Slaget vid Uhud

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Slaget vid Uhud (arabiska غزوة أحد Ġazwat ‘Uḥud) utkämpades den 19 mars 625 (3 Shawwal 3 A.H.) vid dalen som ligger nedanför berget Uhud i nordvästra Saudiarabien.

Profeten Muhammed och hans muslimska grupp i Medina var redan i öppen fejd med de fientligt inställda ledarna i Mecka när de 624 vann det omtalade slaget vid Badr sydväst om Medina. De slagna meckanerna förberedde emellertid ett anfall mot Muhammed för att hämnas sina förluster, och redan året därpå angrep de Medina med en här om 3000 man. Muhammed mötte dem med en styrka som var långt underlägsen i antal.

Muhammeds armé bestod av 700 män och ledarna var, förutom Muhammed, Hamza ibn ‘Abd al-Muttalib och Ali. Meckaarméns ledare var Abu Sufyan ibn Harb, Khalid ibn al-Walid och Ikrimah ibn abi-Jahl. Muslimerna tvingade till en början meckanera tillbaka, men ett allvarligt misstag från en del av den muslimska armén avgjorde utgången av slaget. Mot Muhammeds order lämnade de muslimska bågskyttarna sina tilldelade positioner och vid en överraskande attack från Meckas kavalleri, lett av Meckas krigsveteran Khalid ibn al-Walid, uppstod kaos i de muslimska leden. Många muslimer dödades och även Muhammed själv blev skadad.

Muslimerna var tvungna att lämna slagfältet och flydde upp för berget Uhud. Profetens farbror Hamza ibn ‘Abd al-Muttalib blev dödad i slaget. Muslimerna förlorade 70 män och Meckas armé 45–50 män.