Vietnamkriget

Från Wikipedia

Denna artikel behöver fler källhänvisningar. Du kan hjälpa till genom att lägga till fler pålitliga källor. Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort helt.

Vietnamkriget
Del av Kalla kriget
Datum 1959[1] – 30 april 1975 Plats Sydostasien Utfall Nordvietnamesisk seger Casus belli Kalla kriget-upptrappning och nationalism Territoriella ändringar Återförening av Vietnam
Stridande
Sydvietnam USA Sydkorea Thailand Australien Nya Zeeland Filippinerna	Nordvietnam FNL Kina Nordkorea
Befälhavare
Nguyen Van Thieu Ngo Dinh Diem John F. Kennedy Lyndon B. Johnson Robert McNamara William Westmoreland Richard Nixon Creighton Abrams	Ho Chi Minh Le Duan Nguyen Chi Thanh Vo Nguyen Giap Văn Tiến Dũng Tran Van Tra
Styrka
~1 200 000 (1968) USA: 553 000 (1969)	~520 000 (1968)
Förluster
Sydvietnam döda: 250 000 skadade: 300 000 USA döda: 58 209 skadade: 153 303 Sydkorea. döda: 5 000 skadade: 11 000 Australien döda: 520 Totalt döda: 314 729 skadade: ca 464 303	Nordvietnam/FNL döda: ca 600 000 skadade: ca 600 000 Kina döda: 1100 skadade: 4 200
Döda (totalt antal Vietnameser): ca 3,5 miljoner

Vietnamkriget (1959–1975) var en väpnad konflikt mellan Nord- och Sydvietnam samt USA som slutade med nordvietnamesisk seger och landets förening under kommunistiskt styre. Konflikten hade sin bakgrund i Indokinakriget 1946–1954, som ledde till Vietnams självständighet och delning längs sjuttonde breddgraden. Nordvietnam stod under ledning av Ho Chi Minh och i Sydvietnam blev Ngo Dinh Diem president år 1955.

Under Vietnamkriget erhöll Nordvietnam stöd från Sovjetunionen och Kina, medan Sydvietnam stöddes av USA. Korea-, Vietnam- och Afghanistankonflikterna är de tre största så kallade ombudskrigen under det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen. Detta innebär att de två supermakterna drabbade samman indirekt med andra stater som mellanled.

Innehåll 1 Krigets skeden 1.1 Upptrappningen 1.2 Tonkinbuktsintermezzot 1.3 USA går in i kriget på allvar 1.4 Têt-offensiven 1.5 Nixons plan 1.6 USA lämnar Vietnam 1.7 Efterföljder 2 Dödssiffror 2.1 Den vietnamesiska befolkningen 2.2 Förluster i stridande förband 2.3 Amerikanska förluster 3 Referenser i populärkultur 3.1 Sånger om Vietnamkriget 3.2 Filmer och TV-serier 3.3 Dokumentärer 3.4 Skönlitteratur 3.5 Datorspel 4 Fotnoter 5 Externa länkar

[redigera] Krigets skeden

[redigera] Upptrappningen

Val var tänkt att hållas 1956 och detta skulle skapa underlag för en återförening av landet. I avvaktan på valet skulle Viet Minh förvalta den norra delen av landet och den södra delen som Frankrike skapat, skulle förvaltas av Bao Dai. Bao Dai var Annams (det mellersta Vietnams) siste kejsare och hade lett en marionettregim under den japanska ockupationen. Ingendera sidan, vare sig USA som i krigets slutskede finansierat större delen av de franska krigskostnaderna eller Viet Minh, tänkte respektera överenskommelsen i Genève.

USA var nämligen medvetet om att ett val skulle ge det kommunistledda Viet Minh makten. Den norra halvan av Vietnam hade en större andel av befolkningen än den södra och kommunisterna kunde förväntas få 100% av rösterna i sitt eget område och därigenom majoritet i hela landet. Detta var något som USA till varje pris ville förhindra. Det var för övrigt den röda tråden i alla de målsättningar som genom åren diskuterades av i Nationella säkerhetsrådet i USA. Till varje pris måste det strategiskt viktiga Sydostasien försvaras mot kommunistisk omstörtning.

I strid med Genèveöverenskommelsen utropades med amerikanskt stöd den sydvietnamesiska "Republiken Vietnam" i oktober 1955. Bao Dai fick sparken av USA:s favorit, Ngo Dinh Diem, som installerade sig som president efter ett val med tveksam legitimitet. Hans konservativa och korrupta regim blev snabbt impopulär, bla därför att Diem var katolik medan huvuddelen av befolkningen var buddhister. Diem svarade på protesterna med terror. Tusentals människor fängslades eller dödades. I norra Vietnam konfiskerade den kommunistiska regeringen i Nordvietnam de privata företagens och köpmännens egendomar och upprättade en byråkratiskt styrd kommandoekonomi. De tog också initiativ till att skapa den nationella befrielsefronten (i Sverige kallad FNL efter sin franska förkortning) i Sydvietnam.

USA fortsatte att trappa upp sina insatser. I slutet av år 1961 fanns det drygt 1 500 amerikanska soldater i Vietnam, ett år senare nära 10 000. Trots att den alltmer avskydda Diem störtades med tyst amerikanskt bifall 1963, fortsatte den sydvietnamesiska regimen dock att försvagas.

[redigera] Tonkinbuktsintermezzot

Tonkinbuktsintermezzot brukar ofta anges som det officiella startskottet för kriget. Den 4 augusti 1964 sägs ett antal nordvietnamesiska torpedbåtar helt oprovocerat ha angripit amerikanska krigsfartyg på internationellt vatten. Som en följd härav godkände kongressen den 7 augusti den så kallade Tonkinresolutionen, som gav presidenten fullmakt att vidta de åtgärder han fann nödvändiga. Med denna resolution bakom sig lät Johnson, med stöd från sina rådgivare, inleda bombningar av Nordvietnam och andra regelrätta krigshandlingar inom några månader.

Uppgifterna går isär om exakt vad som hände i Tonkin-bukten den natten. De flesta anser att incidenten var framprovocerad och avsiktligt överdriven, men ytterligare andra hävdar att det aldrig hänt överhuvudtaget. Det anses dock allmänt att Tonkinbuktsintermezzot endast var en förevändning för USA att eskalera sitt engagemang i Vietnam, något de redan i förväg bestämt sig för.

[redigera] USA går in i kriget på allvar

Några dagar efter händelsen började USA bomba Nordvietnam. Snart anlände fler och fler rådgivare och den 8 mars 1965 gick den amerikanska marinkåren i land vid den sydvietnamesiska staden Danang. Under 1965 sändes omkring 200 000 amerikanska soldater till Vietnam. Slaget vid Ia Drang ägde rum i november och var den första större drabbningen mellan den amerikanska marinkåren och FNL-gerillan. Efter slaget, som slutade oavgjort, trappades striderna upp och USA sände allt fler soldater till Vietnam; i början av 1968 fanns det i Vietnam nära en halv miljon amerikanska soldater, förutom mer än 600 000 man i den sydvietnamesiska armén och tiotusentals soldater från Sydkorea, Thailand, Australien och Filippinerna.

USA bombade både Nord- och Sydvietnam med förödande eldkraft. Stora områden i Sydvietnam förklarades vara "fria eldzoner" vilket innebar att alla oidentifierade, även civila, betraktades som fienden. Under namnet "Operation Fenix", som utfördes 1965-1968, mördade CIA sydvietnameser som misstänktes vara medlemmar av FNL. Över 20 000 personer dödades på detta sätt. Andra ska ha satts i fängelse där de misshandlades och torterades. Den 16 mars 1968 mördades 347 till 504 obeväpnade sydvietnamesiska medborgare av amerikanska soldater, kallat My Lai-massakern.

Den amerikanske befälhavaren i Vietnam, William Westmoreland, ansåg att segern nu var inom räckhåll.

Saigon-regimen blev alltmer impopulärare bland Sydvietnams befolkning. FNL tog makten över landsbygden genom att dela ut land till bönderna och även genom att hota befolkningen. Nordvietnamesiska reguljära styrkor belägrade marinkårsbasen i Khe Sanh under 77 dagar. Basen låg långt ute i periferin, nära gränsen till Laos. NVA (Nordvietnams armé) samlade stora mängder trupp och besköt basen med intensiv artillerield, men hade egentligen inte för avsikt att inta Khe Sanh. Syftet var istället att distrahera amerikanerna inför Tet-offensiven.

[redigera] Têt-offensiven

Huvudartikel: Têt-offensiven

Under det vietnamesiska nyåret i februari 1968 inleddes Têt-offensiven på bred front och ett FNL-kommando trängde ända in på amerikanska ambassaden i Saigon. Têt-offensiven var inledningsvis en kraftfull framgång och den amerikanska stridsledningen var djupt skakad. FNL gick efterhand på defensiven till följd av de stora förluster det åsamkats; totalt anses FNL ha förlorat 30.000 soldater.

Ställd inför militärens krav på ökade truppinsatser och de allt högre politiska kostnaderna, förklarade dock den amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson att han var beredd att inleda fredssamtal och att han inte hade några planer på att ställa upp för omval – antikrigsoppositionen hade blivit honom för stark. Johnson kunde inte längre framträda offentligt utan att mötas av en antikrigsdemonstration. "LBJ, how many kids did you kill today" ("LBJ, hur många barn dödade du idag"), hördes i demonstrationer över hela USA. De amerikanska förlusterna började bli kännbara, över 40 000 man hade stupat fram till 1968.

Johnson efterträddes av Richard Nixon, Eisenhowers vicepresident, som under valkampanjen påstått sig ha en hemlig plan för att göra slut på kriget.

[redigera] Nixons plan

Planen innebar en så kallad "vietnamisering" av kriget. Genom att ta hem de amerikanska styrkorna och istället låta Saigonregimen stå för krigandet skulle den starka antikrigsrörelsen desarmeras.

När den första antikrigsdemonstrationen hölls i Washington 1965 hade cirka 20 000 människor samlats. I november 1969 demonstrerade runt 500 000 människor mot kriget i Washington. Opinionsundersökningar började visa att en klar majoritet av landets befolkning ansåg att USA skulle lämna Vietnam.

När Nixon 1970 lät invadera Kambodja för att skära av FNL:s försörjningslinjer möttes han av våldsamma protester. En rad universitet ockuperades av sina studenter som höll protestmöten och seminarier mot kriget. Antikrigsopinionen trängde till och med in i armén. Vägran att tjänstgöra i Vietnam blev allt vanligare, samtidigt som protester mot kriget började märkas även bland de amerikanska soldaterna i Vietnam. Tiotusentals inkallade valde att antingen vägra att inställa sig för tjänstgöring eller desertera.

Nixon erkände i sina memoarer att han redan 1969 insåg att en militär upptrappning skulle innebära att den amerikanska allmänheten blev allt mer kritisk till kriget. Trots detta försökte han utvidga krigsinsatserna, och chansa med ett anfall mot nordvietnamesernas baser i Kambodja.

[redigera] USA lämnar Vietnam

I början av 1973, efter åratal av förhandlingar, gick USA till slut med på att underteckna ett vapenstilleståndsavtal. Men vapenstilleståndet bröt snart samman och kriget i Sydvietnam flammade upp på nytt. Den med amerikanska medel till tänderna beväpnade sydvietnamesiska regimen visade sig dock ha mycket låg stridsmoral. Lämnad på egen hand kollapsade den snabbare än vad till och med dess motståndare väntat sig.

Segern hade vunnits till ett fruktansvärt pris. Cirka en halv miljon vietnameser förlorade livet under det första Indokinakriget mot Frankrike, under det andra antas 2 till 3 miljoner vietnameser ha dött – och dessa siffror säger inget om de miljoner och åter miljoner av lemlästade och hemlösa. Förödelsen var fruktansvärd. Mer än 7 miljoner ton bomber hade fällts över landet, vilket var mer än dubbla den mängd som fällts under det andra världskriget. Mängder av byar i södra Vietnam hade också raserats och befolkningen tvingats att flytta i fåfänga försök att isolera FNL. Till detta kom effekterna av de enorma mängder av kemiska bekämpningsmedel som använts av USA för att avlöva djungelområden.

[redigera] Efterföljder

Efter krigets slut hävdade Internationella Röda korset att 65 000–70 000 personer hade utsatts för folkrättsstridiga övergrepp av de amerikanska och sydvietnamesiska fångvaktarna. Vid krigets slut hade över 7 miljoner ton bomber fällts över Indokina – mer än dubbelt så mycket som under hela andra världskriget inräknat både Europa och Asien. Flygplanen fällde även aerosoler för att förstöra träd och annan grönska. Samma gift – 2,4,5,T – visade sig även orsaka födelseskador på nyfödda barn.

Efter krigets slut tillträdde kommunistregimer i Laos och Kambodja. De röda khmererna i Kambodja beräknas ha dödat en och en halv miljon människor. Hundratusentals sydvietnameser, anklagade för samröre med den förra regimen, sattes i fängelseläger av kommunisterna. Miljoner människor flydde landet efter Saigons fall – 800 000 bara till USA. Vietnam är än i dag en enpartidiktatur, men under 1990-talet genomfördes reformer i kapitalistisk riktning som medförde hög tillväxt. Det gjordes även närmanden till USA.

[redigera] Dödssiffror

[redigera] Den vietnamesiska befolkningen

Hur många vietnameser som dödades under kriget var länge oklart. Den lägsta uppskattningen gjordes av den vietnamesiska regeringen några år efter krigets slut. Här uppskattades antalet döda till ca 2 miljoner vietnameser totalt, inklusive både civila och militära dödoffer på båda sidorna. Uppskattningar från bland annat FN och USA uppskattade att ca 4 - 5 miljoner vietnameser hade dött under kriget. Enligt ett uttalande av den vietnamesiska regeringen 1995 uppskattar man att 5.2 miljoner, eller var åttonde invånare, hade dödats under kriget med USA - den tidigare lägre siffran hade publicerats för att inte demoralisera befolkningen^[2].

Folkmordsforskaren Rudolph Rummel uppger antalet dödade av Sydvietnam till 90 000 och antalet dödade av Nordvietnam och FNL till 1 670 000.^[3]

[redigera] Förluster i stridande förband

Land	Största truppstyrka	Antal döda
USA	543 400	58 256
Sydkorea	48 869	4 407
Thailand	11 568	350
Sydvietnam	1 048 000	257 625
Nordvietnam och FNL	ej rapporterat	924 048
Australien	7 672	520
Nya Zeeland	550	35
Taiwan	31	0
Spanien	13	400

Källa: Australiensiska staten

[redigera] Amerikanska förluster

Enbart i Vietnamkriget (det vill säga exklusive Laos och Kambodja) rapporterades cirka 58 230 amerikaner som stupade och cirka 1 900 som saknade. Det högsta antalet amerikanska soldater i Vietnam vid en och samma tidpunkt var drygt 569 000. Detta gäller dock endast amerikansk militär personal, med fötterna rent fysiskt i Vietnam. Till detta kommer också omkring 1,2 miljoner soldater stationerade utanför Vietnam.

Land	Försvarsgren	Antal som tjänstgjorde	Dödade	Sårade	Saknade
USA	Armén	4,368,000	38,218	96,802
	Marinkåren	794,000	14,840	51,392
	Flottan	1,842,000	2,565	4,178
	Flygvapnet	1,740,000	2,587	1,021
	Totalt	8,744,000	58,209	153,303	1,948

[redigera] Referenser i populärkultur

Vietnamkriget har varit ett kärt ämne inom kulturen. Det tycks alltid finnas en ny infallsvinkel – något nytt att försvara eller förkasta.

[redigera] Sånger om Vietnamkriget

• Happy Xmas (War Is Over) - John Lennon
• Vietnam
• Hallå Där Bonde - Knutna Nävar
• Vietnow
• What Good Is A Bomb
• Fortunate Son - Creedence Clearwater Revival
• Give Peace A Chance - John Lennon
• Giải phóng miền Nam (Befria Södern) - Huynh Minh Sieng
• I Feel Like I'm Fixin' to Die-Rag - Country Joe and the Fish
• Born In The USA - Bruce Springsteen
• Into The Fire
• kambodia, Kim Wilde
• Nineteen - Paul Hardcastle

[redigera] Filmer och TV-serier

• Ai xuôi vạn lý (The Long Journey)
• Áo lụa Hà Đông (Sidendräkten)
• Apocalypse Now
• Cánh đồng hoang (The Abandoned Field, Wild Field, Free Fire Zone)
• Casualties of War
• Coming Home
• First Blood
• Fog of War
• Forrest Gump
• Full Metal Jacket
• Född den fjärde juli
• Good Morning, Vietnam
• Hair
• Hamburger Hill
• Jacob's Ladder
• Pluton B i Vietnam
• Plutonen
• Rescue Dawn
• The Deer Hunter
• The Green Berets
• Tigerland
• Uncommon Soldier
• We Were Soldiers

[redigera] Dokumentärer

• Vietnams Unseen War - Pictures of war from the other side
• First Kill

[redigera] Skönlitteratur

• Perfect Spy: The Incredible Double Life of Pham Xuan An av Larry Berman
• Vietnamkriget av Paul Dowswell
• About face av David Hackworth
• A bright shining lie av Neil Sheehan
• Dödligt ljus av Richard Currey
• Krigets sorger av Bao Ninh
• Utan misskund av Tom Clancy
• Eldens fält av James Webb
• Dispatches av Michael Herr
• Kort tid kvar av Gustav Hasford (blev till filmen "Full Metal Jacket")
• In Country av Bobbie Ann Mason (även som film med Bruce Willis i en av rollerna)
• Den stillsamme amerikanen av Graham Greene (även som film med Michael Caine)'
• If I die in a Combat Zone av Tim O' Brien
• Och jorden färgas röd av Michael Petersson

[redigera] Datorspel

Datorspel om Vietnamkriget har producerats sedan en lång tid tillbaka och till en mängd spelplattformar. Något som dock är gemensamt för denna spelgenre är att man som spelare alltid agerar på den amerikanska sidan av kriget när man spelar olika uppdrag. Uppdragen, ofta kallat "campaign" eller "missions" är det vanliga spelarläget där spelet utvecklas i en historisk berättarform. Spelgenren är på så sätt unik gentemot många andra krigsspel eftersom man spelar på de förlorades sida. Några av spelen har dock ett så kallat multiplayerläge där man kan välja sida i kriget och spela ett rent poängbaserat spel.

• Battlefield Vietnam
• Vietcong
• Vietcong 2
• Conflict Vietnam
• Man of Valor
• Shellshock Nam'67

[redigera] Fotnoter

1. ^ Det var en sakta uppbyggnad inför det här kriget från 1954 och framåt, där olika parter gick med i kriget vid olika skeden; dock så valde Hanois Politbyrå att inte gå med i kriget i söder förän 1959
2. ^ Casualties, .rjsmith.com
3. ^ Rudolph Rummel, "Summary Democide Totals"

[redigera] Externa länkar

• Vietnam The Necessary War: A Reinterpretation of America's Most Disastrous Military Conflict.