Slottslejonen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′38.3″N 18°04′15.9″Ö / 59.327306°N 18.071083°Ö / 59.327306; 18.071083

Slottslejonen är två bronsskulpturer av lejon som står på Lejonbacken nedanför Stockholms slotts norra fasad i Stockholm.

Lejonen är inte helt identiska eller bara spegelvända: De har huvudet mot öst respektive väst (alltså bort från varann) och blickar båda mot norr, men håller båda sin vänstra tass på ett klot. Skulpturerna mäter 1,7 x 2,7 x 1,0 meter och granitsocklarna 1,9 x 2,7 x 1,2 meter.[1]

Det östra (vänster) och västra (höger) Slottslejonet vid Slottsbacken nedanför Stockholms slotts norra fasad, februari 2011. Det östra (vänster) och västra (höger) Slottslejonet vid Slottsbacken nedanför Stockholms slotts norra fasad, februari 2011.
Det östra (vänster) och västra (höger) Slottslejonet vid Slottsbacken nedanför Stockholms slotts norra fasad, februari 2011.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den antika förlagan i Florens.

Lejonen skapades av den franske skulptören Bernard Foucquet d.ä., verksam med skulpturella arbeten för Stockholms slott under åren 1696-1706 och 1707-1711.[2] Som förebild hade Foucquet Medici-lejonen; två marmorlejon med antikt ursprung, uppförda 1598 vid Villa Medici i Rom, senare flyttade till Loggia dei Lanzi i Florens. Modellerna till lejonen godkändes 1700 av Karl XII, varefter bronslejonen göts i gjuthuset på Norrmalm 1702 respektive 1704.[3]

De ställdes därefter upp på Lejonbacken som en kunglig maktsymbol. Bronset till lejonen kom från en brunn tagen som krigsbyte på slottet Kronborg vid Helsingör, under Karl X Gustavs fälttåg i Danmark.[1]

En avgjutning av det östra slottslejonet uppfördes 1936 i Narva som ett minnesmärke över slaget vid Narva år 1700, se Svenska lejonet i Narva.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Stockholm Gamla Stan: Konst utomhus i Gamla stan/Kungliga slottet
  2. ^ Karolinska förbundets årsbok 1991 sid. 128
  3. ^ Karolinska förbundets årsbok 1991 sid. 128-130

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]