Robert Dicksons stiftelse

Från Wikipedia
Version från den 9 januari 2016 kl. 18.45 av Ymer (Diskussion | Bidrag) (korr)
En av de byggnader som stiftelsen äger ligger på Västra Skansgatan i Haga

Robert Dicksons stiftelse är en svensk bostadsstiftelse som bildades i Göteborg 1860[1] på initiativ av Robert Dickson (1782-1858). Stiftelsen är fortfarande aktiv och har 900 hyreslägenheter.

Historia

Den 12 mars 1847 utlystes en allmän rådstuga till den 9 april samma år. Rådstugan skulle yttra sig med anledning av att en fråga hade väckts om anskaffande av bostäder mot billig hyra för mindre bemedlade personer bland arbetsklassen. Handlanden E.G. Lindström stod bakom frågan, och utvecklade sina synpunkter i ett längre anförande (utdrag): "Att välgörenheten, såväl den allmänna som den enskilda, icke saknas inom vårt samhälle, visar dagligen erfarenheten, äfvensom de flere inrättningar vi äga till mildrandet af eländet" ... "Att fattigdomen inom den arbetande klassen på ett förvånande sätt tilltagit, torde icke af någon, som fästat uppmärksamhet därvid, kunna nekas, äfvensom att detta förhållande ger anledning till allvarsamma bekymmer för framtiden" ... "En arbetskarl, som, åtminstone vid sin första bosättning, önskar att kunna bereda sig någon trefnad, genom att bebo ett skäligen snyggt rum, får, för erhållande af ett sådant, betala en tredjedel och därutöfver af månadsförtjänsten i hyra."[2]

Enhälligt beslöts att tillsätta en 5-mannakommitté. Ledamöter i denna blev: handlanden Lindström, grosshandlare L. Bergman, C.J. Kjellberg och M.S. Warburg samt doktor C. Heinemann. Deras utredning blev klar den 18 juni samma år, och bestod i ett antal alternativ. Vid en ny rådstuga den 9 juli 1847 beslöts att bilda en styrelse, bestående av: rådman G.J:son Billqvist, grosshandlaren P. Hammarberg, handlandena E. Melin och E. Koch samt viktualiehandlaren B. Rydgren. Styrelsen fick nu i uppdrag att på den tomt, som senare benämndes n:o 66 i Västra Haga, låta uppföra ett antal trähus för ändamålet. Finansieringen löstes genom att enskilda personer tecknade ett 4%-igt obligationslån till staden på 75 000 riksdaler riksgäldssedlar, vilket skulle vara "från långifvarnes sida ouppsägbart."[3]

Den 17 december 1847 fastställde först magistraten ritningar för två olika slags hus, ritade av stadsarkitekten Heinrich Kaufmann. Dock ansåg Kaufmann snart därefter att ritningarna var "mindre ändamålsenliga," och fick i uppdrag att komma med ett nytt förslag. Detta kom att omfatta 10 eller 11 mindre hus med fyra lägenheter i varje. Styrelsen godkände det nya förslaget, vilket även allmän rådstuga den 13 april 1848 gjorde. I juli 1849 stod de 10 envåningshusen klara och uthyrda (revs 1896). Då ytterligare hyresansökningar från 39 hushåll kommit in, begärde styrelsen därför att en ny tomt skulle anvisas för uppförandet av fler hus. Genom beslut den 14 augusti 1849 upplät därför stadens drätselkommission för ändamålet fastigheten n:r 49 i Nya Haga. Dessa hus stod klara i november 1850, två större trähusbyggnader med 40 lägenheter.[4]

Den 22 februari 1856 hölls en ny allmän rådstuga med anledning av ett erbjudande om en donation på 100 000 riksdaler riksmynt för uppförande av arbetarebostäder, från "en person, som vill förblifva okänd". Erbjudandet presenterades genom Charles Dickson till styrelsen för arbetarebostäder i Göteborg. Samtidigt utökades styrelsen till sex ledamöter, då Dickson med stor acklamation valdes in.[5] Ur protokollet:

"...i första rummet till uppförande af arbetarebostäder och sedermera till och beredande af andre nyttiga och behöflige inrättningar eller anläggningar till arbetsklassens förmån."

Borgerskapets äldste och drätselkommissionen behandlade den 4 april 1856 inför magistraten en skrivelse från styrelsen om anvisande av fria tomter "för ett så stort antal hus, som en längre följd af år skola, genom afkastningens användande till ytterligare byggnader, kunna komma att uppföras." Den 16 maj överläts till styrelsen tomtmark inom två kvarter, mellan Nya Allén och Nygatan samt Kaponiergraven och Landsvägsgatan i Västra Haga.[6]

Genom donationer under 1850-talet av Robert Dickson och dennes söner på sammanlagt 330 000 riksdaler riksmynt, kunde nya bostäder uppföras; sex tvåvånings trähus i Haga 1857 samt åtta tvåvånings stenhus 1859; fyra tvåvånings stenhus i Majorna 1858 och fyra tvåvånings stenhus i Västra Brandtdala 1870. På ett gemensamt möte med styrelserna för arbetarebostäderna och Carl Johans församling, klubbades ett förslag till en stiftelse med namnet Robert Dicksons stiftelse, vilket godkändes av Kungl Maj:t 31 juli 1860.[7]

År 2009 kom Länsstyrelsen med kritik mot stiftelsen och menade att den inte följer sina egna stadgar. I lägenheterna ska bo ”mindre bemedlade personer från arbetarklassen”, men någon sådan prövning gjordes inte längre.[8]

Källor

  1. ^ Rinman (1914), s. 12 samt Göteborgs kommunalkalender 1961, s. 289.
  2. ^ Rinman (1914)
  3. ^ Rinman (1914)
  4. ^ Rinman (1914)
  5. ^ Rinman (1914)
  6. ^ Rinman (1914)
  7. ^ Göteborgs kommunalkalender 1961. Göteborg: Stadskansliet. 1961. sid. 289. Libris 8260425 
  8. ^ ”Bostadsstiftelse följer inte reglerna”. Sveriges Radio. 8 maj 2009. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=2820496. Läst 27 september 2015. 
  • Rinman, Thorsten (1914). Robert Dicksons stiftelses arbetarebostäder. Göteborg: Schéel & Sjögrens. Libris 1638647 
  • Robert Dicksons stiftelse: dess byggnadshistoria 1856-1998, om bostadsstiftelsens tillkomst och utveckling, Jan Westergren, Robert Dicksons stiftelse, Göteborg 1998 ISBN 91-630-7496-6, s. 6.

Vidare läsning

  • Westergren, Jan (2005). Robert Dicksons stiftelse : hus och hyresgäster 1858-1918. Göteborgs universitet, Inst. för miljövetenskap och kulturvård. Libris 10230612 

Externa länkar