Systemisk lupus erythematosus
| Systemisk lupus erythematosus (SLE) | |
| Klassifikation och externa resurser | |
| ICD-10 | L93. , M32. |
|---|---|
| ICD-9 | 710.0 |
| OMIM | 152700 |
| DiseasesDB | 12782 |
| MedlinePlus | 000435 |
| eMedicine | med/2228 emerg/564 |
| MeSH | engelsk |
Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en kronisk reumatisk sjukdom som i princip kan drabba alla organ i kroppen. SLE har ett klassiskt kännetecken. Lupus erythematosus betyder ”rött vargbett” (Lupus är latin för "varg") och syftar på det röda, fjärilsformade utslaget över näsan och kinderna, men det är långt ifrån alla med SLE som utvecklar fjärilsutslaget. Vid SLE blir immunförsvaret av okänd orsak hyperaktivt och attackerar den egna vävnaden. Det finns en ökad förekomst av cirkulerande antikroppar. Nio av tio drabbade är kvinnor och sjukdomen drabbar alla åldrar. Solljus, genetiska faktorer och östrogen ökar sjukdomsrisken.
Innehåll |
[redigera] Symptom
Ofta börjar sjukdomen med ledsmärtor, artrit, förstorade lymfkörtlar, njurpåverkan, muskelsmärtor och illamående. Symptomen beror på vilket organ eller annan vävnad som är drabbad. Njurar, hjärta (perikardit), lunga (pleurit), centrala nervsystemet och blodkärl är organ som kan vara angripna. Hud, leder, muskler och benmärg kan också vara angripna. Sjukdomen är i perioder värre och i perioder bättre. Raynauds fenomen kan finnas. Sjukdomen kan också förekomma tillsammans med Sjögrens syndrom.
[redigera] Diagnostiseringskriterier
- Utslag i ansiktet på kinder och näsben ("fjärilsutslag")
- Diskoid lupus (ett ofta lokalt och avgränsat utslag)
- Fotosensibilisering, nytillkommen överkänslighet för solsken
- Oförklarliga småsår i mun och nässlemhinna
- Ledsmärtor och inflammationer
- Inflammation i lungsäck eller hjärtsäck
- Njursjukdomar
- Symptom från nervsystemet
- För lågt antal celler i blodet (röda eller vita blodkroppar eller blodplättar)
- Påvisande av vissa reumatiska faktorer i blodet, vilka utgörs av autoantikroppar mot kroppens egna celler (anti-DNA, Sm-antigen eller anti-fosfolipid)
- Påvisande av antinukleära antikroppar (ANA)
[redigera] Behandling och prognos
SLE behandlas traditionellt med en kombination av läkemedel, såsom antimalarialäkemedel, immundämpande läkemedel, steroider och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Sen 2011 finns behandlingar utvecklat speciellt mot SLE. Det verkningsamma ämnet hämmar sjukdomsaktiviteten, dvs. immunförsvarets förstörelse av den egna vävnaden.
Den största hälsofaran är infektionssjukdomar, som förvärras av det undertryckta immunsystemet. Sjukdomen är i allmänhet lindrigare för kvinnor med mens och för äldre, i synnerhet de som får diagnosen efter 60 års ålder. Om glomerulonefrit föreligger är prognosen sämre.
