Schacköppning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln använder algebraisk schacknotation för att beskriva schackdragen.
Solid white.svg a b c d e f g h Solid white.svg
8 {{{square}}} black rook {{{square}}} black knight {{{square}}} black bishop {{{square}}} black queen {{{square}}} black king {{{square}}} black bishop {{{square}}} black knight {{{square}}} black rook 8
7 {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn 7
6 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 6
5 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 5
4 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} white pawn {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 4
3 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 3
2 {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} black king {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn 2
1 {{{square}}} white rook {{{square}}} white knight {{{square}}} white bishop {{{square}}} white queen {{{square}}} white king {{{square}}} white bishop {{{square}}} white knight {{{square}}} white rook 1
Solid white.svg a b c d e f g h Solid white.svg
Exempel på en schacköppning: engelsk öppning

Schacköppning, även kallad spelöppning, är ett av de tre stadierna i ett schackparti. Man brukar skilja mellan öppning, mittspel och slutspel.

Öppningen är spelets första fas. Öppningen leder in i spelets nästa fas, mittspelet, som i sin tur leder in i slutspelet. Man kan redan i schacköppningen få en föreställning om slutspelet eftersom bondestrukturen fastställs i öppningen.

Det finns ett dussintal olika öppningar och hundratals namngivna varianter. The Oxford Companion to Chess listar 1 327 namngivna öppningar och varianter.[1]

Syfte[redigera | redigera wikitext]

Öppningens generella syfte är att utveckla spelarens pjäser och samtidigt ställa kungen "i säkerhet" genom exempelvis rockad, samt eventuellt att ställa minst en bonde i centrum, varefter mittspelet vidtar. Detta brukar vara avklarat inom 8–10 drag. Syftet är att ge spelaren en solid grund för att fortsätta sitt spel.

Grundprinciper[redigera | redigera wikitext]

Nybörjare spelar ofta snabbt upp sina starkaste pjäser först, med tanken att göra schackmatt så fort som möjligt. Denna taktik kan lyckas mot mindre skickliga spelare, men nybörjaren kommer så småningom att märka att bättre spelare enkelt parerar de simpla endragshoten, och sedan jagar bort de utsatta pjäserna med tempovinst, så att denne hela tiden bygger upp sin egen position samtidigt som nybörjaren är tvungen att dra tillbaka sina pjäser ungefär till sina tidigare positioner.

Öppningsidéer[redigera | redigera wikitext]

Solid white.svg a b c d e f g h Solid white.svg
8 {{{square}}} black rook {{{square}}} black knight {{{square}}} black bishop {{{square}}} black queen {{{square}}} black king {{{square}}} black bishop {{{square}}} black knight {{{square}}} black rook 8
7 {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn 7
6 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 6
5 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 5
4 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} white pawn {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 4
3 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 3
2 {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} black king {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn 2
1 {{{square}}} white rook {{{square}}} white knight {{{square}}} white bishop {{{square}}} white queen {{{square}}} white king {{{square}}} white bishop {{{square}}} white knight {{{square}}} white rook 1
Solid white.svg a b c d e f g h Solid white.svg
1800-talets dominerande förstadrag: 1.e4

Vit inleder oftast partiet med att spela fram en centrumbonde två steg.[2] Förr i tiden, på det romantiska och stiliga 1800-talet, ansågs det att kungsbondespel (1.e4) var det enda acceptabla sättet att öppna ett parti på, men i början av 1900-talet blev det allt vanligare att inleda spelet på annat sätt, som exempelvis med dambondespel (1.d4). Även andra drag är möjliga att spela, och i princip alla har testats i turneringsspel.

Om man räknar antalet möjliga inledningsdrag, ser man snabbt att det finns 20 stycken. Öppningsdraget har dock en funktion för resten av partiet, och att spela lite godtyckligt planlöst redan från början brukar inte statistiskt sett vara en god idé.

En av idéerna med öppningen är att komma ut med sina pjäser, helst så fort som möjligt. För att göra schackmatt krävs hjälp av flera pjäser. Kungsbondesspel var mycket populärt på 1800-talet av anledningen att vit efter 1.e4 har möjlighet att både spela ut sin löpare och sin dam (dock helst efter sina lätta pjäser). En annan poäng med att ställa en bonde på e4 är att kontrollera centrum; om man ställer sina bönder i centrum, försvårar man för motståndaren att ställa hans pjäser i centrum eller i närheten av centrum.

Klassificering av öppningar[redigera | redigera wikitext]

Man brukar göra en distinktion mellan öppna, slutna, halvöppna samt halvslutna öppningssystem. De öppna systemen är de som inleds med 1.e4 e5 (se schacknotation). De halvöppna inleds med 1.e4, varefter svart spelar något annat än 1...e5, till exempel e6, vilket leder till så kallad fransk öppning. De slutna öppningarna, är sådana öppningar där vit spelar 1.d4, och svarts svar blir d5. De halvslutna öppningarna inleds av vit på samma sätt som de slutna, men svarts första drag blir ett annat drag än d5, till exempel d6 eller e6. Beteckningarna "öppna", "slutna" respektive "halvöppna" och "halvslutna" spel är beskrivande för den karaktär schackpartier ur de respektive öppningssystemen ofta får, med öppet taktiskt spel, mer komplicerat, slutet strategiskt spel, eller en kombination av detta. Emellertid är konkreta distinktioner av exakt vad som utgör öppna, slutna respektive halvöppna spelsystem svåra att stipulera, då schackets natur är sådant att de enskilda öppningarna ofta efter några drag kan leda till i förväg svåröverblickbara schackställningar.

Flanköppningar är öppningssystem som inte omedelbart försöker ockupera centrum med mittbönderna d eller e. Engelsk öppning (1.c4), Birds öppning (1.f4), Zukertorts öppning (1.Sf3) och Larsens öppning (1.b3) är exempel på sådana öppningar. Övriga öppningar med mindre popularitet, som dock kan klassificeras som öppna, slutna, halvöppna, halvslutna eller flanköppningar, tillhör gruppen oregelbundna öppningar. Ett exempel på detta är Grobs attack (1.g4), som indirekt attackerar eller garderar centrum via löpardiagonalen a8-h1.

Sedan 1970-talet delas de olika öppningarna upp enligt så kallad ECO-klassificering efter det hierarkiska klassifikationssystem som lanserats av standardverket Encyclopedia of Chess Openings, som ges ut i Belgrad. Enligt detta system tilldelas de olika öppningsvarianterna en teckenkombination om sammanlagt tre tecken, med vars hjälp man i schacklitteraturen kan ge en mycket överskådlig bild av hur olika schacköppningar förhåller sig till varandra. Som exempel anges huvudvarianten av ovan nämnda franska öppning och dess nitton kända varianter som "C00" till och med "C19".

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Solid white.svg a b c d e f g h Solid white.svg
8 {{{square}}} black rook {{{square}}} black king {{{square}}} black bishop {{{square}}} black queen {{{square}}} black king {{{square}}} black bishop {{{square}}} black knight {{{square}}} black rook 8
7 {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black king {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn {{{square}}} black pawn 7
6 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black knight {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 6
5 {{{square}}} black king {{{square}}} white bishop {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black pawn {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 5
4 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} white pawn {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 4
3 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} white knight {{{square}}} black king {{{square}}} black king 3
2 {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} black king {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn {{{square}}} white pawn 2
1 {{{square}}} white rook {{{square}}} white knight {{{square}}} white bishop {{{square}}} white queen {{{square}}} white king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} white rook 1
Solid white.svg a b c d e f g h Solid white.svg
Första dragen spelade: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5

Vit och svart spelar följande drag:

1. e4 e5
2. Sf3 Sc6
3. Lb5 (D)

Spelarna väljer ett öppet parti genom att spela ut sina kungsbönder två steg. Vit hotar därefter svarts bonde på e5 med sin springare på f3. Svart försvarar den hotade bonden med sin springare c6, och nu gör vit draget som avgör öppningens namn. Han spelar löparen till b5 och hotar därmed den pjäs som garderar svarts bonde på e5. De fortsatta dragen avgör vilken variant av spanskt parti som skall spelas – och det finns många sådana. Spansk öppning är vanlig både på högre och lite lägre nivå, och vissa varianter av denna öppning finns analyserade i uppåt 15 heldrag.

Schacklitteratur om öppningar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur som uteslutande behandlar öppningsspelet, så kallad öppningsteori, är omfattande. Redan på 1930-talet noterade man att det finns fler böcker som behandlar öppningen än alla övriga schackböcker tillsammans. Teori är begreppet på öppningsdragen som finns beskrivna i böckerna och andra texter.

Det finns många spelare som är mycket teorikunniga och har lagt olika öppningar och deras varianter på minnet, och då genast vet vad som är bäst att spela som svar på motståndarens drag, utan att behöva fundera över det. Detta kallas att man "kan teori". När man avviker från tidigare kända schackteorier brukar detta kallas en "teoretisk nyhet", vilket i schacknotation anges som "TN" i schack- och turneringsböcker.

På grund av den stora mängden spelmöjligheter kan det vara svårt att memorera stora mängder osammanhängande öppningar. Det går inte att lära sig spela mästerligt enbart genom teori. Erfarenhet behövs, dock kan den inte heller stå på sina egna ben. Den bästa läromästaren är, som alltid, en kombination av både teori och erfarenhet.

Genom att tidvis pröva nya öppningar, samtidigt som man studerar dess teori, förblir spelöppningen spännande och varierad, samtidigt som man lär sig att behärska en ny spelstil. Erfarenhet har också ställt upp många generella regler för hur man ska förhålla sig i schacköppningen, men också hur man ska spela överhuvudtaget. Ett exempel på detta är tumregeln att byta pjäser när man är materiellt överlägsen, samt att byta bönder när man är materiellt underlägsen. Denna regel har givetvis undantag.

Att studera och träna öppningar[redigera | redigera wikitext]

Många schackspelare ägnar en övervägande del av sina schackstudier till just öppningen. Om man är en stormästare kan det synas imponerande och dessutom vara nödvändigt, men det finns schackspelare som anser att en omfattande öppningskännedom lika gärna kan komma genom erfarenheter gjorda i praktiskt spel vid brädet, och att alltför hårda studier av teorin kring schacköppningar kan leda till att spelaren snarare tränar sitt minne än sin grundläggande förståelse för schackspelet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Wikibooks, Öppningen, 6 mars 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hooper, David; Whyld, Kenneth (1992) (på engelska). The Oxford Companion to Chess (2). Oxford University Press. Sid. 461–480. ISBN 0-19-280049-3 
  2. ^ Chess Opening Explorer, Chessgames.com