Southern League (baseboll)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Southern League
Pringles Park CIMG0648.JPG
En match i Southern League i Jackson 2005.
Sport Baseboll
Fullständigt namn Southern League of Professional Baseball Clubs[1]
Förkortning SL
Moderorganisation Minor League Baseball (MiLB)
Nivå AA[2]
Grundad 1904 (110 år sedan)[3]
Första säsong 1904[3]
Divisioner North och South[4]
Antal klubbar 10[4]
Länder  USA
Uppflyttning till Ingen
Nedflyttning till Ingen
Slutspel Divisionsfinal och final[5]
Regerande mästare Birmingham Barons (2013)[6]
Flest titlar Birmingham Barons (6) (sedan 1964)[6][7]
Webbplats southernleague.com
Klubbarnas placering efter division (rött=North och grönt=South).

Southern League (SL) är en professionell basebolliga som är en farmarliga till Major League Baseball (MLB). Southern League är en av tre ligor på den näst högsta nivån (AA) inom systemet av farmarligor som kallas Minor League Baseball (MiLB).[2]

Southern League består av tio klubbar[4], vilka alla är från sydöstra USA.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Southern League grundades 1904, och samma år spelades den första säsongen. Då hette ligan South Atlantic League (inte att förväxla med dagens South Atlantic League) och bestod av sex klubbar som var från Augusta, Charleston, Columbia, Jacksonville, Macon och Savannah. Varje klubb i ligan spelade minst 100 matcher första säsongen trots en spelartrupp på maximalt endast tolv spelare.[3]

Ligan, som kom att kallas SALLY League, tvingades upphöra med verksamheten 1931 på grund av den stora depressionen, men ligan startade om fem år senare.[3]

1953 spelade de första afroamerikanerna i ligan, däribland den senare stjärnspelaren i MLB Hank Aaron. Förutom Aaron är det flera senare medlemmar i basebollens Hall of Fame som spelat i ligan under den tid den hette South Atlantic League, däribland Ty Cobb, Bob Gibson, Joe Jackson och Harmon Killebrew.[3]

Från början, 1904-1920, klassades ligan på nivå C. Därefter, 1921-1945, klassades ligan på nivå B och sedan, 1946-1962 på nivå A. Sedan 1963 klassas ligan på nivå AA. Bakgrunden till den sista uppgraderingen var att en tidigare AA-liga, Southern Association, lades ned efter 1961 års säsong, vilket medförde att det endast fanns tolv farmarklubbar på AA-nivån för de 20 klubbarna i MLB. När South Atlantic League utökades från sex till åtta klubbar fick den AA-status 1963. Eftersom namnet SALLY League sedan länge förknippats med de lägre nivåerna i Minor League Baseball bestämde man 1964 att ligan skulle byta namn till Southern League. Det gamla namnet South Atlantic League återanvändes 1980 när en ny liga på A-nivån startades.[3]

Den nydöpta ligan Southern League hade åtta klubbar första säsongen 1964, varav sex var kvar från föregående år. De var från Asheville, Charlotte, Chattanooga, Knoxville, Lynchburg och Macon. De två nya klubbarna var från Birmingham och Columbus. Klubbarna spelade vardera 140 matcher den säsongen och man införde även en all star-match. Man spelade inte något slutspel, utan den klubb som vann grundserien blev ligamästare.[3]

På 1960-talet spelade många senare stjärnspelare i MLB i Southern League, däribland Reggie Jackson. På 1970-talet ökade publiksiffrorna kraftigt mycket tack vare att man renoverade arenor och ansträngde sig för att göra ligan mer familjevänlig. 1978 var den samlade publiksiffran över en miljon åskådare. På 1980-talet byggdes flera nya arenor, bland annat i Greenville, Huntsville, Birmingham och Charlotte. Detta och framtida stjärnspelare som Cal Ripken Jr, Tom Glavine, Randy Johnson, Don Mattingly och Mark McGwire ledde till att man närmade sig två miljoner åskådare per år under 1980-talet.[3]

Sedan 1991 har ligan varje säsong haft över två miljoner åskådare. Av dagens stjärnspelare i MLB har bland andra Ryan Braun, Miguel Cabrera, Prince Fielder, Adrian Gonzalez, Roy Halladay, Josh Hamilton, Matt Kemp, Clayton Kershaw, Evan Longoria, Brian McCann, Jake Peavy, Alex Rodriguez, Justin Upton och Joey Votto spelat i Southern League.[3]

Klubbar[redigera | redigera wikitext]

Southern League har tio klubbar som är indelade i två divisioner, North och South Division:[4]

North Division

South Division

Spelformat[redigera | redigera wikitext]

Grundserien består av 140 matcher och spelas från början av april till början av september. Den är uppdelad i två halvor om vardera 70 matcher.[8]

Till slutspel går fyra klubbar, de som vunnit de två divisionerna under första och andra halvan av grundserien. Om samma klubb vinner en division både första och andra halvan går tvåan i divisionen, sett över hela grundserien, till slutspel. Både divisionsfinal och final spelas i bäst av fem matcher.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Southern League of Professional Baseball Clubs” (på engelska). Facebook. https://www.facebook.com/pages/The-Southern-League-of-Professional-Baseball-Clubs-Inc/188106661218027. Läst 24 september 2013. 
  2. ^ [a b] ”Standings” (på engelska). Minor League Baseball. http://www.milb.com/milb/standings. Läst 24 september 2013. 
  3. ^ [a b c d e f g h i] ”League History” (på engelska). Southern League. http://www.milb.com/content/page.jsp?sid=l111&ymd=20070220&content_id=179770&vkey=league3. Läst 24 september 2013. 
  4. ^ [a b c d] ”Standings” (på engelska). Southern League. http://www.milb.com/standings/index.jsp?lid=111&period=h2&sid=l111. Läst 24 september 2013. 
  5. ^ [a b] ”Playoff Procedures” (på engelska). Southern League. http://www.milb.com/milb/standings/playoff_procedures.jsp?lid=111&sid=l111. Läst 24 september 2013. 
  6. ^ [a b] ”Past Champions” (på engelska). Southern League. http://www.milb.com/content/page.jsp?sid=l111&ymd=20070221&content_id=180329&vkey=league3. Läst 24 september 2013. 
  7. ^ ”Southern League (AA) Encyclopedia and History” (på engelska). Baseball-Reference.com. http://www.baseball-reference.com/minors/league.cgi?code=SOUL&class=AA. Läst 24 september 2013. 
  8. ^ ”2014 Southern League Schedule” (på engelska) (PDF). Southern League. http://www.milb.com/documents/7/5/2/56955752/2014_Southern_League_Schedule.Final_8_13_13_6ihnub7c.pdf. Läst 24 september 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]