Sante Rufina e Seconda

Sante Rufina e Seconda
Kyrka
Exteriören.
Exteriören.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santa Maria in Trastevere
Plats Via della Lungaretta 92B
Sante Rufina e Seconda (nummer 1171 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Övriga avbildade kyrkobyggnader: 1143) San Crisogono, 1156) Sant'Agata in Trastevere, 1169) Sant'Apollonia och 1170) Santa Margherita.
Sante Rufina e Seconda (nummer 1171 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Övriga avbildade kyrkobyggnader: 1143) San Crisogono, 1156) Sant'Agata in Trastevere, 1169) Sant'Apollonia och 1170) Santa Margherita.
Sante Rufina e Seconda (nummer 1171 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Övriga avbildade kyrkobyggnader: 1143) San Crisogono, 1156) Sant'Agata in Trastevere, 1169) Sant'Apollonia och 1170) Santa Margherita.

Sante Rufina e Seconda är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt de heliga martyrerna Rufina och Secunda. Kyrkan är belägen vid Via della Lungaretta i Rione Trastevere och tillhör församlingen Santa Maria in Trastevere.[1]

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans första dokumenterade omnämnande återfinns i en bulla promulgerad av påve Calixtus II den 7 juni 1123, i vilken den uppräknas bland filialerna till kyrkan Santa Maria in Trastevere.[2] Kyrkan förekommer i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sce. Rufine.[3] Kyrkan nämns även i Il catalogo Parigino (1230) som s. Rufina trans Tiberim[4] och i Catalogo di Torino (1320) som Ecclesia sancte Rufine.[5]

Enligt traditionen uppfördes kyrkan på platsen för ett hus som tillhörde Asterius, far till Rufina och Secunda.[6] De två led martyrdöden i Silva Nigra (dagens Selva Candida) nordväst om Rom år 257 e.Kr.

Kyrkan miste sin församlingsrätt i början av 1500-talet och överläts åt spanska mercedarier 1569.[7] År 1611 förlänade påve Paulus V kyrkan åt en av Francesca Montioux reformerad gren av ursulinorden, som lät uppföra ett kloster.[8] Montioux hade kommit till Rom för Jubelåret 1600 och grundade klostret för medellösa flickor, vilka ämnade leva avskilt men inte hade intentionen att gå i ständig klausur och inte hade möjlighet att avlägga eviga löften som nunnor. I början av 1700-talet genomfördes omfattande ombyggnadsarbeten av kyrkan och klostret.[8] Kyrkans medeltida absid nedrevs och kyrkan inkorporerades i själva klosterbyggnaden.

Under den franska ockupationen omkring år 1800 hade nunnorna decimerats i antal och 1833 överläts institutionen av påve Gregorius XVI åt Jesu heliga hjärtas kongregation,[9] Société du Sacré-Cœur de Jésus, grundad av Madeleine-Sophie Barat, vid Santissima Trinità dei Monti. Denna kongregation lät 1843 uppföra ett nytt kloster och en ny kyrka i norra Trastevere, Sacro Cuore di Gesù a Villa Lante.[10]

Sedan 1917 innehas kyrkan Sante Rufina e Seconda av Barmhärtighetssystrarna av Jungfru Marie Obefläckade Avlelse, Suore di Carità dell'Immacolata Concezione d'Ivrea, en organisation grundad 1806 av Antonia Maria Verna (1773–1838), saligförklarad 2011.[11]

Mellan 1973 och 1974 företogs en övergripande restaurering, under vilken interiörutsmyckningen avlägsnades. Ytterligare en restaurering ägde rum mellan 1989 och 1991.[12]

Kyrkans exteriör[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan har inte någon egentlig fasad, då den är inlemmad i klosterbyggnaden. Kampanilen med fyra våningar är från 1100-talet.[12][13]

Kyrkans interiör[redigera | redigera wikitext]

Interiören är en treskeppig emporbasilika med fyra par kolonner. Tre av dessa är av cipollino. Kyrkans högaltare, konsekrerat 1974, vilar på en romersk cippus av carraramarmor. Framsidan bär inskriften:[14]

RELIQVIE SS M
RVFINAE ET SECVNDAE

Bakom högaltaret hänger ett krucifix i trä. Höger sidoaltare är invigt åt de heliga Rufina och Secunda och har en liten oval 1700-talsmålning som föreställer de båda martyrerna. Det vänstra sidoaltaret är invigt åt den saliga Antonia Maria Verna. Över detta hänger en oval målning som framställer den saliga. I höger sidoskepp finns ett monument över Francesca Montioux, med ett porträtt samt polykrom marmordekoration. Monumentet i vänster sidoskepp är rest över Bianca Maria Neri, som avled i klostret 1697.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Kuhn-Forte, Brigitte (1997) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms. 4. Band, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms. Die Kirchen von Trastevere. Purkersdorf: Verlag Brüder Hollinek. ISBN 3-85119-266-4 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]