Shihan

Shihan (師範) är en japansk titel, som ofta används inom budō. Ordet betyder mästare, eller förebild - någon att ta efter. Olika budōarter och -organisationer använder titeln på olika sätt. I allmänhet är dock shihan en hög titel, som det tar många år att uppnå.

Ibland förknippas titeln med särskilda befogenheter, såsom att dela ut dangrader i organisationens namn. I väst vill många gärna se exakta specifikationer på vad som krävs för att räknas som en shihan, men i Japan kan det vara ganska dunkelt, vad som avgör om en person är shihan. Exempelvis är hederstitlar som Sōke och Honbuchō även förenade med ett konkret ansvar för ett geografiskt område eller en viss huvudaktivitet, vilket även innefattar ekonomiska åtaganden och redovisningsskyldighet. Hit sträcker sig inte en shihans pastorat, men inget hindrar att den ena titeln förenas med en annan.

Shō-gō-systemet[redigera | redigera wikitext]

Titeln är en ärebetygelse som i princip kräver Expertlicens-certifiering inom budō för Instruktörmästarnivån. Belöningen Expertlicens-certifiering utdelas om den grundas på kvalifikationer, som har bekräftats av antingen Association of Chief Instructors eller av Administration Head of an Association. Shō-gō (称号) kallas det system av mästartitlar, som sattes upp av Dai Nippon Butōku Kai (DNBK, Stor-Japans Budōfrämjande Federation etablerad 1895 i Kyoto).^[1] Den består av tre grader, Renshi, Kyōshi och Hanshi. Shō-gō-utmärkelsen består av tre liknande rangsteg och är därför klassiska ranger/titlar liknande de samurai-titlar, som förlänades under överinseende av Japans kejsarfamilj under feodaltiden. Shō-gō-utmärkelsen baseras på respektive individs kunskaper, undervisningsförmåga och dennes påfallande karaktärsutveckling genom studiet av karate. Det är därför viktigt att inse att i det moderna sättet att nalkas karate, är dessa hederstitlar en rangordning som är mycket svårare att uppnå än de konventionella dangraderna och heller inte automatiskt följer med grad eller senioritet. Innehavaren av dessa titlar måste därtill ha lämnat betydande bidrag till karategemenskapen i sin helhet. Shō-gō titeln både kan och kan inte ges till en Ledamot efter ansökan, eller kan delas ut sedan denne innehaft sitt uppdrag en tid.

Exempel på organisationsspecifik praxis[redigera | redigera wikitext]

Inom budōorganisationen Bujinkan har det hävdats att en person har blivit shihan, när andra shihan har börjat kalla honom för shihan. Emellertid är det också vanligt inom samma organisation att kalla personer, som uppnått graden tionde dan för shihan - åtminstone om denne är japan.

På ett liknande sätt har i aikidoorganisationen Aikikai japaner betraktats som shihan, när de uppnått sjätte dan, men det var länge oklart huruvida västerlänningar med samma grad var shihan eller inte. Slutligen beslöt organisationen att västerlänningar till skillnad från japaner behöver inte endast sjätte dan för att räknas som shihan, utan även en särskild utnämning till titeln. Shihan kan endast utnämnas av Hombu dōjō.

Den första gången som västerländska aikidōutövare officiellt utnämndes till shihan var vid Kagami biraki 2002, då följande sju personer utnämndes: Frank Doran (USA), Robert Nadeau (USA), William Witt (USA), Christian Tissier (Frankrike), Paul Lee (Taiwan), Kenneth Cottier (England) och Jan Hermansson (Sverige).

Traditionellt har den som blivit shihan haft rätt att dangradera, men det är numera hårdare reglerat av Hombu dojo, så det är inte alls givet - framför allt inte utanför den organisation en shihan hör hemma i.

Inom svensk aikidō finns idag (mars 2010) 137 fukushidoin, 56 shidoin och fem shihan. Shihan innehas av Jan Hermansson, utnämnd 2002, Ulf Evenås, utnämnd 2007, Urban Aldenklint och Stefan Stenudd, båda utnämnda 2010, samt Jan Nevelius, utnämnd 2013.