Majorna
Från Wikipedia
- Majorna är även en by i Korsholms kommun, Finland.
Majorna är en stadsdel i västra Göteborg. Enligt modern administrativ indelning, är Majorna ett av fyra primärområden i stadsdelsområdet SDN Majorna.
Innehåll |
[redigera] Beskrivning
Stadsdelen består till största delen av bostadskvarter men vid hamnen och dess närhet finns en del utpräglade kontors- och näringsverksamheter. Området längs hamnen är drygt hundra meter brett och avskärmas från resten av Majorna genom Oscarsleden. Området mellan Oscarsleden och älven utgör på så sätt ett sammanhängande område längs hela södra älvstranden som har mer gemensamt med hamnen än med Majorna. Från öster ligger först Masthuggskajen med Stena Lines Danmarksterminal, Stigbergskajen varifrån Amerikabåtarna avgick förr, Göteborgs fiskhamn, Majnabbehamnen med Stena Lines Tysklandsterminal och sedan Klippan.
Ett kvarter innanför Oscarsleden går Karl Johansgatan där mycket av Majornas näringsverksamhet finns samlad. Karl Johansgatan har sitt ursprung i den gamla vägen, Allmänna vägen, mellan Älvsborgs slott och Göteborg, sträckningen genom Majorna kallas för Hängmattan då den går i en sänka från Stigbergstorget i öster ner till Kaptensgatan och sedan upp igen till Chapmans torg i väster. I Hängmattan går spårvägen från centrum och västerut. Främst är det Långedragslinjen som går där men även vagnar som skall till eller skall sättas ut i trafik från Vagnhallen Majorna går där. Spårvägen förgrenar sig vid Stigbergstorget så att det förutom i Karl Johansgatan även finns en linje som går söderut i Bangatan förbi Majvallen, vidare på Ekedalsgatan till Kungsladugård. Bangatan anses vara gränsen mellan Majorna och Masthugget.
Innanför Karl Johansgatan sprider sig bostadskvarteren längs de sluttande sidorna upp mot de omgivande åsarna: Stigberget i öster som övergår i Slottskogen; Godhemsberget i söder och Gråberget i väster.
[redigera] Namnet
Majorna omnämns 1652 i samband med en enkel bebyggelse strax öster om Älvsborgs slott, men redan 1637 förekommer det något oklara namnet "Magere". De först omtalade bosättare som byggde sina hus här var finska sjömän och estniska soldater, och deras ord i pluralisform för "koja, litet hus, logi, härbärge" är "maja", vilket genom etymologisk förvanskning ombildats till "Majorna". Ordet förekommer även som lånord i äldre svenska och ännu i finlandssvenska (exempelvis "fiskaremaja"). Andra förekommande varianter är Mayer, Mayerne, Mayorne, Maijorna och Majera.
Fler uttolkningar är; sanka ängsmarker efter ordet maderna, inseglingsmärke efter uttrycket ta maj eller mej eller som Älvsborgs fästnings och Älvsborgs kungsladugårds avskrädesplats efter ordet mag eller mög.[1] År 1652 fanns det sammanlagt 18 personer mantalsskrivna i Majorna, varav 11 var män med yrken som: timmerman, skräddare, bösseskyttar och en kock.[2]
[redigera] Historia
Majornas ursprungliga bebyggelse går att spåra till de sju hus som var uppförda på ett område som idag motsvarar Jaegerdorffsplatsen, eller strax norr om.[3] Området kallades för "Lera" långt in på 1900-talet.[4]
Majorna var en del av markerna som hörde till kungsladugården på Älvsborgs slott och blev en del av Göteborg den 1 januari 1868 då hela kungsladugården överfördes från staten till Göteborgs stad. Dessförinnan stod Majorna under stadens polismyndighet, men tillhörde i kyrkligt hänseende Örgryte. Majorna var förr en klassisk arbetarstadsdel, men hyser nu en mer blandad befolkning. Bebyggelsen utgörs dock fortfarande till stor del av så kallade landshövdingehus. Innan landshövdingehusen byggdes bestod Majorna av oplanerad träbebyggelse, rester av detta finns kvar i Kulturreservatet Gathenhielm.
Majorna är traditionellt indelat i fyra rotar. Stadsdelen avgränsas av Göta älv i norr; Barlastgatan, Stigbergsliden, Stigbergstorget, Bangatan, Slottsskogen i öster, Ekedalsgatan, Slottsskogsgatan, Klippan till Göta älv. Majorna är en så stor stadsdel att den i kommunens indelning är fördelad på två primärområden: Majorna och Stigberget.
Det fanns en fyr på Gråberget, i folkmun kallad "Långemossens fyr" eller "Gråbergsfyren". Det officiella namnet var "Carnegieska Bruket övre". Den bildade, tillsammans med fler fyrar, en enslinje för sjöfarande som gick in i Göteborgs hamn. Fyren uppfördes 1880 och ersattes 1967 av en 36 meter hög järnkonstruktion, som numera är borta.[5]
[redigera] Utbildning
- Karl Johansskolan - stod klar 1925 och ritades av göteborgsarkitekten Erik Gunnar Asplund. Den är en grundskola med 630 elever (2007), och ligger vid Amiralitetsgatan.[6]
[redigera] Diverse
- Skiljostenen även Klåvstenen var en 1,8 meter hög, gammal gränssten på platsen för nuvarande Stigbergsliden 14, som skulle markera gränsen mellan Göteborg och dåvarande Örgryte landskommun (den del av Örgryte som utgjordes av Carl Johans församlings geografiska domäner införlivades med Göteborg 1868). Stenen sprängdes bort på 1860-talet då Stigbergsliden skulle läggas om.[7]
[redigera] Händelser i Majorna - kronologi
1600
- 1660 - grundades Gamla varvet.
1700
- 1700 - anlades Nya Varvet.
- 1706, 28 juni - 1706 den 28 juni besökte den lärde teologen Erik Benzelius d.y. Göteborg, och bjöds på en tur till Nya Älvsborg.[8]
- 1717 - överfördes Gamla Varvet till Lars Gathenhielm.
- 1722 - lät Ingela Gathenhielm uppföra det repslageri som fått ge namn åt Bangatan i Majorna.
- 1723 - ansökte direktör Jacob von Utfall (1715-1791) om att få bygga en väderkvarn i Majorna, och 1724 fick han köpa hela det område som kallades Hästhagen. På det som blev Sågberget byggde han sin "Wädersåg".
- 1732, 9 februari - den förste ostindieferaren, Fredericus Rex Sueciae, avseglar till Canton. Fartyget återkom i augusti 1733.
- 1762 - inleds industrialiseringen av Klippanområdet genom att köpmännen Peter Bagge och Samuel Schulz fick tillstånd att anlägga ett glasbruk vid Älvsborg. Bruket flyttades 1803.
- 1774 - ansökte Carl Bagge och Chapman om att få anlägga ett varv i Majorna. Det fick namnet Wikens Varv.
- 1775 - Sjömagasinet uppförs, och 1804 gjordes det om till tygbod.
- 1790 - Mariebergs kyrka byggdes, belägen vid begravningsplatsen med samma namn (invigd 1787).
- 1793, 1 augusti - Fattigfriskolan i Mariebergs annexförsamling instiftades, med plats för 30 elever.[9]
1800
- 1805 - fick Jonas Klint tillstånd att bygga ett repslageri, beläget vid nuvarande Slottsskogsgatan.
- 1813 - köpte staden Ostindiska Kompaniet med hamnegendomen vid Klippan och hälften av Ostindiska huset.
- 1820 - elden kom lös vid Gamla Varvet. Mariakyrkan och flera andra byggnader, brann ned.
- 1821 - anlade Carl Fredrik Kjellberg ett segeldukväveri vid Majnabbe.
- 1824 - lades grundstenen till Carl Johans kyrka.
- 1826, 3 december - Carl Johans kyrka invigs, efter ritningar av major Fredrik Blom, Stockholm.
- 1850 - en brand rasar och ett tiotal hus i området "Fyrkanten" vid Stigberget omfattas.
- 1859 - 71 hus och ett antal gårdsbyggnader eldhärjas
- 1860 - befolkningen uppgår till 8 894 personer.
- 1862 - 29 augusti - Majornas tvåklassiga elementarläroverk invigs, beläget vid Djurgårdsgatan.
- 1862 - en storbrand gör 363 personer hemlösa
- 1864 - Majornas första gasverk för gatubelysning startar vi korsningen mellan Såggatan och Karl Johansgatan, verksamheten pågår till 1879 då Göteborgs gasverk tar över.
- 1868, 1 januari - Majorna införlivas med Göteborgs Stad.
- 1875, 15 maj - i en liten lokal vid Surbrunn, vid Järntorget, öppnas ett "läsrum för sjömän" det som skulle komma att bli Sjömanskyrkan som idag ligger vid Stigbergstorget.
- 1886 - Majornas flickskola invigs, vid Karl Johansgatan 16. Arkitekt var C Fahlström, och slutkostnaden 118 700 kronor.[10]
- 1887 i februari - På Gråbergsgatan bodde "Grågubben" Carl Johan Wetterlind, som i samband med en belägring sköt ihjäl flera personer. Händelsen blev känd i hela landet som det "Wetterlindska dramat".[11]
- 1895 - vid Karl Johansplatsen uppförs ett nytt läroverk, Västra Realskolan, för 500 elever.
1900
- 1910, 17 september - Stigbergskajen invigs. Arbetet påbörjades i maj 1906. Kostnad, drygt 1 miljon kronor.[12]
- 1916, 5 mars - ett stort ras drabbade Stigbergskajen, då ett cirka 8 000 m² stort område rasade ner i älven och skapade en stupkant på 8 meter.[13]
2000
[redigera] Kända personer
- Kent Andersson, skådespelare. Född och uppväxt i Rambergsstan på Hisingen. Bodde sina sista år i Majorna.
- Arne Hegerfors, sportkommentator född i Majorna.
- Lars Brandeby, skådespelare.
- Frank Baude, murare, kommunistisk politiker.
[redigera] Bilder
 Majornas vuxengymnasium, sommaren 2000. |
 Göteborgsvy från tornet vid Sjöfartsmuseet i Majorna |
 Skulpturgruppen Ett segelfartyg sover i hamnen av skulptören Bianca Maria Barmen på Stigbergstorget. |
 Gathenhielmska reservatet sett från Djurgårdsgatan |
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ Göteborg före grävskoporna, Robert Garellick 2002 s.94 + s.95
- ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II - ortnamnen på Göteborgs Stads område, Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1925 s.32
- ^ Det forna Majorna, Axel Rosén 1940 s.14 (Kiettel Klassons karta 1655)
- ^ Gamla majpojkars förbunds skriftserie I, Axel Rosén (Red.) 1938 s.27
- ^ Föreningen Gamla Majgrabbar 35 år, 1952-1987, utgiven av Gamla Majgrabbar, Göteborg 1987 s.28
- ^ Karl Johansskolan, red. Lars Olson, Stadsdelsförvaltningen Majorna, OFTA grafiska, Göteborg 1992
- ^ Det gamla Göteborg - staden i väster, Första delen, C R A Fredberg (1921), Facsimile med omfattande tillägg, 1977, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s.831
- ^ Majorna - en resa genom fem sekel, Gösta Carlsson 2007 ISBN 978-91-975789-1-2
- ^ Örgryte och Majornas gamla skolor, Oscar Jonsson 1978 s.8
- ^ Göteborgs donationer - Göteborgs Jubileumspublikationer XII, Axel Ramm 1923 s.46-47
- ^ Sällsamheter i Göteborg, Sven Schånberg 1985 s.109-110
- ^ Millennium - årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven av Göteborgs-Posten 1999 s.123
- ^ Millennium - årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven av Göteborgs-Posten 1999 s.135
[redigera] Källor
- Kulturminnen i Majorna, En vägvisare till några sevärdheter Elof Lindälv, Majornas Rotaryklubb, Göteborg ca 1972
- Göteborg, Richard Holmström/Stig Roth 1960 s.64
- Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Ralf Scander/Agne Rundqvist m.fl 1982
- Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001
