Restitutionsediktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Restitutionsediktet

Restitutionsediktet var en förordning som utfärdades den 6 mars (n.s.) 1629 av den tysk-romerske kejsaren Ferdinand II varigenom den katolska tolkningen av religionsfreden i Augsburg år 1555 fastslogs som gällande rätt och formerna för att beivra överträdelserna mot freden bestämdes.

Till följd såväl av de framgångar som vunnits av den katolska sidan under kriget, som de processer som väckts angående indragna kyrkotillgångar, hade de katolska kurfurstarna redan år 1627 yrkat på ett utslag som kunde utgöra rättesnöre i de olika fallen och i oktober 1628 avgav rikshovrätten ett utlåtande, som lades till grund för den kejserliga förordningen. Ediktet förklarade att det andliga förbehållet[Not 1] var rättsligt giltigt och att protestanter följaktligen inte fick inneha biskopsdömen, prelaturer och liknande kyrkliga ämbeten, att riksmedelbara kloster, stift och prelaturer, som efter Passaufördraget indragits av landfurstarna, skulle återställas, samt att religionsfreden endast gällde för de protestanter, som anslutit sig till den Augsburgska bekännelsen, alltså ej för reformerta protestanter.

För de mål som följde av ediktet förordnades särskilda processformer: efter ett summariskt förhör inför kejserliga kommissarier skulle dom genast fällas och därpå exekutionen utföras.

Genomförandet av restitutionsediktet skulle ha medfört ett dråpslag för protestantismen, för även dess lutherska gren, vars existensberättigande erkändes, skulle genom restitutionen av de av ediktet berörda riksomedelbara och riksmedelbara kyrkliga områdena ha förlorat den territoriella grundvalen för sin ställning i riket. För de katolska furstehusen öppnades lysande utsikter till maktutvidgning, som fullföljdes under inbördes tävlan. Gustav II Adolfs uppträdande i Tyskland avbröt den territoriella revolutionen. Genom Pragfreden år 1635 avstod kejsaren tills vidare från genomförandet av restitutionsediktet och Westfaliska freden år 1648 föreskrev att de kyrkliga områden som var sekulariserade före år 1624 inte skulle återlämnas till den katolska kyrkan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Andliga förbehållet (lat. Reservatum ecclesiasticum, ty. Geistlicher vorbehalt), var en till katolska kyrkans förmån, i Augsburgsfredsslutet 1555 införd bestämmelse att varje andlig furste inom Tyska riket, som övergav den katolska kyrkan, skulle förlora sitt stånd och sitt ämbete.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]