Roms kyrkor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Roms kyrkor (italienska Le chiese di Roma) uppgår, med förorter inräknat, till drygt 900 stycken i antal. Rom är således världens kyrktätaste stad.

Stadens fyra så kallade patriarkalkyrkor är San Pietro in Vaticano, San Giovanni in Laterano, Santa Maria Maggiore och San Paolo fuori le Mura. Dessa fyra samt Santa Croce in Gerusalemme, San Lorenzo fuori le Mura och San Sebastiano fuori le Mura bildar de sju vallfartskyrkorna. De flesta arkitekturstilar är representerade bland Roms kyrkor.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fornkristen tid[redigera | redigera wikitext]

Under de första århundradena e.Kr., då kristendomsförföljelser förekom, samlades de kristna i privathus, så kallade tituli, där ett gudstjänstrum var inrett. När kristendomen senare sanktionerades av den romerska kejsarmakten, uppfördes ett flertal basilikor och centralkyrkor. Bevarade fornkristna basilikor är bl.a. San Giovanni in Laterano, Santa Maria Maggiore, Santa Sabina och Sant'Agnese fuori le Mura. Santa Costanza och Santo Stefano Rotondo är fina exempel på centralkyrkor.

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Medeltiden är ett komplicerat kapitel beträffande Roms kyrkoarkitektur då det är en lång period som inbegriper ett generellt förfall. Dessutom om- eller tillbyggdes många medeltida kyrkobyggnader under barockepoken. Välbevarade medeltida exempel utgör dock San Clemente, Santa Maria in Cosmedin, San Giorgio in Velabro och Santa Maria in Trastevere. Santa Maria sopra Minerva har Roms enda gotiska kyrkointeriör.

Renässansen[redigera | redigera wikitext]

Renässansstilen är välrepresenterad bland stadens sakrala byggnader. Här kan man nämna Santa Maria del Popolo, Sant'Agostino samt San Pietro in Montorio med Bramantes Tempietto.

Roms och tillika världens största kyrkobyggnad San Pietro in Vaticano, Peterskyrkan, påbörjades 1506, men kom inte att invigas förrän 1626. Den innehåller följaktligen arkitektoniska element från både renässans och barock.

Barocken[redigera | redigera wikitext]

Barocken är den förhärskande stilen i Rom. Från cirka 1575 och ungefär 150 år framåt ritades och uppfördes det ett stort antal barockkyrkor i Rom. Det karakteristiska draget i en barockkyrkas exteriör är dess ståtliga, skärmliknande fasad. Fasaden till Il Gesù (1568-1584) blev stilbildande för den fortsatta utvecklingen. En barockkyrkas övriga tre murväggar är sällan utsmyckade. Roms stadssilhuett präglas i hög grad av de barockkupoler, som reser sig upp ur kvarteren. Förteckningen över stadens barockkyrkor skulle kunna göras mycket omfattande, men förnäma exempel är Sant'Andrea della Valle, Santa Susanna, Sant'Agnese in Agone och San Carlo al Corso.

Rokokon[redigera | redigera wikitext]

Barockens efterföljande stil, rokokon, representeras av i huvudsak två kyrkor, Santa Maria della Quercia och Santa Maria Maddalena.

Nyklassicismen[redigera | redigera wikitext]

Nyklassicism märks i fasaderna till Santa Maria del Priorato, San Pantaleo och San Rocco.

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

Kyrkor från modern tid återfinns företrädesvis i Roms ytterområden. Två exempel är Santi Pietro e Paolo (fullbordad 1955) i EUR samt Chiesa della Divina Sapienza (1947), som är belägen vid Roms universitetsområde, Città Universitaria.

Alfabetisk förteckning (urval)[redigera | redigera wikitext]

Kyrkornas namn sorteras efter helgonnamn och därefter efter tillnamnet (it. cognome).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano, Le Chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino 1982.
  • Buchowiecki, Walther, Handbuch der Kirchen Roms. I-IV. Wien: Hollinek 1967-1997.
  • Farnedi, Giustino, Guida alle Chiese di Roma. Casale Monferrato: Piemme 1999.
  • Lombardi, Ferruccio, Roma: le chiese scomparse. La memoria storica della città. 2° ediz. Roma: Fratelli Palombi Editori 1998. ISBN 88-7621-069-5
  • Lombardi, Ferruccio, Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario, 313 - 1925. Roma: Edilstampa 1993.
  • Rendina, Claudio, Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton 2000. ISBN 88-8289-419-3
  • Tylenda, Joseph N., The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minn.: The Liturgical Press 1993. ISBN 0-8146-5016-3

Se även[redigera | redigera wikitext]