiets ledamöter utom Helen Suzman sina mandat och fram till 1974 skulle hon vara den enda parlamentsledamoten som företrädde partiet och det rena motståndet mot apartheidsystemet. I parlamentsvalet 1974 vann partiet slutligen sju mandat i kölvattnet av större internationellt tryck och sanktioner. 1975 gick PP ihop med den avhoppade UP-politikern Harry Schwarz' Reform Party och bildade Progressive Reform Party, från 1977 som Progressive Federal Party.

I valet 1977 erövrade PFP rollen som största oppositionsparti från det hopplöst reformerade New Republic Party (United Party), och cementerade denna nya ställning i valet 1981. Men under 1980-talet började Nationalistpartiet, pressade av internationella sanktioner och en allt mer våldsam motståndskamp från African National Congress, att genomföra begränsade reformer som luckrade upp en del av apartheidpolitiken. Detta mötte kraftigt motstånd inom partiet och PFP förlorade rollen som största oppositionsparti i valet 1987 till NP-utbrytarpartiet Konservativa partiet, som gick till val på en återgång till Apartheid i sin ursprungliga form.

1989 gick PFP ihop med andra liberala grupper och bildade Democratic Party men misslyckades återta sin tidigare ställning och förlorade ytterligare stöd i det första allmänna valet 1994. Under Tony Leons ledning vann partiet dock snabbt mark efter detta och etablerade sig som det största oppositionspartiet i valet 1999. DP upphörde 2000 då det ingick samarbete med det reformerade "Nya Nationalistpartiet" (NNP) och bildade Democratic Alliance, till idag största oppositionsparti i Sydafrika. NNP bröt sig ur alliansen 2001 för att istället närma sig ANC, men DA valde ändå att behålla den nya partinamnet.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

PFP var ett liberalt parti, som på grund av olika apartheidlagar endast bestod av personer ur den vita folkgruppen i Sydafrika. I början av 1960-talet talade partiet inte om systemet "en person - en röst" och förespråkade istället olika system och tester som skulle garantera ett rättvist valsystem. Under 1970-talet började partiet på allvar vinna mark och samtidigt förespråka förhandlingar om demokratiska fri- och rättigheter för alla medborgare i Sydafrika.

Partiet förespråkade federalism och de olika bantustanernas rättigheter. Partier var starkt emot apartheid och motsatte sig kraftigt de olika lagarna som försvårade livet för de icke-vita i Sydafrika.

Under det sena 1970- och tidiga 1980-talet fick PFP omkring 20% av rösterna från vita väljare. Rösterna kom till största del ifrån liberala engelsmän och ett fåtal afrikaaner. Eftersom värderingarna och åsikterna förändrades bland de vita sydafrikanerna, tilltalade PFP dessa.

Se även[redigera | redigera wikitext]