Shinran

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Portal:Buddhism

Buddhismen

Buddha
Nirvana
Kanoniska skrifter
Theravada
Mahayana
Tibetansk buddhism
Buddhistiska riktningar
Karma
De fyra sanningarna
Åttafaldiga vägen
Zen
Bodhisattvor
Tempel
Personligheter
Portal:Buddhism

Shinran, född 1173, död 1262, lärjunge till Honen Shonin (1133-1212 e.v.t.), var en av de betydelsefulla tänkarna inom den japanska mahayanabuddhismen.[1] Utifrån Honens skola Jodo Shu (Det rena landets skola) byggde Shinran upp den mahayanabuddhistiska skolan Jodo Shinshu (Det rena landets sanna skola) i Japan. Han levde 1173-1262 e.Kr. Han menade att hängiven tro på boddhisattvan Amida – skaparen av Det rena landet (Sukhavati) eller Det västra paradiset – var avsevärt viktigare för individens frälsning än behovet av ett klosterväsende som bara för ett ytterst litet fåtal öppnade vägen till nirvana.[2]

Shinran kallas också Shinran Shonin. "Shonin" är en hederstitel. Shinran själv skulle säkert ha vantrivts med den titeln. Han kallade sig själv Gutoku, en namn som betyder "orakad och okunnig".

Han såg ett samband mellan egots vilja till egen upplysning och den falska maskerad som följer av denna aktivitet.

Shinrans lära[redigera | redigera wikitext]

Shinran lärde att det kommer ett ögonblick i varje människas liv då hon ödmjukt ger upp egenansträngningen för att låta sig omfamnas av Amidas ocean i medvetande om att Det rena landets löfte om räddning gäller alla utan undantag. Denna uppfattning om livet och buddhismen kom att bli en av de största rörelserna i modern tid, kanske den nominellt största buddhistiska riktningen.

Man kan tala om fyra typiska egenskaper hos Shinran som också kommit att prägla hans undervisning:

  • Ärlighet
  • Hemmet
  • Ödmjukhet
  • Närvaro i vardagen

Ärlighet[redigera | redigera wikitext]

Shinran såg på sig själv som en drunknande i en ocean av begär och lidelser. I skriften Tannisho medger han att hans längtan efter den andliga dimension som kallas Det Rena Landet är väldigt svag och att han befinner sig i en eländig situation. Shinran ansåg att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv och mot andra.

Hemmet[redigera | redigera wikitext]

Hemmet spelade stor roll för Shinran och han reformerade synen på munkordnarna, som sågs som specialister på det andliga området. Shinran ansåg att munklivet inte leder till annat än just mer munkliv.

Den andliga insikten om människan verkliga belägenhet ledde honom till det ordinära familjelivet. Det var i ett sådant liv medkänslan med andra och hjälpen till andra verkligen kunde ske. De flesta vanliga människor kan lätt relatera till Shinrans situation.

Ödmjukhet[redigera | redigera wikitext]

Hans typiska ödmjukhet märker vi när han medger i Tannisho: "Jag har inte en enda elev". Naturligtvis hade han många efterföljare men han var av den uppfattningen att han inte kunde vara deras mästare eller lärare. Istället koncentrerade han sig på att ständigt vara till hjälp för alla som sökte en andlig lösning på den existentiella situationen.

Shinran insåg att han inte kunde ta ansvar för det sökande som Amida orsakat. Han såg det så här: det är Amida som är kraften i allt mänskligt sökande efter räddning. Det är också Amida som ger tilliten till löftet. Amida är den Andra kraften och detta ledde till ödmjukhet hos Shinran. Också här skiljer han sig radikalt från många andliga ledare eller kyrkor som sätter sig själv i centrum och ska "sköta" människans sökande.

Närvaro i vardagen[redigera | redigera wikitext]

Shinrans närvaro i vardagen märks i hans fokus på detta liv.

Tidigare lärare inom Rena Landets buddhism hade lagt betoning på nästa tillvaro, den rena tillvaron i det Rena Landet. De var framtidsinriktade. Shinran var nu-inriktad.

Den förändring av medvetandet som Löftet skänker redan i detta liv var i fokus för honom. Enligt den tidigare traditionen skulle vi återfödas på en plats där vi kunde utföra de andliga övningar som föreverkligat vår sanna natur. Detta förändrade Shinran radikalt. För honom kom nu-livet i fokus. Ritualer vid dödsbädden blev ointressanta för honom. Det handlade istället om den djupa tilliten inför Amidas nåd i denna stund som är.

Som Shinran såg det skulle livet bli nervöst och spänt om människor skulle vänta tills dödsbädden innan de kunde få veta huruvida ett evigt liv väntade dem. Shinran ville istället ge insikten om ett Löfte och en försäkran om en andlig upplysning, en känsla av tillit som han kallade "shinjin".

Shinjin[redigera | redigera wikitext]

Detta tillstånd innebär inte att teologiskt eller filosofiskt vara insatt i buddhism eller någon teori. Snarare är det mer likt den kristna Helig Ande, som bildar ett tillstånd vid sidan av intellektet och förståndet, i vilket vi känner stark förtröstan och medkänsla med andra.

En japansk term är makoto no kokoro, vilket kan översättas med "sant, verkligt och allvarligt hjärta och medvetande".

Detta sanna och allvarliga hjärta och medvetande har två aspekter:

  • Enheten av hjärta och medvetande, de båda är ett, inte ett känsloliv för sig eller ett tänkande för sig
  • En dynamisk rörelse mellan dessa båda, intellektet måste ta åt sig av känslan och känslan måste upplysas av reflektion och tänkande.

Al Bloom, en stor kännare av shin, sa en gång "Folk måste lära sig att det inte räcker med lyssna till predikanten utan att reflektera själv." Det finns en tendens, mycket godmodig och oskyldig, att inom shin endast slå sig till ro med läran och lyssnandet till den vid sidan av reciterandet av Namu Amida Butsu.

Shinjin skiljer sig enligt Shinran från folks vardagliga medvetande.

Amidamedvetandet är sant, verkligt och allvarligt medan det vanliga medvetandet är osant, overkligt och ytligt. Människan är full av ytliga lidelser och lever illusoriskt, ansåg han. Människors liv är ofta tomma och med termen "tom" kan inte Shinran finna något positivt. När insikten om Löftet ersätter det tomma livet med Amidamedvetande och stark tillit till Löftet, försvinner denna tomhet och en identitet inträder, den mellan hjärta och medvetande.

Shinran försökter få fram denna enhet som ter sig paradoxal. Vi har våra lidelser och vår förvirring kvar samtidigt som vi bärs av Löftet och litar på Amidas nåd. Det finns en samtidighet här. Både ofrihet och frihet, både lidande och frihet från lidande, både förvirring i en ocean av lidelser och trygghet i Amidas ocean som räddar oss till det Rena Landet. Denna uppmärksamhet på Amidas Löfte påverkar vardagen. Vi behöver inte känna någon som helst oro för vår eviga liv, det är garanterat genom Amidas medkänsla. Därigenom kan vi leva med ett helt annat förtroende och en helt annan optimism.

Fyra adjektiv som kännetecknar god buddhism fanns alla hos Shinran:

  • Frivilligt
  • Öppenhet
  • Personligt
  • Fridfullhet

Frivilligt[redigera | redigera wikitext]

En del av Shinrans elever reste långa vägar för att fråga om han kände till andra vägar än shinvägen. Han svarade nej, eftersom en så förvirrad och besatt person som han själv inte hade tillgång till någon annan väg.

Men han missionerade inte det minsta för sin väg utan lät var och en välja helt fritt. Shinran sa:

Om ni nu tar emot Nembutsu (Namu Amida Butsu) och litar helt och fullt på det eller avvisar det, det är helt upp till er själva.

Öppenhet[redigera | redigera wikitext]

När han talade till samma grupp av elever så uppmuntrade han dem att uppsöka andra lärare och studera andra skolor för att se om dessa var mer tillfredsställanden än Shin:

"Om så är fallet (att ni misstänker att det finns andra mer tillfredsställande läror) så finns det många goda och skickliga lärare på klostren Nara och Berget Hiei. Ni bör uppsöka dessa lärare och fråga dem i detalj vad som är vägen till återfödsel i det Rena Landet".

Personligt[redigera | redigera wikitext]

Denna kvalitet hos Shinran kan man se i följande uttalande:

När jag tänker på Amidas Löfte, som givits efter oändliga tider och efter oändligt djup begrundan, så inser jag att Löftet gav just till mig, Shinran ensam.

Detta innebär inte att Shinran tar monopol på läran och anser att den gäller honom och ingen annan. Istället baserar sig uttalandet på den långa kampen med sig själv som ledde till insikten om den mänskliga naturens svagheter. Med den självinsikten kunde endast shin vara en vägen till räddning.

Shinran visade tydligt att han inte kunde tala för andra, såsom de flesta relgioner gör, utan han tog en mycket personligt ställning till Amidas nåd.

Fridfullhet[redigera | redigera wikitext]

Shinran gav uttryck för en fridsam inställning till världen. Han satte stort värde på djur och natur.

Alla levande varelser har varit fäder och mödrar, bröder och systrar under den oändlig långa processen av växling mellan liv och död.

Shinrans värld där Amidas nåd gällde inneslöt växter och berg, sand och träd, allt lyste av andlig liv genom Amida.

Tathagata (personifiering av Det Som Är) fyller hjärtat och medvetandet i hela den oändliga oceanen av levande varelser. På så sätt når allt och alla buddhalandet.

Shinrans liv[redigera | redigera wikitext]

Barndomen[redigera | redigera wikitext]

Shinran föddes i det medeltida Japan, under en period som kallas Kamakuraperioden (1185-1332). Han var son till en adelsman vars förmögenhet försvunnit i det politiska tumultet då hans släkt inte längre favoriserades av makten.

När han var nio sändes han traditionsenligt till ett kloster, i hans fall blev det Hieiklostret, det största i trakten och centrum för Japans kontemplativa och forskningsinriktade buddhism.

Den katastrof som drabbat hans familj gav anledning åt Shinran att allvarligt meditera över människan villkor. Han stannade i klostret i tjugo år.

Tiden i Hieiklostret[redigera | redigera wikitext]

Han ägnade sig intensivt åt meditation och buddhistisk forskning och hängav sig åt all den disciplin och andliga övningar som var central för Hieiklostret.

När han var 29 år gammal kom han att grundligt förstå att ingen egentlig förändring av den mänskliga naturen är möjlig genom den meditation eller de andliga övningar som buddhismen rekommenderar.

Han förstod att vare sig upplysning eller försäkran om befrielse från den mänskliga existensens begränsade tillstånd kan förverkligas via egen ansträngning. Detta upplevde han som en tragisk insikt, en personlig tragedi.

Kyoto och Honen[redigera | redigera wikitext]

Shinran lämnade klostret för att bo i Kyoto.

Efter flera månaders isolering och begrundan av sin tragiska insikt besökte han läraren Honen. Uppenbarligen bestämde han sig direkt för att studera för Honen.

Honen lärde att den enkla recitationen av Namu Amida Butsu var den säkra vägen till befrielse, inte de självansträngningar som praktiserades av huvudfåran i den buddhistiska traditionen både i Kina och Japan.

Efter en tid hos Honen visste Shinran att hans religiösa väg nu var hållbar.

Men amidahbuddhismen förklarades av regeringen som en förbjuden sekt. Lärare och elever förvisades till provinserna. Honen sändes söderut och Shinran norrut. Han hamnade Echigo, ett litet, kallt, isolerat fiskeläge på Japans nordöstra kust.

Senare förflyttades han till Kantoregionen och han fick tillgång till ett bibliotek. Där började han skriva ner sina tankar om befrielse genom Amidas nåd.

Reformationen av buddhismen[redigera | redigera wikitext]

Shinran gifte sig och fick en familj med sex barn.

Han insåg hur skyddad munktillvaron hade varit, utan bekymmer för inkomster och försörjning, barnuppfostran och äktenskap.

Hans förståelse av egots roll i alla andliga discipliner fördjupades. Han levde nära fiskare och bönder i sin omedelbara omgivning, det dagliga arbetet med att överleva fick full betydelse i hans andliga tänkande: räddningen gällde alla människor utan undantag. De fattiga och eländiga i synnerhet, ja, de onda i alldeles särskild synnerhet.

Ur den andliga kamp han förde med alla faktorer av den mänskliga existensen i en oskyddad rå miljö uppstod en nytolkning av buddhismen, eller reformation av buddhismen till förmån för förtröstan och tillit i kontrast till självövningen. Shinran gjorde en omfattande nyläsning av de stora buddhistiska skrifterna som lett till en riktning som hör till de största i dagens buddhistiska tro.

Ålderdom och död[redigera | redigera wikitext]

Under sin ålderdom, då han fick återvända till Kyoto, ägnade han sig helt åt studier och meditationer.

När Shinran låg för döden lär han ha sagt: "Sprid min aska i floden Kamo och ge mig till fiskarna i floden".

Shinran såg sig själv som en lärare för folket, inte för de lärda, en lärare för människor som inte kunde läsa eller skriva, inte för den intellektuella delen av befolkningen.

Hans lära om Amidas nåd genom Namu Amida Butsu är enkel men inte förenklad. Den har en enkel bas, men Shinran behövde omsorgsfulla studier i skrifter och traditioner för att förstå denna enkla bas.

Den som söker en djupare buddhistisk forskning får det av Shinran material och riktlinjer.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thich Nhat Hanh (2003) Finding Our True Home: Living in the Pure Land Here and Now.Berkeley, Ca: Parallax Press (Unified Buddhist Church).
  2. ^ Religion Facts: Pure Land Buddhism . (Sidan senast kontrollerad 2010-12-17.)