Protestantiska kyrkogården

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Målning av Protestantiska kyrkogården i Rom med Cestiuspyramiden i bakgrunden
Cimitero acattolico di Roma, en griftegård för icke-katoliker i Rom.

Protestantiska kyrkogården är sedan 1700-talet en griftegård för icke-katoliker i Rom.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

"Protestantiska kyrkogården", som den benämns på svenska, heter på italienska Cimitero acattolico di Roma, vilket ordagrant betyder "griftegård för icke-katoliker". Det finns ett kapell på platsen men ingen kyrka, vilket ytterligare understryker karaktären av just griftegård.

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Den ligger bredvid den förkristna Cestiuspyramiden i södra delen av Roms centrum. Platsen består av två avdelningar. Den gamla avdelningen vid Cestius pyramid tillkom på 1700-talet. Dessförinnan begravdes icke-katoliker vid Muro Torto mellan Monte Pincio och Villa Borghese. Den nya delen av griftegården tillkom längs den Aurelianska muren efter klagomål om platsbrist från de engelska och preussiska regeringarna 1822.[1] Över huvudingången står det RESVRRECTVRIS, vilket på latin betyder ”För dem som skall uppstå”.

Kända personers gravar[redigera | redigera wikitext]

De mest kända gravarna tillhör de engelska poeterna John Keats (1795–1821) och Percy Bysshe Shelley (1792–1822). Den senare bekände sig inte till någon trosform, inte heller till protestantism, utan var ateist. Även den kände italienske kommunisten Antonio Gramsci (1891-1937) är begravd här.

Griftegården var stängd för nya begravningar från mitten av 1900-talet, men ett undantag gjordes våren 2001, då den amerikanske beatpoeten Gregory Corso (1930-2001) på begäran begravdes här vid foten av den beundrade kollegan Shelleys grav. Corso var katolik, men ett undantag gjordes även för detta.

Begravda svenskar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Beck-Friis, Johan, Protestantiska kyrkogården i Rom: konstnärernas och poeternas kyrkogård. Malmö: Allhems förlag 1956.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bildt, C: "Svenska minnen och märken i Rom", s 302. P.A. Norstedt & söners förlag, 1900

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]