Karl Gerhard

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl Gerhard
Karl Gerhard 1930.
Karl Gerhard 1930.
Född Karl Emil Georg Johnson
14 april 1891
Stockholm, Sverige
Död 22 april 1964 (73 år)
Saltsjöbaden, Sverige
Andra namn Gerhard Johnson, Karl-Gerhard
Aktiva år 1913–1964
Maka Mary Johnson
(1913–1920)
Valborg Geyron
(1922–1930)
Brita Werner
(1930–1936)
Barn Maj-Catrine
(1914–1964)
Per Gerhard
(1924–2011)
Fatima Svendsen
(1944–)
Webbplats Karl Gerhard-sällskapet
Betydande roller
Sveriges största revy-artist
IMDb

Karl Emil Georg Gerhard, fram till 1938 Johnson, född 14 april 1891 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död 22 april 1964 i Saltsjöbaden, var Sveriges största revykung – teaterdirektör, revyförfattare, kuplettförfattare, kuplettsångare och skådespelare. Sin första revy undertecknade han Hvem är Hvem, men övergick sedan till att använda sig av pseudonymen Karl-Gerhard. År 1938 bytte han efternamn till Gerhard.

Revybiografi[redigera | redigera wikitext]

Inledningen på karriären[redigera | redigera wikitext]

Gerhard växte upp i Stockholm och var från 1908 och under många år skådespelare i olika resande teatersällskap. Karl Gerhard gjorde värnpliktenI 17 i Uddevalla 1916 där han skrev sin första revy, Melins system, uppkallad efter regementschefen Olof Melin men anspelande på Olof Werling Melins stenografisystem. Sin första professionella revy skrev han tillsammans med Karl-Ewert för Folkteatern 1919. Samma år debuterade han som kuplettsångare på kabarén Fenix i Stockholm som efterträdare till Ernst Rolf.

Karl Gerhard (till vänster) och Ernst Rolf år 1930.

År 1921 uppförde han sin första helt egna revy Folkan – Vart ska vi annars gå?, som innehöll Gerhards älskvärda porträtt av Gustaf V, kallat Kungakupletten. Gerhard blev snabbt den största konkurrenten till den store revykungen Ernst Rolf. Gerhard fick han rykte om sig att skriva Stockholms elakaste, mest eleganta och litterära revykupletter jämfört med Rolfs mer lyxrevybetonade stil. Till Karl Gerhards mest kända sångtexter från denna tid hör Jazzgossen, Lilla Frida och jag, Hurra vad jag är bra och Hej på dej du gamla primadonna.

Storhetstiden[redigera | redigera wikitext]

Efter Rolfs död 1932 blev Gerhards revyer mer påkostade och lyxbetonade och han blev känd som Stockholms revykung, ”Sveriges Aristofanes” och så vidare. Flera av revyerna, bland annat Oss greker emellan (Folkan 1933) och Köpmännen i Nordens Venedig (Folkan 1936) hade Zarah Leander som primadonna. Hans mest kända kupletter från denna tid är Nu ska vi vara snälla och Han är ett bedårande barn av sin tid. För Zarah Leander skrev han sången I skuggan av en stövel 1934 i allvarlig protest mot judeförföljelserna i Europa.

Sin främsta politiska insats gjorde Karl Gerhard som gisslare av nazismen och den svenska eftergiftspolitiken. Själv hade han en mycket positiv inställning till det kommunistiska Sovjetryssland och lånade under en resa till Moskva melodin till den kuplett som blev hans antinazistiska mästerstycke, Den ökända hästen från Troja, framfört i revyn Gullregn 1940. Att polisen med hänvisning till en obsolet lagparagraf i ordningsstadgan för Stockholms stad förbjöd sjungandet av kupletten har kommit att bli det mest kända exemplet på Sveriges darriga hållning och självcensur under kriget. Revynumrets scenografi, en dalahäst ur vilkens ”femte ben” baletten hoppade fram iklädd tyrolerhattar, fortsatte att förevisas under revyns spelperiod. På hästen hade man satt en munkorg och en nattmössa och i stället för kuplett läste Gerhard upp förbudet och lagparagrafen.

Efter kriget[redigera | redigera wikitext]

Trots denna stora propagandaseger drog Gerhards revyer mindre publik efter 1940 (innan tyskarnas krigslycka vänt vid Stalingrad). Gerhard kom aldrig att åter bli en politisk kampfigur men levde gott på sitt goda rykte, sin kuplettespri och sina flitiga framträdanden i olika sammanhang. På pingstdagen 1947 gjorde Gerhard dock dundrande succé i samband med Sveriges Kommunistiska Partis trettioårsjubileum vid Ugglevikskällan i Stockholm, när han hyllade det svenska kommunistpartiet med melodin Mitt hjärta, mitt hjärta med ny text av Gustav Johansson.[1]

På 1950-talet skrev han en rad memoarböcker (Om jag inte minns fel, Katt bland hermeliner och Lite gullregn), turnerade med enmansföreställningar tillsammans med favoritackompanjatören Bo Ekemar, medverkade ofta i radio med gamla och nya kupletter och skrev varje år en nyårsrevy som spelades först i Göteborg (oftast på Cirkus), sedan i Stockholm (oftast på China). Han samarbetade med Povel Ramel och medverkade i två av Knäppupps sommarturnéer 1957–1960. Hans sista helaftonsrevy var Ursäkta handsken 1961, som regisserades av Tage Danielsson.

Från 1952 ägde han tillsammans med sonen Per Gerhard Vasateatern och gjorde då och då roller i boulevardkomedier där. Hans sista roll var i Mitt bedårande jag (Photo Finish) av Peter Ustinov.

Gerhard som artist[redigera | redigera wikitext]

Karl Gerhards kuplettstil[redigera | redigera wikitext]

Som litterär produktion har Gerhards kupletter värde som särpräglad tidsspegel, men de är i stort behov av förklarande fotnoter. Gerhards satir knöt sig outtröttligen kring dagsaktuella händelser och byggde på anspelningar. Han kritiserade socialdemokraternas politik och kommenterade det världspolitiska läget men sjöng ofta också lite småskvallrigt om kändisar i kultur- och näringslivet. Han sjöng ibland kupletter i mask: hans mest berömda är som clown i sången Gungorna och karusellen (1948), italiensk schlagersångare i Bambino (1960) och porträttmasker som Pauline Brunius (1938), Tage Erlander (1950) och kung Gustaf VI Adolf (1955). Andra kupletter var mer ett slags sjungna dagböcker, ledare eller kåserier, som förutsatte att publiken kunde gissa vilka personer och händelser han syftar på: I kupletterna uppträder riksdagsmän, kungligheter, Gösta Ekman, Garbo, Churchill, Chrusjtjov, Moa Martinson, Lewi Pethrus, Anna Ida Broström, Marguerite Wenner-Gren, Birgit Tengroth, Ture Nerman, Evert Taube, Kerstin Bernadotte, Prins Bertil och än mer bortglömda namn.

Humorn bygger ofta på litterära allusioner, ordlekar (Kommer Dag så kommer det förvisso råd om Hammarskjöld) och anarkistiska så kallade karlgerhardrim, det vill säga rim mellan ord som inte kan fås att rimma genom normal morfologi utan endast genom mer kreativa förvrängningar av ord och namn. Gerhard lyckas till exempel rimma "sjutton" och "Bernadotte" genom att forma om orden: "Jag gav'na sjuttan och gick till Kerstin Bernaduttan". När refrängen är Axlarna ska slutta kan rimorden bli "uppercutta", "departement justutta", "Sunset Bullevutta" och Chiang Kai Shek och hans "Chiang Kai Shutta", som från Formosa ej fick "flutta". I sin mest kända kuplett, Den ökända hästen från Troja, rimmar han "Troja" med "Avenoja", en karlgerhardsk förvrängning av Avenue de l'Opéra. De mest karakteristiska karlgerhardrimmen är förvrängda rim på personnamn och ortnamn. När han sjöng om Filadelfiaförsamlingens bönemöten undrade han vad "Filaduskarna" har för sig i buskarna. När Karin Kavli visade sig med bar överkropp i en pjäs sjöng Gerhard om "Karin Kavli, blottad ifrån topp till navli". I en sång om turism, "Från Flen till Ventimiglia", hade han en rad rim: Emilia, persilja, billiga, stiliga – alla omformade på olika sätt för att rimma på Ventimiglia.

Nästan alla har (vad Povel Ramel kallade) tillämpningsrefränger, vilket innebär att en fras som Vem i helskotta är det som rycker i tåten upprepas i strof efter strof i snabb följd, och fås att syfta på helt skilda ting: sjuka grissvansar, bibliotekens spindelväv, filmstjärnornas behåband och snöret som man spolade med på toaletterna förr. Melodierna lånades från befintliga alster, ofta fransk schlager, eller skrevs av kompositörer som Jules Sylvain och Herbert Steen eller honom själv under pseudonymen Kai Stighammar.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Gerhards eftermäle som Sveriges genom tiderna störste revykung kan motiveras av hans långa och produktiva karriär, som består av omkring 60 revyer och 4 000 sångtexter förutom sketcher, monologer och kringproduktion som tidningstexter föredrag och memoarer[2]. Till skillnad från efterträdare i revybranschen, som Ramel och Danielsson, såg han ett värde i att vara sig lik i alla nya medier och projekt han tog sig an. Som symbol för en oföränderlig, satirisk revystil har hans namn levt kvar som ett varumärke.

Det kanske är märkvärdigt att Gerhards minne lever alls med tanke på hur lite av hans produktion som framförs av moderna artister. Bara Jazzgossen är välkänd i bredare sammanhang. Om Gerhards kupletter sjungs i dag är det mest av artister som främst imitaterar honom, som Mattias Enn. Ganska många av Gerhards texter sjöngs i musikalen Zarah 1987 i Stockholm. Cilla Ingvar har varit flitig som exekutör av sällsynta kupletter, ofta introducerad av Gerhard-experten och nöjeshistorikern Uno Myggan Ericson. Magnus Uggla gjorde vid hundraårsjubileet av Gerhards födelsedag 1991 en bejublad imitation av Gerhards högfärdiga överklassdam i sångnumret En katt bland hermelinerna. Han gav senare ut två album med Gerhard-sånger, de enda coveralbum som tillägnats Karl Gerhard: Ett bedårande barn av sin tid (2006) och Karl Gerhard passerar i revy (2010). 2003 ledde Ola Salo publiken i Allsång på Skansen i allsång i Jazzgossen.[3]

I internationell jämförelse är Gerhard inte i samma klass som litterära visdiktare och satiriker som Noel Coward och Bertolt Brecht, och lyckades med undantag av Jazzgossen inte att som Nils Ferlin och Gösta Rybrant, skriva revytexter som gick in i den allmänna sångrepertoaren. Gerhards enstaka mer allmängiltiga visförsök som Tretton år om en mognande tonårsdotter, Tio små negerpojkar om rasismen i USA och Brave Margot, en utmärkt översättning av Georges Brassens’ franska chanson – har inte tagits upp av modernare artister.

Gerhard sjöng så gott som uteslutande sina egna texter och framförandet var en stor del av texternas framgång. I den mån hans kupletter lever är det hans egna insjungningar av dem som gör det. Hans övertydliga textning, komiska röstförställningar, egensinniga temporubbningar och dubbelt understrukna poänger får texterna att låta roligare och elakare än vad man får ut av att bara läsa texten. Många av inspelningarna har också återutgivits i många omgångar.

De bästa böcker som skrivits om Karl Gerhard anses vara Den okände Karl Gerhard (1966) av Stig Ahlgren och Åke Petterssons doktorsavhandling Oss greker emellan, en klassisk komedi i revyform (1976). Pettersson är tidigare ordförande i Karl Gerhard-sällskapet, ett sällskap grundat 1984 för att vårda Karl Gerhards minne. Trots att Karl Gerhard omtalas som legend och en av Sveriges största teaterpersonligheter och satiriker var det ingen som hade funnit det mödan värt att skriva en uttömmande biografi förrän sonen Per Gerhard 2007 gav ut boken Karl Gerhard. Med kvickheten som vapen.

Privatliv och familj[redigera | redigera wikitext]

Karl Gerhard var son till schaktmästaren Frans Emil Johnson (1861–1917) och Jenny Augusta Johnson, född Jonsdotter (1863–1906), som båda var smålänningar. Han hade två yngre bröder vid namn Axel Fritiof Napoleon Johansson (1893-1939) och Erik Vilhelm Valdemar Johansson (1896-1959).[4]

Karl Gerhard var gift tre gånger: mellan 1913 och 1920 med Mary Carlsson, som blev stjärna i den nyss uppblomstrade svenska filmindustrin medan maken var okänd. Med henne fick han dottern Maj-Catrine (1914–1964). Mellan 1922 och 1930 var han gift med Valborg Geyron, med vilken han fick sonen Per Gerhard. År 1930 gifte han sig med Brita Werner, men äktenskapet slutade 1936, liksom de övriga, i skilsmässa. På 1930-talet sammanbodde han med sin koreograf Karen Scheutz. Senare hade han ett för allmänheten dolt förhållande med sin sekreterare Göthe Ericsson.[5] År 1949 adopterade han en flicka, Fatima Svendsen. Dottern Fatima berättade i en intervju i Dagens Nyheter den 7 augusti 1992 om sin uppväxt med Karl Gerhard och Ericsson och om faderns homosexualitet, på ett positivt sätt: ”Jag har ju inget att jämföra med, men jag vet, och alla vet, att det viktiga är inte vad föräldrarna har för sexuell läggning eller hur många de är, eller om det är ens moster som är ens mamma. Det viktiga när man växer upp är att man blir sedd, uppmuntrad, uppskattad …”, sade hon i intervjun.[6]

Karl Gerhards gravsten på Skogsö kyrkogård i Saltsjöbaden.

Karl Gerhard avled den 22 april 1964 kl 21.00 på Karolinska sjukhuset i Solna till följd av en hjärtinfarkt efter en operation. Han jordfästes i Hedvig Eleonora kyrka den 4 maj samma år. Kyrkan var fullsatt, vilket innebar 1 300 personer. Utanför stod stora mängder människor längs Stockholms gator för att ta farväl av den döde, vars kista fördes i kortege genom staden. SVT specialbevakade begravningen och sände den i ett förlängt Aktuellt. Karl Gerhard ligger begravd på Skogsö kyrkogård i Saltsjöbaden.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Kända kupletter och andra sånger[redigera | redigera wikitext]

Musikalbum[redigera | redigera wikitext]

De flesta av Karl Gerhards sånger gavs ursprungligen ut på stenkaka. Bland modernare utgivningar finns

Gerhard-revyer[redigera | redigera wikitext]

Inte komplett lista.

  • 1921 - Folkan – Vart ska vi annars gå?
  • 1925 - Allt i gala
  • 1928 - Wi jubilera, Hans Majestät och jag
  • 1931 - Rolfs revy av Karl Gerhard
  • 1933 - Oss greker emellan
  • 1936 - Köpmännen i Nordens Venedig
  • 1939 - Karl-Gerhards jubileumsrevy
  • 1940 - Gullregn
  • 1942 - Karl Gerhards Tingel-Tangel
  • 1946 - Ett lysande elände
  • 1950 - Där de stora torskarna går
  • 1952 - Kyss mej Katie
  • 1957 - Kråkslottet
  • 1959 - Två träd
  • 1961 - Ursäkta handsken

Filmografi skådespelare[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Meurling, Per (1950). Kommunismen i Sverige. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 3. Libris 127843 
  2. ^ Nationalencyklopedin: "Karl Gerhard", artikel av Åke Pettersson
  3. ^ Youtube Ola Salo framför Jazzgossen
  4. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  5. ^ Öppenhet och motstånd – Om homosexualitet i media 1990–1994, Andreasson, Martin, s. 101
  6. ^ Öppenhet och motstånd – Om homosexualitet i media 1990–1994, Andreasson, Martin, s. 102