Snedlutning
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet anses vara onödigt fackspråklig. (2014-06) Hjälp gärna Wikipedia med att förtydliga texten och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Om artikeln inte åtgärdats inom tre år från dess att den märkts upp kan den komma att raderas. |
Snedlutning är kombinationen av lutningen i sidled och längs med en väg. Snedlutning (som även kallas resulterande fall) räknas i formella termer som resultant till vägytans tvärfall och längsgående gradient. För att inte vatten och slask (halkrisker) ska bli stående på vägbanan, krävs att snedlutningen är minst 0.5 %. Normalt är snedlutningen minst 1.5 % på gamla vägar och minst 2.5 % på nybyggda vägar, genom vägens tvärfall. I kurvor kan snedlutningen bli över 6 %. Vid in- respektive utgång till ytterkurvor (vänsterkurvor i färdriktningen) kan dock snedlutningen bli farligt nära 0 %, om skevningsövergången placerats i en sektion där vägens längsgående gradient är nära 0 % (vilket den ofta är). Ytterkurvor har därför systematisk risk för låg snedlutning[1]. Detta bidrar till att ytterkurvor är fem - sex gånger farligare än innerkurvor, sett till utfall i dödliga singelolyckor[2].Låg snedlutning är särskilt farligt vid halt väglag, så som efter underkylt regn, samt i kombination med sidkrafter och bromskrafter. Eftersom sidkrafter och bromskrafter förekommer systematiskt vid kurvtagning bör skevningsövergång med låg snedlutning placeras långt från kurvan.
Se även
Fotnoter
- ^ Reducing Health and Safety Risks on Poorly Maintained Rural Roads, Heavy Vehicle Transportation Technology HVTT11 Symposium
- ^ Analys av singelolyckor med dödlig utgång på det statliga vägnatet exklusive motorvägar 1997-2000, Vägverket publ 2002:109 Arkiverad 25 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.