Sojuz 1
| Sojuz 1 (Союз-1) | |||
| Modell | Sojuz 7K-OK | ||
|---|---|---|---|
| Anrop | Рубин (Rubin - "Rubin") | ||
| Färdens tid | 1 dag 2 tim 47 min 52 sek | ||
| Massa | 6 450 kg | ||
| NSSDC-ID | 1967-037A[1] | ||
| Uppskjutning | |||
| Startplats | Bajkonur LC1 | ||
| Start | 23 april 1967, 00:35:00 UTC | ||
| Raket | Sojuz | ||
| Landning | |||
| Landningsplats | 51,3615° N, 59,5622° O[2] | ||
| Landning | 24 april 1967, 03:22:52 UTC | ||
| Omloppsbana | |||
| Varv | 18 | ||
| Apogeum | 223 km | ||
| Perigeum | 197 km | ||
| Banlutning | 50,8° | ||
| Besättning | |||
| Besättning | Vladimir M. Komarov (2)  | ||
| Kronologi | |||
| |||
,_a_Soviet_test_pilot,_aerospace_engineer,_and_cosmonaut)_cancelled.jpg)
Sojuz 1 (ryska: Союз-1) var det första bemannade testet med en Sojuz-farkost. Raketen sköts upp den 23 april 1967 från Kosmodromen i Bajkonur, Kazakstan.[3]
Färden kantades av problem. Bland annat fungerade inte solpanelerna som de skulle.
Under landningen trasslade fallskärmarna ihop sig och landningskapseln störtade till marken.[4] Den enda ombordvarande kosmonauten, Vladimir Komarov, omkom omedelbart vid kraschen. Detta blev den första dödsolyckan under rymdflygning.[5]
Yuri Gagarin var reserv för Komarov.
Arv
Tragedin med Sojuz 1 försenade lanseringen av Sojuz 2 och Sojuz 3 till den 25 oktober 1968. Detta arton månaders gap, tillsammans med explosionen av en obemannad N-1-raket den 3 juli 1969 omkullkastade de sovjetiska planerna på att landa en kosmonaut på Månen. Det ursprungliga uppdraget för Sojuz 1 och Sojuz 2 slutfördes till sist av Sojuz 4 och Sojuz 5.[6]
Den arton månader långa förseningen medförde ett kraftigt förbättrat Sojuz-program, som lärde av de förbättringar som gjorts i Apolloprogrammet efter Apollo 1-tragedin. Trots att Sojuz misslyckades med att nå Månen kom den att återanvändas från att utgöra mittstycke i Zondprogrammet till Saljutprogrammets passagerarfärja, rymdstationen Mir och den Internationella rymdstationen. Fastän den drabbats av ännu en tragedi i samband med Sojuz 11-olyckan 1971, och gick igenom flera incidenter med icke-dödliga avfyrningsavbrott och landningsmissöden, har den blivit en av de mest långlivade och mest pålitliga bemannade rymdfarkoster som än så länge har utformats.
Komarov högtidlighålls med två minnesmärken som finns kvar på Månens yta: en som lämnats vid Tranquility Base av Apollo 11,[7] och Fallen Astronaut-minnestavlan som lämnats av Apollo 15.
Källor och referenser
- ^ NASA Space Science Data Coordinated Archive, läst 10 juli 2016.
- ^ ”Google Maps - Soyuz 1 Crash Site - Memorial Monument Photo”. http://maps.google.com/maps?hl=en&ie=UTF8&ll=51.374567,59.572163&spn=0.052613,0.165997&t=h&z=13&iwloc=lyrftr:com.panoramio.all,6302492947772100897,51.360849,59.562378&lci=com.panoramio.all. Läst 8 april 2014.
- ^ ”Baikonur LC1”. Encyclopedia Astronautica. Arkiverad från originalet den 15 april 2009. https://web.archive.org/web/20090415160730/http://www.astronautix.com/sites/baiurlc1.htm. Läst 8 april 2014.
- ^ ”1967: Russian cosmonaut dies in space crash”. BBC On This Day. BBC. http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/april/24/newsid_2523000/2523019.stm. Läst 8 april 2014.
- ^ ”Cosmonaut Crashed Into Earth 'Crying In Rage' : Krulwich Wonders...”. NPR. 18 mars 2011. http://www.npr.org/blogs/krulwich/2011/05/02/134597833/cosmonaut-crashed-into-earth-crying-in-rage. Läst 8 april 2014.
- ^ ”Soyuz 1”. Encyclopedia Astronautica. Arkiverad från originalet den 26 december 2001. https://web.archive.org/web/20011226022800/http://www.astronautix.com/flights/soyuz1.htm. Läst 8 april 2014.
- ^ Aldrin, Buzz; Malcolm McConnell (1989-07-01). Men from Earth. Bantam. ISBN 978-0-553-05374-6
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
_drawing.png)
