Slaget vid Narva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Slaget vid Narva (olika betydelser).
Slaget vid Narva
Del av stora nordiska kriget
Segern vid Narva, målning av Gustaf Cederström från 1910.
Segern vid Narva, målning av Gustaf Cederström från 1910.
Ägde rum 20 november 1700 (ss)
19 november 1700 (gs)
30 november 1700 (ns)
Plats Narva, nuvarande Estland
Resultat Avgörande svensk seger
Stridande
Sverige Sverige  Ryssland
Befälhavare/ledare
Sverige Karl XII
Sverige Carl Gustaf Rehnskiöld
Sverige Otto Vellingk
Sverige Magnus Stenbock
Ryssland Charles Eugène de Croy  (tillfångatagen)
Ryssland Avtomon Golovin  (tillfångatagen)
Ryssland Ivan Trubetskoy  (tillfångatagen)
Ryssland Adam Veyde  (tillfångatagen)
Ryssland Ivan Buturlin  (tillfångatagen)
Ryssland Boris Sjeremetev
Ryssland Jakov Fjodorovitj Dolgorukov  (tillfångatagen)
Ryssland Alexander Imeretinski  (tillfångatagen)
Styrka
10 537 man
37 kanoner
1 800 man i Narvas garnison[1][2]
32 969 man
180 kanoner[3][4]
Förluster
667 döda
1 247 sårade[5][6]
Omkring 12 000 döda och sårade
25 000 - 30 000 kapitulerade[7]
700 tillfångatagna
180 kanoner och 230 fanor[8][9][6][10][11]

Slaget vid Narva var ett av de första slagen under det Stora nordiska kriget, som utkämpades vid den nordestländska staden Narva den 20 november 1700 (enligt den svenska kalendern; 19 november enligt den julianska och 30 november enligt den gregorianska), mellan den 10 500 man starka svenska armén under den 18-årige Karl XII:s personliga ledning och den mer än trefaldigt överlägsna ryska armén, under Charles Eugène de Croys befäl.

Slaget betraktas som en av den svenska militärhistoriens största segrar, då den svenska armén lyckades krossa alla ryska belägringsstyrkor som hotade Narva och Ingermanland. Den avgörande faktorn för den oväntade svenska segern blev väderleken, då yrsnö blåste svenskarna i ryggen. Omkring 12 000 ryssar stupade[10], att jämföra med den svenska sidans 667[6].

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

I februari 1700 hade stora nordiska kriget utbrutit - Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland i allians hade då bestämt sig för att nu kuva Sverige, med sin unge oerfarne kung i regeringsställning[12]. Vid mitten av september hade ryska trupper marscherat över gränsen i mening att inta en av det svenska riket östligaste utposter, staden Narva i Estland. Befästningsstadens kommendant, överste Henning Rudolf Horn lyckades emellertid, med sin 1 800 man starka svenska besättning, försvara staden mot ryssarna. Dessa bombarderade slutligen staden från fem batterier uppställda på uppkastade bröstvärn, samt företog natten mellan 7 och 8 november tre stormningar mot Ivangorod. Efter Danmarks kapitulation och utträde ur alliansen i augusti 1700, överförde Karl XII sina trupper till de baltiska provinserna och Wesenberg (i norra Estland, 120 km väster om Narva). Besluten att undsätta Narva, lämnade han först 5 000 man till Livlands skydd och avmarscherade 13 november med 5 100 man infanteri samt 3 100 man kavalleri och dragoner mot staden. Under natten till den artonde togs genom överraskning passet Pühajõe, som försvarades av bojargeneralen Boris Sjeremetev och hans 6 000 man, och den nittonde befann sig svenskarna vid Lagena, 10-12 km från Narva.

Väster om staden hade ryssarna uppfört en 7 km lång befäst linje med en 3 m hög befästningsvall med vattengravar och spanska ryttare, vilken stödde sina båda flyglar mot floden. Denna linje besattes av 32 000 (enligt ryska uppgifter; medräknas även det med hären åtföljande trossen m.m., torde antalet ha stigit till nära 80 000) man under befäl av den belgiske fältherren hertigen av Croy, efter att tsaren Peter den store själv lämnat armén[13].

Uppmarschen mot Narva[redigera | redigera wikitext]

Efter att Karl XII och den svenska armén tvingat Danmark ur kriget sommaren 1700 överskeppades en svensk armé under Karl XII från Karlshamn i Sverige till Pernau i det svenska Estland. Karl XII ställdes inför dilemmat att marschera mot Narva som var belägrat av ryssarna eller mot Riga som var belägrat av saxarna. Flera av kungens rådgivare var kritiska mot att företa en kampanj så sent på året och avrådde, nästan endast kungen var entusiastisk för idén. Eftersom tillståndet bedömdes vara mer kritiskt i Narva bestämde man att Narva var målet. Den svenska armén som närmade sig Narva möttes av ett totalt utplundrat landskap. Inte ett hus var helt och till och med gravarna på kyrkogårdarna hade öppnats och plundrats. Den 18 november efter att rapporter om den annalkande svenska armén nått Tsar Peter lämnade han befälet över den ryska armén till De Croy och begav sig i all hast mot Moskva, officiellt för att han skulle ta emot en "Osmansk delegation". Villket var helt taget ur luften då den Osmanska delegationen anlände först 1704 till Moskva.

Förberedelser inför slaget[redigera | redigera wikitext]

Svenskarna, för vilka ingen annan utväg fanns än att anfalla, bröt upp på morgonen den tjugonde och stannade omkring 900 meter från den ryska befästningslinjen samt intog slagordning. Generallöjtnant Carl Gustaf Rehnskiöld innehade högsta ledningen. Hans stridsplan var mycket enkel, och skrevs aldrig ner. Den ryska armén som nu själv var fången i sin befästningsvall runt Narva saknade reträttväg då Narvafloden skar av vägen österut. Den svenska planen gick ut på att man skulle anfalla med två kolonner mot belägringsvallens mittersta del, när det var gjort skulle de två kolonnerna vika av åt var sitt håll och rulla upp den ryska försvarslinjen så att den ryska armen blev fången i två fickor mot Narvafloden.

Vissa av svenskarna hade fått förbereda sig med att tillverka faskiner och stormningsstegar som skulle användas för att komma över vattengravarna. Varje soldat tilldelades 24 skott inför slaget. Armén som skulle angripa ryssarna skulle delas i två stora kolonner, varav den vänstra skulle bli delad i två mindre. Kavalleriet och Livgrenadjärerna följde båda kolonnerna. Den vänstra flygeln i norr stod under Rehnskiöld med Västmanlands regemente och Dalregementet i spetsen. Här fanns även Närke-Värmlands regemente. Svenskarnas högra flygel stod under Otto Vellingk med Livgardet i spetsen. Som en egen enhet längst norrut fanns överste Magnus Stenbock med sina dalkarlar samt finnar. Till dem förband sig Karl XII med livdrabanterna under Arvid Horn. Det svenska artilleriet, under befäl av Johan Siöblad och Gustaf Gabriel Appellman, uppfördes på en höjd vid namn Hermannsberg klockan tio på förmiddagen[14].

Den ryska armén placerades på en böjd stridslinje som gick från söder till nordväst om Narva. Den traditionella ryska kavalleristyrkan under ledning av Boris Sjeremetev höll den vänstra (södra) flygeln nära Narvafloden. Generalerna Adam Weyde (en holländare) och Ivan Trubetskoy höll centern, som låg på en höjd vid namn Germansberg. General Avtomon Golovin höll den högra flygeln med gardesregementena, som även de låg placerade vid floden. Utöver dessa fanns också 4 000 man som försvarade sig mot ett utfall från Narvas garnison. Det ryska artilleriet var under befäl av Alexander Imeretinski, prins av Imeretien. Den bestod av 145 kanoner av olika storlekar, 28 metallmörsare och 4 haubitser[15]. 70 av dessa kanoner placerades vid den ryska befästningslinjen, medan resten av artilleriet placerades nära Ivangorod.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Slaget vid Narva, målning av Alexander Kotzebue.

För att se om den svenska garnisonen fortfarande var vid liv sköt det svenska artilleriet dubbel lösen, d.v.s. två plus två kanonskott. Till undsättarnas lättnad sågs raketbloss stiga till himmelen från Narvas murar som tecken på att de svenska försvararna fortfarande levde.

De två kolonnerna framryckte omkring klockan två på eftermiddagen under en plötsligt uppkommen snöstorm mot två punkter belägna nära mitten av ryssarnas linje. Svenskarna hade stormen i ryggen, medan ryssarna fick den i ögonen och kunde därmed inte se de framryckande svenskarna förrän de stod högst 30 meter från dem. Ryssarna sköt i blindo mot svenskarna, medan svenskarna med god sikt avfyrade sina musköter på 10 m håll och orsakade stora förluster bland de ryska leden. Svenskarna drog sedan sina värjor, tog sig förbi vallgravarna med sina stormningsstegar, rev ner de spanska ryttarna och anföll ryssarnas läger. Det uppstod en enorm oordning bland de hopträngda ryska trupperna. Den ryska befästa linjen stormades i ett slag, och de överkomna svenskarna vände sig åt båda sidor; ryssarna var delade i två från varandra skilda delar. Den ryska fronten klövs i tre delar och de svenska kolonnerna inne i lägret kunde snart vika av och rulla upp ryssarnas högra flygel[13].

En stor del av trupperna på ryssarnas vänstra flygel begav sig då på flykt. Tusentals ryska ryttare under Boris Sjeremetevs befäl blev panikslagna och försökte att vada över Narvafloden. Boris lyckades fly, men minst tusen av hans ryttare blev neddragna i virvlarna och drunknade. Samma sak skedde även på högra flygeln, den norra halvan av flygeln försökte fly över en flottbro som var slagen från ön Kamperholm. Men bron kunde inte hålla emot de ryska folkmassorna och den kollapsade, och hundratals ryska fotsoldater föll i den iskalla strömmen och drunknade. Högra flygelns spillror samlade sig i en vagnborg invid stranden, som försvarades av det två ovannämnda gardesregementena, för att sätta sig till motvärn. Det anfölls av det svenska livgardet, och den häftigaste striden under hela slaget uppstod här, och varade ända tills mörkret kom. Sedan svenskarna krossat centern och den högra flygeln, beslöt hertig de Croy att kapitulera. Han överlämnade sig med sin stab till överste Stenbock. Klockan hade nu blivit fem på eftermiddagen. Men ryssarnas vänstra flygel med elitregementena hade ännu inte kapitulerat. Dessa slogs nu mot svenskarna i skyttegravarna och även mot Narvas garnison som nu gjorde ett utfall mot de flyende ryssarna. Karl XII beslöt sig då att ta sig dit för att uppmuntra de trötta svenskarna. Under färden hamnade han och hans häst i en gyttjegrav, men drogs upp av ett par finska soldater[13].

Striden var över vid 17-tiden på eftermiddagen, och slutade med en stor svensk seger. De ryska trupperna som överlevde slaget kapitulerade på grund av den stora förvirringen som uppstod i deras läger. Men allt gick inte enligt planerna för den svenska armén; bland annat uppstod här en av de mest ökända incidenterna av vådabeskjutning som drabbat den svenska armén, när Dalregementet och Livgardet började beskjuta varandra i kvällsmörkret, vilket orsakade stor manspillan i båda regementena. De uttröttade och uthungrade svenska soldaterna började plundra ryssarnas övergivna ställningar, där man fann brännvin vilket flera soldater berusade sig med.

Efter slaget[redigera | redigera wikitext]

Ryska mässkåpor, krigsbyten från slaget vid Narva. Förvaras i Livrustkammaren

Under natten öppnade ryssarna underhandlingar, som slutade med att fritt avtåg medgavs först för högra flygeln, mot avlämnande av fanor och kanoner, sedermera även för den vänstra mot avlämnande också av handvapen och avmarsch med blottade huvuden då denna sida inte ansågs ha kämpat tillräckligt hårt. Endast det högre befälet kvarhölls som fångar. Svenskarna förlorade i slaget 667 i döda och omkring 1 200 i sårade[6]. Ryssarna förlorade 12 000 i döda och sårade, av vilka en del drunknade under försöket att undkomma, samt resten kapitulerade inför svenskarna[10][11].

Nästa morgon reparerade svenskarna och ryssarna bron över Narvafloden till Kamperholmön, som ryssarna skulle använda för att kunna avtåga hem till Ryssland. De marscherade förbi Karl XII, som satt på sin häst på en höjd, med blottade huvuden och lade ner sina vapen och fanor. De ryska soldaterna begav sig till Novgorod, men på vägen dit dog många soldater av kyla och hunger. De ryska befälhavarna sändes till Stockholm och Visingsö som krigsfångar[13][16]. Ett ofantligt byte togs av de svenska trupperna, bland annat 230 fanor, 6 pukor, 20 standar, 180 kanoner, 24 000 gevär och den ryska tsarens krigskassa innehållande 32 000 rubel[15]. Man fann även stora mängder av ammunition, mat, tält och hästfoder[13].

Den 22 november intågade kungen och trupperna i Narva. Narvas försvarare, Henning Rudolf Horn, befordrades till general och friherre. Segern fick som omedelbar följd att ryssarna utrymde hela Ingermanland, och när de ryska befälhavarna som deltog i slaget blev tillfångatagna av svenskarna blev Peter den Store tvungen att bygga upp sin krigsmakt från början. Segern gav också ett stort eko över hela Europa i Paris jublade folket på gatorna och den turkiske sultanen skickade kurirer med grattulationer till Karl XII. Över hela Sverige hölls några månader senare en tacksägelsedag, där man bland annat i Stockholm tände ljus i flera bostäder och på Brunkebergstorg hade man byggt en 25 meter hög träpyramid som lystes upp av 2 500 tranlampor[17].

Svenskarna kunde nu med skyddad rygg vända sig mot den tredje motståndaren, Sachsen-Polen. Men först måste den svenska armén ta vinterkvarter i trakterna runt staden Dorpat. Kungen tog sitt huvudkvarter i det mer eller mindre förfallna slottet Lais. Han bodde i slottet och dess omgivande gårdar från december 1700 till mitten av maj efterföljande år, då förstärkningar från Sverige anlände[18]. År 1701 skulle Karl XII påbörja sitt fälttåg i Polen.

Arméerna[redigera | redigera wikitext]

Den svenska armén vid Narva[redigera | redigera wikitext]

Den svenska armén vid Narva byggde på indelningsverket som var uppbyggt under Karl XI:s regenttid. Då soldaterna kom från samma region skapades en stark gemenskap som ofta även fanns mellan soldater och officerare. Den svenska infanteritaktiken under det stora nordiska kriget var mycket aggressiv och målet var att skapa ett övertag redan från början. Vanligtvis inleddes anfall med att ett svenskt infanteri uppmarscherade framför fienden under total tystnad. Sjuttio steg från fienden gjordes halt och det bakre musketerarna öppnade eld, sedan ryckte man fram till 30 stegs avstånd då kommandot "Gå på, marsch!" gavs, varvid man störtade fram mot fienden med dragna värjor, pikar och bajonetter. Denna taktik i kombination med sträng disciplin och hög moral gjorde den svenska armén till den bästa i Europa vid den här tiden.

Den ryska armén vid Narva[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1500-talet hade den ryska armén bestått av streltser vilka var en sorts krigarskrån där soldaterna hade livstidskontrakt och som även i fredstid ansvarade för brandbekämpning och polisiära uppgifter, samt bojarkavalleriet av rysk adel.[källa behövs] Artilleriet var speciellt eftersatt i jämförelse med sin västerländska motpart. Efter Tsar Peters västerländska resa under 1690-talet hade en hel del reformer gjorts. Ett par dragon- och infanteriregementen av värvad trupp hade satts upp efter västerländsk standard. Tsar Peters egna regementen, Preobrasjenenskijs och Semjonovskij, döpta efter de två byar som Peter haft praktiska stridsövningar vid, hade befordrats till gardesregementen och utgjorde stommen i den ryska armén. Armén hade växt rekordartat och flera nya pjäser hade gjutits det senaste året. En mängd utländska officerare hade anställts för att modernisera armén. Trots alla dessa förnyelser bestod Tsar Peters armé fortfarande till stor del av gammaldags streltser- och rytteriförband. Det skulle visa sig att artilleriet inte var vuxet den uppgift som belägringen av Narva krävde. I och med slaget vid Narva blev majoriteten av de utländska officerarna tillfångatagna av svenskarna, medan andra blev ihjälslagna av sitt eget manskap.

Slagordning[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Truppslag Befälhavare[14][19] Antal[20][21][19] Deltagande regementen[20][21][19] Fördelning[20][21][19]
Längst till vänster
Infanteri Magnus Stenbock 516 man Tavastehus, Viborgs & Savolax tremänningsregemente
Dalregementet (livbataljonen)
2 bataljoner
Kavalleri Magnus Stenbock
Arvid Horn
1 650 man Livdragonregementet (4 skvadroner)
Drabantkåren (2 skvadroner)
Åbo, Nylands & Viborgs tremänningskavalleri (2 skvadroner)
Karelska lantdragoner (2 skvadroner)
10 skvadroner
Vänstra flygeln
Infanteri Georg Johan Maidel
Carl Gustaf Rehnskiöld
2 375 man Dalregementet (andra bataljonen)
Finnar (4 bataljoner)
Västmanlands regemente (1 bataljon)
Närke-Värmlands regemente (2 bataljoner)
8 bataljoner
Kavalleri Johan Ribbing
Carl Gustaf Rehnskiöld
736 man Estniska adelsfanan (3 skvadroner)
Estniska kavalleriregementet (3 skvadroner)
Åbo & Björneborgs kavalleriregemente (7 skvadroner)
13 skvadroner
Artilleri Johan Siöblad 21 pjäser
Högra flygeln
Infanteri Knut Posse
Otto Vellingk
2 998 man Västmanlands regemente (2 bataljoner)
Livgardet (4 bataljoner)
Livgardets livbataljon
Livgardets grenadjärbataljon
Åbo, Björneborgs & Nylands tremänningsregemente
Hälsinge regementes livbataljon
Hälsinge regemente (andra bataljonen)
11 bataljoner
Kavalleri Bleckert Wachtmeister
Otto Vellingk
1 928 man Karelska kavalleriregementet (7 skvadroner)
Nylands kavalleriregemente (9 skvadroner)
Livdragonregementet (4 skvadroner)
Karelska lantdragoner (2 skvadroner)
Åbo, Nylands & Viborgs tremänningskavalleri (2 skvadroner)
24 skvadroner
Artilleri Gustaf Gabriel Appellman 16 pjäser
Truppslag Summa Totalt
Infanteri 5 889 man
Kavalleri 4 314 man
Artilleri 334 man 10 537 man

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Truppslag Befälhavare[19] Antal[22][19] Deltagande regementen[22][19]
Vänstra flygeln
Infanteri Boris Sjeremetev 11 255 man Strekalov Infanteriregimente
Jeltjaninov Infanteriregimente
Sucharov Infanteriregimente
Lima Infanteriregimente
Gordon Infanteriregimente
I. Triden Infanteriregimente
Werden Infanteriregimente
N. Balk Infanteriregimente
von Schweden Infanteriregimente
Junger Infanteriregimente
F. Balk Infanteriregimente
W. von Delden Infanteriregimente
I. von Delden Infanteriregimente
Gulitz dragonregemente
Kavalleri Boris Sjeremetev 4 000 man
Artilleri Alexander Imeretinski 28 pjäser (115 man)
Centern
Infanteri Adam Weyde
Ivan Trubetskoy
3 371 man Colomb Infanteriregimente
Dewitzon Infanteriregimente
Bruce Infanteriregimente
Westhof Infanteriregimente
Amirof Infanteriregimente
Bajov Infanteriregimente
Artilleri Alexander Imeretinski 17 pjäser (78 man)
Högra flygeln
Infanteri Avtomon Golovin 9 026 man Preobrasjenenskijs gardesregemente
Semjonovskijs gardesregemente
Fliwerk Infanteriregimente
Schnewentz dragonregemente
Ivanitski Infanteriregimente
Mewes Infanteriregimente
Bieltz Infanteriregimente
Bohlmann Infanteriregimente
M. Treiden Infanteriregimente
Kavalleri Avtomon Golovin 5 000 man
Artilleri Alexander Imeretinski 25 pjäser (115 man)
Truppslag Summa Totalt
Infanteri 23 648 man
Kavalleri ca 9 000 man
Artilleri 321 man 32 969 man


Monument[redigera | redigera wikitext]

Svensk medalj[redigera | redigera wikitext]

Medalj slagen till åminnelse av slaget.

Åren efter slaget slogs en medalj av kungliga Myntet till åminnelse av slaget, graverad av Arvid Karlsteen.

Rysslands monument[redigera | redigera wikitext]

Det ryska minnesmärket

År 1900, 200 år efter slaget, påbörjade Preobrasjenenskij och Semjonovskij-regementena byggandet av ett minnesmärke till de ryska soldater som dog i slaget vid Narva. Minnesmärket består av en granitsockel med ett kors på toppen, placerad på en liten kulle. På inskriptionen står det: Героям-предкам, павшим в бою 19 N0 1700. Sv. "Våra heroiska förfäder som stupade i strid den 19 november 1700."[23]

Sveriges segermonument[redigera | redigera wikitext]

Svenska Lejonet.
Huvudartikel: Svenska lejonet i Narva

År 1936 uppfördes ett svenskt segermonument i form av en lejonstaty utanför Narva, vilket förstördes redan 1944 under den ryska ockupationen. Ett nytt monument invigdes i oktober 2000 av den dåvarande svenska utrikesministern Lena Hjelm Wallén efter att Svenska Institutet startat en insamling. På sockeln står MDCC (1700) samt Svecia Memor (Sverige minns)[24].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (svenska) Martinsson, Örjan. ”Svenska uniformer i slaget vid Narva”. www.tacitus.nu. http://www.tacitus.nu/karoliner/slag/Narva/svenskar.htm. 
  2. ^ (svenska) Carlson F.F. Sveriges historia under konungaraa av dct pfalziska huset, 6—7. 1881—1885.
  3. ^ (svenska) Ericson, Lars (ed) (2003) (på Svenska). Svenska slagfält. Wahlström & Widstrand. Sid. 257. ISBN 91-46-21087-3 
  4. ^ (svenska) Porfiriev, I.E. (ed) (1958) (på Svenska). Peter I. Grundläggare av den ryska reguljära arméns och flottans krigskonst. Hörsta förlag. Sid. 145 
  5. ^ (svenska) Liljegren, Bengt (2000). Karl XII. Lund: Historska Media. Sid. 93. ISBN 91-89442-65-2 
  6. ^ [a b c d] (svenska) Christer Kuvaja: Karolinska krigare 1660–1721, sid. 147. Schildts Förlags AB 2008. ISBN 978-951-50-1823-6.
  7. ^ De flesta av de ryska soldaterna frisläpptes, men endast 134 högre officerare och några soldater togs som permanenta fångar
  8. ^ (svenska) Lindqvist, Herman (2002). Historien om Sverige - Från istid till framtid. Stockholm: Norstedts. Sid. 288, 297. ISBN 91-1-301265-7 
  9. ^ http://stormaktstiden.com/
  10. ^ [a b c] (ryska) Беспалов А. В. Северная война. Карл XII и шведская армия. Путь от Копенгагена до Переволочной. 1700-1709. - М: Рейтар, 1998. С. 43
  11. ^ [a b] Peter Ullgren, Det stora nordiska kriget 1700-1721 (2008) Stockholm, Prisma. Sidan 57. ISBN 978-91-518-5107-5
  12. ^ (engelska) Frost, Robert I (2000). The Northern Wars. War, State and Society in Northeastern Europe 1558-1721. Longman. Sid. 228. ISBN 978-0-582-06429-4 
  13. ^ [a b c d e] (svenska) Lindqvist, Herman (2007-11-18). ”Svensk storseger i Narva – tack vare snöovädret”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article1276383.ab?service=print. 
  14. ^ [a b] (svenska) Högman, Hans (2009-12-05). vid Narva 1700 ”Slaget vid Narva 1700”. Berömda svenska slag. http://www.algonet.se/~hogman/slb_slag_2.htm#Slaget vid Narva 1700. 
  15. ^ [a b] (svenska) Bergström, Björn. ”Slaget vid Narva - Tacksegielse publicerat d 5 feb: Ao 1701”. www.rosocken.se. http://www.rosocken.se/Documents/Narva.aspx. 
  16. ^ (svenska) Poltava – krigsfångar och kulturutbyte. Sverige: Norstedts. 2009. Sid. 163-181. ISBN 9173533343 
  17. ^ (svenska) ”och en mot tio ställdes”. Runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/4/0545.html. 
  18. ^ (svenska) Lepp, Hans. ”Svenskminnen i Estland - Kapitel 12. Karl XII i vinterläger på Lais”. stmikael.ee. http://www.stmikael.ee/index.php/sv/historia/38-ptk-12. 
  19. ^ [a b c d e f g] (engelska) ”Forces, Battle of Narva, 20 November l700”. usacac.army.mil. http://usacac.army.mil/CAC2/CGSC/CARL/nafziger/700LAA.pdf. 
  20. ^ [a b c] (svenska) Martinsson, Örjan. ”Svenska slagordningen vid Narva”. www.tacitus.nu. http://www.tacitus.nu/karoliner/slag/Narva/slagordning.htm. 
  21. ^ [a b c] (engelska) ”The Swedish Army, Narva (1700)”. www.wfgamers.org. http://www.wfgamers.org.uk/resources/C18/SwedishNarva.pdf. 
  22. ^ [a b] (svenska) Martinsson, Örjan. ”Ryska uniformer i slaget vid Narva”. www.tacitus.nu. http://www.tacitus.nu/karoliner/slag/Narva/ryssar.htm. 
  23. ^ (ryska) Петров А. В. Город Нарва, его прошлое и достопримечательности. СПб, 1901. С. 354-355
  24. ^ (svenska) Svenska institutet — SI och Narva

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]