Son My-massakern
 |
Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2010-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Son My-massakern (vietnamesiska: thảm sát Sơn Mỹ), på engelska ofta kallad My Lai-massakern (vietnamesiska: thảm sát Mỹ Lai, [mi.˧˩˥'lɐːj˧˧]) eller, mindre språkligt korrekt, Song My-massakern,[1] var ett massmord på 347 till 504 obeväpnade sydvietnamesiska medborgare utfört av amerikanska soldater under Vietnamkriget den 16 mars 1968. Offren var civila och majoriteten av dem var kvinnor och barn.
Massakern förövades i de små byarna My Lai (vietnamesiska: Mỹ Lai) och My Khe i Sydvietnam, som utgjorde en del av orten Son My (vietnamesiska: Sơn Mỹ) i provinsen Quang Ngai i mellersta Vietnam. Provinsen var ett av FNL:s starkaste fästen. De amerikanska soldaternas kodnamn för Son My var Pinkville.
Innehåll |
Förlopp [redigera]
Under morgonen den 16 mars gick en pluton på 30 man från tredje kompaniet (kompani C) ur den 11:e brigaden, ledd av löjtnanten William Calley, bärsärkagång bland människorna, djuren och husen i byn. Baserat på en underrättelserapport hade de väntat sig att finna ett FNL-fäste, men istället möttes de av vanliga bybor, många av dem kvinnor och barn. Någon fientlig eldgivning rapporteras inte ha förekommit. Vittnesmål från Salvadore LaMartina, en av plutonsmedlemmarna, visar på massakerns ytterliga brutalitet: "Did you obey your orders? Yes, sir. What were your orders?. Kill anything that breathed."[2]
Alla i byn sköts ned med automatvapen; i flera fall föregicks morden av tortyr, våldtäkt och andra övergrepp.[3] Exakt hur många bybor som omkom är okänt. Uppgifter har gjort gällande att det handlar om mellan 347 och 504 civilpersoner. Enligt US Army dödades 347[4] vietnameser i massakern (exklusive offren i My Khe). Vietnamesiska myndigheter uppger att 504[5] människor mördades i byarna My Lai och My Khe.
En av de observationshelikoptrar, som cirklade över området, flögs av Hugh C. Thompson. Han avbröt massakern och på hans order flögs åtminstone 9 civila till säkerhet.[6]
Händelsen dokumenterades noga av arméfotografen Ronald L. Haeberle. Händelsen, som mörklades av militären, skulle troligen ha glömts bort om inte den menige soldaten Ronald Ridenhour, som inte själv deltog i massakern, hade börjat beskriva det hela i brev till amerikanska myndigheter; Ridenhour skrev ett trettiotal brev till Vita Huset, Pentagon, USA:s utrikesdepartement och kongressen. Även journalisten Seymour Hersh bidrog till att saken blev känd.[4]
Efterspel [redigera]
Vid en rättegång 1970 ställdes löjtnanten William Calley till svars för massakern och dömdes året därpå till livstids fängelse för 22 fall av mord på vietnamesiska civila.[7] Han behövde dock endast sitta tre dagar i militärt fängelse, eftersom straffet blev reducerat till husarrest på order från Vita Huset.[7] Han fick villkorlig frigivning 1974, efter tre och ett halvt år.[7] En hyllningssång tillägnad Calley, The Battle Hymn of Lt. Calley spelades in 1971 och sålde på fyra dagar mer än en miljon exemplar i USA.[8]
Den officiella amerikanska utredningen av massakern, utförd av den trestjärnige generalen William Reeds, kom fram till att över två dussin officerare borde ställas inför krigsrätt, inklusive den befälhavande generalen för Calleys division. Calley var dock den enda som dömdes för inblandning i händelsen.[9]
Hugh C. Thompson tilldelades utmärkelsen Distinguished Flying Cross.[10]
Nästan 40 år efter My Lai-massakern har det framkommit minst 320 ytterligare fall av bekräftade krigsförbrytelser utförda av amerikanska trupper varav sju omfattande massakrer på civila.[11]
Referenser [redigera]
- ^ ”Efter 40 år ber Calley om förlåtelse”. Dagens Nyheter. 22 augusti 2009. http://www.dn.se/nyheter/varlden/efter-40-ar-ber-calley-om-forlatelse.
- ^ Summers, Harry G. (1995). Historical Atlas of the Vietnam War. Boston: Houghton Mifflin Company. Sid. 140. ISBN 0-395-72223-3
- ^ Franklin, Bruce H., Vietnam & Other American Fantasies, s.225, ISBN 1-55849-332-8 som citerar den officiella amerikanska utredningen utförd av den trestjärnige generalen William Reeds
- ^ [a b] ”My Lai Massacre”. JRank. http://law.jrank.org/pages/8694/My-Lai-Massacre.html. (engelska)
- ^ ”Vụ thảm sát Mỹ Lai diễn ra như thế nào?”. VnExpress. http://www.vnexpress.net/Vietnam/The-gioi/Tu-lieu/2008/03/3BA0046E/. (vietnamesiska)
- ^ ”My Lai massacre hero dies at 62”. BBC News. 6 januari 2006. http://news.bbc.co.uk/2/hi/4589486.stm. (engelska)
- ^ [a b c] Gado, Mark. ”The Verdict”. Into The Dark: The My Lai Massacre. truTV.com. http://www.trutv.com/library/crime/notorious_murders/mass/lai/verdict_12.html. (engelska)
- ^ Franklin, Bruce H., Vietnam & Other American Fantasies, s.41, ISBN 1-55849-332-8 Se även artikeln på engelska wikipedia och källan som hänvisas där.
- ^ Franklin, Bruce H., Vietnam & Other American Fantasies, s.225, ISBN 1-55849-332-8
- ^ Maclear, Michael, Vietnam: The Ten Thousand Day War (1991) ISBN 0-7493-0016-7, först publicerad 1981
- ^ Turse, Nick (6 augusti 2006). ”Civilian Killings Went Unpunished”. Los Angeles Times. http://www.latimes.com/news/la-na-vietnam6aug06,0,2056752.story. (engelska)
Externa länkar [redigera]
- Beyond My Lai: New Revelations of Vietnam Atrocities
- Essä av Peter Englund
- Wikimedia Commons har media som rör Son My-massakern.
